17 juni 1935, kl 7 på förmiddagen?

I och för sig en föredömlig tidsangivelse, men med den gubben på frimärket vill jag nog tro att det är lite äldre än så…

OK, då är det väl en åtta då…!!!   ;-)

Det fanns gamla frimärken kvar till försäljning länge! Som barn på 60-talet brukade jag köpa 1-öres från 20-talet att frankera med. De var fortfarande giltiga! Jag vet dock inte hur det var med kungafrimärken, 1-öres var utan bild, bara ett vapen.

Min teori:

Enligt frimärkskatalog verkar frimärket vara sålt mellan 1891 och 1904.

Om man kollar stämpeln så ligger inte 3:an i linje med resten utan skulle kunna vara ngt annat än år. Kanske lbr 3…

I så fall är stämpeln 5.17_6 vilket skulle innebära 1905.

Vad jag har inhämtat så var portot för brevkort 5 öre runt sekelskiftet 1900, så din fundering verkar välgrundad, Olle! Kortet jag funderar över finns på den bifogade bilden.

Kan det inte vara 8.5.17 mellan 6 och 7 paa fñrmiddagen?

Jag tror själv att det står 8 (eller ev. 3) 5.17 och 6-7fm, 6-7lm eller 6-71m. Däremot undrar jag om det senare är ett klockslag, kanske mer en stämpelbeteckning? Fast någon filatelist är jag förvisso inte…

Passar på att vända på kortet, som föreställer "Stugan"  i Aranäs, där det verkar pågå en tennismatch. Vilket Aranäs det är frågan om framgår inte, det mesta kända är kanske Aranäs/Årnäs i Västergötland, inte minst aktualiserat genom Arnböckerna.

Jag har samlat på gamla vykort länge och jag känner igen stilen på texten på bildsidan. Någon stämpelkännare är jag dock inte men själva kortet är från senast 1915, skulle jag tro. Sedan är det som chrissan säger att frimärkena användes länge. Jag har några Oscars-frimärken som är stämplade långt in på 1910-talet trots att Oscar den II dog 1907.

Går det att få fram när e.o Hovrättsnotarie Nils af Ekenstam tjänstgjort i Orsa (om det nu var å tjänstens vägnar han var där)?

Tack för svaren! Kortet berör inte släkten, utan det kom i min ägo via en secondhandbutik för mer än tio år sedan. Jag fäste mig lite vid historien i texten, samt tennismotivet på bilden.

Nils finns det inte mycket att hämta om på nätet, möjligaren att han senare blev borgmästare "någonstans".

Oscar-märkena var giltiga frimärken lång tid och jag tror att de är fortfarande giltiga frankomärken och stämplade oscarmärken hart jag sett från åtminstone 40-talet. Men det är väl snarae när portot höjdes för brevkort till 10 öre. Och jag tror det var på 1910-talet.

Barnen på kortet spelar uppenbarligen tennis, vilket lär ha varit en nyintroducerad sport i vårt land vid den tiden, KLTK instiftades t.ex.  så sent som 1896. Frågan (som det nog inte går att få svar på) är om det är "stugan" som är huvudmotiv, eller tennisspelandet…

1903 (8) -05-17 6-7 fm Stockholm 1 AVG LBREV. Kortet är altså avstämplat på huvudpostkontoret på Vasagatan 5 öre grön Oscar II koppartryck Facit no 52. Utgivningstid 1891-1903 giltig som porto långt in på 1900 talet. Generalposthuset fins avbildat på Facit no 65 5 kr blå utgivet år 1903.

Oscarmärkena blev ogiltiga 19610301

Man får tänka på att i Stockholm vid den tiden kunde man få svar med vändande post. Så man delade ut brev upp till tre gånger per dag.

Det var innan telefonen slog igenom.

#16 …och på historiesajten.se fick jag lära mig att telefonen började införas i Sverige 1877 och att första rikstelefonkatalogen kom ut 1889 och innehöll 320 abonnenter!

Telefoni är hemskt intressant. Satt och tittade på filmen Fanny & Alexander igår natt (som utspelar sig mellan åren 1907-1909) När farmor Helena lägger på telefonluren drar hon ett varv med veven på telefonen. Det var en signal till växeltelefonisten att samtalet var avslutat.

Min mormor föddes så sent som 1920 i Tingstäde på Gotland men hon mindes deras fösta telefonnumer; Tingstäde N:o 20. Så skulle man ringa familjen Norrby bad man växeltelefonisten koppla en till just Tingstäde N:o 20

Tack för svaren! Verkar som om kortet kan tidsbestämmas till 1900-talets första decennium, med klockslag och allt…

#19 Hoppas det då är OK att fullfölja brytandet av trådens ämne…   ;-)

#18 Jag har en telefonkatalog från Ängelholm 1949. Där finns ännu ensiffriga telefonnummer! Nummer "1" går till Ernst Paulsson. Högsta nummer har Flygflottiljen med 2100-2105.

Ändå finns dessutom abonnenter utan nummer. Anrika Hotell Thor saknar nummer . Man når hotellets växel genom "namnanrop, "Hotell Thor".

