Sådana bilar har man ägt och legat inunder för att laga, diverse fel och brister. Fint vykort.

Vykort är roliga - och bra källor!

Ja, det finns ganska många butikerna i Stockholmstrakten som säljer gamla vykort. Jag vågar inte gå in i någon av butikerna. Risken finns att jag skulle förköpa mig. ;)

På tal om gamla vykort. Jag har den (o)vanan att spara alla vykort och julkort, som jag får. Jag nämnde detta för min syster och hon undrade varför jag sparade dem. Jo, kanske någon av barnbarnen ev skulle vara intresserad av dem. Hon blev som ett frågetecken. Herregud, ungdomarna var inte så idag, inte var man intresserad av sådant. I så fall om det fanns något värde i dem!!! Det här med intresset, hur ska man kunna förutsäga det, menade jag. Det är ju många som samlar på vykort idag. Det är möjligt att det bara är äldre. Ja, inte vet jag.

 Nu har jag tänkt att slänga iväg allt sådant sparat. Varför ska de ta upp plats i mintt skåp? Visserligen har jag tänkt fråga min son först.

Är det tokigt att spara något, för att ev barnbarnen kanske blir intresserad av det? Jag själv är jätteglad att mormor hade sparat gamla vykort.

Åh, spara dem ambi.

Snart kommer brev, vykort och andra typer av kort vara ett minne blott.

jag har sparat ALLA brev jag fått eller skrivit. Som barn brevväxlade jag med fd klasskamrater då vi flyttade till Skåne. Jättekul att läsa vad man skrev som 10-åring; har varit i stallet idag och skött om Mulle. Han är så söt"

Alla grattiskort från morföräldrar och farföräldrar är guld värt. Och alla vykort även om avsändaren mest skrev; "Här på Kreta är det jättefint, 34 grader i skuggan och nästan lika varmt i vattnet".

Nej, du måste spara dem. Tänk den dagen vi bara mailar varandra *ryser*

Jag kanske måste utveckla vad jg menade med "jag har sparat ALLA brev jag fått eller skrivit"

Hur kan man spara brev man skrivit? Jo, då mina barndomsvänner är barn till mina föräldrars vänner så har vi fortsatt träffas genom åren. Dvs, från 4 år gamla till dags datum = 38 år. De har, precis som jag sparat alla brev så vi har lånat "våra egna brev" av varandra och tagit kopior på. Ex, alla brev A-C skrev till mig har hon kopior på och tvärtom, alla brev till henne har jag tagit kopior på.

Jag har väl gjort något liknande. Jag har en utflyttad barndomskamrat, som jag brevväxlar med. Numera sparar jag inte hennes brev, men de gamla har jag överlämnat till henne. Egentligen är de mottagna breven roligast att läsa för den som skrivit dem, för man skriver ju oftast om sig själv, t ex vad man gjort o sv.

Visst är det roligt med gamla vykort. Bland det jag tagit vara på från min far och min farbror finns t ex foton på de tre äldsta i en syskonskara på fyra (kusiner till min far och farbror, den yngsta var nog inte född när kortet togs), som det gjorts vykort av. Min far hade fått ett sådant som namnsdagshälsning, 1920 vill jag minnas att det var skrivet.

Ett annat vykort från en i ovannämnda syskonskara var skrivet till min farfars 80-årsdag 1947. Det stod bl a "Det skulle vara så roligt att åka och hälsa på morbror, men det är ju så långt till Svärta". Inte tycker jag att det var så långt, mindre än 2 mil från gården i Sättersta till Svärta ålderdomshem! Men mannen som skrev så var nog mycket bunden till hemmet och den närmaste omgivningen. Jag tror knappt han var utanför landskapet Sörmlands gränser, trots att han blev över 80 år gammal.

Glömde skriva det som gjorde mig så imponerad. Min fars kusin som skrev till sin morbror/min farfar hade en så otroligt jämn och vacker handstil, att jag blev rent förbluffad. Han hade gått ut folkskolan och kanske någon kurs inom lantbruksområdet men hade ingen högre utbildning, och han hade mig veterligt inte haft några uppdrag där han fick skriva mycket för hand. Hans systrars handstilar var däremot mer jämförbara med "kråkfötter".

