Dunderkur för kossan Dora.
Jag blev så inspirerad av Anders bok, att jag fick energi att fortsätta renskriva min mammas dagbok från kriget.
I november 1941 hade kossan Dora insjuknat. Man var tvungen att ringa till veterinären. De fick då rådet att ge Dora, 1liter sötmjölk blandad med en kvarter symaskins- eller separatorolja. Nästa dag var Dora frisk. Hon hade drabbats av gaser eller trumsjuka, som det också kallades.
Det som förvånar mig, är att man använde de här gamla måtten. Kvarter var detsamma som 4 jumfrur(ort) eller 32,7 cl. Min mamma nämner också på ett annat ställe aln. Var det för att man fortfarande hade kvar dessa mått och då var det naturligt att ange i det, istället för 3 dl drygt, i det här fallet?
Ett annat sätt att bota trumsjuka, var att sticka en strumpsticka i buken på kon. Då pyste gasen ut.
Akta er för trumsjuka nu till julen! 
(=munskydd) Det är lätt att drabbas av det, p g a all den goda maten man sätter i sig och stillasittandet.
Man får väl se till att ha en strumpsticka i närheten.
Det är väl inte så konstigt. Det tar lång tid för förändringar att slå igenom.
Man säger ju fortfarande tumstock fast det numera inte finns en enda tum markerad på meterstocken. Det går ännu så läge bra att komma till virkeshandlaren och be att få plank, brädor och reglar i tummått. När det gäller spik och gamla snickare är det fortfarande tum som gäller.
När det gäller nutida föremål är det inte bättre. Tänk på alla tummått som finns i datavärlden. Bildskärmar, disketter, hårddiskar och mycket mycket annat.
De finns till och med en del gamlingar som säger klockan sex när de menar klockan arton. Det påminner mig om att det är dags att sätta på potatisen.
På mina måttband finns tum-mått på baksidan.
Man får en glädjechock om man mäter midjan med fel sida. :)
Jag säger kl. 6 både på morgon och kväll…..
Eivor
Här är en till gamling som säger klockan sex (på kvällen).
Många är de unga veterinärer som satt eld på ladugården när de försökt tappa en ko på gaser….
Ren metangas är det, utmärkt till eldning.
#0 Dagboksanteckningar måste ju vara en guldgruva. Har man tur kan ju en dagbok vara som att kliva rätt in i en människas vardag.
Jag har passerat november 1941 och då bakas det och bakas det, tunnbröd tror jag. Ibland så bakar man på ett ställe och nästa dag så bakar man på ett annat ställe. Man hjälptes åt helt enkelt.
På juldagsmorgonen 1941, så var det få stearinljus tända i fönstren. Det var ransonering på dem och dessutom gick det inte att få tag i några (enligt mamma)
Starta ny diskussion