Min sambos förfader soldaten Wellington var ganska kul. Speciellt som sambon är mycket intresserad av militärhistoria.

I kategorin roliga på gränsen till opassande namn finns också Johan Runck…

http://forum.scangen.se/?svar=4802

#0 Fantastiskt roligt. Och han har en son också. En lill-snorre månne?

#2 Och det betydde samma sak då…….

 #0 och #2 Nja, frågan är om det gjorde det. Jag har länge funderat på om det inte är något annat som ligger till grund för sådana där namn.

I fallet "Snopp" kan jag tänka mej att att det har med att "skära" eller "snoppa" av någonting. Kanske något som en smed gjorde, skar eller "snoppade" av ett järnstycke eller en järnstång.

Av de olika betydelser, som snopp kan ha så kanske en liten stump, passar bäst, inte fästman, hjärtunge, hjärtegryn, penis eller ljusstump.

Beträffande Runck och verbet då så, finns det som synonym till vicka, vrida, skaka, rista och skaka. Jag undrar hur det skulle låta om man sa till ett barn t ex sitt inte och runka på stolen.  Helt omodernt!

Nej, nu ska jag hoppa i kojs!

Jo roliga namn… Sug på detta :

På mina svärföräldrars sida fanns det en soldat som tre gånger fick möjligheten att prova på detta yrke.
Första gången fick han soldatnamnen Stock, Rolig och Drake.

När han sedemera fick avsked behöll han namnen Per (Henriksson)Rolig Drake. (Född 1698) Han var korpral i Niemis.

Roliga drakar låter som ett bra försvar för stormakten Sverige.

/Thomas

Har ni tänk på att många soldatnamn överlevt och bärs av männislor idag. Vissa har dock snabbt dött ut, jag har en soldat Trumpen där redan hans barn ändrade det till Trump, dottern tog moderns efternamn Forsman. Men vem heter Trumpen idag? Inte ens då ville man heta det.

Jag vet någon som skrev på AF en gång om ett soldatnamn som en av hennes anor hade och som sedemera hade blivit hennes familjs släktnamn. Namnet var dock av den karaktären att de konstant blev utsatta för skämt, pikar och skratt. Hennes farföräldrar hade visst till slut tröttnat och bytt efternamnet till något som inte var fullt lika skrattframkallande. Tyvärr minns jag inte namnet men jag minns att jag tänkte att jag hade full förståelse för att man bytte ut släktnamnet.

Sursill är ju också ett namn som är rätt kul. Det kommer från storbonden Erik Ångerman från Umeå och en del av dessa Sursillar hamnade i Finland och finns i min sambos släkt.

Historien om namnet lär vara att Erik fick leverera mat till soldaterna under kriget 1521-1523 (om jag minns rätt). Bl a då sill. Norrlänning som han var så levererade han delikatessen surströmming. Soldaterna höll på att smälla av och ville inte ha "den sura sillen". Gustav Vasa blev riktigt sur och den stackars Erik fick mycket ovett fast han ju bara velat väl. Han blev då kallad Sursill. Vrång som han var så använde han sig av det tilltalsnamnet och det var tydligen bra det, för den släkten är känd.

#10

Kul, jag har till och med hört folk säga "var inte en sån sursill" och jag har inte känt till ursprunget. Har alltid trott att det är något gammalt dialektalt uttryck.

Det har säkert skett en hel del "naturligt urval" genom åren för att byta namn som man kunde bli utsatt för allmänt spe för. Roliga namn kan komma in genom invandring, där namnet kanske inte är det minsta märkligt i ursprungslandet.

Jag tänker lite på den här Johan Reinhard Runck, som tydligen enligt familjetraditionen var från Italien. Hans son döps till Wingård i förnamn(!), och dennes söner tar detta som släktnamn. Man kan ju bara gissa varför!

Kul för övrigt att i "Nyaste bilden på sajten" här bredvid ståtar mäster Olof Snopp. Det lär väl ge en del nya besökare till Proveniens.

svenne, jag undrar om Smeden Snopps gravsten finns bevarad. Jag menar, det går ju inte att gravera in någonting på den stenen utan att det blir hysteriskt roligt…!

"Här vilar vår älskade Olof Snopp efter ett långt och hårt liv…"

"Här vilar vår älskade Olof Snopp. Med oskuld i sitt sinne har han gått för att möta Herren vår skapare…"

Slut i rutan, nu blev det barnförbjudet

Det kan lätt bli förvecklingar.