#9 Handstilen kan man säkert öva upp, så den blir snyggare, men är det inte något medfött hur vackert man skriver? Nu pratar jag inte om stavningen.

När jag gick i trean-fyran hade jag en klasskamrat, som skrev så snyggt. Hon var dessutom duktig i alla ämnen (tror jag). Jag vet inte varför, men hon skrev väldigt svagt, om det var pennan eller om det berodde på hur hårt hon tryckte på den, vet jag inte. Jag försökte väl mig på samma sak, skrev väldigt löst, men inte skrev jag något snyggare för det, som jag hade trott

Alltså, spara allt. Gärna i generationer och bilda sedan arkiv.

Som jag tidigare nämnt så fick jag, eller snarare krigade till mig, alla "papper" efter mormor.

Jag hade diskuterat detta med henne och fullföljde planerna. Men inte helt eftersom två av mina morbröder vägrade. Det betyder att min mor och moster rensade ut alla handlingar som kunde hänföras till dem, sedan har jag tittat i genom de handlingar vi lämnat ifrån oss.

Jag har en del papper kvar men forskningsarkivet har redan katalogiserat de jag lämnat in. Där finns vykort, brev och annat som sparats av flera generationer.

Förteckning finns att beskåda här.

Titta gärna in för att se hur det kan se ut. 

Jag har alltså lämnat in det som blivit personarkiven 112A till 112F.

Jag sitter fortfarande på de flesta fotografierna då jag hoppas locka till mig de äldre i släkten för ett "skrivapåbaksidanmöte". 

För oss som arbetar professionellt med historia är sådana här arkiv ovärderliga. Jag vill dessutom påminna om att forskning och forskningstraditioner ändras över tid. Det betyder att vi i dag inte vet vad framtidens historiker kommer att vara intresserade av. Vi vet därför inte heller vilka källor som kommer att bli intressanta. Släng därför ingenting.

Skall jag säga, som själv inte sparar någonting. Men det skulle ju inte vara så svårt för oss i senare generationer att bara fylla på i det redan befintliga arkivet. Alltså, mor lär väl ha ett å annat papper som skulle kunna passa in som ett tänkbart 112k som varande mormors yngsta barn.

Jag har också en ambition att försöka förmå min mors kusiner att lämna i från sig det de har efter sin mor, mormors syster, allt för att komplettera släktarkivet.

mvh/gurin

Intressanta kommentarer!

Det är roligt att fundera kring detta med att spara eller slänga… Man kan väl konstatera att det som sparas inte kommer att bli särskilt intressant eller värdefullt, medan det som slängs blir det. Familjebiblar och fotogenlampor har sparats och ingen verkar bry sig om dem…

När min farfars kusin dog för drygt 20 år sedan tömdes hans hem. En del sparades och mycket slängdes. Jag är idag otroligt tacksam för det jag sparade, och undrar vilka dyrgripar vi egentligen slängde…?

Å andra sidan - om allt sparades hade det kanske utgjort en belastning, istället för det som nu är guldklimpar?

Ja du Anders, varför visst sparas och annat inte, är inte gott att säga något om.

På tisdag skall jag stå i Umeå och säga något intelligent om sopor och kulturarv för museoligistudenterna.

Jag har lite att fundera på under helgen, tror jag.

Men vi kan säga som så att vad som anses vara värt att spara skiftar över tid. Värde beror på tillgången. Ju ovanligare desto mer värt.

Värdet ökar med proveniensen. 

Mina kalsonger torde inte ha särskilt högt värde medans en annan kalsong en gång ägd av Elvis har det.

Historiska källor är alltid värdefulla som just källor, men bara för den som är intresserad.

Det stora problemet vid dödsbodelningar är att man inte delar efter intresse, utan efter allmänt uppfattat värde. Vem säger att de kan tänkas avstå från silverljusstakarna till förmån för några vykort från 70-talet?

Det skall delas i lika delar, rättvist. Vad är en rättvis fördelning?  Ofta delas de så kallat värdefulla delarna först och skräpet sist. Men om jag bara är intresserad av "skräpet"? Törs jag då säga det? Ofta får alla lika många silverljusstakar och bestick och därmed också lika mycket "skräp".

