Ja, visst ska du försöka få tag på dem!

Sen tycker jag inte du ska ha dåligt samvete för att slakta porträtt för att få tag på glas.

Lite svårare blir det ju om man ska spara själva fotot?

Jag vet ju själv vilket otroligt värde en identifierad bild har. Frågan är vilka möjligheter det finns att identifiera annars, men kanske upptäcker du fler anteckningar när du antecknar?

#0 Teckningen är väldigt charmig! Hoppas verkligen den når en ägare som bryr sig…

Står det nåt på korten var det kommer ifrån? Här i Gärds (Skåne) kan man lämna in gamla foto till hembygdsföreningen. De vill ju helst förstås att man vet lite om bilden. Jag har faktiskt sparat på ett album med gamla kort som tillhört min mormors mosters man fast jag inte har en aning om vilka personerna är. Jag vill inte slänga de gamla fotona. Det känns som helgerån. Har funderat att hitta släktingar till denna man och se om de är intresserade men det blir nog svårt att få tag i dem.

Står mycket sällan något på korten, i de flesta fall är de helt anonyma. Resonerar som så, att om dödsbodelägarna en gång väl har skänkt fotot till loppis så har de inget intresse eller kunskap om vem bilden föreställer och då kanske det inte gör så mycket om jag slänger den. Fast det känns ändå fel att göra så.

Hur många fönster behöver du egentligen?

Hur vet man att en ruta är "munblåst"?

Jag har några gamla fönster som jag inte använder men jag vet inte om de är "munblåsta" eller inte.

  Tom

#3 Om det finns "porträttbilder" i ditt album kan du lägga ut dem på Rötter - kanske blir något identifierat då. Jag har fått hjälp med identifiering av flera bilder den vägen.

#5

Några kännetecken:
- Luta rutan så att omgivningen speglas i glaset. Om spegelbilden är en exakt avbildning av omgivningen utan ojämnheter och förvanskningar är det inte munblåst.
- Titta efter blåsor, bubblor, sandkorn och flytningar i glaset - hitta du det är glaset troligen munblåst.
- Om du har ett löst glas, titta längs ena långsidan. Går den i en svag båge är det troligen munblåst.
- Titta på glastjockleken, den varierar ofta på ett munblåst fönsterglas.

Skickade nyss ett mejl till Danmark och de två personer som skulle kunna vara intresserade av teckningen. Ska bli intressant om jag får någon kontakt med dem och vad de i så fall svarar.

Ja, jag hoppas du återkommer och berättar.

Visst ska jag det. Har dessutom ett annat projekt som satt min fantasi i rörelse. Det är en gammal gravsten från 1800-talets början. Fick den av en stenhuggare på Österlen när vi köpte en del kalkstenshällar för att lägga i farstun. På gravstenen är inhugget namn och datum - en tragisk historia där två nyfödda barn dog.

Ska ta och lägga ut en bild i kommande helg, kanske går det att utifrån angivna datum och namn spåra var på Österlen den en gång stått.

Ja, det kan ju vara möjligt.

När jag tömde mina föräldrars bostad efter att de bott där i 50år hittade jag på vinden ett gammalt foto på en stor familj med många barn. Ett jättefint foto från början av 90-talet. Jag såg genast att det tyvärr inte hörde till vår familj. Tog reda på vem som tidigare bott i lokalen från köpebrevet från 50-talet och när jag såg namnet kom jag ihåg att en avlägsen bekant för många år sen berättade att hennes svärföldrar sålt lokalen till mina föräldrar. Denna bekant hade redan dött och jag visste att hon hade en dotter som jag inte visste namnet på. Ringde runt till flere bekanta och olika föreningar och kollade addressregister tills jag hittade dottern som nu bodde på annan ort. Ringde henne och hon var lycklig och mycket tacksam att se och få detta gamla fina foto som legat minst 50 år uppe på vinden.

Om jag inte varit intresserad av släktforsking och gamla grejor hade väl jag knappast brytt mig om fotots öde.

Tilda

Fin historia Tilda! Var stolt över att du lade ner det arbetet!