På CD:n Sveriges Befolkning 1890 har båtsmännen Bengt Hattmakare och Edvard Garvare blivit omskolade på gamla dagar. Till hattmakare respektive garvare.

När man läser sådant får man vara innerligt glad för att namnet Slagskämpe hade bytts ut mot Kämpe långt innan dess …..

En del adliga namn låter lite sådär idag. Minns i plugget när man höll på med Finlands historia så spred sig en viss munterhet när president Svinhufvud kom på tal!

Sumprunkare var minnsann ett hederligt arbete, eller syselsättning om man så vill!

Det fanns på farfars tid en romantik då magra hästar drog vår stads trafik Vid Munkbron farmor gick och samla lump Vid Slussen farfar stod och runka sump

Jag tycker mycket om Hasse&Tages text. På ett träffsäkert sätt visar de hur det var förr. Med humorns hjälp.

#16 Vad betyder sump? Jag känner bara till kaffesump. Vad gjorde han egentligen?

Är det inte ett fiskeredskap, där man förvarar fisk:

 Från debatthuset.com

Ordet "runka" betydde förr i tiden "skaka" och liknande, varför "sumprunkare" var en som skakade sumpen med fisk för att syret skulle komma ner till fisken.

Som beskrivits i en av Fogelströms böcker. Sumprunkare..

Namn som passar bra till en kan ju vara mycket besvärande för en ättling. Det gamla soldat- och båtsmansnamnet Kruslock bärs av en släkt i Sörmland med många smeder. En av dem lär ha varit helt flintskallig. Han tröttnade också på pikarna och drog till med det exotiskt klingande Kreutzlock.Det är bara ett par bokstäver som skiljer, men namnet ger ett helt annat intryck. Båda namnformerna lever fortfarande kvar i släkten.

Hittade en jättebra hemsida med namn på Gotländska Båtsmän under 1692-1787.

Ett axplock:

Sandlöpare - Vad syftar man på här?

Nymåne - Vackert och lite romantiskt!

Skägglös - Var Båtsmannen 13 år gammal?

Badstuga - Que???

Friare - Giftassugen eller?

Fönster - Hade de slut på soldatnamn?

Myra - Liten och flitig?

Godvillig - Vill men kan inte??

Lösdrivare - Hur tänkte man här??

Tröger - Ett enda frågetecken. Var han trög?

Dubbelcourage - Kommentar överflödig

Knäpp - Kommentar överflödig #2

Underlig - Det blir bara knäppare och knäppare

Gris - Svinhufvud var tydligen upptaget av adeln

Papegoja - Kompaniets pratgladaste?

Näsvis - Gjorde tydligen inget vidare gott intryck

Måndag - Kompaniets måndagsexemplar?

Roligare blir det!

Rymmare - men de förlät honom gång på gång…!

Mangel - gick fram som ett ånglok

Skåpråtta -

Suput - satt i fyllearresten varje dag

Kroknäbb - Hur såg den näsan ut?

Gammalt smör - Nu är det riktigt knäppt

Välkommen - sa han och avfyrade kanonen mot fiende….!

Glömsker - var aldrig på rätt plats vid rätt tidpunkt

Spanjor - Värvad från Madrid?

Nykommen - Och ändå hade han varit Båtsman i 10 år…!

Papegoja var också en sedan länge utdöd adlig ätt från Västergötland. Den mest kände var löjtnanten Johan Papegoja, som var guvernören Johan Printz närnmaste man i Nya Sverige och även gift med dennes dotter Armegott.

För att återgå till Snopp, så är det väl också en beteckning för det vita parti som en del hästar har runt mulen och uppefter huvudet. Så Olof kanske hade ett stort vitt parti i sitt hår?

På tal om roliga namn, min träslöjdslärare i högstadiet hette Göte Borg, jag med flera undrar vad hans föräldrar tänkte på…

Den roligaste av ovanstående exempel är helt klart "Gammalt smör".

Göte Borg……!

kanske inte det roligaste eller lustigaster ;) men det fanns en båtsman i Torhamn som bytte namn från Lustig till Rolig

Jag som trodde att alla visste vad en sump är för något

Cylindrarna till utrangerade cylindertvättmaskiner är utmärkta att använda som ålasumpar. De behöver inte ens byggas om: Rostfria, perforerade och försedda med lucka. Det finns många sumpar av det slaget ute i skärgården.

-------

Båtsmansnamn: De allra äldsta båtsmansnamnen var åtminstone för Blekinge och Södra Möres del ganska fantasilösa. Det fanns hur många Frisk, Lustig. Frimodig, Qvick som helst och så en del norrländska och finska namn.

