Jag ger gärna tips och råd. Standardtipset är ju att börja med att intervjua släkten…

Lat som jag är hänvisar jag annars till "Rötter" som har en bra sida för nybörjare med det jag tror du efterlyser…

Ofta kan det vara lite segt just i starten. Om man har uppgifter (född var och när) om någon som är född innan 1900 så brukar det rulla på, men det kan ju vara farfars far och därför lite svårare än man kan tro.

En god start kan vara "Dödskivan" - en CD som innehåller "nästan alla" som har dött 1947 - 2003. Där kan man ofta hitta var morfar eller farmor var födda. Och som sagt är det då ett datum före 1900 så kan det rulla på ganska lätt. Jag har skivan och kan hjälpa till att söka.

Jag har många gånger känt mig lockad av att börja släktforska. Synd att det verkar vara så tidskrävande - tid är verkligen inte det man har i överflöd. En vacker dag så kommer jag ta tag i det och då kommer jag inte att ge mig förräns jag kliver under 1500-strecket… :)

// staffan

#2 Jo, det är ofta ambitionen då man börjar - att komma så långt bak som möjligt.

Fast nu tycker jag att det är mer spännande med de närmsta tre-fyra generationerna. De som mer påtagligt har påverkat vem jag är, och de generationer som har lämnat föremål efter sig!

Var bodde de, vad arbetade de med, hur var livet för dem? Vilka livsavgörande val fattade de?. Vilka upplevelser påverkade hur de uppfostrade sina barn - och hur har det sedan påverkat mig?

Det finns idag terapeuter som använder släktforskning som en metod att hjälpa människor att förstå sig själva, och kanske kunna bryta beteendemönster som kan ha sitt ursprung flera generationer tillbaka.

Riktigt tidsödande blir det väl först när man verkligen vill ha information om de olika personer man stöter på. Har man lite tur, och nöjer sig med att kunna fylla i ett släktträd med namn och födelsedata så behöver det inte vara många timmars jobb att ta sig till 1700-talet.

Det här forumet är ju egentligen inte tänkt vara ett ställe där man lägger in sina egna släktfynd. Synd! Det skulle säkert kunna bli  många intressanta inlägg.

Som ett exempel tar jag en bild från min egen släkts historia. Har tyvärr mina anteckningar på annat håll, så jag har inga exakta namn och årtal till hands.

Den bifogade bilden förställer "Stor-Jonas Jonsson och hans hustru Dorotea.

En vinterdag, under fösta halvan av 1800-talet, kom "Näs-Brita" till den gård, i Ulvsjö, där jag själv föddes, mer än hundra år senare, . Husbondefolkpå gården var "Stor-Jonas" och Dorotea.

Näs-Brita drog sina små barn på en kälke. De äldre fick säkert traska bredvid och hjälpa till att dra. Det var en syskonskara på sju barn, och kampen för brödfödan hade drivit dem ut för att tigga.

Troligen gav gårdsfolket skaran av hungriga människor litet mat, innan de skulle gå vidare i snövädret. Besökarna stannade i varje fall så länge att den yngste sonen, Per-Olof, hann bli trött och somnade under köksbordet.

-"Dä ä´ fäll lika bra ´n där får bli kvar he´n", sa då Stor-Jonas. Så blev också bestämt.

Näs-Brita kände säkert både sorg och tacksamhet över att lämna sin yngste son i ett bondehem. En mun mindre att mätta.

Stor-Jonas och hans hustru hade inga egna barn. När bonden blev femtio år skänkte paret gården till fostersonen. I gengäld  avtalades om ett rejält tilltaget, årligt underhåll. Så stort att Per-Olof blev tvungen att vid ett tillfälle sälja av en del av den bästa marken för att kunna hålla avtalet.

Per-Olof, som fostersonen hette, var min fars morfar.

Han blev så småningom drabbad av den tidens hårda liv, på ett annat sätt också, när tre av hans fem barn avled i difteri inom en vecka. Det var endast min farmor, som var nyfödd och en av hennes bröder, som klarade sig från sjukdomen.

När Näs-Brita blev gammal kom hon än en gång till gården i Ulvsjö och yttrade:

-Nu blir je he´n tills je dör. Hon levde de två sista åren där, innan hon dog.

  Senare tillägg:

Här kommer ett utdrag ur Folkräkningsarkivet 1890, som bland annat visar de ovan nämnda personernas födelseår. Allt inom parentes är mina tillägg.
 