När "skräpet" väl kommit hem slängs stora delar av det efter en lagom lång intervall. Den som ville ha allt "skräp" är ofta chanslös. 

Jaha och ännu en gång uttalar jag mig om hur jag tror att det är. Jag vet inte. Jag har bara de egna erfarenheterna att gå på här.

mvh/gurin

#13 Det är nog svårt att hitta en sanning. Du uttrycker det ju bra - vi vet inte vad som kommer att uppskattas i framtiden.

Generellt ska man väl vara försiktig med att slänga allting. Att slänga är oftast oåterkalleligt. Själv har jag en källare som blir alltmer fylld med sådant som andra velat slänga. Det mesta är sådant som tillhört tidigare generationer - det är lättare att inse deras värde än sådant som är mitt eget.

En del saker behöver ligga lång tid innan det får värde. Jag har en tryckt kokbok som jag tror min farfars farmor fick när hon gifte sig. Den var mycket nära att kastas så sent som för fem år sedan - nu är det en klenod i min bokhylla. Man kan ju ana hur många arvsskiften och flyttningar som den blivit nästan kastad sedan den var ny 1862.

Det är ju så olika vad man uppskattar vad gäller gamla ting och arvegods. Jag är jätteglad i mina linneservetter som mormor och morfar fick när de gifte sig av min morfars mamma. Broderade av henne med deras initialer. Eller grytlapparna som min mormors mamma virkat. Inget ekonomisk värde men ett enormt affektionsvärde.

Och äntligen har barnen passerat åldern då man måste tvätta bort skumma fläckar från soffan så nu ska våra 10 år gamla IKEA-soffor ut!! Ut till förmån till mitt älskade arvegods efter farmor och farfar. En soffgrupp som min farmor i sin tur ärvde efter sina föräldrar. Den var farmors föräldrars första soffgrupp som införskaffades när de gifte sig 1895.

Den behöver dock lämnas in till en tapetserare för ny stoppning och klädsel. Gissar att de måste göra något åt spiralerna också. Och tänk, trots detta så är gruppen i bättre skick än våra IKEA-soffor.

Så länge man har plats kan man spara, det som man tror kan vara av intresse för efterkommande. Jag tänker kanske mer på sådant som inte har något större ekonomiskt värde, utan mer sådant, som kan vara av intresse för speciellt oss släktforskare.

Nog har jag sett dessa kristidskuponger (heter de så?) ligga bland min mors papper. Det har bara varit några ointressanta kuponger från krigsåren. Plötsligt nu så började jag titta närmare på dem. Bara på detta lilla, som stod skrivet på en av dem, fick jag veta att min pappa jobbade åt SJ före giftermålet med mamma, plus att han befann sig i min födelsestad, plus hans titel inom SJ.

Visst är det märkligt att man kan utläsa, så mycket av bara några få skrivna ord! Det var nära att jag slängt iväg dem, för att bara spara ett par av dem.

#13 Hoppas du får en bra dag i Umeå!

Allting som man sparar efter sina anor eller släktingar behöver ju inte alltid styvas undan i källlaren. Varför inte återanvända farmors gamla gjutjärnsgryta istället för att köpa en ny tex?

#16 Ja tänk vad en liten "oanselig"  kupong kan berätta.

När min farmor dog lades allt undan flera år innan det delades upp mellan barnen. Jag minns hur roligt vi hade när vi gick igenom en massa gamla papper, men jag minns också hur mycket slängdes efter en titt. Det här var långt före "släktforskningtiden". Samtidigt som jag kan ångra att så mycket slängdes, så är jag glad att mycket ändå sparades.

Jag minns en jämnårig vars föräldrar knappt sparat något. Inga foton av far- och morföräldrar. Nästan inga möbler eller föremål. Allt gammalt ut och modernt in…

Ransoneringskort heter det!

#18

Nu börjar vi hamna lite utanför rubriken men visst är det så mycket trevligare att komma till ett hem och finna arvegods, loppisfynd eller högst personlig smak vad gäller stil och inredning, till skillnad mot ett hem som är kopierat från en inredningstidning.

