Det är nog inte bara filformaten som utgör ett problem. Hörde om en svensk myndighet som var tvungna att skicka sina gamla digitala arkivalier - i form av en lastpall, välfylld med gamla databand - till ett "datamuseum" någonstans i USA för konvertering. I retur fick man en eller par CD-ROM:er alternativt DVD:er.

Tänk bara på alla gamla disketter som är svåra att läsa. Allt från Floppy, till diskett och snart blir det kanske något nytt istället för cd-rom. Det bästa och mest beständiga är arkiv papper och bläckpenna. Det har fungerat att bevaras i århundraden. Så frågan är ska man ta ut allt på papper eller ??

Men å andra sidan så är frågan om allt som läggs ut på internet, finns det bevarat och går det att ta bort?

Kanske svävar allt som skrivs på nätet omkring där i cyber rymden för all fram tid  

Allvarligt talat man bör tänka på vad man vill ha kvar och hur det ska bevaras.

Vad händer med digitala bilder? Jag tycker det borde vara lättare att komma åt textdokument i gamla format än bilder?

#2 Det är klart att man "borde" ta ut allt på papper. Jag tror man kan skriva med vanlig skrivare, men använda "Svenskt Arkiv" papper och erhålla lång hållbarhet.

Problemet är ju att min släktforskning är ett "levande" material. När är man så färdig att man skall göra en utskrift för arkivering? Kanske skulle man göra det med viss perodicitet? En rejäl utskrift vart 3:e år och in på bankfack?

Är det någon som gör så? Jag gissar att det är ganska många som inte ens gör digitala säkerhetskopior?

Min dator gick sönder för ett tag sen och då kände jag att jag hade ju massor av saker bara där. Men tack och lov funkar burken nu igen, så nu fär jag väl göra den där säkerhetskopian som jag skutit upp så länge, och som du säger att man blir liksom aldrig
färdig med släktforskningen. Det är "bara" lite till man ska kolla sen ska jag skriva.

#5 Sedan en tid tillbaka har jag en extern hårddisk som jag hoppas tar regelbundna back-up:er per automatik. Det känns lite tryggt.

Problet är nog snarare det att den apperatur som uppgifterna är skapad på inta finns längre utan skattat till förgängelsen. Man måste alltså spara dom gamla datamaskinerna eller konstruera nya som kan läsa dom gamla formaten. Annars får man ta papperskopior och göra det den svåra vägen med att skriv in det igen.

#7. Det var det mitt inlägg #1 handlade om. Man var alltså tvungna att skicka de gamla, fullt läsbara, databanden till USA eftersom det inte fanns några maskiner i Europa som kunde hantera dem.

Tänk på millenie skiftet då de fick kontrollera alla grund koder i datamaskinerna, dessa koder som är skrivna i program som inte finns längre och med koder som ingen lär sig längre. Såg någon artikel om att de i USA fick leta reda på gamla datakunniga för at kunna uppdatera koder som höll på att ta slut. Många program ibörjan av data eran räckte inte längre än till år 2000. Nu så gör de väl inte riktigt samma fel?

PC skröt ju länge med att deras maskiner kunde läsa gamla program, men det gav de väl upp till sist? Ofta är det så att om man byter maskin ska den nya kunna läsa förgående version, så varje gång man uppdaterar program eller maskin så ska man uppdatera gamla filer samtidigt. Undrar hur mycket som redan gått förlorat?

MAn kan undra om myndigheter & företag har lärt sig läxan eller sitter dom med skägget i brevlådan fortfarande?