#0 Hur menar du? Att fadern är okänd råkar nog alla släktforskare ut för. Att modern är okänd förekommer, men torde vara rätt ovanligt.

Det är nog ungefär lika vanligt men det förekommer mest i olika århundranden. Fader okänd är ju oftast när modern får barn som ogift. Moder okänd hittar man oftast i första hfl. där kanske bara fadern finns omnämd ev. tillsammans med hans tredje hustru som inte är mor till barnen. Om man törs använda mantalslängderna är det ju sällan modern är namngiven.

Man bör inte heller blanda ihop begreppen "Fader okänd" och "Fadern ej angiven i födelseboken". Det senare är närmast regel när en ogift kvinna får barn under 1800-talet. Det innebär i flertalet fall inte alls att fadern var okänd, varken för prästen eller den närmaste omgivningen. Han är okänd för oss av samma anledning som modern är okänd  -- ej angiven i födelseboken -- i många fall under 1600-talet. Det är en fråga om ofullständiga källor.

I de flesta fall var både moder och fader kända vid händelsen, men för oss som släktforskar är den eller de okända. Jag anser att fader eller moder okänd är för forskaren och ingen annan, men i en del fall fanns ingen officiellt känd.

#2 Nu förstår jag. Att moderns namn inte är noterat! Min svåger släktforskar mycket i Danmark. Där är det tydligen väldigt vanligt att kvinnan inte nämns vid namn. 

#3 Det där har jag stött på ett par gånger. Fadern finns inte noterad i några register, men om man bara hittar rätt person så kan det visa sig att uppgiften finns kvar i den muntliga traditionen.

Tack för era svar. Jag har nämligen kört fast för det står Fader okänt på Microkorten och dom vet ett karlnamn men är ju inte säker på om det är han som är fadern.

Eftersom det rör sig om ett visst, bestämt fall, vore det bäst om Du lämnade uppgift här om vilken persons födelse det gäller. Ange namn, födelsedatum och församling. Praktiskt taget alla som sysslar med släktforskning har haft sådana problem att arbeta med. Ibland går det att lösa, ibland inte. Förutsättningarna och metoderna skiljer sig mycket vid olika tider.

Om det skulle röra någon person som ännu är i livet, kan Du istället skicka ett personligt meddelande till mig.

Fader okänd kan du läsa en del om här http://www.genealogi.se/oakta.htm

Det kan också vara skillnad på om du läser i SCB-utdragen ur födelseboken eller om du läser i födelseboken - det kan också stå angivet i församlingsboken.

Om det är perioden efter 1917 kan det löna sig att kontakta kommunarkivet i kommunen som födelseförsamlingen tillhör, och fråga efter en barnavårdsakt.

Jag har samma problem i min egen släktforskning.

Min morfar var inte far till min äldste morbror. Det visste jag för jag hörde mormor och morfar berätta om en händelse - små grytor har också öron.

När min morbror skulle konfirmeras ska prästen ha frågat honom: Ska du ha din mors eller fars efternamn? Gossen svarade: Jag har ju redan min fars efternamn!? Nej, svarade prästen, X är inte din far, Y är din far.

När jag nu tittade i födelseboken på min morbror står där inget namn på fadern. Någonstans måste den biologiske faderns namn ha stått eftersom prästen visste namnet. Min morbor blev inte konfirmerad i samma församling som han döptes i. Det måste ha funnits någon anteckning någonstans, för annars hur kunde prästen veta det? Jag har tittat i församlingsboken för tiden före konfirmationen, och min morbror står med min morfars efternamn, men inte tillsammans med familjen, utan längre ner på sidan bland drängarna hos familjen. Han flyttade inte samtidigt med mormor och morfar utan stannade kvar hos sina morföräldrar. Jag har letat bland bilagor osv. till födelseboken och till församlingsboken.

Som tur var diskuterade min mor och morfar den här händelsen ibland så jag hörde namnet på morbrors far. Min morfar hade känt honom. Jag har hittat den biologiske fadern i folkräkningen 1900. Som tur var hade han ett ovanligt namn. Jag misstänker att mormor träffade honom genom sin bror som var dragon. Det var morbrors biologiske far nämligen också.

#9 Det är inte säkert att faderskapet finns nedtecknat. En präst i en annan socken kan ha känt till detta ändå. I en tid då man inte läste och skrev på samma sätt som idag var muntliga uppgifter nog sedda som säkra källor.