Per Olof Sundal f. 1845, Hemmansegare, Ulfsjö   (fostersonen)
Lena Märta Persdotter f. 1840, Ulfsjö                  ( hans hustru)
Ida f. 1883, Ulfsjö                                            (dotter, min farmor)Jonas Petter f. 1877, Ulfsjö                                (son)
Jonas Jonsson f. 1815, Födorådstagare, Ulfsjö     ( fosterfadern)
Dorotea Persdotter f. 1816, Ulfsjö                       (fostermodern)

Härlig bild! Och fascinerande historia!

Den här typen av bilder (porträttbilder) kan man lägga in på Porträttfynd, som är en avdelning på Rötter. Idag är över 50.000 bilder inlagda, varav många är identifierade.

Bilderna gjordes i "upplagor" så det finns en liten chans att man där kan få egna sådana bilder identifierade, eller hjälpa andra att identifiera. Jag har själv fått några bilder identifierade.

Det finns olika möjligheter att söka bland bilderna.

Jag hoppas du har skrivi ner din historia på fler ställen elenor, så att den bevaras till kommande generationer.

Och visst platsar såväl bilden som berättelsen här på Proveniens! Jag gör en ny grupp!

Efter mormor finns det ett antal sådana här potrtättbilder. De är främst från Norrköping och sekelskiftet 1900. De föreställer, vad jag kan förstå, yngre mer bemedlade borgare. De var antagligen kompisar till min mormors mor född Ringborg.

Jag har som sagt långt i från gått igenom hela rasket. Kom hem med ett antal banankartonger förra helgen och aldrig sysslat med släktforskning. Andra har dock rätt ut det mesta från de släkterna redan. Det jag dock är intresserad av är de små historierna runt i kring.

 Jag hade i dag tänkt fota av en bunt papper som kallas "ett års predikningar" som en av mina förfäder en gång hållit. Det är dock för mörkt idag. Jag vill ha dagsljus när jag fotar pappren. En snabb titt visar dock att det omöjligen kan predikningar från ett enskilt år, då de har olika årtal. Kan möjligen vara ett helt års predikningar, dvs de predikningar som hölls detta år, men innehållande många återanvända? Skall bli intressant att se vad det är och om jag kan göra något av dem.

mvh/gurin

Ett års predikningar låter ju spännande. Gamla?

Återigen, runt sekelskiftet 1900. Har använt hela dagen till att forsla hem ytterligar 5 banankartonger med gamla handlingar. Vad som är i dessa har jag ingen aning om. Skall bli spännande.

 mvh/gurin

Av flera orsaker tycker jag just de sista årtiondena av 1800-talet och de första på 1900-talet är väldigt intressanta. Det hände mycket då, som påverkar oss idag.

Detta att spara gamla grejor, även om man bara lägger undan dem, kan vara väldigt värdefullt. För 20 år sedan tog jag en "grabbnäve" gamla brev och la i en plastkasse…

Många år senare tog jag fram dem och hittade brev skrivna av min farfars morfar, och ett av min farmors mor där hon berättar om min farfar som då var nyfödd…

De breven skulle egentligen ha kastats.

Usch ja, kastas, ett fult ord i dessa sammanhang. För ett par år sedan hittade jag två nästan kastade kassar i ett gammalt hus tillhörande min morbror. De innehöll papper som jag tror legat i ett skrivbord som avlutats och återanvänts. De var fulla med faddermusguano och var i de närmaste slängda.

En del av dessa utgjorde senare underlag för en avhandling.

Alla har naturligtvis sina favoritperioder. Min är av naturliga orsaker sekelskiftet 1800.  Det var då som det mest spännade hände från Gustav III till Karl Johan. Från envälde givet av Gud, till legitim makt utgående från folket.

Nästa sekelskifte ligger dock oss betydlig närmare och dit sträcker sig i princip våra släktminnen. Mormor, född 1912, brukade säga att hon var så gammal att hon utan problem kunde överblicka ett sekel. Nog om detta.

Predikningarna visade sig vara blandade från 1880-talet fram till  1910-talet. Den gamle prosten har noterat när han höll dem och flera av dem har nyare årtal efter de gamla så vi kan lugnt sluta oss till att han återanvände gamla predikningar.

 Deras teologiska innehåll behöver jag nog grunna på lite. Just religion har aldrig varit min starka sida.

mvh/gurin

Här sitter vi och gläds över gamla brev, som finns kvar. Hädanefter kommer troligen fysiska brev att bli ganska sällsynta, så det gäller att åtminstone lagra de digitala mejlen på något bra sätt.

