Anders

Jag har läst brev från 1700-talet fram till idag och jag kan bara konstatera att folk, stavat olika, kommaterat olika och ställt upp breven olika.

Tänk bara själv på den skola vi själva gått igenom. Jag fick lära mig skriva under övergången från den gamla skrivstilen till den nya där inte alla bokstäverna skulle bindas ihop. Detta resulterade i att alla band ihop de "ickeihopbindningsbara" bokstäverna på egna sätt. Detta resulterade då i motsatt effekt  än den tänkta för denna reform. I stället för en mer lättläst skrivstil fick man en mer personligt varierad variant som således blev svårare att läsa generellt.

Vid förkortningar fick de som var lite äldre än jag lära sig att det skulle sättas ut punkter. Jag som kom lite senare fick lära mig att aldrig sätta ut punkt vid förkortning. Punkt skulle reserveras för att markera slut på mening. Denna mening varade bara några år och sedan var punkterna "officiellt" tillbaka. Nu dessutom med regler för när det skallv vara punkt och icke.

Hur man skriver har alltså ändrats över tid, likaså har skiljetecknens valörer gjort det.

Med en dåres envishet hävdar jag att vid citat skall det vara som det står.  Mina handledare hävdade dock motsatsen och moderniserade gärna språket i citat. Jag hävdar dock att de då inte är citat utan tolkningar. Skall något ändras i ett citat skall det klart och tydligt markeras vad som är ändrat och vem som gjort det.

mvh/gurin

#1 Tack för resonemanget…   ;-)

Jag kan ge ett exempel:

Avskrivning:

"När det nu blir slädföre så kom körandes, så kunde Flickorna göra dig sällskap om du riktigt kramar om Calle P. så lemnar han nog dig en häst jag skulle ta er emot med varma servietter för ni vore nog frusna när ni kom fram å ville du ta Jöns med så naturligtvis vore ni ändå hjertligt välkomna. War ej Jöns ledsen när han hörde att der var så många granna o fina damer med på balen."

"Lätt modernisering":

"När det nu blir slädföre så kom körandes, så kunde Flickorna göra dig sällskap. Om du riktigt kramar om Calle P. så lemnar han nog dig en häst. Jag skulle ta er emot med varma servietter för ni vore nog frusna när ni kom fram. Å ville du ta Jöns med så naturligtvis vore ni ändå hjertligt välkomna. War ej Jöns ledsen när han hörde att der var så många granna o fina damer med på balen?"

Så skulle jag kunna tänka mig att göra. Behålla språk och stavning, men sätta ut punkt och frågetecken. Men naturligtvis blir det en tolkning - som ju kan vara felaktig.

Anders

Använd då hakparenteser för att visa var du ändrat.

[---] = en eller flera meningar saknas.

[…] = ett eller flera ord saknas.

[Att] = författaren dvs du har lagt till ordet Att. 

"När det nu blir slädföre så kom körandes, så kunde Flickorna göra dig sällskap[. O]m du riktigt kramar om Calle P. så lemnar han nog dig en häst[. J]ag"

På detta sätt uppstår inget tvivel om var det är ändrat och vad du lagt till. Skriver du dessutom en liten not och förklarar så blir det ännu bättre.

 mvh/gurin

#3 Jo, fast anledningen till att jag vill ändra är ju att göra texten lättare att läsa för den nutida läsaren. Hakparenteserna tar ju bort den effekten.

Kanske kan man någonstans skriva att de citerade breven saknar punkter och frågetecken, men att dessa är tillagda för att underlätta läsandet?

Jo visst kan du det, men är det så att du vill att någon annan sedan skall kunna använda dina citat i sin forskning så kommer de inte att kunna göra det eftersom de inte med säkerhet vet vad som faktiskt stod där. Texten saknar ju inte helt skiljetecken.

Men som författare har du full frihet att göra som du behagar men betänk att värdet av din text ökar, med vettiga källhänvisningar och korrekt avskrivna citat.

Jag vill bara påpeka att jag i denna fråga är något av en purist. De flesta av mina, i alla fall äldre, kollegor skulle utan att tveka och ens tänka efter göra som du och dessutom modernisera stavningen.

Jag har alltid hävdat att de gjort det för att slippa den mödosamma citatkontrollen. Att ändra lite här och var maskerar nämligen de flesta felavskrivningar. -- Nä, jag har inte gjort fel, jag har medvetet moderniserat språket.

mvh/gurin

#5 :-)

Att modernisera språket i de texter jag har nu tycker jag inte tillför något. Det är inte så gammaldags att det är svårläst, utan bara charmigt.

Jag kan dock förstå att man kan göra det i äldre texter.

Ett sätt att komma ifrån frågan om antingen eller, är att i den löpande texten göra som Anders gör. Sen lägga till ett apppendix, med orginal texten. Då finns båda med och de som vill kan kan läsa den text de vill.

Jag gör gärna appendix, för då kan man lägga till sånt man vill ha med, för framtida forskare, men utan att tynga ner texten för läsarna.(Nu har jag inte skrivit så mycket, men ändå).

