Min erfarenhet är att man skall söka upp människor, släktingar alltså. Det finns så mycket i människors gömmor. Foton, brev, dokument…

Just brev tycker jag är en bra källa för att komma lite närmre.

Och foton betyder så otroligt mycket!

Så mitt råd är att glömma arkiven och sök upp människor. Och man kan gå ganska långt ut i trädet. Farfars farfars brev kan ha spridit sig långt…

Hur man breddar informationen beror på din person. Om du följt dem genom alla år i husförhörslängderna har du en bra grund. Ibland står där också intressanta notiser.

Om en "trollkarl" skulle man kunna finna information i folkminnesarkiven. Det finns dessutom en del litteratur om botare, om du vill fördjupa dig.

Brev är en guldgruva - om man kan hitta några förstås. Själv har jag endast ett enda från farfars bror som utvandrade till Oregon. Och inte har dom varit särskilt flitiga att besöka fotografen heller.

Men jag har funnit ganska mycket i bouppteckningar som gjort bilden lite fylligare av personerna. Där fick jag tillexempel veta att dom hade en ko, en svart valack och några får. Därtill är husgeråd och redskap, kläder och annat uppräknat.

Lantmäteriet har historiska kartor. Där kan man hitta detaljerade kartor över byar och gårdar under olika tidsepoker.http://historiskakartor.lantmateriet.se/arken/s/search.html

I sockenstämmoprotokollen kan man hitta uppgifter om många av socknens invånare och vad som hände inom byarna.

Domböcker och lagfartsprotokoll kan också ge mer information.

SVAR har fabriksarkiv och bergmästararkiv och mycket annat. Du kan kolla vad som finns utan att ha abbonemang. Klicka Forska - Arkiv -allmän del - digitala arkiv.

Lokala bruksarkiv och hembygdsföreningar är andra ställen att leta på. Och så nätet - googla och se vad som kommer upp.

#3 Ja, bouppteckningar innehåller ofta de där detaljerna som för en närmre.

Och att besöka platser och hus tycker jag ger mycket. Kanske t.o.m. våga sig på att knacka och fråga om man får gå in.

Lokala föreningar och kommunala arkiv har ibland klippsamlingar som kan vara givande. Men det är ofta som att leta nål i höstack.

Hembygdsföreningar kan vara en guldgruva! Svårt att få reda på vad det fins, men lyckas man så kan man ha tur och finna mycket. Likaså i lokala hembygdsböcker och tidskrifter

#5 Ja, böcker! Det finns mycket mer skrivet än man kan ana!

Jag har skrivit lite om "alternativa källor" här - länk.

Hej och tackar för svaren!

Personliga brev är det ont om i min släkt, i.a.f. på den sida som jag nu försöker skrive en bok om. På min farfar sida är det inget särskilt öppet eller "mjukt".

Jag tog en sväng in till Linköpings Stadsbibliotek i förhoppning om att hitta några tidningsartiklar om de tre "spektakulära" dödsfall som skett inom det tidsintervall jag tänkt att skriva om, dessvärre kammade jag i princip noll på detta besök..

Men jag jagar vidare..  Lite mer matnyttigt än bara årtal och siffror vore ju kul att ha i en ev. framtida bok..

Provinsialläkarens rapport tycker jag är roliga. det beror kanske lite på vilken läkare det är. Men där har jag fått reda på lite om vad allmogen åt och odlade och under vilka förhållande dom bodde i distriktet. Medicinhistorisk databas.

Ja, håller med zachs. Så många provensialläkarrapoorter jag läst, t o m avseende socknar där jag inte har några anor.Mycket lärorikt.

Och som en liten parantes till ovanstående: Alltid lika "roligt" att läsa rapporten i de fall en sk Kvacksalverska verkar i sn. Läkaren måste ju förklara för Medicinalstyrelsen vilka åtgärder han har vidtagit med detta "lilla problem".

Fick svar från Folkminnesarkivet nyss och de hade ett antal sidor skrivna om min släkting "trollkarlen" som jag skrev om i första inlägget.. Sjutton vad kul!!

Jättekul! Där ser man vad lite udda arkiv kan ge.