Allteftersom namnen byttes ut blev de mer särpräglade. Typen av namn skilde sig en hel del mellan Gotland-Öland och Småland-Blekinge. Även inom Blekinge. Hur förhållandet var i de övriga landskapen kan jag inte uttala mig om. Namnen Kruslock, Vitlock och Svartlock var emellertid vanliga lite här och var. Liksom deras "synonymer" Kruskopp och Svartkopp.

-------

Är snoppen på en häst detsamma som bläsen?

#27 Det kallas för snopp om hästen har en vit fläck mellan näsborrarna. En vit stjärna är en vit fläck mellan hästens ögon. Lykta - då är nästan hela ansiktet på hästen vit. Finns flera tecken.

*fd hästtjej*

#28 Och vad är en bläs? När det gäller hästar är jag dåligt bevandrad. Lite bättre när det gäller fiske.

Per Post hette en man som jag hade en del att göra med i jobbet på en speditionsfirma i Gamla Stan, Stockholm i mitten av 60-talet. Rolig kombination av namn!

#29

Bläs - En vertikal vit strimma i hästens ansikte.

Sen har du Strimbläs, den är smalare än den vanliga bläsen men går också vertikalt i hästens ansikte.

Fiskerikonsulenten Fisk var ganska bra också! Fanns någonstans i södra Sverige.

#23

Såvitt jag vet så efterlämnade varken Johan Printz eller Johan Papegoja några ättligar efter sig på andra sidan Atlanten.

Namnet Prince hade väl gott an, men Parrot?

Fast å andra sidan blev Gustafsson till Justice. En rolig "översättning" tycker jag. Men det tog tid innan jag förstod hur det hängde ihop.

Soldat Hjärtskräck är en som jag emellanåt stöter på och då kan jag inte låta bli att fundera på hur var denna karl, skrämde han slag på folk med sitt utseende eller kunde det vara något annat.

Desto angenämare blir det när jag kommer till soldat Adonis ……

#21 #22. , vilka namn alltså. Ännu roligare när man sen läste dina kommentarer, har suttit här och fnittrat för mig själv.

Gammalt smör……undrar om det är något i stil med Sursill. Eller kanske mannen i fråga luktade gammalt smör. Ja jösses.

#35

Ja, jag undrar verkligen! Gammalt smör!?? Var Mönsterskrivaren onykter?

Och namnet Skåpråtta? En råtta i ett skåp? Låter som någon som nallar mat ur skafferiet.

#36. ……..eller var han, mönsterskrivaren, en riktig elak liten j….. som hade jättekul….. Man kan ju undra. Bara att ge någon namnet välkommen eller badstuga, hur tänker man då?

#32 Eller elektriker Propp, han är dock troligen en fiktiv person.

en historia från jämtland. de hade fått lagt in spolbara toaletter i byn.

det var ju en vatten closett, dottern fick heta Closetta.

min far berättade om en fam- som bara hade 11 pojkar barn nr.12 var en flicka och fick heta Dussina.

några fräckisnamn har jag inte stött på.

Eywor Florentina f. 1890 i Arvika.

det är roligt med namn har ovanliga namn på mina 4 barn

dotterns hundar heter Amber-Raptor, Amber är en lagom blandras hund Raptor en liten kinesisk nakenhund.

Sam-Lage, har kanske många hört talas om, men jag antar att det är nog bara en vandringssägen. Knappast någon, som har blivit döpt till det, utan man har nog bara skojat till det.

Det fanns en friidrottstjej som hette Anne Ahlgren. Vill minnas att sportreportarna uttalade "e" i Anne väldigt tydligt…

#39 Det där med "ordningsnamn" är inte så ovanligt. Fast det finns ju en del ovanliga sådana.

En som höll ordning på sitt vis var skolläraren i Törnåkra.

Han och hustrun döpte barnen till Ane, Bror, Claes, Dag o.s.v. De slutade inte förrän lilla Lilli kom.

Dag for tilll Amerika och kallade sig Day. Originellt?

Ett av de roligaste namngivningarna tycker jag är den hos Pelle Holms (Bevingade Ord) familj. Historien finns att läsa på Wikipedia:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Pelle_Holm

Om man åker till Australien bör man passa sig just om man heter Dag (som min sambo). Uttala det på engelska och det betyder får-rumpa. Därför hette han också Day när vi var där, efter en rad fnissanfall från folk vi mötte.

Ja, "vår" kära Bernhardina Kock hade nog framkallat lite chockartade reaktioner om hon farit till Amerikat och uttalat sitt namn såsom man gör på svenska.

