Vet inte exakt hur det var i det fall du nämner men om modern till ett s k "oäkta barn" gifte sig med en annan man än fadern till barnet och med honom fick fler barn var det ganska vanligt att barnet adopterades av mamman nye man. Då ärvde barnet styvfadern ihop med sina halvsyskon. Så kanske fallet var det du nämner.

Min farmor är född "oäkta" 1888. Ingenstans finns svaret på vem hennes far var. (Fader okänd står det i födelseboken) Modern gifte sig sedan med en annan man 2 år senare. I den mannens bouppteckning nämns min farmor som hans dotter vilket hon egentligen inte var biologiskt sett.

Barn födda utom äktenskapet hade ingen arvsrätt efter fadern på 1800-talet även om föräldrarna gifte sig senare. Barnet kunde ärva modern om modern hade sagt tilll i kyrkan att å skulle ske. Min farmors fars föräldrar gifte sig efter hans födelse och han fick inte ärva någon av dem. Han var född 1848.

han finns med som arvinge efter sin mor men inte sin styvfaroch inte sin riktiga pappa,föräldrarna dog mitten av 1900-talet

maltemus

Jag kan tro att det spelar roll att arvingen dog före pappan. Dessutom hur kunde man förr kontrollera uppgifter?  Jag tror att många gånger var det arvingen som själv fick bevaka sina rättigheter.

Min moster höll på att bli blåst på sitt modersarv. Hon hade vuxit upp hos sin far. Modern var omgift och hade flera barn i sitt äktenskap. Detta var på 50-talet. Barnen i äktenskapet uppgav inte sin halvsyster vid bouppteckningen. En annan syster fick dåligt samvete och informerade sin halvsyster om att modern var död och att det gjorts en bouppteckning. Min moster begärde att bouppteckningen skulle göras om vilket skedde.