Härligt Olle. Jag tittade lite på bouppteckningen. Vilken fantastisk kvalitet! Det är som att ha papperet framför sig på skrivbordet.

Fantastisk bildkvalité.  Det roliga med de gamla bouppteckningarna är ju att de är så detaljerade. För många år sedan hade jag en kompis som jobbade på LA i Göteborg och han kopierade en hel massa gamla bouppteckningar efter mina förfäder åt mej så jag har en hel bunt liggande i originalformat (folio).

En sak som man ser i många gamla bouppteckningar är att i beskrivningen av den döde står det ofta "som genom döden afled", precis som i den här efter Lisa Nilsdotter Wänerström och då ställer jag mej frågan om man kan avlida på något annat sätt än genom döden?. Troligtvis inte, eller har jag missat något gammalt språkligt?

Vad anser Ni, kan man avlida på något annat sätt än genom döden?

Det kan nog ha någon speciell betydelse, eller antagligen rättare att det betydde något om det stod något annat. Jag är ingen släktforskare så jag har inte studerat detta utan spekulerar bara. Min gissning är att det betyder en "naturlig" död som man i dag säger. Det är naturligt att man dör om någon stryper en men det räknas inte som en naturlig död.

mvh/gurin

#3 Det verkar vara en rimlig förklaring. Ungefär som när det står ålderdom som orsak.

Jag tror att acceptansen inför döden var större förr. Idag känns det som att varje dödsfall är ett misslyckande för vården eller något annat…?

Jag har även ett exempel där inte den vanliga formuleringen används i bouppteckningen utan "som med olöcka afled". 

Mannen ifråga gick ner sig på isen och drunknade år 1854. Vilket ytterligare tyder på att "genom döden afled" menar att personen dött en naturlig död.

Jag fortsätter och botaniserar i bouppteckningar nu när jag har AD Online. Mycken information att reflektera över. Bifogar ett litet klipp från 1855. OBS! värmländsk stavning och kul kommentar till "Fotkjetel".

Hela uppslaget så att den viktiga! referensen kommer med…

Det finns också en möjlighet att bli dödförklarad och den äldsta dödförklaringen jag har stött på är från början av 1600-talet (gällde en hel familj då familjen flydde från mannens kronbrott). Ett fall från slutet av 1600-talet dödförklarades mannen då han lyckades fly till Norge från en dödsdom för tidelag. Jag har däremot inte sett någon bouppteckning efter en dödförklarad. Vid vissa tillfällen fanns ingen egendom att förteckna om den dödförklarade hade lyckats komma undan före en strängare dom, då kronan lade beslag på egendomen.

Under emigrationstider var det ganska vanligt att personer som försvann blev dödförklarad och ev. känd egendom bör ha upptecknats i bouppteckning.