Spelar det egentligen någon roll? Läs och njut, kanske kan du kopiera upp den och fixa till omslag och så (binda in själv?) och spara till dina barn och deras kusiner. Jag har själv hittat en liten kärleks-novell som en äldre kvinnlig släkting har skrivit. Dom kommer liksom en "närmare" när man ser hur dom uttrycker sig.

Jo, men här finns t.ex en hel del om hur det gick till när min farmor och farfar träffades.

Det jag direkt kan kontrollera stämmer och då undrar man om man kan tro på allt, eller om författarinnan blandat sanning och fantasi.

Har hunnit lite vidare…

Bland annat några berättelser om farmors mormor som egentligen är helt fantastiska. Om hennes ungdom, förälskelse och sedan giftermål med en annan man. En rolig spökhistoria och en hel del annat…

Väldigt mycket (nästan allt) av det jag kan kontrollera är sant, bortsett från att platser, personnamn och en del yrken är utbytta.

Men oj så svårt att avgöra om det jag ej kan verifiera är påhittat eller ej. Varför skrev hon en "fiktiv" roman och inte en riktig familjekrönika…?

Att hon skrev under denna form kanske berodde på att det ej var fint att skriva på riktigt där hon växte upp.

Var glad åt att du har fått den i din hand det är ju dock ett tidsdokument.

Skulle själv vara väldigt glad om jag kommit över en sådan skrift

Jag har nu upptäckt en del rena "fel" också. Hon tar t.ex död på sina äldsta systrar… ;-) Det är alltså en "roman" som bygger på verkligheten, men med en del ändringar och kompletteringar.

Jag är självklart jätteglad för den!

En hel del spännande uppgifter (att t.ex min farmors mormor vid sjuttiofem års ålder skulle åkt till Amerika för att besöka sin son) är helt nya uppgifter för mig, men uppgifter som går att kontrollera. Annat (som berättelsen om samma kvinnas långvariga kärleksaffär med en som lämnar henne) är svårare att kontrollera.

Frågan är ju hur man ska se på den som "källa". Det är ju roligt att kunna fylla på den vanligtvis ganska "torra" släktforskningen med dessa uppgifter. En del går ju inte att kontrollera och tenderar ju att bli sanning om jag skriver in det.

Det riktiga är väl att skriva något i stil med "enligt obekräftad källa"…

Lägg med den i din forskning och förklara vad det handlar om är det bästa att göra tycker jag

#6 Jovisst, men man vill ju använda det i alla personbeskrivningar. Det blir många "enligt obekräftad…"

Du kan väl "länka" till din  bunte och "bokmärka" rätt ställe.. i personbeskrivningarna . Man skall ju skilja på dikt och verklighet men det vore ju synd att inte läggga det som lite "kött på benen"

Jag vet ej vad du använder för program men i Min Släkt kan man kopiera in sådant under anteckningar

Jag använder DisGen och det är inget problem att lägga in det.

Mitt lilla problem är ju bara hur kritisk jag ska vara till materialet.

Kontrolera det som går och förklara sedan vad du tror att det är bara du är tydlig så är det väl inga problem för framtiden

Det är ju mycket snack på anbytarforum om hur viktigt det är med källkritik och andrahandsuppgifter osv. Jag tycker också att det är viktigt, men för den skull så behöver ju inte allt som står i Hfl och Födelse/Dödsböcker vara sant för det! Läste nånstans att ca 30 % av alla människor har en annan far än de tror (tror nu inte precis att den siffran verkligen stämmer, men fler än vad man tror i allafall) Och även om jag inte är släkt med 100% av mina (påstådda) anor så gör det inte mig något, det är inte därför jag forskar. Jag skulle lika gärna kunna forska om helt okända människor. Det är deras historia och levnadsöden som fascinerar mig. Jag tycker absolut du ska ta med allt du vill från manuskriptet och länka till din hemsida, men med en not om var uppgifterna kommer ifrån, såklart. Det du kan kolla upp, kollar du upp.