Sen vill man ju naturligtvist ha ett lättstädat och funktionsdugligt hem men det får inte bli för kalt eller anonymt. Att blanda en "stilrenren" möbel, tex en modern skänk med några gamla fotografier i dess originalramar, ett silverfat och ett par gamla ljusstakar kan bli jättefint.

Papper kan vara otroligt intressanta. Kassaböcker som är ganska tråkiga blev tillsammans med loggböcker en text om min farfars farfars liv som kapten på en brigg från stockholmsskärgård. Det var även enligt den som fick låna papperen de enda bevarade kassaböckerna från en skärgårdsbrigg som finns.

Det är sådant man inte vet och vi vet inte exakt varför allt sparades. Idag ligger pappren på två olika personer i släkten, så det är kul att det blev en skrift om dessa. Men om man tittar så finns det massor av papper som är intressanta nu, men som var totalt ointressanta då. Likadant idag, det är svårt att förutse vad som blir intressant. Så hur vi än gör har vi väl slängt fel papper. Så min tanke är bättre spara lite för mycket än inget alls.

#21 Visst är det så. Den lilla bunt papper (från farfars kusins hem) jag stoppade i en plastpåse för drygt 20 år sedan har jag gått igenom många gånger. Varje gång upptäcker jag nya fragment av information.

vann ett vykort m flygbild över vår by på tradera.

mitt hus är det lilla vita som syns längre upp på vägen. taget 1935. =)

#23 Var det en slump att du såg det eller brukar du kika in på Tradera lite då och då?

Det måste ha varit kul att hitta just detta vykort, som visar ditt hus.

Vad är det för hus, som ligger så nära kyrkan? Är det något som hör kyrkan till?

Var ligger Djurröd? Skåne? Är det vanligt att andra hus ligger så nära kyrkan i de trakterna?

Varför jag frågar är för att i min del av Sverige, så brukar kyrkan ligga så till att den är avskärmad från annan bebyggelse. Det verkar helt naturligt att man har valt den vackraste platsen, oftast på en kulle eller nära vatten, med vacker natur runt omkring. Med detta vill jag inte säga att kyrkan inte ligger vackert, tvärtom, men det är de närliggande husen jag funderar över.

#23 jag måste tillägga att man blir verkligen glad när man ser ditt "ansikte". Trevligare så, än att inte ha något foto alls!

#24 kollar ofta på tradera, men då efter hästsaker. gogglade på djurröd då jag gör hemsida till byn o vill ha info. så dök auktionen upp!

djurröd ligger utanför kristianstad, så skåne är rätt!  =) tittar man på byarna omkring djurröd så ligger faktiskt husen inpå kyrkan. kyrkan är byggd på 1100 talet.

huset man ser nere till vänster är det gamla skolan.

det kringbyggda är numera församlingshemmet, två av byggnaderna är rivna.

gården som ligger bakom sägs vara den första som byggdes i byn.

vägen som går utanför mitt hus är vägen t hässlehoolm, tyvärr har de tagit bort stengärdet och breddat vägen.

#25 det är ju bara att ladda upp en bild själv! =)

ambi, det är intressant frågeställning. Kan det vara så att man i Skåne samlade all bebyggelse inkl. kyrkan för att ta vara på den så omfångsrika odlingsbara jorden? Eller fanns det andra orsaker?

Beror det inte till dels på hur skiftena påverkade byarna? I gamla tider låg en stor del av bebyggelsen kring kyrkan och markerna runt omkring. Delar av marken var också gemensam, som t ex betesmark.

Jag tror det beror på

1. när kyrkan byggdes

2.var i Sverige du befinner dig

3. om kyrkan står för en by eller om flera byar delar på den

Tidiga kyrkor byggdes ofta som gårds kyrkor, i anslutning till en stormans gård. Så lösningarna varierar över landet. Varje kyrka har sin historia.

Kolla in Lantmäteriets Historiska Kartor (avancerad sökning), där finns massor av kartor på Djurröd, där man kan se hur byn såg ut . En del av kartorna är på enskilda hemman. Man kan ju kolla andra byar också och se just om det finns skillnader i hur byarna ser ut.

Titta t ex på första sidan av "Laga skifte" från 1847. Där finns hela byn i detalj, sedan finns mer än 100 sidor med etaljer om alla som ägde jordd och gårdar.

