Proveniens iFokus

Proveniens

Etikettövrigt
Läst 2452 ggr
zachs
0

Hur doktorn i Hjo botade rödsot

Detta är hämtat ur Medicinhistoriska databasen. Rapport från doktorn i Hjo.Jag tycker det är mycket intressant läsning, hoppas ni tycker det också!

Rapport till Kongl. Sundhets Collegium om den innom Hjo Provincial-Läkare Distrikt från början af Aug. 1854 till början af Febr. 1855 gängse Rödsots epidemie.

.

Rödsoten utbröt nästan samtidigt i början af Aug. i Breviks och Daretorps Socknar enligt berättelse på båda ställen införd genom smitta; på förra stället genom en piga, som varit på Carlsborg, hvarest sjukdomen då lärer varit gängse, och vid hemgåendet derifrån ingick i ett torp och gaf ett der befintligt barn att dia, hvarefter hon hemgick och gaf sitt eget barn, båda dessa barn voro de första, som insjuknade och afledo; och på sednare stället genom personer, som besökt Borås och vid hemkomsten insjuknat. Ifrån dessa båda ställen spridde sig sjukdomen till angränsande hemman och derefter till Agnetorps, Velinga Brandstorps, Fröjereds, Kyrkefalla, Foglås, Grefbäcks, Mölltorps, Rambergs, Korsberga, Fröjereds, Acklinga och Baltocks Socknar samt Hjo stad. Alla dessa Socknar äro belägna i skogsbyggden med, som det synes, sundt och friskt läge med enstaka gårdar, och ej i bylag, men de mindre bemedlade äro trångbodde, hafva icke mer, än ett rum, der således både sjuka och friska måste ligga vara tillsamman, hvarföre ock, då en person insjuknade, snart hela hushållet blef liggande. Temperaturen var under hela Aug. månad omvexlande mellan +16 och 24 grader i skuggan vid middagstiden.
Symptomer: Vanligen började sjukdomen med frossbrytning eller rysningar, mattighet och diarrhoe, som snart blef blodig med kolikplågor, tenesmer och stor ömhet å buken särdeles efter rigtningen af groftarmen, feber, ängslan, oro, kräkningar, hämmad el. förminskad urinsecretion; ofta uppträdde den utan föregående illamående med svindel, kolikplågor, kräkningar och kramp i vadorna. Vanligen fortgick sjukdomen under ofvannämnde symptomer 9-14 dagar, stundom längre, och öfvergick derefter till hälsa eller död; någon gång inträffade döden äfven på 3:dje och 4:de dygnet. Convalescensen var vanligen långsam, och recidiver inträffade ganska ofta, hvilket torde kunna tillskrifvas allmogens kända oförsigtighet att vid minsta förbättring lemna sängen och gå ut, samt deras begär efter stark föda, och ofta brist på tjenlig föda.
Hvad Behandlingen beträffar måste den vid en epidemi på landet, altid blifva enkel. Provincial-Läkaren besöker de sjuka och lemnar medikamenter hos Presten eller någon annan förståndig person, som bor i granskapet af de sjuka, jemte beskrifning på Medikamenternas tillagning och användande. Denna beskrifning måste för undvikande af misstag, vara så enkel och bestämd, som möjligt. Min föreskrift var följande: Vid första tecken till diarrhoe eller utsot, tages genast en thesked 4 ggr om dagen af Dropparna N:o l (Ren. Tinct. Columbo + Tinct. Cascarill. aü zj + Tinct. Opii + Oth. Spirit. aü zjf) i ett halft spetsglas bränvin, Pårtvin el. Vatten och en Senapsdeg, Terpentinsduk, Peppar och bränvin el. dyl. lägges på magen. Skulle diarrhoeet efter 2:ne dagars bruk häraf fortfara, tages först ett Kräkpulver och sedan kräkningen upphört, 1 matsked Ricinolja. Är den sjuka stark, klagar öfver svår hufvudvärk med blossande ansigte, göres en åderlåtning, annars icke. Derefter tages en matsked hvarannan timme af en Mixtur, som tillagas af 1 thesked Salebpulver, som blandas först med litet kallt vatten, hvarefter 3 jungfrur varmt vatten tillsättes, hvartill efter omskakning sättes 1 thesked Saltsyra el. 2 theskedar Phosphorsyra (Sol. Acid. Phosph.), eller ock tillagas en mixtur af lika vigtsdelar Linolja, Ätticka och Koksalt. Härmed fortfares så länge blod afgår, eller till 12:te a 14:de dygnet, då på samma sätt tages af en Mixtur, som tillagas af Salebpulver och vatten, hvartill sättes 2 thesked af Dropparna N:o 2 (Ren. Tinct. Cacarill. züj + Tinct. Opii zf.). Magen omlindas med yllegördel, eller ock anlägges Neptunigördel. Vid Kräkning el. Hicka, lägges Senapsdeg i maggropen. Hvar 3:dje dag bör en matsked Ricinolja tagas. I sjukrummet hålles frisk luft genom dörrens öppnande och flere gånger om dagen rökas med enris eller Ättika, som slås på en varm skyffel eller sten. Excrementerna skola genast utslås och nedgräfvas. Såsom preservatif recommenderas att om morgnarne innan man går i arbete, taga en sup malörtsbränvin, eller dricka thé på malört, att icke, då man är varm, lägga sig ute på marken, dricka häftigt kallt vatten eller förtära omogen frukt.
Lavemanger användes der någon fanns, som kunde applicera dem, både af med Terpentin och Opium, hvilka bådadera syntes välgörande äfvensom Dowers pulver om aftnarna. Rökningar med Chlor användes äfven. Af allmogen användes en mängd husmedel hvartill den merändels först tog sin tillflykt innan medicin anlitades. Bland dessa medel vill jag blott nämna Lack och söt mjölk, som mycket användes och recommenderades, Bränvin och krut el. peppar. En kur bestod i att förtära en stekt Sill och derpå ett qvarter bränvin, hvarefter icke vatten fick förtäras på 24 timmar, Vihtriol; En dräng intog viktriol, hvaraf diarrhoeet genast upphörde, men svåra plågor i magen uppstodo, hvarföre han, för att åter få magen lös, intog höststör, //häststök? troligen bör ordet heta så!// hvilket hjelpte och karlen blef frisk, samt många andra medel, det ena barockare, än det andra.
Presterskapets uppgift på Insjuknade, Tillfrisknade och Döde upptager följande förhållande