Just foton tycker jag är bland det allra bästa med släktforskning. Det kan vara mycket arbete med att ta fram uppgifter ur arkiven. När man sen hittar ett foto på en plats eller person så känns det som ett jättekliv - alla torra fakta tar ett kliv fram och får liv.

Så jag förstår att de blev glada åt att få familjebilden.

Så ligger den här, framskrapad ur vårens korniga blötsnö. Gravstenen som för 156 år sedan restes till minne av två nyfödda gossebarn som inte ens fick leva ett dygn.

Varje gång jag ser stenen, funderar jag på hur föräldrarna till dessa barn hanterade sin sorg, …hur gick det sedan? …fick de några fler barn?

Och gossebarnen som aldrig fick växa upp, aldrig fick bilda nya släktled - tankarna far iväg!

På stenen står följande text:

Minnet af Åboen Måns Pehrsson och dess Hustru Elna LarsDotter 2ne Sonner

Pehr Född den 4de Maii 1850 och död samma dag

Nils Född den 4de Maii 1850 och död samma dag

Kan bara inte förmå mig att slipa bort texten och använda stenarna som plattor i vår farstu, eller ska jag inte bry mig om det som varit, och som är glömt och borta?

Närbild av den övre delen.

Har du någon susning om varifrån stenen kommer?

Jag tycker den ska bevaras - kan man inte använda den på något fiffigt sätt utan att förstöra?

Det går ju att leta i kyrkböcker, men att leta blint är nog lite för mödosamt… Föräldrarnas efternamn är ju också ganska vanliga.

Eftersom den är gjord av Komstasten, bör den vara från området mellan Tomelilla och Simrishamn.

Jag ska kolla lite…

Gör dig inte för stort bevär - det är väl som att leta efter en nål …

På stenens andra sida står också text, men jag kan inte vända den förrän Kung Bore släpper sitt järngrepp.

En snabbsökning efter Elna 1890 gav inget napp.

#9

Fick idag svar från en av dem som jag mejlade om teckningen av Effie Hegermann-Lindencrone. Så här lyder svaret:

Hej Christer

Tak for din mail og din venlige tanke om, at nogen af familien måske ville have tegningen af Effie H-L.

Nej, Effie havde ingen børn, min nu afdøde mor kaldte hende for tante Effie. (Hun døde før jeg blev født.)

Som meget gammel mistede hun sit hjem og alt hvad hun ejede, da engelse flyvere ved en stor fejltagelse kom til at bombe den franske skole på Frederiksberg (yderområde af København), Effie boede lige ved siden af skolen, så hendes hus blev også helt ødelagt. Heldigvis var hun ikke hjemme, da det skete.

Jeg ville da synes det var interessant at få denne tegning af kirken, som hun har lavet, så hvis ikke andre vil overtage den, så vil jeg meget gerne.

De venligste hilsener fra Birgitte Hegermann-Lindencrone

Trevligt att det fanns någon som gärna ville ha teckningen. Nu blir det att skicka ut den på en ny resa över sundet och förhoppningsvis får den leva ett antal år till.

Jätteroligt Christer. Kul med den lilla historien också!

Om du skickar med din lilla berättelse om hur tavlan passerat Sverige så får ju den nye ägaren en riktigt fin Proveniens på den!

Vilken solskenshistoria!

Så har då teckningen kommit tillbaka till Danmark och en släkting till Effie H-L. Här är svaret:

Hej Christer.

Jeg har modtaget den fine tegning af Effie - tusind tak skal du have - og så fint den var emballeret ( og så mange dyre frimærker den behøvede) - STOR TACK !

På selve tegningen står der Christiansdal, så jeg kiggede lidt rundt omkring i bøger og på nettet og fandt ud af, at kirken ligger lige ved siden af den mindre herregård Christiansdal ( man kan jo også lige se noget, der ligner staldlænger i siderne af tegningen).

Effies mor hed Sehested før hun blev gift, Sehested'erne og familien Benzon (Christiansdal)har familierelationer på en eller anden måde, så jeg tror, at Effie som 18-19 årig i 1879, hvor tegningen er tegnet, har været på ferie hos noget familie, og der har lavet sin tegning. Så ja, jeg tror at det er Effie der har lavet den.