Undrar hur gammal kyrkan är? Det är ett fåtal gravplatser runt kyrkan, sedan inga fler. Byggde man en ny kyrka, eller var finns den nuvarande begravningsplatsen?

Svarar själv: 1100-talet stod det ju

Lisette, är det bara att lägga in bilden, som vanligt eller har det med Avatar att göra, att man måste betala och så? Vad betyder Avatar?

#32 gravplatsen är utökad öster om kyrkan.

#33 gå in på "min sida" klicka på administrera. sedan under där man skriver beskrivning laddar du upp din Avatar.

Jag är ju vykortssamlare sedan en del år, jag samlar mest på vykort från ett par orter, vykort på gamla atlantångare och emigrantfartyg samt vykort med anknytning till emigrationen till Nordamerika i största allmänhet. En del udda kort är också intressanta och det här kortet, som dök upp på Tradera för några år sedan tillhör nog de mer udda i min samling. (Se bild).

Ganska kul kort i alla fall.
Halleluja!

Jag har flera gamla vykort som förmodlingen även är släktfoton. Tyvärr vet jag inte vilka personerna på bilderna är. När jag någon gång har lyckats identifiera något gammalt foto har det oftast rört sig om kusiner till mina morföräldrar. Men eftersom både deras generation och också nästan alla deras barn är döda nu, så är det nästan hopplöst att identifiera personerna.

Personerna på det här vykortet ser ut att ha ett trevligt kalas, med dragspelsmusik och något starkt till karlarna. Damerna (och barnen?) skålar i kaffe. Vilken tid kan det röra sig om? När hade damerna sådana blusar och frisyrer och herrarna mittbena?

Monkey!

Trevligt kalas! Jag skulle datera fotot till tiden kring 1910-1913. Synd att du inte kan identifiera personerna. Något foto kanske du kan sätta ut i någon lokal dagstidning. Det brukar alltid ge resultat och kontakter!

#36 Det var vanligt förr att man lät fotografera sej, familjen, sitt hus elller dylikt och få bilderna på kort med skrivränder på baksidan så man kunde använda dem som vykort. Jag har också en del "privattagna" kort, både skriva och oskrivna med skrivränder. De korten är ju egentligen inga riktiga "vy-" kort, utan familjebilder m.m som man ville skicka till andra. (och givetvis behålla själv).

Väldigt trevligt kort! Och ge inte upp hoppet om att identifiera. Sök upp så många släktingar du kan - även sådana som knappast träffat dem. De kan ju ha identifierade kort i sin ägo som kan visa rätt. Så har jag identifierat personer på bilder.

Tack för tipset med lokaltidningen. Har tidigare lagt in ett foto med efterlysning i Kalmar läns Genealogiska Förenigs mdlemstidning men tyvärr utan att få något svar. Tänker försöka igen med andra foton.

Vad beträffar att fråga så många som möjligt så har jag försökt göra det. Problemet är att jag är född i Stockholm, och bor i den regionen, och att jag inte känner till så många släktingar i Gullabo, där bilden troligen är tagen. Det finns förstås landsarkivet, men alla släktingar till mina morföräldrar hade väldigt många barn, som gift sig, ändrat namn och i sin tur fått barn osv. osv. Jag har även en bunt kabinettsfoton med för mig okända släktingar, men några av dem har jag i alla fall lyckats identifiera.

 #36 Jag har sett detta foto tidigare! Ska bara försöka att minnas var, dvs hos vem. Jag bor i Gullabotrakten o ifall jag lyckas identifiera ngn så meddelar jag dig Monkey.

 Säg ingenting, men jag har lagt in sådana här kort i Porträttfynd!Ja, det har naturligtvis varit rätt antal människor på korten, för att bli godkända. Jag vet inte om det är tillåtet eller ej.

#42 Det är inte tillåtet att köra i 100 km/tim där det är 90 heller!

Hej Gullan!Vad spännande. Några byar som kan vara av intresse i detta sammanhang är Juansbo, Råbäcksmåla, Kvilla och Fagerhyltan. Därifrån kom mina morförälrars föräldrar. Och så förstås Hästmahult där mina morföräldrar bosatte sig. Men det kan ju röra sig om helt andra byar som Bastubo, Svinhult, Bodhyltan, Torhult, Slätafly m.fl. där andra släktingar bodde. Jag håller tummarna.

