1. Det brukar finnas en funktion för att markera tilltalsnamn i de flesta program för att bygga släktträd, men jag tror inte man gör på samma sätt i alla. I flera av dem fungerar det att sätta en asterisk (*) efter tilltalsnamnet. Då syns det i fetstil vid utskriften.

2. Om det är smeknamnet som används så skriver jag det inom parentes, annars skriver jag det i en notis. Min farmor var till exempel döpt till Elvira, vilket jag inte visste förrän jag började släktforska efter hennes död. Hon kallades aldrig något annat än Vera, så där har jag skrivit "Elvira (Vera)" som förnamn.

3. Skriver in flicknamnet.

4. Väljer den stavning som är oftast förekommande. Vet att många förespråkar normering av stavningen, men eftersom det är svårt att veta hur de själv stavade sitt namn så skriver jag det namn som står på flest ställen.

5. Skriver bägge namnen och gör en notering i en notis att personen har bytt namn. Om jag vet när namnbytet skedde skriver jag det också i notisen.

Tror inte det finns någon praxis direkt, men en del rekommendationer. De flesta brukar ändå göra som de själv tycker fungerar bäst. 😄

#1: Olika program hanterar ju dessa frågor olika. Carmarino, jag gör i princip som du i grundfrågorna i #0.

Jag använder alltid flicknamn. Jag har en händelsefunktion som heter alternativnamn. Där skriver jag in nya efternamn eller smeknamn.

Tack för era svar!

#1:

1. Jag har ibland använt asterisk och ibland skrivit tilltalsnamn med enbart VERSALER. Jag kommer att fortsätta med enbart asterisk eller kanske en före och en efter (kursiverat med markdown).

2. Bra, då ska jag också göra det. Kan det bli så att du markerar både tilltalsnamn och skriver ett smeknamn, exempelvis ”Niklas* (Nicke)”?

3. Finns det undantag? Jag har en faster som tog ett helt nytt efternamn i samband med att hon gifte sig.

4. Frågan blev särskilt aktuell i samband med att jag lade till en bunt danska släktingar. På danska kan det stå Henriette och i svenska uppgifter Henrietta.

5. Jag har ofta skrivit gift Olsson eller liknande efter namnet som ogift. Min tanke var att uppgiften på det sättet blir synlig i sökningar. Jag vet inte om anteckningar också brukar indexeras och användas i sökningar. Om man söker efter en kvinna när det gäller tidiga år är det ofta flicknamnet man hittar medan exempelvis dödsuppgifter vanligen innehåller efternamn som gift.

Jag håller mig gärna till praxis om jag inte tror mig veta bättre.

#2: Händelsefunktion finns i Ancestry också. Jag ska titta om de har något för namnbyte där. Bra tanke. 🙂

#3:

1. Vet inte om markdown funkar i släktforskarprogrammen, men du kan ju testa med ett par namn och se om det ger önskat resultat vid utskrift eller visningar.

2. Om det är så att smeknamnet är det som används så är det det jag markerar. Som i min farmors fall blir det Elvira (Vera)*.

3. Skriver alltid in flicknamnet, men om någon byter namn vid giftermålet - gäller både kvinnor och män - så skriver jag det efter förnamnen. Min brorson och hans fru tog ett gammalt släktnamn när de gifte sig, så bägge bytte efternamn då. Vet inte om det är någon praxis direkt, eller om det är korrekt, men jag valde att göra det. Då blir det typ Efternamn: Nilsson, Förnamn: Sven Peter* Hult. Har även skrivit en notis om att de bytte namn vid giftermålet.

4. Det blir ju en avvägningsfråga. Vet man vad de kallades så hade jag använt den stavningen, annars den ursprungliga. Brukar dock skriva in alternativa stavningar i en notis.

