Jag har gravstensinventerat flera kyrkogårdar. En av mina anfäders gravsten har jag lyckats få en gravrättsinnehavare på. På den kyrkogården kostade gravrätten 200 kronor. På en annan kyrkogård hörde jag mig för om min mormors morfars föräldrars grav som det söktes gravrättsinnehavare på. där kostade det 500 kronor. Jag är ju inte stadd med så stor kassa men jag frågade kyrkogårdsvaktmästaren och hon trodde att det området skulle "fredas". Jag hoppas det blir så. Alltid när jag kör förbi den kyrkogården går jag upp där och försöker få det att se ut som där har varit någon. Har även planterat en liten ros för att de sjka förstå att det finns folk som går till den graven, allt för att den inte ska tas bort.

Det är nåt visst att komma till en grav och veta att där under ligger ens förfäder. Skövlingen av riktigt gamla gravar är ett helgerån tycker jag. De stenar som är över 100 år gamla borde få stå kvar.

 För en del år sedan kunde man betala in summa till
kyrkorådet,och dom hade ett förmånligt avtal med
någon Bank. Räntan räckte till vården av Graven.
Då minskade inte summan.
Numera får man ju ingen ränta,och då försvinner
pengarna ganska snart.

Mvh. Arne

 Hej Anna.

Jag håller med dig om att det är något visst att besöka
de som vilar på kyrkogården.
Var rädd om den känslan.

Mvh. Arne

#2 Har det verkligen funnits "för-evigt-avtal"?

Det som min okände släkting slutit innebar ju ändå vård i ca 50 år. Den siste som begrovs i den graven var 1967, det bör ha varit ungefär då avtalet slöts.

#1 De summor du nämner - hur lång tid avsåg gravrätten?

Om summan var tillräckligt hög,täckte räntan
kostnaderna för vården,och då minskade ej summan.
Man trodde nog då att vården och gravrätten skulle
bestå i all evighet.
Men dom stora gossarna lurade bakom hörnet
och kvaddade hela bankväsendet
med sin girighet,så nu har vi det som vi har det.

Mvh. Arne

Absolut ska man rädda gamla gravar från att försvinna. Jag har också skaffat gravrätten på en del gamla gravar där förfäder och släktingar ligger. Kanske man själv en dag vill vila i någon av de gravarna . De äldre gravarna ligger oftast på kyrkogårdarnas äldre och vackrare delar.

Jag har något exempel på att för länge sedan kunde gravrättsinnehavaren betala en summa till kyrkorådet, där skötsel av graven för all framtid skulle ske, men oftast rann det åtagandet ut i sanden en tid efter att den ursprungliga gravrättsinnehavaren själv hade "lämnat in".

Jag vet inte om det här passar in under den här rubriken men jag "kör" ändå;

Visst är det roligt med gamla dokument som har med förfäderna och de gamla släktingarna att göra, t. ex. gamla inbjudningskort till begravningar.(se bild). Har själv ett antal sådana och jag funderar på om de förekom lokalt eller om sånt fanns i riket, rent generellt?