Appropå roliga namn så sommar jobbade jag för ganska många år sedan på sjukhem, med syster Bror. En av de första manliga sjuksystrarna som jag träffade på.

Han var ganska trött på att folk skrattade.

#43 Lite utanför ämnet, men i alla fall…

Pelle Holms gamla bok "Bevingade ord", som nu har kommit ut i fjorton upplagor är en underbar bok, ibland kan jag sitta länge och läsa i den.

Man säger ju ibland att "det är den resandes ensak".
Vet Ni hur det uttrycket kom till?

Jo, så här, enligt Pelle Holm;

_Med anspelning på den gamla gästgivareordningen, som i den parodierande travesteringen påstods innehålla bestämmelsen, att gästgivare var skyldig att till resandes bekvämlighet sätta "stång i vägg" (som sittbräde vid naturbehov), men däremot icke var ansvarsskyldig om resanden vid begagnandet av anordningen blev biten av gris.

"Om suggorna bita de resande taskorna av, vare detta de resandes ensak."_

#46 (#42)

Skollärare Thorsells äldste son Ane dog som liten men hans bror Brors äldste son fick ärva namnet Ane.

Snopp och runk är gamla dialektala ord som jag fortfarande kan använda, men tyvärr har modernt språk förstört våra dialektord.

Bläs = sparkstöttning och särskilt de gamla träbläsarna

De olika soldatnamnen är mer eller mindre vanliga i olika rotar. Många av rotarna har ändrats under det yngre indelningsverket.

Tyvärr är det inte så många från det äldre indelningsverket bevarade. De jag kommer ihåg på rak arm är Geting, Blån (som ändrades till Blå då blån var nedsättande namn), Kramp, Präst (det delvis roterade Bergsregementet), Giftig, Fnulle, Plix, Stamp, Grabb, Krus, Menlös och förstås mitt gårdsnamn Svala. Troligen fanns redan soldatnamn när Gustav Vasa satte upp Dalafänikan.

Många soldatnamn kommer från olika yrkestitlar såsom: Herre, Ropare, Dragon, Vågman, Kejsare, Greve, Länsman, Tuller, Fyrhuggare, Soldat, Knekt, Bergsman, Pipare, Glansare, Kungsman, Fiskare, Bagare, Skytt och Krigsman.

Olika ursprung Finne, Spansk, Tysk, Svensk, Hälsing, Skotte och Dalkarl (från egentliga Dalarna).

Berättelse om när Bagge från Gävle var på middag hos Lamm (Lamms maskinaffär i Falun). Då sa Bagge: Nu får Bagge tacka Lamm. (det blev bara får i olika former)  

Bland bynamn har vi byn Nidolf i Bygdeå sn. som fått sitt namn efter en Flodin (baklänges)

Förnamnen Elvan och Tolvan säger ju allt (i samma familj). En familj hade två barn och de fick namnen Bror och Syster.

Gulligaste soldatnamnet som jag hittat var Blomman. Det lät så rart. Annars var det vid en genomgågn av soldater som jag i ett soldattorp hittade en soldat, namngiven efter roten+ tror jag berg. Men nämnde soldat rymde och så även de två efterföljarna, varpå tredje nya soldaten fick namn efter roten med tillägget + gren. Han stannade dessutom på sin post, siste soldaten på torpet.

"Faster Syster" var en ingift faster i min fars familj. Sen hittade jag ett gammalt brev, som inleddes med "Kära Morbror och Faster", vilket föranledde vissa grubblerier, innan jag insåg vilka dessa var. Det var brevskriverskans fars syster som var gift med hennes mors bror, ett syskonbyte alltså.

DDSS har en lista på namn som finns i databasen och där kan man finna ganska ovanliga förnamn.

DDSS har registrerat dödböckerna för Karlskrona Amiralitetsförsamling 1789-1894. Söker man på båtsman (yrke) får man många träffar med toppar 1789-1790 och 1808-1809. Båtsmän från hela landet som dog i Karlskrona. De fördes i regel inte in i hemförsamlingarnas dödböcker. Så där  kan man hitta en hel del. Även båtsmansnamn.

Det båtsmän som dog i strid till sjöss verkar inte ha blivit bokförda någon stans förutom i rullorna. Om det blev någon  bouppteckning kan man förstås hitta deras dödsår/datum där.

Båtsmännen hade förvisso "roliga namn" men de hade det inte så roligt alla gånger. I krigstid grasserade olika och mestadels smittsamma sjukdomar i förläggningarna. Av det båtsmän som strök med under krigen var det bara en del som blev kanonmat.

