Så här ser den ut ihoplagd. Britta

En tanke:

Att man kan spänna ut något. Först stoppas ena delen in, sedan den andra. Koningen gör att det då spänns ju längre in man för den andra delen.

För att t.ex ge rätt form åt något rörliknande av tyg eller läder?

Tyckte ända fram till nu att jag hade ganska bra pejl på gamla grejor och vad de användes till. Men här går jag bet!

Två delar - den ena med spont och den andra med not. Uppenbart för att delarna ska hålla ihop när de används.

Säg att man lindade något runt delarna eller trädde något över dem när de var ihoplagda. För att sedan få loss verktyget drog man först ut den delen med handtag. Den andra delen kunde sedan också plockas ut.

Det är ändå rätt märkligt vad en del bruksföremål snabbt glöms bort och ingen längre minns vad de används till. Ser fram emot den dag då jag sitter i min himmel eller i mitt h-e och läser inlägg i en diskussionsgrupp där man frågar vad en manick från 1900 talet kan ha använts till. Så tittar man på bifogad bild och det visar sig vara ett vanligt gem. I det papperslösa samhället behövs inga gem längre, och följaktligen är det ingen som minns vad de brukades till!

#3 :-)

 Christer, vi drar ungefär samma slutsats. Konstruktionen - de två delarna och koningen - gör det möjligt att vidga eller minska.

Var det en som hade ridstövlar kan man ju tro att det var för deras skaft som man gjorde lite större så dom gick dra på för nån med lite mer muskler där.

Kanske så enkelt som att dom var nerstuckna i skaften under ridstövelns torkning, för läder vill gärna krympa vid torkning om det varit blött.

rune

Vi har funderat i den riktningen också, stövelskaft. Men jag tycker att det borde vara en rundad grej på andra sidan också i så fall. Nu är ju undersidan platt. Min farfar som kan ha haft den var smed.

Kan man tänka sig en form för smide på liknande sätt som Christer var inne på. Forma rör eller plåt runt och sen dra ut först den ena, sen den andra delen.

Vad skulle man då använda resultatet till?

Ridstövelförslaget låter inte så dumt. Då vore det nämligen en poäng med att ha två delar. När trät blir fuktigt skulle det kunna spricka om det var för tjockt. Med två delar skulle det gå snabbare att torka och risken för sprickor skulle minska.

Vänliga hälsningar

Niklas

Britta, har den något slitage? Kan man se hur den har använts av repor eller annat?

Det kan vara ett verktyg tillverkat för ett ganska speciellt ändamål och för ett speciellt tillfälle.

Därför kan det var svårt att gissa vad den användes till, eftersom många av de ledtrådar vi hade behövt, inte finns kvar idag.

Att tillverka vagnshjul till hästvagnar krävde sina specialverktyg, sadelmakaren hade sina och halmtakstäckaren sina. Det är få som idag vet vilka verktygen var och hur de användes.

Danskarna har ett alldeles förträffligt muséum norr om Köpenhamn. Frilansmuséet, som det heter, ligger i Kongens Lyngby och omfatta ett 40-tal gamla hus och gårdar från olika delar av Danmark, inklusive tidigare provinser som Skåne, Halland och Blekinge.

I en del av husen har också olika yrkesgrupper varit verksamma och det finns en hel del verktyg bevarade från den tiden. Nästa gång jag besöker muséet, ska jag hålla extra utkik efter vårt gåtfulla föremål.

Överdelen har slät och jämn yta medans underdelen med handtaget är grovt tillyxat. Inget synbart slitars på något särskilt ställe.

Visade "grejen" i min studiecirkel i går. Det är inte en sak som användes till stövelskaft! En av deltagarna hade en sådan och den ser inte ut så här. Vi pratade lite om det kunde vara något till att göra armstöd till Åkervagnar. Farfar var vagnsmakare och smed. Armstöden var ju läderklädda. Är det tänkbart?

Ja, man kan väl tänka sig att man sydde lädret med din "grej" som form?

Man använder denna föremål tror jag i stövel skafts töjning.

Ja, vi har väl nästan varit inne på det… Jag tycker den verkar vara för smal för det?

Vad säger Britta?

Tore i en av mina studiecirklar har en sådan grej som man använde till stövelskaft och den ser inte ut så här enligt honom.

Britta, har jag rätt när jag tror den är för smal för att fylla ut ett stövelskaft?

Om det skulle vara till stövelskaft borde det fattas en del eftersom den är platt på ena sidan. Annars är väl storleken tänkbar. Förhöjningen som finns på den delen med skaft finns bara på den sidan som syns.

Det kan inte var någon sorts press? Man lägger nåt grej imellan och sätter ihop makapären och pressar?

Om man sätter ihop delarna och påför tryck. Kan man då dra ut den ena delen eller sitter den för hårt mot den andra?

Alltså om noten och fjädern är så exakta att de kan dras isär på längden eller nåste man dra isär delarna vinkelrät mot skåran?

 Någon som hajjade? =)

  Tom

#20 Jodå, Tom - och vi har nog utgått från att de gått att "kana" isär, inte bara "lyfta" isär.

Men om det är rätt får väl Britta svara på!

Ja, det måste gå att dra bort underdelen om man inte har för stor press.Ska se om jag kan få till ett foto från sidan.

Nu har jag tagit ett kort från sidan, på vad det nu är

Jag tycker teorin från #12 verkar utmärkt. Jag kan lätt se hur man spänner lädret över formen - det får en fin rundad översida. Sedan drar man först ut den platta underdelen och sist den rundade delen. Därefter är det bara att fylla med stoppning!

Eller?

Är benägen att hålla med Anders, men lädret spikades väl fast på en bräda? Dessutom är den konisk. Varför? Ett armstöd borde väl vara samma höjd hela vägen?

#25 Ja, men kan man inte tänka sig att man spikar lädret på en planka (som sen fästs i vagnen) med "prylen" som mall?

Nog kan ett armstöd få vara lite koniskt?

Britta - du kanske skulle ta med din grej till att vagnsmuseum och måtta lite bland armstöden? Samt se hur de konstruerats?

Vi har en åkervagn i skjulet! Jag får gå ut och studera den.

 Är rädd att det är en grej som farfar gjort för något ändamål och det är hans egen uppfinning.