elenor
0
#1

Hej Zack!

Tack för den intressanta länken till Medicinhistoriska databasen.

Eftersom jag själv är född i Jämtland, så har jag gjort några utdrag ur en jämtländs provinsialläkares redogörelse från år 1851. Han var duktig att beskriva hur allmogen hade det.

Hela berättelsen har nummer P 8512300 i databasen.

Rubrikerna har jag själv satt. Det är ett långt inlägg och man kan ju välja vad som känns intressant.

OM VÄGARNA OCH FRAMKOMLIGHETEN

Som innom provinsen egentligen icke finnas mera än 2:ne landsvägar, den ene ifrån Medelpads gräns genom Östersund öfver Skalstugan till Norrge och den andra ifrån Helsingland genom staden till Ströms kyrka, samt dertill 4 mera eller mindre uppgorda socknevägar, är tjenstgöringen för en landtpracticus härstädes tämligen mödosam, synnerligen om sommaren och den tiden, som sjöarne icke bära, helst man icke längre njuter af landsvägens comfort utan måste lemna åkdonet och med en ledsagare genomströfva trakten ridande roende och gående. 

FOLKETS LEVNADSSÄTT

Till lefnadssättet hänger folket mycket fast vid urgamla vanor och utom ett och annat mindre väsendtligt, hvilket dock mesta delen sker på skryt för att låta se att äfven de kunna, är det så som man spörjer eller säger om sederna för hundra år sedan.

BOSTÄDERNA

I afseende på bostad är det för det mesta kroppåsstugor med mullbänk omkring.

KLÄDESDRÄKTEN

Drägten för så väl karlar som quinnor är för det mesta den gamle, dock börja flickorne redan att utbyta vadmal och verketyg mot bomull och köpmanskram. Formen får dock icke betydligt ändras. Alla quinnor ända ifrån små barn bära ständigt hufvudet betäckt med sitt nationella "Plågg" d.a. ett svart kläde af bomull eller siden bundet på ett eget sätt. Håret kammas eller flätas icke, utan endast sträckas med flathanden. - Winterhabiten för båda könen är grundlig och efter klimatet. Deras sängkläder bestå af en halmdyna med en renhud i stället för lakan, en kalfskinskudde och en långhårig fårfäll. Wädring af dessa persedlar förekommer sällan. - Oaktadt de för det mästa kunna anses för väl och varmt klädda, anses dock för ingenting att rusa ur den heta sängen och till det, ibland aflägsna stallet barfotad för att utdela morgonfodret om snö och köld äro än så svåra. - Fruntimren gå stundom om vintren utan skoplagg till långt på dagen. - En annan omständighet som äfven menligt inverkar på hälsan är att under det madar och myrar afbergas vadar folket i vatten dagligen under 2 a 3 veckors tid och detta ifrån tidigt på morgonen till sent på aftonen. Detta anser jag jemte den svaga kosten vara mesta orsaken till förekommande sjuklighet.