Sprang över en soldat vid namn Sven Nyckter, i en HL för en stund sedan. Han kanske hade varit begiven på rusdrycker tidigare i livet.

Nåja, ordet nykter betyder ju också måttlig , saklig, sansad, sober, balanserad, förståndig, omdömesgill, klartänkt så det är väl de egenskaperna som avsågs.

En inspirerande efternamnskonstruktion mötte jag i Västergötland för dryga 20 år sedan. Lars-Erik Nilsson från Tun tog sig namnet Lentun. Lars Erik Nilsson från TUN.

Kul för framtida släktforskare som kan se såväl person som ort som skapat familjenamnet.

#54 I Stubbetorp i Lösen fanns både båtsman Nykter och båtsman Rus: Båtsmän i Lösen socken

De flesta soldatnamn ju under hela indelningsverket haft många olika soldater med samma namn (om de inte bytt namn under tiden) under de drygt 200 årens verksamhet. Många soldatnamn återkommer i olika regementen. Dessutom fanns olika femmänningsregementen och anndra reservsoldater. 

En del soldatnamn har använts av hundratals soldater.

#57

Det där tycker jag är ett intressant inlägg. Var inte syftet med soldatamnen, just att kunna särskilja de olika soldaterna? Att sida upp och sida ner i mönstringsrullorna med Johan Andersson, Nils Eriksson osv, tillslut blev ohållbart?

Att samma soldatnamn har använts vid olika regementen kan jag förstå. Likaså att en indelt soldat som begärt avsked fick lämna både soldattorp och soldatnamn till sin efterträdare.

Men när samme soldat byter soldatnamn under sin tjänstgöring? Var inte det att fövirra saker och ting igen?

De bytte tydligen namn om de bytte rote, det gjorde mina anor. Man kunde ha flera olika soldatposteringar, det var väl någon slags karriär.

Vissa rotar bytte namn och i något fall bytte man rotenamn med varandra åtminstone i Dalarna.  Nu är ju det som vanligt lite annorlunda i Dalarna än i resten av Sverige. I Dalarna överenskoms före yngre indelningsverkets införande att vi var befriade från torpskyldighet. Detta gällde Dalregementet och även faktiskt delar av Västmanlands regementet som berörde Dalarna. Därför finns inget enda soldattorp i Dalarna. Det kanske innebär lite större friheter vid namnbytet än i andra delar av landet. Det innebar därför inga problem med soldatänkornas försörjning Detta var ju ett problem när det var stor omsättning på soldater och änkan hann inte flytta ut förrän soldat nummer tre borde flytta in.

Naturligtvis bytte man oftast namn när man bytte rote och det kunde t.ex. vara en korpralsrote. Men det förekom också att man stannade kvar i samma rote men bytte namn på roten och i vissa fall även befattning.

Det finns en del tecken på att det har funnits några soldattorp i Dalarna under äldre indelningsverket. Men äldre indelningsverket är svårt att utforska och var dåligt reglerad. 

I Dalarna kunde därför soldaten bo i andra byar än roten fanns och även olika socknar också. 

Jag tillhör väl en av de sista rotebönderna ( skulle vara avskaffade för drygt hundra år sedan men inte i Enviken) men i en av mina rotar tillsattes sista soldaten från Västmanland efter annons och han bodde därför ca 20 mil från rotebyn. 

I Dalarna är därför släktforskningen på soldater lite svårare eftersom de inte hade någon bestämd bosättningsort. Det är inte så ovanligt att en hustru kunde vara gift med en t.ex. Anders Andersson Länsman och de i verkligheten var två olika soldater med samma namn och samma soldatnamn. Jag har själv hittar flera sådana exempel undr slutet av 1600-talet och början av 1700-talet. I början är det inte så vanligt att de får något soldatnamn i hfl. Förresten många soldater blir antagna och dör snart under krigstjänst och kanske inte ens hinner ta en enda nattvard som soldat.

#60

Tack för ditt svar. Sannerligen intressant!

"Mina" indelta soldater var båtsmän i Ångermanland och dragoner i Jämtland. De har  "vanliga" namn som soldatnamn t.ex tre generationer Zakris Zakrisson. En Zakrisson Back, Zakrison Öh, Zachrison Gjerdfeldt och Zakrisson Kringberg

Att man använde soldatnamn var för att särskilja soldaterna från varandra. Men sen verkar det som om att namnen även gav regementen en identitet på vr soldaten hörde hemma. Så att namnen följde torpet och inte personen. Då viste man väl på regementet varifrån soldaten kom, bara genom namnet.