Nutiden blir ju dåtid i framtiden!

Nutid blir dåtid sen… Coolt!

// staffan

Jo, våra barnbarn kommer nog att ha mycket bilder och film, men få brev.

Nu har jag suttit med död och begravningsböcker,så nu må jag ta en paus.Roligare finns väl - men död och begravningsböcker kan ge vägledande information utöver personbeskrivningen i "Nekrologen".

Här kommer ett exempel:(Frågetecknen ska jag räta ut sedan)

Nämndemannen Erik Nilsson Flygare var där född 1710 af bonden Nils Ersson och Hustru Magnhild Mårtensdotter ,christerligt uppfostrad och undervisad.
Tjente flerstädes äfven hos Herr prosten Abraham A.Burman och hustru.
??? Också en tid soldat och var med till Stockholm,där han 1743 var så sjuk i rödsot att han ansågs för död,men när han skulle läggas i likkistan,märktes lif.

Han kom frisk hem köpte ? Dragons hemman och giftade sig 1745 med pigan Anna Thorsdotter ifrån Åflo.
3 söner och 3 döttrar,en af hvardera könet lefva än.
Enkling och hus?man 1782 och har af sonen Olof Ersson njutit födoråd.

1783 åter gift med pigan Märeta Andersdotter ifrån Tångeråsen, som ännu lefver.
Han hade god? hälsa samt en ovanlig rask och munter ålderdom.
Förtröstade?? grundad i Guds ord,ärlig fredsam och välmenande.

Slutligen sjuk i 5 veckor,beredde sig christeligt,fick herrans heliga nattvard och stilla afsomnade.
Sjukdom:Ålderdomsbräcklighet. Ålder:86 år 7 veckor och 6 dagar.
Död.kl.1. fm.

Återkommer med med kommentarer av poster före mitt inlägg,intressant.

Vilken intressant berättelse Harriet. Där fick man ju veta en hel del om hans liv. Kul när det står så där mycket och inte bara ett datum.

Mycket intressant det där att han nästan blev begravd levande. Jag undrar då om det fanns fall där man inte upptäckte att den döde fortfaramde levde. Och svar på den frågan lär vi aldrig få…

Jaa,jag säger då det,tänk om han hade blivit levande begravd,det skulle ha förändrat en hel del för framtiden,hans skulle aldrig ha gift sig och de skulle inte ha blivit några barn heller för den delen…. ,huvva vilken svindlande tanke. Ja man vet aldrig det kanske fanns dom som blev levande begravda också,han hade bra tur gubben. Ja,jag har flera nekrologer……

Gurin,då har du vad du gör en lång? tid framöver,med att gå igenom alla handlingar,brev osv. Men intressant tror jag säkert att det är och kommer att bli,fast jobbigt när det är mycket. Får hoppas att du får lön för mödan. Värdefullt är det säkert i alla fall.

Jag har också en hel del brev bl.a. som min mormor f.1873 skrev till min mor,stavningen var väl som den var,men det är innehållet som räknas. Det tog tid innan jag hade renskrivit dem på så sätt att de blev behändigare att läsa. Jag ändrade dock inte på stavningen.

Min mor sparade även på brev som min far skrev under beredskapstiden under andra världskriget,det kanske inte var hennes mening att breven skulle komma i våra barns händer,de beskriver deras vardag och vedermödor under den tiden.

Min bror gjode under 1970-talet en bandinspelning med våra föräldrar,en mycket intressant sådan som beskriver deras barn och ungdomstid och allt som ryms i den. Det blev många band och många många handskrivna papper,min bror skrev ned allt som berättades på banden för hand. Har man bandinspelningar bör man även tänka på att göra nya inspelningar på färska band så att de hålls. Det har jag gjort,trots att de 15 år gamla banden ännu är intakta.

Det här med gamla fotografier är också värdefullt,tycker jag. Speciellt värdefulla är de om det finns information om vem personerna på korten är m.m. Finns det ingen information påskrivet,så tycker inte att de säger en så mycket. Jag har själv ett par foton som jag ställer mig frågande till,men jag får väl posta in dem till anbytarforum. Alla övriga gamla släktkort,vet jag vilka de är,samt att hag har fäst en etikett på baksidan.

Postar in ett par kort på min vägg + Skänk i omgångar.

Det som Anders skriver är en intressant frågeställning:"Var bodde de, vad arbetade de med, hur var livet för dem? Vilka livsavgörande val fattade de?. Vilka upplevelser påverkade hur de uppfostrade sina barn - och hur har det sedan påverkat mig?" Det kan man ta med i tankarna när man börjar släktforska. Man lär sig hela tiden,det har jag gjort under dessa 15 år som jag hållit på.