FÖDAN…SPECIELLT TJOCKMJÖLKEN OCH GAMMALOSTEN
Förekom fortfarande när jag var barn hundra år senare!

Deras födoämnen utgöras hufvudsakligast af sofvelvaror och deraf till det mesta mjölk och mjölkproducter. Wid dessa sednare kan man icke undgå att anmärka deras ost och så kallade tjockmjölk. Osten förvaras icke på det sätt att han må städse hålla sig torr, utan nedlägges i så kallade ostkistor, der förut ost varit förvarad till dess den har jäst och derefter öfvergått till förruttnelse och erhållit smörkomsistens, då den först anses god. Salt brukas icke heller i dess beredning. - Tjock eller tätmjölken, när den är färsk är både smaklig och sund, men för att altid hafva mjölk, förfares härmed på ett eget sätt. Den tätas som vanligt och under den tiden mjölkförrådet är störst stöpes detta i stora kar och förvaras sådan i flere veckor, hvaraf uppkommer en skarp syra och fränhet. När då detta förtäres till hvarje måltid kan icke uteblifva att magsyra, flen och skälfvan skall uppkomma.

BARKBRÖD

Deras spisbröd är oftast behöfligt. Af 5 år anses 2 goda, 2 grönår, då säden väl blir matad, men icke mogen och 1 fullkomligt nödår, då ingendera inträffar. Somliga tider har förhållandet icke ens varit sådant. Förhoppning är dock att genom tilltagande afdikning och kärrodling årgångarna skola blifva jämnare. Under den svåra tiden måste naturligtvis matkornet köpas och man har då icke råd att äta rena kornbrödet, utan blandar då ut det med ½, 2/3 och ända till 3/4 andra ämnen. Dessa bestå vanligtvis af den omogna säden, som hårdt torkad förmales med både agnar och sädor, och när nu den är stor förstå de äfven att pulvrisera halmen, höfrö och dylikt. Af gammalt har den indre hvita barken eller safven af furun varit deras blandningsämne, hvilket äfven i goda år ännu brukas i västra och norra delarna. Göre de sig besvär med att utheta den, ger den ingen bismak åt brödet, som blir både lätt och smakligt. Detta berömmes som det sundaste nödbrödsämnet de känna och jag är äfven benägen att anse det så. Oaktadt både presterskapet och andra gort sig mycket besvär med att förmå dem att bruka Islandsmossa har det icke hafvit någon framgång fastän tillgången häraf är god. Endast några få hafva begagnat det och funnit tycke derför. Detta torde vara en förbättring som framtiden utvecklar.

NYKTERHETEN

Hvad nykterheten beträffar får jag säga att jag icke sett någon provins der återhållsamhet och måttlighet är så allmän som här. Skall man träffa något exemplar bevisande motsatsen, så träffas det före bland quinnor, hvartill kanske orsaken får sökas i att droppar, särdeles Hoffmans och Doctor Halls (en blandning af Ather spirituos. och Tinct. Lavend. aromat.) utgör ett af deras käraste förplägningsämnen, hvarigenom de lätt vänjas vid dylika utmedel. Mycket bidrager till det ringa bruket af bränvin att 1 Kna finkel sällan fås på landet under 2 R:dr rgd kannan, men hela orsaken torde icke få sökas häri, ty ur liebhaber tycker sig sällan betala för dyrt, utan heldre i folklynnet, ty den som biträdes med att berusa sig anses opålitlig i handel och vandel emedan han gör så mycket i "erom" (yrsel). Sedan förlidit år tvänne Ångbrännerier blifvit i landet inrättade skall det bli märkvärdigt att se om framdeles vitsordet härom blir detsamma.

DET VANVETTIGA BRUKET AV KAFFE ÄVEN I DEN USLASTE KOJA

Wida värre är det med deras vanvettiga bruk af Kaffe. Det är nu så allmänt att ingen koja så usel finnes der icke det brukas så mycket det kan åstadkommas, utan consideration af tillgångar och ruskigt är att se huru famillen hjelpas till att minera sig med detta otyg. Wid anrättningen brukas litet eller intet grädde och socker endast af de förmögnare. Ingen bestämd tid för serveringen brukas, utan så länge man har sjuder pannan hela dagen. Så snart förrådet är slut, tillgripes sista penningen eller dess värde för att tillbyta sig mera, om man än förutom måste lifnära sig med sädbröd eller tjockmjölk. Det börjar redan skönjas hvad verkan detta skall hafva på hälsan och folkstammen i kommande generationer.

