
Namnskick
Eftersom familjen har anor både i Skåne och Norrbotten lägger man märke till skillnader i namnskick. Vissa namn förekommer inte alls i ena landsändan. En del förekommer mycket flitigt.
Exempel på det senare hittade jag just i Övertorneå födelsebok 1802-1818 GID 1998.7.88300.
Här får inte mindre än 5 på varandra följande gossebarn namnet "Isac", ett i norr mycket vanligt namn. Man förstår att man liksom i Dalarna ibland tillfogar gårdsnamn för att hålla reda på folk.
Andra populära bibliska namn är Salomon, Abraham, Adam, Aron etc. Dessa förekommar sällan eller aldrig i Skåne.
Bifogar lista över mina hittills funna Isac-släktingar i norr.
Eftersom Genline inte har de senare dödböcker häruppe, har jag haft god användning av mitt SVAR-abonnemang.

Det är intresant hur man valt att namnge barn. Olika på olika håll i landet. Jag har t.ex. 5 Erik i rad från 1600-talet till tidigt 1800-tal på en linje och än så länge tre Anders på en annan(har inte kunnat hitta förste Anders Anderssons far, men antar att han hette Anders). Men på min skånska sida har jag Sven Petter Jönsson , följd av Jöns Petter Svensson, så där verkar ordningen vara lite annorlunda.
Även när man läser kyrkböcker så ser man vilka namn som var poppulära. Uppenbart blir det när det är ett ovanligare namn typ Fredrik och inte vanliga namn som Erik, Anders eller Johan. De borde vara de vanligaste namnen i alla tider.
ps Eriks son fick namnet Johan och hans son namnet Johan Erik.

Vad ska man ha som signatur tro?

på min morfars sida i norra Skåne är det namnet Truls som barnen döptes efter. I varje generation sedan 1600-talet har det varit minst en, ibland fyra som döpts till Truls. Många Trulsar dog redan som spädbarn. Det roliga är att fortfarande finns en Truls (fast i andranamn) på ett torp under släktgården.

Ja, då Anders kan du bära ditt namn med stolthet och med en känsla av att vara en av släktens släktnamnbärare.

Den normala namnsättningen var att förste sonen skulle ha farfars namn och andra morfars. Första dottern skulle ha namn efter farmodern och andra mormodern. Därefter är det lite friare men naturligtvis använder man namn som finns i släkten. Det är först under snare delen av 1800-talet som helt nya namn kommer in i bilden och det löste man helst genom att ge barnen flera namn.

#6 Jag har hört talas om det, men inte stött på det själv.

Förutom sitt metronymikon (ej matronymikon) bar han ju uppenbarligen även släktnamnet Pohjanen (pohja=botten, norr).

Det lär finnas vissa äldre exempel, men då oftast för att modern var mer känd än fader. I adels sammanhang för att modern var av finare familj. Men jag har även hört om exempel som det du visar. Kan väl handla om olika saker, inte minst att man skämdes för sin far eller?
Vad ska man ha som signatur tro?