Tja, är man "Extra nämndeman" så…

Det kan tänkas att den extra i det här fallet betyder oavlönad.

Titlar som extra ordinarie var inte ovanliga. Men att ha en titel även till en oavlönad position visade att man hade rätt att bestå det ämbetet, det betydde att du hade fått någon godkännande och att du var en bit på väg att en gång i framtiden kanske bli avlönad.

Lön och arbete hörde inte alltid ihop. Lönen för en tjänst kunde gå till en pensionär medan ämbetet sköttes av en efterträdare som bara väntade på att gubben skulle dö så att lönen också blev ledig. I vissa fall kunde 25 % gå till efterträdaren och 75 till pensionären.

mvh/gurin

#2 Intressant. Tack!

En ny titel som jag aldrig stött på tidigare - ur husförhör Holms församling - Västernorrland - 1853-1860.

"Sockenspånklyvare"! om jag nu läst rätt.

Och nog fanns det virke att spåna "Var jag såg …."

Jag tittade en gång igenom hfl för Helsingborg. Många titlar…

Några exempel jag skrev upp då:

Biertappare, Sockerbagare, Bokhandelsagent, Gymnast, Strykerska, Jungfru, Sinnessjuk, Idiot, Handskmakare, Kusk, Överste och Riddare, Telegrafist, Mjölnare, Kakelugnsmakare, Bläckslagare, Bokbindare, Torparedotter, Hökare, Stenhuggare, Brädgårdsdräng, Packhusdräng, Lok-putsare, Cigarrmakare, Filare, Uppasserska, Kustroddare, Glasblåsare,

Toffelmakare, Wedhandlare, Husar, Gjutare, Banvakt, Dragare, Öfverkonduktör, Mamsell, Yngling, Korgmakaregesäll, Blylödare, Frånskild Hustru,

F.d. Student Winhandlare, Lokeldare, Fabriksarbeterska, Lerkärlssvarfvare, Modist, Postiljon, Konsul, Volontär, Kustroddare, Typograf, Tvätterska, Handelsidkerska, Restauratör, Kopparslagare, Poliskonstapel, Ångbåtsbefälhavare, Provinsialläkare, Sockerbruksarbetare, Bromsare, Skeppstimmerman, Blind, Korgmakare, Nattvakt, Filare, Sinnessjuk, Borstbindare, Bromsare, Nåtlerska, Barberare (sonen är barberarelärling), Betjänt, Tegelbrännare, Springpojke, Prokurist, Huggedräng, Ryktare, Filhuggare, Såpfabrikör, Wagnsputsare, Förblåsare, Glasblåsare, Spegelmakare, Skärslipare…

Får jag lägga till Värmare som titel och om någon vet vad en sådan gjorde så är det ännu bättre (de arbetade på bruk så mycket vet jag).

Piga, Dräng, Bonddotter, Bondeson… Kanske det är så i skärgården.

Uj, vilken tråkig släkt jag har  Men det är bara dom titlarna som jag har skrivit upp hitills. Ska kontrollera nu när jag ska renskriva, så då ska jag lägga till titeln också. Har varit mindre intressant i mina ögon.

Det jag tycker att är intressantare är vad människorna avled av. T.ex ålderdom vid 85 års ålder (en som levde mellan 1750-1835).

Jag har inte heller några "spännande" titlar bland mina anor.

Precis som Olle skriver i strängens rubrik så var i alla fall titel viktigt förr. Det är skoj att gå omkring på gamla kyrkogårdar och se.

Själv anar jag också en stolthet bakom titeln. Även om man inte hade någon hög ställning i samhället så tror jag man var stolt över sin yrkesskicklighet. Det kan jag ibland sakna idag…

Man kan också titta i telefonkataloger. För bara 30 år sedan var titlar betydligt vanligare än idag. Varför?

Jag funderar ibland på att faktiskt önska mig en "titel" på min egen gravsten - om inte annat så för kommande generationers skull.

