Jag funderar mera på hur släkten ska finna våra mödosamt inskrivna släktträd och berättelser i olika program på internet. De raderas väl när ingen betalar abonnemangen och underhåller sidorna längre?

Då känns det säkrast att göra utskrifter, trycka en bok eller ett enkelt häfte åtminstone. Den gamla PCn kraschar väl förr eller senare, så backup är viktigt.

Hur materialet sedan omvandlas med nya tekniker, har jag faktiskt inte tänkt på. Jag önskar att fler register ska vara öppna och att sökningar ska ge fler och bättre svar i form av bilder, kartor m m så att torra fakta kan levandegöras på enklare sätt.

Jag är rätt övertygad om att såväl kommersiella aktörer som ideella föreningar och privatpersoner kommer att se till att det finns långt mer tillgänglig information än idag. Och den kommer att vara lätt tillgänglig och sökbar.

Det bör också innebära att en mängd olika databaser och texter kan kombineras på olika sätt. Det tror jag kommer att ge helt nya möjligheter att få en helhetsbild. Man kommer att kunna precisera en plats och en tid och då få presenterat en mängd fakta. Allmänhistoriska, hembygdshistoriska, föremålshistoriska, naturhistoriska och personhistoriska.

Det tror jag ger helt nya möjligheter att faktiskt få en bild av hur det var och såg ut.

---

En något udda liknelse är en fantastisk film som på några minuter presenterar vad vi vet om universum. Genom en tredimensionell film ges vi snabbt en fantastisk helhetsbild som skapar en förståelse.

Något sådant tror jag vi kommer att se även vad gäller historia. Fast frågan är vad jag kommer att hinna vara med om…

Filmen om universum (välj gärna högsta upplösning - 720p - och fullskärmsvisning…)

Alla fakta kommer att vara lätta att få fram. Även stamtavlor och antavlor. det lär gå att få fram alla kända anor snabbt.

Istället kommer väl släktforskarna att inrikta sig på att fånga människornas vardagsliv och tankeliv (vad man vet om folklivet). Jag tror att man i framtiden kommer att försöka fånga in vad folk gjorde olika dagar och månader. (dop, skörd, gudstjänster, domstolsbesök, en kung dog, etc, etc…) Dessutom kommer vänskapsband att spela en större roll. De sociala kretsarna kommer att ringas in och undersökas.

Alla tidningar lär vara digitaliserade då så man kan göra personsökningar och hitta allt som stått om en person i alla tidningar. Plus att dataregister och internet finns att hämta information från.

Folk om 100 lär knappast ha internet, de har nog nåt ännu bättre. Men internetsidor lär nog detaljgranskas.

I framtidens kronologiska släktregister står det att Anders E skrev en ny tråd om just framtida släktforskning den 10/5 2010.   :o)

#3 Intressant och jag håller med.

Som forskare idag ägnar man ju mycket tid åt att hitta information. Det tror jag försvinner. All information kommer att vara mycket mer tillgänglig.

Utmaningen blir istället att presentera helheten att göra urval. Där tror jag tekniken kommer att ge nya möjligheter. Det kommer kanske att upplevas som att man gör tidsresor.

Exempel:

Min farmors mormors mor föddes i Ask i Skåne 1802. Egentligen finns ju redan så mycket information, men idag är det tidsödande och svårt att sammanställa den. Jag kan idag med viss möda ta reda på var hennes födelsebostad fanns och ungefär hur stort hemmet var, samt hur hennes familj såg ut. Det går att para ihop det med historisk kunskap om hur människor levde på den tiden, hur bostäder såg ut, hur klädseln såg ut, vad man åt osv. Kanske finns någonstans en gammal bandinspelning som visar hur dialekten var där och då.

I framtiden tror jag sådant blir snabbt och enkelt tillgängligt och man kommer att kunna återskapa trovärdiga miljöer som framtida intresserade en mycket mer tillgänglig bild av hur livet såg ut. Sådant vi idag försöker fantisera om kommer de att kunna uppleva.

Måtte ni ha rätt killar. Tänk som jag har läst hembygdsföreningars och små byars hemsidor för att få veta lite om hur det såg ut på olika platser förr, om jag ens kan komma på var byn låg då. Få veta hur en stuga såg ut där då och vilka yrken just de människorna levde av (kanske på 1700-talet). Vem var kung precis då och vilka krig tvingades folket ut i och hur länge?

Attans att de inte hade kameror och bandspelare på den tiden. Man blir lycklig för minsta lilla skiss och ett gammalt brev.