Kontaktede Kunstindustrimuseet, som på et senere tidspunkt gerne vil scanne tegningen ind til samlingen, og som var glad for at vide at den eksisterede, såfremt de en gang ud i fremtiden eventuelt skulle lave en separatudstilling om Effie.

Hav det rigtig godt, og jeg håber du har held til at finde alle de fine gamle glasruder du leder efter.

Venlig hilsen

Birgitte Hegermann-Lindencrone

Vilket trevligt svar!

Vad glad jag blev när jag läste historien, christer!

  Tom

Javisst Tom, jag blev också glad när jag fick svaren från Birgitte.

Nu kan jag med gott samvete slänga övriga bilder som inte går att härleda till någon specifik släkt. Det var ju tack vare det ovanliga namnet som det gick att spåra släktingarna - tror inte det varit lika lätt att hitta anförvanter till en - "Anna Andersson"

Skänk bilderna till någon hembygdsförening eller så kan det finnas någon som vill ta hand om dem och lägga ut dem på tex porträttfynd. Allra helst om det står namn på dem.Står det något namn på någon bild?/ fotografi så släng dem inte.

Anna Andersson på bild och identifierad vore värdefullt att kunna lägga ut på porträttfynd på Rötter

Alla som hittat en identifierad bild kan ana hur glad man kan bli även om man själv inte kände eller vet vem Anna var.

Jag har själv lagt ut en del bilder och fått lite mer "kött på benen "om några av dem genom porträttfynd på Rötters hemsida.

Jag håller med dig Kersti. Är det porträttbilder tycker jag inte de ska kastas - åtminstone inte om de innehåller ens den minsta lilla information som kan hjälpa någon att identifiera.

#28,29

Okeido - Ska samla bilderna på hög för att längre fram lämna över dem till någon som villig att ta sig an materialet.

Ja, missförstå rätt…

Porträttbilder är de "filmstjärnebilder" som gjordes kring förra sekelskiftet. De beställdes i flera exemplar och man spred dem bland vänner och bekanta - jag tror t.o.m att man kunde ha dem som ett slags visitbilder att ge bort då man var bortbjuden.

Sådana bilder (oftast i "filmstjärnestorlek" men ibland större) är oftast försedda med fotografens namn och tjusiga stämplar. Eftersom de finns i flera exemplar är ju chansen att någon har ett likadant kort - och vet vem det är!

Därför har Rötter ett projekt där man bygger upp en databas med sådana bilder. Alltså:

• har du ett sådant oidentifierat kort kan du lägga in det på Rötter. Du kan också titta på redan inlagda kort av samme fotograf och se om kortet redan finns där - kanske identifierat?
• har du ett sådant identifierat kort bör du absolut lägga in det - och kanske hjälpa flera andra med identifiering.

Länk till Rötters porträttfynd.

Aha, men då har jag uttryckt mig fel. Det är inte porträttbilder jag kommer över utan bilder som är minst 35 x 35 cm stora. Ibland är det studiobilder med människor på, men lika ofta är det hus eller andra byggnader.

Hur som helst, ska lägga dem på hög istället för att kasta dem.

Jo, det är nog en bra idé. Bilder tar ju inte så stor plats.

Härlig historia över en bild som hittat hem.

Hoppas att glasverandan är klar nu.

#14: Hittade bägge gossarna. De föddes i Östra Tommarp i Simrishamns kommun. Fadern Måns Persson föddes 1820-08-26 och modern Elna Larsdotter föddes 1825-04-06, bägge i Östra Tommarp.

#35: Det kallar jag snabbforskning!

#36: Har man rätt verktyg och tillräckligt med uppgifter så går det snabbt. 😊

#36: Verkligen, 15 år är ju ingenting! 😉

#38: Blev inte medlem förrän 2015, och då låg inte den här tråden bland de översta. Plus att de verktygen jag har nu inte fanns 2006. Annars var det faktiskt Proveniens som gjorde att jag hittade iFokus. 😊