Vet inte om det jag pysslar med emellanåt räknas som det, men jag följer alla led framåt för o se hur många ättlingar det blir o målet är väl en megaträff när jag blir någorlunda klar.

Tänker även att på det sättet kunna hitta nu levande släktingar som kan berätta om bilder o annat då alla mina mor o farföräldrar gick bort tidigt.

En som jag hann träffa innan han dog var min mormors kusin och han skrev ner en fin berättelse om sitt liv till mig.

#1 Jag tror det kan löna sig att leta rätt "perifert" bland nu levande för att hitta information. 

Jag tänker mer på att det kanske kan kännas för "nära" att mer i detalj reda ut händelser som ägde rum för så kort tid sedan som 40-60 å¨r sedan. Att man lätt glömmer bort att om det inte görs nu kan det vara för sent.

Det är viktigt att fråga ut de nu levande personer, men vissa uppgifter bör man vara försiktig att sprida vidare.

Ju fler personer man frågat ut desto mera kunskap kan man få om olika släktskrönor som kan vara lite annorlunda hos olika personer. Det blir då lättare att värdera skrönorna.

#3 Jo, jag har en del uppgifter som inte går att sätta på pränt…

Det andra du säger är ju sant, men man får också ha detta i åtanke som jag råkat ut för:

Man hör samma berättelse från flera källor, med få variationer. Det är lätt att dra slutsatsen att de tillsammans bekräftar. Någon gång tror jag dock att jag funnit ut att alla dessa berättelser stammar från samma källa. 

Ett exempel: På en kusinträff på 40-talet sjungs en visa som handlar om kusinernas far/mormor. Alla dessa kusiner har idag mängder med anor och jag har hört om den kvinnliga anan från många. När jag sedan fick en kopia av vistexten anar jag att det är därifrån uppgiften kommer. Det betyder ju inte att det är osant, men fyra eller fem oberoende bekräftande källor krympte till en!

Jag har alltså att ta ställning till en vistext som källa - inte till fyra-fem muntliga traditioner!