Skjuten både här och där och sen gick han och dödde! Och vi klagar på lite småkrämpor här och där. Man ska inte känna efter så mycket

Svenne, så fantastiskt spännande att läsa, tänk att han överlevde så mycket så han kunde dö av ålderdom och att han å att han så godt som gick och dödde.

Vad bra att prästen kunde skriva ner så mycket av levnadsberättelsen. Har han gjort det på fler? Är  Dragon Gunnarsson släkting med dig?

Nja, det var prästen som hette Gunnarsson. Dragonen hette Joh. Johansson Bergqvist, men ingen av dem är släkt med mig. Jodå, Gunnarsson skrev i allmänhet utförliga dödsrunor i dödboken och det finns fler som är väldigt roliga att läsa.

Prästen Christian Gunnarsson studerade till präst i Uppsala där han kallade sig Christian Gunnarsson Wermlandus.

Vilken underbar berättelse. Det är så man ryser då man läser. En hel mikro-historia på några rader, där historien själv utgör originalkällan.

Tack svenne!

Så slarvigt läst av mig, jag skäms!

Dragonen Bergqvist var väl i alla fall en av karolinerna som deltog i Karl XII:s besinningslösa krig.

Är det någon som vet vilken betydelse verbet "ranzonera", som nämns i dödsrunan, hade för betydelse vid den här tiden? (1776) . Betydelsen är inte densamma som i våra dagar.

Förslag?

#7 svenne, titta här! SAOB:

"(numera knappast br.) friköpa (ngn l. ngt) gm att erlägga lösen; särsk.: friköpa l. lösa (en fånge, särsk. en krigsfånge) från fångenskapen;"

Javisst, Anders, helt korrekt!

Gubben Bergqvist "Ranzonerade" sej ju fri första gången genom att kasta sin vakt i strömmen och andra gången genom att skjuta vakten, så ordet "ranzonera" torde ju betyda att göra sig fri, i största allmänhet, i det här fallet var det ju "utan att erlägga lösen".

#9 Ja, jag läser nästan in att den gode pastor Gunnarsson hade en dos humor.

Bergqvist betalade ju lösen i "hårdvaluta"…

Eller också hade Gunnarsson en tvetydig uppfattning om verbet "ranzonera"

Gubben blev ju i alla fall fri….oavsett metod!

Den"Nekrologen" var mycket intressant att läsa Svenne,där fick man en hel del upplysningar.Har du flera på lager. Jag ska lusläsa  dödböckerna när jag "kommer" till Värmland, ja via Genline förståss och se om jag kan hitta något mer om de mina i död och begravningsböckerna.

Han verkar ju ha dött i sviterna av malaria. Den sjukdomen var väl vanlig på den tiden, framförallt i Stockholm och mälardalen.  Iallafall var det en fantastisk berättelse. Med sex barn borde han väl ha ättlingar i livet idag.

(1775)
"aug. d 20 begrofs af Gunnarsson bonden Olof Andersson ifrån Öfverud som dödde d 13 af magtving efter 58 års lefnad. Han som varit född i Brunskog, haft tjenst på åtskilliga ställen, varit den händigaste dräng och bäste som i hans tid fanns, så att herrskaper kämpade vem som skulle vinna honom till sin tjenst. Han förfärdigade all slags anslag ända intill vagnar, var beskedlig och nykter, lade ihop pengar som dräng, löste in 1/8 dels jord i Öfverud men blef sedan han vart gift en ussling till både kropp och förmögenhet, som bygde hus strax han blef gift men förmådde alldrig i sin tid inreda det utan bodde i rum, som varken fanns fönster eller golf och knapt tak, av naturen var han storlemmad och massive, men sjukdom och missnöje gjorde att han förtorkades så att man kallade honom såsom ett tillökningsnamn Gikten, därför att han icke underhöll sin förra tjocklek."

Den där Gunnarsson var en trevlig präst! Sådana skulle det ha funnit fler av. Han kände sin församling tydligen.

Man kan undra hur hans fru var?

#14 Vilken text! Makalöst!?

#16 Gunnarssons eller Anderssons?   ;-)

Pastor Gunnarsson blev änkeman tidigt och inga av hans barn uppnådde vuxen ålder.

Nåväl, tänk om alla präster hade skrivit så detaljrikt i sina dödböcker som Christian Gunnarsson. Han var pastor i Borgvik (S) mellan 1770 och 1802. Här kommer några andra notiser:

-Sept 19 begrofs af Gunnarsson gamla fattiga enkan samt almosehionet Karin Andersdotter från bruket som dööde d. 12 af gikt hvarti slog sig vattusot sedan hon låg sjuk 8 dager efter en beskedlig lefnad af 75 åhr. Hon var en klok menska och kallades denn tjocka Karin.

-16 oct. begrofs af G. enkemannen Erich Persson i N. Borgvik som dööde af efter 1 timmas sjukdom förmodlien af någon böld i bröstet sedan han lefvat enfaldigt och christeligt i 56 år. Han var en spensk karl men arbetsam och gudfruktig, hade stora läppar hvaraf han kallades Läpp-Erich.

-7 aug begrofs af G. jordägaren Nils Larsson som dödde d. 31 Julii af långvarig sjukdom som ingen förstod sig uppå. Den började liksom tära på förståndet, han började grubbla i trons later och därunder hvarken åt eller drack. Som sådan lade han sig till sängs och efter 8 dagars sängliggande dödde. 68 år gl.

Tyvärr har jag aldrig stött på något liknande…

Dessutom är "Gunnarsssons böcker" ganska lättlästa….

Till skillnad mot den här ministeralboken från en annan församling år 1781. Totalt oläsligt! Man kan lika gärna försöka läsa en text  med kinesiska eller japanska tecken.

Fullständigt oläsligt!

Kolla in Östra Stenby (E) dödbok för åren runt 1780-talet. Förutom att den är vackert skriven, är det också mycket informativt. Inte lika utförligt som för Johannes ovan, men faktiskt mycket bra!

Mycket välskrivet och informativt! Tänk om alla ministeralböcker från den tiden vore så fint skrivna…

Här en födelsebok från 1773, lika lätt att läsa som den vore skriven idag.

Har varit med om att läsa dåliga kyrkböcker. Det är som man ber om att den stackaren haft ett kort liv, eller åtminstone någon pastorsadjunkt till hjälp, så man får mer lättlästa böcker. Men även motsatsen som då känns underbart.

En inblick i dåtidens begreppsvärld, Motala dödbok 1909:

September 23:

 "Barnet Anna Lisa Andersdotter i L Lidbeck af oangiven sjukdom, begravd d 1 okt, 3 år.

Detta barnet hade ingen öfverläpp, utan likt en Elephants snabel i stället, för det Modern sett en Elephantmålning i Skenninge då Elephanten var där 1806. "

I början av 1800-talet visades för första gången i Sverige en elefant, den hade varit på turné i några år och finns bl a beskriven i Årstafruns dagbok. I Skänninge, dit den kom 1806, ansåg besökarna på marknaden att man tog för mycket betalt för att se djuret och det blev uppror, trupper fick inkallas efter att pöbeln stormat rådhuset och rånat borgmästaren.

 Prästen lade i detta fall skulden för att barnet föddes med gomspalt på den stackars modern, som naturligtvis ansågs ha betett sig olämpligt genom att ha rest till Skänninge marknad för att se elefanten.

#26 Fascinerande.