Bifogar ett vykort som visar hur Stadsgården i Stockholm såg ut i början av 1900-talet. Visst var husen fina? De revs för länge sedan och ersattes av Konsums glashus.

Lekskola är inte något nytt begrepp. Detta kort är från en sådan på Kommendörsgatan i Stockholm, taget 1906.

#45 Intressant. När började det?

Anders, det vet jag inte.

Hittade också detta kort där det på baksidan står "Fyra kejsare". Kejsar Wilhelm, son, sonson och sonsonson. Säkert ett kort som finns i många album.

#45 1906 var året då Maria Montessori startade sin första skola i Italien.

#45 Vad har barnen framför sig, någon slags trolldeg? Jag trodde först det var äppelskruttar, prydligt uppställda på papper.

På tal om äpplen, så hade jag och mina skolkompisar på 50-talet en bastant och bestämd skolbespisningsföreståndare. Hon lärde oss att äta allt från äpplet utom skaftet. Har varit tuktad så, till på äldre dagar, då jag numera blivit trotsig och lämnar äppelskruttet (oftast)

Det ser faktiskt ut som äppleskrottar. jag trodde först att de hade bakat något, för med tanke på hyacinten i fönstret, till jul.

Wikipedia:

Förskola är en del av utbildningsväsendet och vänder sig till barn som ännu inte börjat i den reguljära skolan. Förskolans uppgift är att bedriva pedagogisk verksamhet som främjar barnens lärande och utveckling samt möjliggöra för vårdnadshavare att studera eller förvärvsarbeta.

Äldre ord för förskola är barnstuga, kindergarten, barnträdgård (en direkt översättning av det tyska ordet Kindergarten). Modernare ord för förskola är lekskola (i dagligt tal ofta kallat "lekis") och daghem (i dagligt tal ofta kallat "dagis"). Det tyska ordet kindergarten används även på engelska, och kommer från den verksamhet som inleddes år 1837 av tysken Friedrich Fröbel. Barnträdgårdsverksamheten kom till USA år 1838 och till Sverige 1896.

Intresant, jag vet att min mor arbetade i Kindergarten i Köpenhamn innan hon gifte sig. Tror att tankarna uppstod när kvinnor började tvingas ut på arbetsmarknaden i samband med industraliseringen. Men det var dyrt från början så alla hade inte råd.

Det var Alva Myrdal som propagerade för (i princip dygnet-runt) barnkrubbor. I det hus hon designade i Stockholm fanns barnkrubba och storkök så att kvinnan inte skulle behöva bekymra sig om dessa göromål. Mannen i de borgerliga familjerna hade väl aldrig bekymrat sig kan man anta.

#45 och # 51 Min mormorsmor Alice var en av de svenska pionjärerna, vill minnas att jag har kort från den tiden på henne, men frågan är bara var.

Skall se om jag hittar dem, de var en hel serie och tämligen intressanta, eftersom om jag minns rätt personerna på bilderna var identifierade.

Har också sett i hennes efterlämnade räkenskapsböcker att där står noterat hur mycket hon tjänade som barnträdgårdslärarinna.

Jag lägger ut en länk till hennes del av det material jag skänkt till forskningsarkivet i Umeå.

Helene Lindström har ordnat och förtecknat det material jag lämnat in som musikdirektör Hallgärd Victorins arkiv och min fru har fixat till porträttbilderna och allt är nu sökbart via NAD.

Själv är jag nöjd, även om jag inte hunnit avhända mig allt material än. Har alla bilderna kvar och en del släktingar är fortfarande inte övertygade om att detta är en bra idé.

Mormor var dock klar över att det var en god idé att bilda arkiv, särskilt efter det att Ingmar Lundqvist varit hemma hos henne för att leta material till sin avhandling om hennes far Torsten Fogelqvist. Hon ville bara inte att släktingarna skulle representeras av kort på gamla gubbar och gummor. Vi har därför valt bilder på anfäderna när de var yngre.