På ett besök på Ravlunda Kyrkogård för att bese Fritjof Nilsson Piratens grav hittade jag en gravsten där det stod Hejderidaren NNN.

Jag blir ju alltid nyfiken på sådant och vi hade tur för kyrkovaktmästaren var en bit bort.Så vi kunde fråga honom.  Han berättade att titeln i dag motsvarade jägmästaren. Det är väl därför som man inte har sett titeln förr. Det kan ju inte ha varit ett vanligt förekommande jobb ju.

Även om detta handlade om titlar så nämndes ju dödsorsaker i #7. Jag såg i en dödbok att en person avlidit av "förstoppning" emedan personen på nästa rad i boken dött av "diarrhé", så de verkar ha tagit ut varann

Glömde ju. Jag har ju ganska många sjömän i min släkt, men titeln på dom har jag glömt. Har ju flera Cap Hornare i släkten ju.

I min släkt finns det bössesmeder i flera generationer. Sedan är det fyllt av åbo och åbosöner och åbodöttrar. Några torpare och några rusthållare. Sådana yrkestitlar är det ju om släkten har levat på landet och på vad jorden kan ge. 

Jag har en ana som levde under 1600-talet som var Kyrkvärd, Sockenfullmäktig och Åbo. Hans bror var häradsfullmäktige och befälhavare för Osby åttings bondevakt (motsvarighet till hemvärnet).Det var ju besvärliga krigstider då för göingebor!

Jag har en björnjägare i släkten. Det låter vildsint. Sen hittade jag en dragon i en liten by långt från ära och redlighet (och regementen). Jag tänkte högt - jag undrar vad en dragon gjorde i Alanäs? Bearnaisesås sa dottern! Hennes pappa är från Göteborg

Nu har jag fortsatt att "gräva" bland mina förfäder. Inte så långt tillbaka i tiden, bara till 1600- och 1700-talet, men ändå. Har börjat skriva ner titlarna nu.

Blev faktiskt förvånad. Trodde inte att jag hade klockare (VIII), kyrkvärd (IX) eller kyrkoherde (XI) i min släkt. (inom parentes är antal generationer tillbaks i tiden)
Det är min farfars mormors morfars morfars morfars far som var kyrkoherde. Han föddes 1610, de andra föddes senare.
Fann några lotsar också.

Kolla här, hur många titlar har han, greve Löwenhjelm?

Och antalet utmärkelser verkar vara i klass med vår svenska hjälte Hammilton. (Var just hemma i Sverige och köpte och läste den senaste boken om honom "Madame Terror").

I böckerna från Estland som jag läser i SAAGA så har barnen bara ett namn, om dom har flera så är föräldrarna alltid "von" någonting.

Men det här med titel är inte alltid från förr. I Mexiko så används fortfarande titlar i allt umgänge, man är Ingenjör eller "Licenciado" om man inte är Ingenjör men har diplom från något universitet. Utan titel får man svåreligen företräde för ett möte.

#15 Stilig lista! Påminner något om Pippi Långstrumps pappa…

Släkt till dig?

Där nere i Skåne har Ni ju ett slott bakom varenda buske men här i Värmland har vi bara haft ett enda slott med s.k. slottsprivilegier, nämligen fideikommisset Long, släkten Löwenhjelms gods.

Namnet Long lär härröra från släkten Lange som på 1300-talet skulle ha ägt Longs säteri.

Greve Löwenjelms dotter Nathalie 1842-1933 fick föra släkten vidare då sonen dog redan 1858. Hon blev gift med den ryktbare, dubbelt så gamle generalen Johan Henrik Rosensvärd 1816-1890. Deras son Carl Johan, 1874-1933 blev den siste herren till Long. Carl Johan dog 1933, barnlös och därmed är den grenen av släkten Löwenhjelm-Rosensvärd utdöd.

Drottning Sofia vistades på Long sommaren 1905 för rehabilitering och Carl Johan fanns vid hennes sida som kammarherre, en titel som han behöll livet ut.