Just nu häpnar jag mest över hur mycket och hur långt människorna reste. Man måste ha kunskap om topografin så att enklaste färdväg kan beräknas med hygglig sannolikhet och släktskap kan bedömas. Inte bosatte man sig i närmaste grannby precis. Vi får hoppas att framtidens teknik är väl utrustad med fantasi. Utan fantasi, hade jag inte kommit långt med min släktforskning.

En gammal tråd, men fortfarande av intresse. En hel del har hunnit förändras sedan 2010, som tillkomsten av appar och andra "nymodigheter".

Men personliga berättelser kommer även i framtiden att vara av större värde än registerutdrag och andra torra fakta.

Läser några rader av Lasse Berghagen, ur hans bok "Flakmopedisten" som citeras på Expressen kultur.

”Var människas öde kommer att berättas och bedömas av kommande generationers tungor, tungor som liksom smärgeldukar förskönar eller slipar bort de udda och lite trasiga kanterna, för att vi ska passa in i släktträdets mosaik.”---

Bryr du som släktforskar dig om hur du kommer att framstå för kommande generationers forskare i släkten- har du tillrättalagt bilden av dig själv för att passa in i släktträdets mosaik, eller överlåter du till dem att slipa till kanterna?

(Själv lade jag ner forskandet för ganska många år sedan, och jag lär bli en sådan där som man snabbt bläddrar förbi i släkthistorien, men det bekymrar mig inte alls.)

Är också en sådan som man bläddrar förbi snabbt. Har dock skrivit dagbok sedan tonåren, men är så tråkig att jag (oftast) inte skriver något särskilt intressant. 😊

2023 "Nekroroboten", den framtida släktforskarens samtalspartner eller en skrämmande sci-fi-figur?

"Tänk att kunna prata med – och få svar från – en död familjemedlem eller vän. Med hjälp av AI kommer det snart att vara möjligt att bygga ”nekrorobotar”, kopior av människor som har levat. Frågan är om vi vill det?" undrar forskning.se

#8: Tyckte det var tillräckligt obehagligt när jag testade att göra en animerad, väldigt verklighetstrogen, film där min farfars far berättade om sitt liv utifrån de uppgifter jag hade skrivit in om släkten. Och det var inte bara för att han pratade stockholmska trots att han var skåning. 😉

#9 Intressant. Beskriv hur du gjorde animeringen.

#10: Det är en funktion som finns på MyHeritage. Man väljer ett foto på ansiktet av en person. Sedan genereras en "film" där personen rör sig på ett rätt verklighetstroget sätt, samtidigt som personen berättar om sitt liv med hjälp av de uppgifter man lagt in i släktträdet. Men resultatet är lite "spooky".

https://www.myheritage.se/help-center?a=Vad-ar-DeepStory-och-hur-anvander-man-det---id--G-CWkM5XRyaEj-3k6hgawQ

Två radiojournalister lanserar en affärsidé där man erbjuder möjligheten att köpa bandade professionella intervjuer med personer vars livshistoria anhöriga vill få bevarade för framtiden.

Källa.

#12: Om det inte blir av att man gör det själv så tvivlar jag på att det blir av att beställa tjänsten av andra. Men roligt initiativ. För min del är det för sent. Har insett att jag själv numera tillhör "den äldsta generationen". Dock har jag spelat in en intervju med min farbror och en pratstund med min mor och morbror, så dem har jag kvar.

 #13  Använde du något särskilt frågeschema när du intervjuade?   

Själv har jag ett sådant, - som jag dock inte använt. Fundera på att ställa frågorna till mej själv och svara, och spela in , - och som jag sparar till mina barnbarns barnbarn . . . .

#14: Nej, jag skulle intervjua honom om min farfars äldste bror (född 1877), som min farbror umgicks rätt mycket med när farfars bror levde. Så jag satte på bandspelaren och lät honom berätta vad han mindes. Ställde nog några följdfrågor, men oftast behövdes det inte. Intervjun gjordes ett par månader innan han dog, så det var i sista stund.

Bra idé att intervjua dig själv. För min del så har jag inte tänkt i de banorna, men jag håller på och skriver om min uppväxt. Tycker det är lättare än att berätta om den.

#12 ff Jag spelade in ett par band med mina föräldrar, där de fick prata fritt. Blev ett par 90 minuters kassettband, varav ett dock är trasigt. Skrev även ut deras berättelser, men jag tvivlar på att de anteckningarna finns kvar i gömmorna. Inspelningarna bör nog spelas över till beständigare teknik, men det överlåter jag till eventuellt intresserade i nästa generation.

#16: Kolla med något lokalt arkiv om de är intresserade. Många gånger samlar de in berättelser från äldre människor och de har ofta bättre resurser för att reparera trasiga band och digitalisera inspelningar.