5. Eftersom jag använder ett släktforskningsprogram som ligger lokalt på datorn blir det inte indexerat för andra att söka på. Vet inte riktigt hur indexeringen fungerar, men det beror förmodligen också på vilken tjänst man använder. Det är lite knepigt det där, vilket man ska välja. Har man då en person som gifte om sig 5-6 gånger, och bytte namn varje gång, blir det ju väldigt många namn att skriva in. 🙂 Förmodligen funkar det bättre att använda Händelsefunktion, om det finns i det program man använder.

#4:

1. Jag tänkte egentligen inte att markdown ska funka i släktprogrammen, utan mer att det blir en tydlig markering där samtidigt som det, om jag kopierar till ett ställe som hanterar markdown, blir kursivt formaterat där.

   Nästan allt jag skriver utgår nämligen från markdown och när jag exporterar det till pdf, Word, eller något annat, blir markdown konverterat till sitt rätta format.

2. Det slog mig inte att jag kan kombinera markeringarna, men det är ju naturligt och smart.

3. Okej. Jag kanske kan lägga efternamnet sist bland förnamnen och markera det på något sätt så att det inte misstas för ett förnamn. Traditionella förnamn används ibland som efternamn, och vice versa.

4. Jag förstår.

5. Det blir nog egentligen aldrig ett problem när man jobbar lokalt. Det är när man samarbetar och delar träd som det främst kan bli problem. Gör man sökningar med ett efternamn när källan innehåller ett av de andra riskerar man att gå miste om information om sökningen bara matchar fält för fält.

Tack igen! Dina svar besparar mig mycket tid. 🙂

#5: Bara roligt om det kunde vara till hjälp. Har ju lärt mig en del under mina snart 25 år som släktforskare. Därmed inte sagt att min metod är den rätta, men den funkar för mig. 😊

#6: Sannolikheten är stor att 25 års erfarenhet fungerar bättre än ingen metod alls, som var vad jag startade med. 🙂

#7: Hoppas det. 🙂

Jag brukar skriva in namnet från kyrkböckerna, och sedan eventuella uppgifter i noteringar/uppgifter eller liknande. När en person (kvinna) skiljer sej och byter efternamn så brukar jag skriva det nya inom parentes, det kan se ut så här: Anna Johansson (Pettersson) (Lundström) (Nilsson).
När män tog nya familjenamn (oftast runt 1900) så skriver jag på ett Liknande sätt: Gustaf Johansson (Nyman)

Hör gör ni med födda före 1900 som ni inte har läst något efternamn på? Skapar ni ett ”sannolikt” namn av pappans förnamn eller väntar ni tills ni hittar det i officiella uppgifter?

#10: Det beror lite på vilka andra uppgifter man har. Om man har uppgift om efternamnet på ett eller flera syskon så använder jag oftast det efternamnet även till det nya syskonet. Skulle det sedan visa sig att det syskonet använder ett annat efternamn så får man ändra det då. Min mor hade till exempel två bröder som tog helt andra namn än övriga syskon. Fast i deras fall visste jag ju redan vad de hette i efternamn.

Numera är det ganska enkelt att kolla upp en person längre fram i tiden (om man har tillgång till de källorna), och på så sätt få reda på efternamnet. Jag brukar alltid göra det när jag letar efter en person där jag inte vet vilket efternamn de hade.

Ja, det var en regel i kyrkböckerna att man skulle skapa patronymikon. Så länge barnet bodde hemma så hade han endast ett förnamn, men så fort han flyttade hemifrån (eller blev faderlös) så tilldelades han ett patronymikon.
Barnet Olle, blev i 14-årsåldern Olle Anders Son.
Undantag är väl Dalarna där man även använde gårdsnamn. Om gården hette "Annikas" så blev det Annika-Olle Anders Son.
Problemet uppstod när många i samma by hette, Nils Jönsson. I det militära blev man tilldelad namn, och ibland behöll man det även senare och det kunde senare bli ett släktnamn, taget efter byn eller gården eller något annat. Runt 1900 blankt ville många myndigheter att man tog släktnamn istället.

Tack för era svar!