Jag tycker också om att skriva,när inperationen dyker upp och speciellt om jag har ett underlag att utgå ifrån,då blir det just berättelser som knyter an bl.a. till det som Anders skriver.Just nu håller jag på att ordna med en liten släktbok till mina barnbarn och i den ingår berättelser och historik m.m. Den ska de få när de de blir äldre och att intressera dem angående deras anor får jag stå för.lite taget redan nu och speciellt när de frågar.

Sedan var det detta med de digitala mejlen,jag gör så att jag sparar dem och skriver ut dem,då har man med tid,datum och år då de skrevs.

Slutlligen: Elenor,berättelsen om Stor-Jonas och hans Dorotea var trevlig att läsa och kortet var också trevligt.Men vad sorgligt att bara lämna kvar barnet,men det fanns nog inget annat val när det var kanpert och många munnar att mätta,huvudsaken att barnet fick en bra uppväxt.

Här kommer andra väggen,där hänger kort på min mans föräldrars sidor. Den förra var på mina föräldrars sidor.

Här kommer släktkort gamla som nya.

Harriet

Jo mycket att göra blir det. Det måste dessutom gå snabbt inser jag. Jag tror nämligen att jag måste flytta och innan dess bör jag ha tittat igenom och lämnat i från mig det som borde lämnas bort. Jag var och lämnade några kartonger till forskningsarkivet i går. I vilket fall fotar jag av det som jag finner vara intressant så att jag kan skärmläsa breven i framtiden utan att åka till arkivet.

Kul att höra att du också skriver.

mvh/gurin som ännu inte släktforskat och om jag kommer att göra det så blir det nog så att det snarare rör sig om personhistoria. Några släktutredningar utöver dem som redan finns överlåter jag åt någon annan.

Jag blir riktigt inspirerad att börja släktforska när jag läser om allt ni hittar, Anders, gurin och Harriet!
Min ena faster som släktforskat mycket har redan gjort det mesta arbetet med den släkten, men det finns ju en sida till!

Min make väntar också på att få tid att forska om sin fars släkt, som han känner till så väldigt litet om. Han har fått en mikrofilmläsare från sin arbetsplats, men hittills har den bara stått och samlat damm. Renoveringen av vår gård tar all must ur oss! 

Mest känner jag att det brinner i knutarna att försöka spela in både pappas och hans båda systrars redogörelser för vad de själva minns och vad de annars fått veta om släkten. De är alla tre runt 90 år nu, så det är hög tid! Min äldsta faster nu nittio år har alltid berättat så mycket, men hjälp…jag minns ju inte vad hon berättat!Det är därför jag vill försöka spela in det, så att det finns kvar att återvända till. Lyckligtvis har de alla tre relativt gott minne än!

Harriet, den fundering du har, om hur det kändes att lämna sitt yngsta barn, har jag också ofta tänkt på. Det blev ju helt utan betänketid.
Det går troligtvis inte att sätta sig in i, vilka känslor som är starkast när man inte har mat för dagen. Det kanske var en ren lättnad. Den sonen skulle förmodligen aldrig behöva svälta mer. Det kanske var viktigt nog, för att modern skulle känna sig nöjd. Man önskar att man skulle kunna fråga Näs-Brita själv!

Ojoj, elenor åk iväg och spela in imorgon! Det är så lätt att det plötsligt är för sent.

Min farfar sa ofta till min far att han skulle ta fram en bandspelare och intervjua farfars farbror. Han skulle ha mycket kunskap om det gamla och många historier att berätta.

Tänk om pappa gjort slag i saken, och kunnat rota fram några gamla band ur en garderob och givit mig nu!

Harriet vilka fina fotoväggar du har! Jag har - med tur och arbete - hittat och identifierat många gamla foton, men inte blivit färdig att sätta upp dem ännu. Fast de finns på hemsidan!

Elenor, hur har det gått med inspelningarna?

Inte alls, eftersom jag endast varit i Jämtland, där min faster bor, på en blixtvisit mellen jul och nyår.

Ska försöka till sommaren, när vi ska göra en ny blixtvisit i barndomslandet!

Man kan spela in från telefon också… (fast berätta inte för någon)…

Nä, det är väl fusk!

Jag vill faktiskt sitta och prata med henne i lugn och ro, inte med telefonluren som tredje part!