#17 Tack för tipset! Jag skall fundera på hur jag skall göra med banden- jag kan nog laga det trasiga bandet om jag är på rätt humör. Det har släppt på ena rullen, och sådant har jag lyckats lappa ihop förut.

Däremot vill jag inte lyssna på banden igen- trots att det var 27 respektive 21 år sedan mina föräldrar gick bort är det en dörr som jag inte vill öppna igen genom att lyssna på deras röster. Det stör mig en aning, eftersom jag brukar se mig som rationell. 🤔

#18: Kanske Institutet för språk och folkminnen är intresserade. Kolla under Arkiv och insamling.

https://www.isof.se/

#19 Kan också vara en tanke, men förhoppningen är att någon ur yngre generationer skall intressera sig för dem, men tyvärr verkar det inte så. Jag har i alla fall märkt upp kassetterna så att ingen kan undgå att se vad de innehåller.

#20: 👍

Telenor erbjuder sina kunder genom tjänsten "Missed calls" möjligheten att spara ner telefonsamtal från personer i sin närhet som man mist. I bästa fall en fin service, men är alla sparade samtal sådana som den avlidna skulle vilja haft bevarade för eftervärlden? Och gör företaget kommers kring det mest privata? 🤔

#8 ff Framtiden är här: James har gjort sin avlidne far till chatbot.

#22: På mobiltelefonerna förr i tiden kunde man göra det har jag för mig. Har ett par sådana sparade på datorn, men jag minns inte vilken mobil eller hur jag gjorde för att spara dem. De ligger som ljudfiler i alla fall.

#23: Hoppas att fadern gav sitt tillstånd till det innan han dog. (Skummade bara igenom artikeln, så jag är lite osäker på om han hann göra det eller ej.)

#25 I en äldre artikel framgår det att James hann presentera dadboten för sin far innan denne gick bort. Fadern hade först varit lite konfunderad utan att vara avvisande, men att han sedan uppskattade att intervjuerna som sonen gjort med honom skulle föras vidare på detta sätt.

#26: Så bra.

#8 ff "Digital afterlife-industry" - ett begrepp nytt för oss, men kanske familjärt för framtida släktforskare? 🤔

#28: Tyckte det var tillräckligt obehagligt att se min farfars far prata (#11:) - särskilt som han inte hade rätt dialekt - så jag tror inte jag skulle vilja prata med honom som AI-version.

#8 ff 75% av svenskarna har ingen önskan om att "kommunicera" med avlidna genom AI enligt en SIFO-undersökning.

Källa.

#30: Det känns rätt meningslöst att prata med sig själv. Bättre då att försöka hitta någon levande person att prata med.

#8 (och framåt): "Hur skall vi förhålla oss till det digitala efterlivet?", fråga i Filosofiska rummet på SR.

#32: Den enda anledningen jag ser till att ha dem kvar "för evigt" är att man då kan ställa de där frågorna om släkten som man missade medan de levde. Tror dock inte det skulle fungera, för AI behöver ju ha information från den döde, och denna information finns inte för dem som levde i början och mitten av förra seklet.

Mer i samma ämne här.

Om vi bortser från varianten att använda AI för att bygga en konstgjord kommunikation med hädangångna, vilken nytta kan man ha av AI i släktforskningen, och vilka fällor finns det? Här kan man läsa om vad den nya tekniken kan bära med sig för släktforskaren.

#35: Transkriberingen är väl den som jag tycker är intressantast, eftersom jag har så svårt för att läsa gammal stil. Dock är den fortfarande inte fullt fungerande, utan ibland transkriberar den helt fel, men jag har ändå haft viss hjälp av den.

#8 ff Kanske är önskan att virtuellt kunna kommunicera med de avlidna bara en "rationell" fortsättning på tron på spöken, kontaktförsök genom seanser och liknande? Författaren Magnus ­Västerbro säger så här i Hemtrevligt på tal om spöken men kanske tillämpligt även på AI-försöken med "uppkoppling" till dem som lämnat oss:

"– Ytterst handlar det om drömmen om att döden inte innebär slutet, och att de döda kan komma tillbaka och kommunicera med oss som är kvar på något vis, ­säger Magnus Västerbro, som i sin bok konstaterar att det övernaturliga alltid följt med oss människor genom vår ­historia."---

I förlängningen kan man ana man nya rörelser i former av "virtuell spiritism".

#36: Har du någon gammal text jag kan testa ChatGPT med?

#38: Du kan ju testa med den här dödnotisen. Den är visserligen förhållandevis lättläst, men då är det ju också lättare att kolla hur bra ChatGPT klarar av texten.

https://proveniens.ifokus.se/discussion/1648328/livsoden-forr-i-tiden