Det är en helt riktig beskrivning

Det verkar korrekt, förutom att du implicerar en automatik. Alla lärlingar blev inte gesäller, inte heller alla gesäller blev mästare. Detta behövde inte betyda att de inte klarade proven utan att skråna reglerade antalet mästare och gesäller. De fick inte bli för många. Det skulle nämligen inte konkurreras utan det skulle sättas ett rättvist pris, vilket också skråna reglerade.

Här stod en del, men jag misstänker att du redan kollat detta. 

mvh/gurin

Tack gurin! Jo, jag tror jag tittat på Wikipedia…

Jag visste inte att även antalet gesäller reglerades?

Detta med pris och konkurrens ser jag hos farmors far smeden. Han var gårdssmed på ett slott, och i avtalet med greven sägs att han ska utföra arbete på gården, men att priset inte får överstiga det som någon annan smed skulle kunna utföra arbetet för.

Sin plats och bostad får han dessutom bara behålla så länge han utför arbetet till belåtenhet…

Jag anar hur min anfader försöker hitta vägar runt detta. Han flyttar smedjan till järnvägsstation, och kombinerar smedjan med diversehandel. Kanske försöker han frigöra sig från beroendet och hitta en väg att förbättra sin situation?

Jga har kompletterat texten:

"Lärling, gesäll och mästare

Att vara lärling innebar att man gick som praktiserande elev med mat och husrum som enda lön.
   Efter en tid om ca 4-6 år hade lärlingen lärt sig tillräckligt mycket för att göra sitt gesällprov och utnämnas till gesäll, vilket innebar att man kunde få anställning hos en mästare och få lön för sitt arbete. Ofta arbetade man som gesäll hos flera mästare för att lära sig så mycket som möjligt.
   Om man så lärde sig hantverket riktigt ordentligt kunde man bli utnämnd till mästare. Då kunde man skaffa sin egen verkstad, man kunde anställa sina egna lärlingar och gesäller och man kunde sälja sina varor.
   Alla lärlingar blev dock inte gesäller, och alla gesäller blev inte mästare. Förutom skicklighet krävdes godkännande av skrået som reglerade antalet gesäller och mästare."

Jag har en känsla av att både tiden som lärling och tiden som gesäll avslutades med att vederbörande måste utföra ettavslutande prov, som visade på yrkesskicklighet. T.ex. en snickargesäll kanske fick göra en vacker byrå eller annan möbel, efter ritningar som först godkänts av mästarna i skrået, det kallades ett "mästarstycke".

Att bli medlem i skrået var viktigt för annars kallades man för "bönhas" och kunde bli bötfälld för olovligt utövande av yrket. Skråen avskaffades 1846, men efterföljdes av hantverksföreningar, som försökte fortsätta vissa traditioner från skråtiden, bl.a. kunde de tillfrågas om en ny hantverkare kom till en stad och ville bli borgare.