Lite kul är det i alla fall att ge andra forskningsintresserade tillfälle att ta del av alla de högar med papper som flera generationer lämnat efter sig. Flera av dem är också forskningsintressanta särskilt för den som är intresserad av Norrköping.

mvh/gurin

#54 Tänk så bra att materialet hamnat i goda händer. Det är annars tragiskt när sådant här bara förstörs. Jag vet inte om jag fattade om man kan se fler kort eller var det bara detta av Alice?

Ja, jag var tvungen att ta en strid om "skräpet" vid "utstädningen" som tur var fick jag med mig det mesta. 

Du kan se ett kort för varje person som forskningsarkivet valt att uppkalla ett personarkiv efter. Förutom Alice finns:

Hallgärd Victorin

Rolf Gunnar Victorin

Torsten Fogelqvist

Nellie Ringborg

Edward Ringborg

Alla ligger under Hallgärd som är huvudposten 112A

Vi har nu, om jag räknat rätt kort på åtta generationer kvinnor från på min mors sida, sedan en av min mosters två döttrar också producerat en dotter.

Skall diskutera med min mor och moster hur vi skall göra med hela bildmaterialet. Jag har skeppat i väg en bråkdel av det till forskningsarkivet.

Men nu är vi långt i från huvudposten om gamla vykort, vilka också finns i samlingen tillsamman med en stor mängd nya.

mvh/gurin

Superintressant. Vad vacker hon var, Alice. Det syns att hon har en verklig personlighet. Egentligen borde du göra en speciell rubrik och lägga in detta så man kan hitta det i framtiden. Eller, om släkten vill, göra en liten mikrohistoria med en del av bilderna.

Jo, nog har vi tänkt göra någonting, men mitt problem är som vanligt, tid. Eftersom jag är forskare på heltid så är det så svårt att ta sig samman och skriva något på "fritiden" också. Det betyder bara att jag ger mig själv mera jobb. Jag ligger redan och släpar med ett antologikapitel och en hel antologi där jag har tagit på mig redaktörskapet, samtidigt som jag bedriver heltidsforskning med annat.

Men, min hustru, Laimer här på forumet, funderar på att göra något restaureringsprojekt. Vi funderar dock fortfarande på hur och under vilka former.

Möjligen går det att söka pengar för ett projekt om och kring detta och att vi den vägen skulle kunna frigöra tid.

Om Alice har jag en längre tid tänkt skriva något, men det avstannade då Ingmar Lundqvist meddelade att han ville skriva sin avhandling. Jag ville på intet sätt grumla till det eller förstöra för honom genom att samtidigt ge mig på den första hustrun till hans huvudperson.

Min tanke var att avvakta och se vad som kom ut av det. Nu skrev han en intellektuell biografi där det personliga familjelivet i princip lämnades utanför. Det gör att det mesta i den vägen är ogjort.

Alice föddes i en av de rikaste norrköpingsfamiljerna och hade en amerikansk mamma. Blev frånskild småbarnsmor, socialist och försörjde sig genom att jobba som lärarinna, bankkassörska och genom att vara kringresande försäljare. Hon ärvde inga pengar eftersom fadern tappade kontrollen över familjens förmögenhet. Alice rörde sig i den tidens socialdemokratiska och liberala elit och trivdes av allt att döma bättre än sin man på Brunnsviks folkhögskola. Där en av hennes bästa väninnor Fejan Forslund också spelade en huvudroll.

Det finns alltså mycket att ta på här i kontextväg och antagligen går det att sno ihop en hel biografi. Om någon annan vill göra det så är det fritt fram. Jag kan handleda.

mvh/gurin

Jag känner igen tidsproblemet! Men du kunde ju börja med just en liten mikrohistoria här, det förstör inte dina tankar på en mer vetenskaplig publicering. Det vore roligt att få lite mer om denna fantastiska person och hennes familj.

Vad forskar du på som jobb?

Sött gammalt kort! Det finns ju en barnvisa till kortet också: ett, två tre, etc

Chrissan

Jag forskar på lite av varje. Jag har skrivit en avhandling i ämnet idéhistoria. Jag har nu lagt in en beskrivning under min sida.

mvh/gurin

Och det tyckte jag var intressant att få se.

Intressant att se detta kort