Middag med proveniens
Jag bjöd mina föräldrar på middag idag. När jag dukat slog det mig hur mycket "proveniens" som fanns på bordet så jag tog ett kort;
- Matbordet är av ek och jag har ärvt det av min farfars kusin. Jag tror det är tillverkat i Örkelljunga för drygt 100 år sedan. Stolarna - klassiska äppelstolar i ek - har jag köpt på antikhandel senare. De passar perfekt till bordet.
- Linneduken har farfars kusins mor vävt. Hon hade tydligen inte så bred vävstol, utan har vävt två längder som sedan sytts ihop i mitten. Jag tror ni ser den tunna linjen i mitten av duken. Det är makalöst fint gjort. Jag ser framför mig hur Augusta för över 100 år sedan suttit vid sin lilla vävstol och vävt i fotogenlampans sken för att sedan i samma skumma belysning tråckla ihop styckena med tät fin söm. Otroligt!
- Tallrikarna är Gustafsbergs "Gunnar" som jag ärvt av min mormor och morfar. Från 30- eller 40-talet? Var gång jag dukar med dem förflyttas jag till söndagsmiddagarna hos mormor och morfar. Söndagssteken, potatisen och såsen och alla tillbehören. Mormor och morfar, mamma och pappa, syskonen. De speciella ljud och dofter som förknippas med de tillfällena.
- Besticken är nysilver, modell "Svensk spetsig" som jag köpt på Tradera. Jag köpte 120 delar för 610 kr. Jag skulle kunna köpt rostfritt på stan för 100 kr delen… Nysilver är otroligt billigt, och det känns så härligt att duka med dem.
Det ser verkligen festligt ut. Länge sedan jag hade fest med vit duk. Men visst är det otroligt fint!
Jag har några fler dukar som Augusta vävt. Det är en härlig känsla med gamla textila handarbeten.
Jag har ett lakan också som hon vävt. Även det är vävt i två längder och sammansatt till ett lakan. Det är en så fantastisk tunn och jämn kvalitet på lakanet - jag har använt det till barnen när de varit riktigt små. Mjukare lakan kommer de aldrig att få sova på! Och även där är sömmen som håller ihop delarna så otroligt fint gjord. Hur kan man göra en sådan söm? Så tät och så fin och som håller för användning i över 100 år!
Jag hoppas Augusta sitter däruppe i himlen och känner sig nöjd över att hennes mödosamma arbete för så länge sedan ännu uppskattas…
Så fint och så roligt, att du har så mycket arvegods, som du kan härleda på det sättet.
Sådana minnen, som de söndagsmiddagarna, tror jag är viktiga inslag i livsväven!
Tycker också alltid att det är roligt att använda gammalt arvegods, även om jag inte har så mycket! Det är mest dukar och liknande linnelakan, som de du beskriver. Dem använder jag faktiskt som dukar också! De är rätt så grovt vävda av oblekt linne - hopsydda på mitten.
Starta ny diskussion