Själv ahar jag en ana, soldat Dunder, som rymde(han fick barn med två olika kvinnor) och tog tjänst på ett nytt regemente under namnet Dunderborg. Hans son fick sen soldat tjänst som soldat Tysk, men familjen hade hela tiden namnet Dunderborg. Så i kyrklängden står han som f.d. soldaten Tysk, Dunderborg.

När en båtsman i Blekinge eller Södra Möre fick avsked så behöll han båtsmansnamnet men inte torpet. Det var enbart båtsmannen som använde namnet, inte övriga familjen. När det gäller den siste båtmannen på rusthållet förekom det att barnen antog namnet som familjenamn.

Det skedde många namnbyten från slutet av 1700-talet fram till omkrig 1820. Många av dessa namnbyten gjordes säkert för att  minska risken för förväxlingar. Många namnskiften runt 1789-1790 verkar ha berott den manspillan som skedde under krig. Det var kanske inte så taktiskt att ge den nye båtsmanen samma namn som företrädarna av vilka kanske 2-3 stycken hade blivit kanonmat eller tagna tillfångna av ryssen.

I slutet av 1800-talet skedde också många namnbyten. Från de traditionella namnen till modernare och intetsägande namn.

Frälsebåtsmännen hade inga båtsmanstorp. De bodde ibland utanför den egna socknen. Många frälsebåtsmän i Sölvesborg var bosatta i Mjällby socken. För sin försörjnings skull kan man anta. Det fanns inte så många torp att välja på i Sölvesborg.

Det här tycker jag är rätt häftigt

Post 389681

Johansson, Carl Grimberg Vindician Bernadotte
Trädg.elev

f. 1870 i Maria Magdalena (Stockholms stad, Uppland)

Ogift man, ensam i familjen

Ulriksdals Trädgård
Solna (Stockholms län, Uppland)

Födelseort i källan: Maria i Stockh.

#65 Han var banhusbarn (Frimurarbarnhuset) enlig Rotemansarkivet.

Man kan ju fråga sig om mellannamnet Grimberg var i avsikt att avslöja fadern…..!?

Finns inte i barnhusregistret.

Sant Vindician var ett helgon, så mycket vet jag….!

#68 Är Frimurabarnhuset upptaget där?

Nej,  kanske inte. Men jag har för mig att jag läst om något samarbete mellan dem.

I västerbotten finns en soldatsläkt  "Nimmernyckter"  -  aldrignykter??

I skåne finns en släkt "Denker"   - Tänkare

Själv har jag arbetat under en arbetsgivare "Peder Svensk" Han var naturligtvis dansk.

En kung var på vildsvinsjakt i småland.  Som vanligt var det väl mest slakt, men vid ett tillfälle  vände sig en stor sårad  galt om och anföll kungen.  De två närmaste drevkarlarna  räddade kungen genom att den ene höll i knorren medan den andre stack ett spjut i huvudet framifrån.

Enligt  legenden blev dom adlade  och fick namnet  von Knorring  och Svinhufvud. De fick dessutom stora gåvor och donationer av kungen.

#73 Kul! Hoppas den är sann…

Vet ej om det är sant, har dock hört/läst  från flera håll.  Medlemmar av släkterna borde nog kunna ge sanningshalten.

Hmmm. Min mamma hade en estnisk kvinnlig kamrat som ung. Denne hade en syster som var gift med en Kuuk. (Estniskt efternamn)

 # 76 En ungdomskompis till mej hade en brevvän i Nepal med samma namn (fast med ett u…)

Jag har länge undrat över det gamla adliga släktnamnet Sprengtporten. Har någon sprängt en port?

Men mest undrar jag hur man ska uttala namnet, dvs var ska man lägga betoningen?

Cheychenne. det ska vi kolla. Här är Nordisk Familjebok till att börja med:

Sprengtporten, svensk adlig ätt, härstammande från
öfverstelöjtnanten Volmar Jakob Roland t, som 1651
adlades med namnet S p r e n g t-p o r t. Hans
sonsöner Johan Vilhelm (se S. 1) och Jakob Magnus
(se S. 2) upphöjdes 1766 i friherrligt stånd med
namnet Sprengtporten. Deras halfbroder Göran Magnus
(se S. 3) blef 1809 rysk grefve. Ätten utgick på
svärdssidan 1875.

http://runeberg.org/nfcf/0436.html

#79 Ja, tack gärna! Jag brukar testa att säga namnet men varje gång vill min mun uttala det som två ord, dvs Sprengt Porten!