#7 Jo, så kan man göra.

Ett problem med appendix/bilagor är att de lätt kan svälla ut. De påverkar ju också priset på tryckningen…

Man kan väl då göra appendix i en egen upplaga. Ett litet häfte, som man har med sin egen bok och kan sälja till de som vill ha? Ett förslag. Men åtminstone att man gör ett appendix för sig själv.

#9 Ja, det är en bedömningsfråga. Skriver man en forskningsuppsats känns det självklart med mängder av bilagor, tabeller och källförteckningar.

Min målsättning är i första hand att släkten ska öka sin kunskap om var de kommer ifrån. Att göra minnen och historier lite mer "hållbara". Då är det viktigaste att boken är lättläst och tillgänglig.

Själv har jag ju tillgång till allt.

Leja,

Det låter krångligt. Lösa häften tenderar till att först bli till bokmärken och sedan försvinna. Den produktm som trycks upp bör innehålla det man vill få med, varken mer eller mindre.

mvh/gurin

Det håller jag helt med, men jag tänkte på om jag skriver en bok för släkten, som ska vara lättläst, så kan jag som forskare och andra som forskar, vara intresserade av mer information. Ska jag då

1. tynga ner texten med de uppgifterna

2. göra att appendix, som fördyrar tryck kostnaden och därmed bokens pris

3. göra ett eget appendix, som bara jag har tillgång till

4. eller låta ta fram flera ex även av detta

Men det måste vara upp till den som skriver att avgöra vilket som är bäst. För egen del så har jag alltid en egen fil med alla uppgifter, även de som jag valt att inte ta med. I det fall som ANders diskuterade var det brev. Ska man modernisera språket eller inte. Där tror jag att man får välja det som känns bäst, men att man måste påpeka om man valt att modernisera och kanske även ta med orginaltexten i ett appendix. 

Jag tycker inte detta är enkla frågor utan att ofta måste man välja olika i olika situationer. Det första är väl att skriva boken för den tänkte läsaren. Vad vill denne läsa.

Jag har gjort så att jag skrivit av breven så exakt som möjligt - med samma radbrytning, stavning och kommatering.

Förmodligen kommer jag att behålla såväl stavning som kommatering då jag citerar…

Här finns exempel på hur vi fick "översätta" hundra år gamla brev till "svenska" innan vi kunde översätta dem till engelska.

Det blev en liten mikrohistoria av en fråga på Anbytarforum.

#14 Så trevligt!

Det är kul att spinna vidare med bara ett brev som utgångspunkt. Jag har själv funderat på att jobba vidare med detta brev…

Det var intressant. Borde kanske inspirera någon annan till en liten mikrohistoria till.

Anders!

Det vore kanske en idé att kontakta min gode vän Floyd Hallberg så kanske du kan kanske få ännu mer kött på benen: hallberg@dwave.net Hälsa ifrån mej om du skriver.

Jag har en liten mikro-mikro-historia om vad som hände mej och min dotter utanför restaurang Stockholm hösten 1998. Men den tar vi en annan gång;-)

Är det förresten någon som kan gissa hur långt i förväg man måste boka bord på den restaurangen om man vill vara med på det årliga kroppkakekalaset? Fast det kanske är svårt för en skåning att förstå sig på?

Christian

Christian, hur menar du att Floyd kan hjälpa till?

Det Floyd inte vet om Rockford, Illinois är inte värt att veta. Han är ju född och uppvuxen där. Och en duktig och enveten släktforskare. Han har två bröder, den ene bor i Chicago och den andre bor kvar i Rockford.

När jag läste din "story" så kom jag att tänka på Floyds far. Han fick sin amerika-biljett på "avbetalning". Det vill säga att han fick betala av den genom att arbeta på en farm under viss tid. När tiden var ute "skickade" farmaren efter en ny dräng ifrån samma trakt som företrädaren.

Tiden man måste ha för att få plats på kroppkakekalaset måste väl vara beroende av hur många ättlingar till kroppkakelandets utvandrare det finns? Hur definierar man kroppkakans ursprungliga utbredning? Öland, Kalmar län? Finns Blekinge med på ett hörn.

Halvskåning

Jag har läst väldigt mycket texter från 1400-talet och framåt som jag skrivit. Ett antal tusen sidor. Det största problemet med bokstavstrogen av skrift är att återge storleken på ordet första bokstav som oftast har minst 4 storlekar. En del har jag publicerat och skriver bokstavstroget eller skriver med egna ord och med citat. Jag förändrar aldrig texten något utan endera bokstavstroget(med risk för något enstaka skrivfel eller läsfel från min sida) eller omskrivet med egna ord. När jag publicerade "byarnas histroiner" gjorde jag kommentarer med fotnoter. Där jag kommenterade skrivfel och förklarade olika felaktigeter både bland bygdeberättelserna och dialektala uttryck.

#21 Ja, jag kan tänka mig att det blir mer påtagliga problem med så åldriga skrifter.

Man bör anmäla sitt intresse minst ett halvt år före kalaset ;-)