Jo, gången blir väl att verifiera så långt det går…

Det är ändå en speciell situation. Ofta har man - som Lisko säger - att ta ställning till källor som "utger sig" för att vara korrekta. Som kyrkböckerna som ju faktiskt innehåller många fel.

Här ska jag istället bedöma något som utger sig för att vara påhittat, men som förmodligen innehåller väldigt mycket fakta, nedtecknat av ett förstahandsvittne.

Spännande!

Hur gammal var hon när hon skrev den?

Lite oklart. Mellan 70 och 80.

Jag har så smått börjat utforska några av uppgifterna, bl.a. de jag nämner i #5.

Farmors mormor åkte faktiskt till Amerika 1898 vid 75 års ålder. Ensam! Enligt romanen besökte hon sin son i Chicago, men återvände efter två år.

Hennes sju-åriga kärlekshistoria kan också vara sann. Hon finns i Åstorps-trakten i ca sju år innan hon flyttar till Trolenäs och gifter sig. Undrar om man kan hitta en "kärlekskandidat"?

En fantastisk källa är det i alla fall!

Anders!

Jag förstår att du har ett problem med denna källas källvärde. Men som andra redan påpekat, problemet är användningsrelaterat.

Det är en fantastisk källa att starta utforskningar från, vilket du redan gjort. Se det lite som ett chiffer, eller pussel.

Den är också bra att använda för att ge vägledning till hur platser faktiskt såg ut och kunde upplevas. Den är ju ett tidsdokument i sig. Den gamla damen kan inte ha skrivit saker som hon inte har kunnat föreställa sig. Kan du identifiera platser så är nog beskrivningarna av dessa korrekta, eller i alla fall så korrekta som en gammal dam kunde komma ihåg. Det hon ändrat är och gjort fiktion av, om något, är antagligen namn, yrken och händelseförlopp.

Vill du således beskriva hur något sett ut, så använd hennes beskrivningar men hänvisa till källan och dess karaktär.

 Det är inte ok, som du varit inne på, att okritiskt bara lägga in uppgifter rörande personer och händelser bland dina i övrigt samlade uppgifter ur källor med högre status. Det är ju det de handlar om här; källans status. Vi vet ju att det är mycket fel i kyrkoböcker och andra officiella källor. Lika mycket om inte mer fel är det i olika historiker, även sådana skrivna av professionella historiker. Uppgifter ur dessa är det dock mer naturligt att använda, med vederbörlig källhänvisning förstås.

Med goda hänvisningar kan du använda denna källa till mycket. Det beror på vad du studerar. Är man som jag ute efter föreställningar och idéer så har du här ett gott material till författarinnans föreställningsvärld.

Sammanfattningsvis: Skriften är ovärderlig som utgångspunkt för din forskning och den är mycket användbar om du skall skriva en eller flera kortare historier/berättelser av mikrohistorisk karaktär.

 I hast/gurin som inte tittat till sidan på länge.

Tack gurin!

Jo, mina tankar går ungefär i de banorna. Ibland är det helt uppenbart vilka delar som är helt "autentiska", liksom det ibland är helt uppenbart vad som är "fejkat" eller "anpassat".

Min tanke är att skriva en liten berättelse om min farmors föräldrars liv. Där blir citat ur romanen värdefullt - bl.a. som du säger eftersom de ger miljöupplevelsen. Där finns t.ex berättat om hur farmors mor spelar på en liten orgel hon fått av maken. Varför hitta på det?

Lycka till med din text!

mvh/gurin

Äntligen har jag blivit färdig att läsa igenom hela boken (under en semester i Spanien…) och den ger mycket trots att den så uppenbart vill framställa alla familjemedlemmar i bästa möjliga ljus. Jag har t.ex fått en för mig helt ny bild av min farmors tonårstid i Lund, med förklaringar till mycket jag undrat över tidigare.

Jag får också en god, om än inte helt sann, bild av relationerna i familjen. Framförallt får jag en annars svårnådd bild av min farmors föräldrar.