Ja, förlåt att jag svävade iväg på tråden telefoni istället

#20 (om det är ok att fråga) finns Frans Johansson med i telefonkatalogen?

Nej, ingen Frans Johansson.

Långt ifrån alla hade privat telefon. Inte ens alla butiker hade telefon.

Tack Anders!

Misstänkte nästan det!

Min far berättade att de hade nr 42, men ibland när de skulle ringa fick någon av barnen springa ner till växeltelefonisten och be henne gå in till växeln. Det var ofta hon var ute i trädgården och arbetade. Så gick det till på den tiden på landet.

#24 Jag har hört något om att flera abonnenter kunde dela på ett nummer och att telefonisten ringde på olika sätt beroende på vem det var till…?

Jag tror min mormor var telefonist i Skövde när morfar träffade henne. Mitten/slutet på 20-talet.

(Jag ändrar namnet på tråden…)   ;-)

När jag skulle ringa mormor i Frostviken fick jag lov att beställa genom telefonist ända in på 60-talet. Tre perioder var standardbeställningen. Då hann man säga det viktigaste.

Jag var hos henne på sommarloven och minns den stora telefonen med vev och luren ovanpå. Som Cheyenne skriver vevade man för att anropa telefonisten och för att avsluta samtalet. När det ringde kom det en signal om det var lokalsamtal, och dubbelsignal om det var "riks". Då måste man vara tyst så mormor hörde ordentligt.

Det var service också, när jag ringde moster i grannbyn sa telefonisten att hon var hos grannen och drack kaffe och kopplade mig dit i stället :)

JoJo i dom gamla snörväxlarna kunde man göra mycket. Och telefonisten hade koll på så gott som samtliga i byn. Min svärmors mor hade nummer 13 i sitt första telefonnummer. När jag ringde till henne och slog fel riktnummer hamnade jag på ett äldreboende i Strängnästrakten, det som skilde var bara riktnummret. Trevligt ibland.

Snörväxlar fanns kvar på andra ställen länge. Jag har hanterat en sådan under militärutbildning. Kul!

Sista snörväxeln jag såg var 1993 när min arbetsplats lades ner (militär) då revs den ut och kastdes till skroten ingen ville ha den så den gick hädan. På Tumba vårdhem i entrehallen vid cafeterian finns en nerplockad.

På Industrimuséet i Mölndal kan man beskåda kommunens gamla snörväxel, inklusive bild på fröknarna i växeln under arbete.

(Som gammal kabeltattare har även jag stött på sådana här växlar i lumpen.)

"…Pågår samtal?…"

;-)

#29 Får man vara nyfiken? Vilken arbetsplats var det?

I min ungdom bodde jag i Bergslagen. En klasskamrat påstod där att en hel ålderdomlig växelstation och gamla fina telefonapparater hade kastats ner i ett gruvschakt i hans hemby.

Under en tid efter lumpen jobbade jag som apparatuppsättare i Göteborg. I kvarteren kring Gröna Gatan i Majorna fanns det fortfarande kvar väggfasta telefoner av gammalt snitt (men med petmoj). Vi fick stränga order att inte låta abonnenterna få behålla de gamla apparaterna när vi bytte ut dem, vilket kändes löjligt eftersom allt det gamla gick till skrotning (i den mån det inte letade sig ut på antikvitetsmarknaden på vägen…).

Lite telefonhistoria!

Då kan jag väl få skryta med att jag har den svenska telefonindustrins fader Lars Magnus Ericsson i mitt "släktträd". Han var kusin till min farfars mor och föddes på den här gården i Värmskog här i Värmland.

#35 Det var ingen dålig "frukt" i trädet!

Stämpeln på ditt objekt är en MASKINSTÄMPEL.

nummer 111.

Känd mellan 26.3.1913 - 16.3.1919  typ. 1a.

Stockholm 1  ' AVG * LBR *

Normalstämpel 45.

Maskintyp som gjort stämpeln= Sylbe & Pondorf

AVG = Avgående.

LBR = Lådbrevstämpel.

Vanlig värde/pris ca. 5:-

Frimärket är Facit 52  värde 1:-

Hälsningar

Nils Ivar Johansson

#25. Det du talar om fanns ganska länge, upp till tre abonnenter kunde dela på ett abonnemang. Man betecknade dem a, b och c efter numret, t ex nr 1235b. Telefonisten ringde upp med "kodringning", en ringsignal för a, två för b och tre för c. I USA var så kallade "party lines" mycket vanliga långt in i modern tid (1960-tal, kanske längre). SJ hade sitt eget automatiserade telefonnät längs järnvägen, även i bygder där det f ö var manuell telefoni. Där hade man en sorts "party lines" med automatisk uppringning till rätt järnvägsstation. D v s man slog respektive stations telefonnummer, det ringde bara på just den stationen, men samtalet kunde avlyssnas på flera stationer. Det var ett sätt att spara telefonledningar.

#32 Det var på RRGC O5syd alltså Björnen, du ser loggan i mitt lilla bildgalleri

#39 "Björnen" har bytt namn och heter nu "Grizzly"…