Jag skulle nog säga att det är bättre att testa föräldrar än barn.

Ett barn får 50% av varje förälder vilket innebär att det då finns 50% procent som bara föräldern har men inte finns hos barnet.

#0: Chansen att hitta spår av släktingar ökar med antalet personer du testar, så jag skulle rekommendera att du testar både dina föräldrar, dig själv och eventuella syskon. Gärna föräldrarnas syskon och dina kusiner också om du har möjlighet till det.

Eftersom det är så slumpmässigt vilka gener som ärvs ner är det inte säkert att du får samma träffar som ett syskon till exempel. Jag har själv råkat ut för flera gånger att min bror får en träff som inte jag får, och tvärtom. Då vet jag åtminstone att släktskapet finns där för oss båda även om vi inte båda får träff.

Här är lite intressant läsning:

https://support.ancestry.se/s/article/Testing-Family-Members-with-AncestryDNA

https://slakthistoria.se/slaktforskning/dna/sa-gar-du-vidare-med-dna-resultatet

https://petersjolund.se/mina-foraldrar-ar-testade/

Tack för era svar! Jag hade en känsla av att det kunde vara som ni skriver, men kunde inte helt motivera det.

Jag hara gjort test för min mamma och min farbror (eftersom min pappa gått bort) med tanken att då jag får träffar vet jag vilken "halva" av släkten jag ska leta i.

#4: Så tänker jag också. Min mamma har just beställt ett DNA-test. Mig själv kan jag ju alltid testa någon gång i framtiden.

Företagen brukar dela upp det i
mDNA (mammans linje) och
yDNA (för pappans linje).

mDNA är mitokondrieDNA som finns i varje cell.