Bland barnaföderskor förekommer bleksot särdeles ofta, men anledningen upptäckes då oftast vara att de amma sina barn allt för länge, ända till 2 år och detta under inflytande af svag föda och missbruk af kaffe. - Utbildade, raska män, hvaremed jag den ena vintern gort bekantskap, har det icke varit mig sällsynt att året efter träffa vacklande och bleka lidande af denna sjukdom. Upphofvet till detta kan jag icke annat än tillskrifva det oskäliga bruket af kaffe, biträdt af den svaga kosten, helst denna sjukdoms stora spridande först på de sednare åren blifvit varsnad, och har dervid hållit lika steg med den Österländska kryddans spridande och användande.

FLICKORNA MOGNA SENT

I allmänhet utbildas flickorna ganska sent och äro högst sällan utbildade menstruerade före 18 a 20 året, men mycket ofta sednare utan någon olägenhet. Hvad som mycket ofta förekommer är att den upphör stundom på flere månader och hela året, ibland utan märkbar skada, men oftast med sjukdom som följd häraf. Deras myckna arbete i vatten och myror om sommaren, samt otidiga löpande barfota om vintern torde härtill vara mest vållande.

OM RENLIGHETEN. BAD VAR PÅ SINA HÅLL OKÄNT

de påträffas äro de oftast bevisligen införde genom smitta, vanligtvis ifrån Norrska sidan. Märkvärdigt är att de icke äro mera allmänna, ty bruket af bad är sällsynt och på sina håll okändt.

IDAG ÄR DET ÅTERIGEN VANLIGT ATT JÄMTLÄNNINGAR ARBETAR I NORSK FISKEINDUSTRI

Mycket ungt manskap afgår årligen från de västra socknarna till Lofoden för att deltaga i Storfisket och det var med dessa som nerffebern hemfördes. Denna epidemie har varit en af de smittosammaste på längre tid.

OM JÄMTARNAS SVÅRMOD

Hvad sinnessjukdomar beträffar är svårmodighet deras allmännaste lynne och som ofta öfvergår till sinnesrubbning, hvaraf sinnesrubbn sjelfmord ofta är en följd och lärer detta äfven vara den vanligaste orsaken till sådane dåd. Detta är icke ensamt för infödingarna, utan angriper äfven ofta främlingar och om något kan kallas endemiskt och egendomligt för Jemtland anser jag det vara detta.

AndersE
0
#2

Fascinerande läsning. Det är ändå inte såå länge sedan - ca fyra-fem generationer.

"Såsom preservatif recommenderas att om morgnarne innan man går i arbete, taga en sup malörtsbränvin,…" Det kan rekommenderas än i denna dag! Flört

"Hvad sinnessjukdomar beträffar är svårmodighet deras allmännaste lynne och som ofta öfvergår till sinnesrubbning, hvaraf sinnesrubbn sjelfmord ofta är en följd och lärer detta äfven vara den vanligaste orsaken till sådane dåd. Detta är icke ensamt för infödingarna, utan angriper äfven ofta främlingar och om något kan kallas endemiskt och egendomligt för Jemtland anser jag det vara detta."

Har Christer smittats?  Skrattande

elenor
0
#3

Med tanke på vårt pågående, nästan oöverstigliga renoveringsprojekt, så kan man väl snarast gissa att han hade sinnesrubbningen redan tidigare.

Han hade ju köpt in gården innan vi kände varandra!

Lika barn leka bäst!Kyss

Att även ni skåningar hade era egenheter framgår av rapporten från vårt område från år 1886.

Hos de fattiga, synnerligen s.k. statfolk äro boningslägenheterna ofta för små och lemna mycket öfrigt att önska både med afseende på renlighet och luftvexling. Under vintern, särledes om den är kall, visstas hönsen alltid inne i stugan och hafva sina reden i sängen, der de värpa och lägga ut kyklingar. Gässen äro, äfven hos förmögna bönder, inneslutna inom en särskilt i stugan afstängd inrättning, gårbänken kallad, der de lägga ut sina ägg. Äfven har jag, fast mera sällan, sett svårigheter, om de varit sjuka, vårdas i sjelfva sängarna. Att sådant icke befordrar renlighet. är klart

Med tanke på fågelinfluensan fick vi sluta att ha hönsen i sängen nu, trots den kalla vintern!Skrattande

AndersE
0
#4

Hemlis

(Där fick jag så jag teg…)