Han lär ha sprängt porten vid en belägring av Prag. Men jag minns inte riktigt när och närmare omständigheter. Sannolikt 30-åriga kriget?

1648

#81 Fantastiskt när det finns en till synes helt osannolik historia bakom ett namn och så visar det sig att det eventuellt finns en gnutta sanning i den.

Vad gäller det estniska namnet Kuuk, så fanns det en biskop som besökte sverige, på 20-talet tror jag. Han var mycket upprörd över att Nathan Söderblom och andra i Sverige inte kunde uttala hans namn korrekt. De försökte väl säga det så att det inte skulle låta illa :)

Min mormors farfars farfar var en av de masar som på 1800-talets början vandrade från Sollerön till Jämtland och där anlade byn Nyby i Lit. Han hette Menlös Olof Jönsson. Jag har stött på namnet Menlös på andra håll också, men det verkar inte vara släktingar till min anfader.

Som jag har förstått det så var soldatnamnen, den personesn eget så länge han var soldat och när han blev avskedad, dvs att han gick i pension eller bara slutade som soldat av någon annan anlednig,  fick han inte längre behålla namnet utan då fick en annan sodat det namnet.

Så alla soldat Snygg är inte släkt med varandra. Tänk nu säger flickor om pojkar(läs unga män) att de är söta, det var helt otänkbart för 40-50 år sedan.

Hej

Jag försöker igen med filer.

Har hittat i Husförhörslängden i Västmanlands län, Torstuna församling 1886-1890 Gid 2389.11.26200 under gården Rung

en familj

Åbon Johan Peter Petersson o. hustrun Anna Lovisa Andersdotter

Barnen : första sonen  Johan Skuldfrid, andra en dotter Alfhild Skuldfrida och tredje en son Car Sigfrid - man undrar hur de har tänkt.

Kanske namnen var i tiden, isf Sigfrid

Lite kul tycker jag

Enligt en uppgift jag har, så döpte en västgöta-bonde sin dotter 1914.  Namnet var  Svea Vilfreda!

Om man söker i Sveriges dödbok 1947-2006 hittar man en enda man med namnet Skuldfrid och det är denne Johan Skuldfrid.

Söker man på kvinnor i samma källa med förnamnet Skuldfrid hittar man 50 stycken så förfärligt ovanligt var det tydligen inte även om jag aldrig har hört det namnet förut.

Hittade en ana i Dalarna som hette Gubbas Jan Andersson. Sonen tyckte det var jättekul, naturligtvis delade han av namnet..Hmpf

"Svea Vilfreda" läste jag om för länge sedan i Purres Stilblommor och grodor. Det var faktiskt sant - i SDB4 finns:

19160820-6221 Axelsson, Svea Neutralia
19160514-1421 Eriksson, Svea Neutralia Vilfreda
19170821-0545 Jämbring, Svea Neutralia Vilfreda

Purre påstod också att det i "Östra härad i Småland" skulle finnas en "stackars medmänniska, som heter Plus Minus Johansson".

Den har jag dock inte lyckats hitta…

jag hade en träslöjdslärare som hete Göte i förnamn och Borg i efternamn…

#92 Jag har också haft en slöjdlärare som hette Göte. Fast jag tror han hette Pettersson…

Göte var ett populärt namn på slöjdlärare, även i min folkskola fanns en slöjdlärare som hette Göte

Ni får alltså tänka er för innan ni döper era barn till Göte…

Wiola Syrena Hortensia, vad tycker ni om det? Döpt efter blommor, dt är ju vackra blommor.

Eller döpt efter en roman  för länge sedan: Seb Willy Phyne. Man kunde hitta en hel del på häradsskrivarekontoret.

Kan tänka mig att Skuldfrid kan ha kommit från Nornorna Urd , Skuld osv.

Hittade just av en slump soldatsonen född i Burträsk 1897 i jan: Gunnar………….Hygienus.