Författarinnan själv - min farmors syster - blev lärarinna, och hon skriver mycket om detta. Det ger en intressant bild av bl.a. moral under tidigt 1900-tal. Många uppgifter om hur unga "fröknar" förväntades leva, och följderna för de som bröt normen.

Det ligger ett stort arbete framöver att bearbeta materialet och infoga lämpliga bitar i de berättelser jag vill skriva.

Tiden går, men jag har kommit så långt så att jag nu håller på att skanna de 132 maskinskrivna bladen, bearbeta med OCR och sedan rätta manuellt. Ett ganska drygt arbete.

Tanken är att sedan byta ut de fiktiva namnen mot de riktiga, samt att dela i berättelsen i kapitel för att göra det lättare att hitta.

Jag har påbörjat ett arbete med en slags "släktkrönika" över farmor och hennes släkt. Kapitelindelning och grundstruktur är klar. "Romanen" kommer att bli ett viktigt underlag.

Ni som orkat läsa mina "släktkrönikor" har kanske upptäckt hur mycket jag använt denna källa i "Skräddarens Emma" och i "Smeden på Trolleholm".

• Finns det några synpunkter?
• Kan man göra som jag gjort?
• Använder jag den för mycket?
• Framgår det tillräckligt tydligt när uppgifterna kommer från romanen?

I den "bok" jag avser göra kommer det att finnas ett förord där jag försöker förklara romanens bakgrund och troliga status…

Hej Anders

Du skall nog inte skriva att uppgifterna kommer ifrån en obekräftad källa. Skiv istället att; "uppgifterna kommer ifrån en fiktiv familjeroman skriven av din farmors syster mellan åren …"

Sedan är det upp till var och en att bedömma uppgifternas riktighet! Härligt vad många nya uppslag på forskning som du får i och med denna "fiktiva roman"! Tex din farmors mormors eras till USA! Men också detta spännande "fel" i romanen att hennes äldre systrar hade dött. Man kan vara som död för familjen på mer än ett sätt… Kanske har det varit bråk i familjen eller bytat religon?? (Det fanns ganska många friregiösa människor i nordvästra Skåne under den här tiden enligt min far.) Du kan säkert hitta fler orsaker om du studerar personerna närmare.

Om du själv skriver en större släktbok så kan du ju alltid ta med hennes sidor som ett eget större kapitel fylld med dina egna komentarer om vem som egentligen avsågs och vads som hände enligt andra källor! Vilket projekt det hade varit att genomföra!!!

 Med vänliga hälsningar

Magnus Påhlsson, Rydsgård

Tack Magnus!

Min egen teori om de saknade syskonen är dels att dessa var vuxna när författarinnan själv föddes. Hon har alltså inga minnen av dem från sin egen uppväxt. Jag tror också att det var ett sätt att göra romanen mer hanterlig, eftersom hon behandlar de andra syskonen ganska utförligt.

Någon "släktfejd" har jag aldrig hört talas om. Snarare tvärtom.

Jag har nu arbetat färdigt med "romanen". Jag har bearbetat, tolkat, översatt och stuvat om. Mycket är helt bortplockat, delar återberättar jag med egna ord och en del tar jag med som direkta citat.

På så sätt har 132 maskinskrivna A4-sidor nu blivit en viktig källa i en släktkrönika om knappt 100 A5-sidor inklusive illustrationer.

Jag har valt att dels i inledningen, men även några gånger till i texten, betona vilken status källan har. Att den skrivits som en roman, men att min text kan ge intrycket av att det är en dokumentär. Jag har alltså försökt skriva några "Brask-lappar"…

Under arbetets gång har jag faktiskt lyckats hitta en hel del kompletterande källor som ibland bekräftat delar som jag först uppfattat som alltför fantasifulla. Jag har också identifierat delar som är så osäkra att jag valt att utesluta dem.

Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk källa att arbeta med. Jag tror att den ger ett liv i min "krönika" som jag aldrig kunnat skapa på egen hand.

Så hem och rota i byrålådorna. Det kanske finns fler släktromaner?    ;-)

Kul för mig att läsa om den här strängen…  :-)