#92 Min pappa hade också en lärare som hete Göte Borg. Vet inte om han var slöjdlärare, men ändå…

Nåt som är fascinerande är namnen Prins och Kung. I Sveriges befolkning 1900 hittar man dessa exempel:

(Barn), Jonas Prinseus 1880
(Barn), Prins Gustaf 1883
(Barn), Tina Albertina Prinseá 1891
Ardén, Henrik Alfred Prins 1877
Berglund, Per Prinsius 1860
Danielsson, Prins Hans 1837
Hansson, Prins Hans 1854
Hansson, Prins Olof 1849
Hansson, Prins Per Erik 1859
Olsson, Prins Jan Olof 1873
Olsson, Prins Olof 1829

och

Ersson, Kung Lars 1830
Ersson, Kung Olof 1879
Larsdotter, Kung Karin 1850
Larsdotter, Kung Maria 1865
Larsson Flodberg, Kung Lars 1881
Larsson, Kung Erik 1866
Larsson, Kung Lars 1856
Larsson, Kung Lars 1877
Olsson, Kung Erik 1827
Olsson, Kung Erik 1854
Olsson, Kung Lars 1845
Olsson, Kung Olof 1850
Olsson, Kung Per 1858
Persson, Kung Olof 1853

Vidare fanns det 83 personer som heter Adel. Ingen Baron men väl en Barona (Kitty Barona Ebba Christina 1888). Två med Greve i sina namn (Backstusittaren Andersson Wingård, Greves 1823 t.ex.).

En herre med Guld och ca 85 kvinnor med Gulda i namnet. Och två Silveria.

/Torbjörn

#95 Tur att barnafödandet är avklarat för min del….

#98 se man på :) min jobbade i Lund

Min mamma hette Sylvia Viola Björk.  Hon lever inte längre så därför kan jag skriva det.

Stötte på denna soldat igår i Generalmönsterrullan för Södermanlands Regemente, 1741-1743. Han var listad under Korpraler och Meniga. Jag blev lite glad när jag såg namnet.

#103 Härligt!

*102  Vad då Sylvia Viola Björk, jag hade en moster som hette Sylvia Viola Gren, inte vet jag, men vi tänkte inte alls på det som "roligt namn" men allt är som sagt beroende på hur man ser det.

Hmmmmm fr Pedran

Jag menade inte att Wiola var ett roligt namn eftersom det är ett vedertaget flicknamn men jag har inte hört någon annan som heter vare sig Syrena eller Hortensia även om det är en mycket vacker buske respektive krukväxt.

Hortensia är inte så vanligt men i det här släktträdet finns en Hortensia representerad.

# 105  Sylvia var det lokala namnet på Salvia,  och vi tyckte att det var fina namn att vara stolt över, - och kul.  Lillasyster hette Vera.

De som hette Prins i förnamn kanske bar ett gårdsnamn från Dalarna, och det står ju först i namnet, t.ex Prins Per Persson.

På tal om roliga namn, min mormors far hette:

Egidius Eucebius Eukarius. Och hade 3 bröder som hette:

Severin Severus Servatius

Hilarius Hegesippius Hipolytus

Abdon Antipas Aristarkus

tack och lov fick lillasyster heta Olga Elisa Josefina……….

#10 Oj. Man ser föräldrarna sitta och klura i kammaren…

Heter hon verkligen så? Folkräknigen 1900:

Post 4377875

Julafton, Anna Lovisa

f. 1830 i Gärdserum (Kalmar län, Småland)

h.
Gift kvinna, mor i familjen

Qv. Accisen Arbet. G. A. Schermans gård
Norrköpings Hedvig (Östergötlands län, Östergötland)

Födelseort i källan: Gärdserum Östergötlands län

Det verkar stämma, samma namn har hon i 1890:

Post 814812

Julafton, Anna Lovisa

f. 1830 i Gärdserum (Kalmar län, Småland)

h.
Gift kvinna, mor i familjen

Qvadr. Accisen
Norrköpings Hedvig (Östergötlands län, Östergötland)

Födelseort i källan: Gärdserum

Ha, fadern hette det som båtsman:

Post GÄR-F-4791

Anna Lisa
Född 28/5 1830 i Udden, Gärdserum (E)

Far
Julafton, Jaen
Båtsman

Mor
Jaensdotter, Inga
H., 32 år
Udden

Övriga uppgifter
Församlingskod: 056107
--------------
Källa: Gärdserum CI:4

Båtsmannen på Udden, Gärdserum verkar alltid ha haft detta namn

Ja, det var ett roligt och ovanligt namn.

Min farmor ville att en av sönerna skulle heta Rune Östen W…..

Tänk på initialerna sa då farfar, så sonen döptes till Agne B….  W…

#116 Det är mycket att tänka på…

Hittade det här i de Bromanderska samlingarna

Bessemer som förnamn… det har jag aldrig sett eller hört förut.

Har hittat en mönsterskrivare vid Adelsfanan som heter Peter Propp.  Undrar om han åkte på en propp…?