#1 Yred3

Ursäkta det var inte meningen.

ASSISTED EMIGRATION to Hawkes Bay NEW ZEALAND by the ship Invererne 22th November 1873

Name of Emigrants: Julius Hanssan

Age:22

County: Denmark

Occupation: Farm Labor

Total cost of passage Money to the Government: 14.10

Present cost to the Government ( Difference between 1 and 2) : 14.10

ultimate cost to the Government ( Difference cost between 1 and 2, 3 and 4 ). 14.10

fortsättn.

County Danmark:Julius Hansson f. i Össjö, Skåne reste från Danmark till Liverpool och därifrån vidare till New Zealand, Hawkes bay

Departure Date: 22 Nov 1873

Arrival Date: 08 Mar 1874

Cost to the Government: Enl. passagerarlistan betalade gifta par 29.00

Som lite kuriosa;

Det finns en ort på  NZ  som heter Dannevirke, där det åtminstone tidigare bodde en stor del skandinaviska invandrare.

#4 svenake

Julius Hansson hamnade i Norsewood, en ort med många Skandinavier bla norrmän.Julius gifte sig 1884 med Marie Sophie Peters från Oslo. Emigrations år ? Julius är min mormors farbror.

Julius Hanssons dotter Jennie Seneva gifte sig med Oliver son till " Young Ole" som var son till Ole Ericksen som emigrerade från Norge Söndre Odalen 1872 med " SS Hövding "Ole Ericksen emigrerade med fru och sex barn. Hans äldsta barn Andrea var med båten tillsammans med sin man Torkild och deras två barn.

Förutom information om livet i Norsewood på "nätet " .

Det finns en bra norsk bok om Norska emigranter: Norske pionerer i sju verdensdelar av Torbjörn Greipsland, emigrantforlaget 2010.Bla ett avsnitt om emigranternas första år i New Zealand: Verre enn tenkt, men de klarte sig. Bla en berättelse om Johanna och hennes familj -hämtad från boken av Öystein Molstad Andresen - Uredd ferd mot ukjent land, Genesis förlag 1999 ( översatt till engelska Johanna´s world )

Svensk bok: Svenskarna i Nya Zeeald av Sven Aminoff

Jag hade i somras besök av Kay Allen från Gisbourne på Nya Zeeland. Hon är ättling till av emigranterna från Bullaren. De åkte också med skeppet Hövding 1872 till Norsewood.

Bifogar en artikel som var införd i den lokala tidningen.

#6

Intressant artikel bla att det näms att två barn blev registrerad som Amalias barn.

Julius och Marie Sophies släktingar forskar om sin norska och svenska släkt. En fråga är vilket år emigrerade Marie Sophie. Kanske svaret är att hon blev registrerat tillsammans med en annan familj……… och det är därför vi ej kan finna henne.

Jag har kontakt med släktingar till Julius och Marie Sophie.De bor i Australien. De besökte Sverige förra året och fick uppleva Julius´hemtrakter i Skåne bla  Julius föräldras grav som finns kvar i Össjö. Detta var mycket uppskattat.

Detta är en användbar länk till Norsewood.

http://www.norsewoodcemetery.co.nz/

Skickar en artikel jag fick från Nya Zeeland om hur emigranterna hade det på båten över. Jag kunde inte ladda men här är en kopia om du vill läsa.

Nationalarkivet i Wellington

Emigrationsstyrelsen

Klagomål från emigranterna ombord på skeppet ”Hövding”

Vi undertecknade ett kontrakt för att åka till Nya Zelland med fartyget ”Hövding” som skulle lämna Christiania, Norge den 5 augusti 1873. Enligt kontraktet skulle vi få god näringsrik mat. Detta har vi inte fått; i kontraktet sades att kaptenen noggrant skulle lyssna på våra klagomål och handla därefter; omkring sex dagar efter att vi hade kommit ombord på båten och vi låg utanför en liten stad några mil från Christiania sade han att om någon av passagerarna klagade skulle han omedelbart arrestera dem. Detta var emot reglerna och till vilken nytta var det då att klaga.

En av emigranterna  fick efter diverse bråk en lista över vilken mat vi skulle få – det är för mycket att klaga på i den listan – och det vi fick, fick vi först efter en massa gräl. Vi skulle få potatis men vi fick aldrig några och heller ingen ersättning för dem.

Mått och vikt har vi också lurats på och det fanns ej heller någon kock för emigranterna ombord. Den dåliga maten vi fick var mestadels förstörd och inte ätbar. Vi skulle fått 7,5 lb kaffe om dagen men under en lång tid fick vi aldrig mer än 5 lb och ibland mindre, och så har det varit med all mat. På söndagarna då vi skulle få 05,lb färskt kött per person fick många av oss inte mer än två ounces och ingen har någonsin fått full vikt. Det saltade köttet som vi har blivit serverade har varit ruttet och ingen kunde äta det och det var det han gav oss på söndagarna; den enda dag vi skulle ha fått färsk mat.

När vi kom till tropikerna skulle vi ha fått extra tilldelning av vatten och lime juice men på flera dagar fick vi inget och om fick så var det första efter bråk. Flera gånger sa han till oss att när vi kom fram till Nya Zeeland så skulle vi bli slavar och bli piskade. Under en lång period fick vi inte den kvantitet vatten vi skulle ha för matlagning och fick också för lite dricksvatten.

Det fanns barn som var sjuka i feber och nära döden och som bad om vatten men de fick inget. Två spisar som hade satts upp för emigranternas behov togs bort på kaptenens order så de stackars barnen ej kunde få varm eller lagad mat. Vi hade varit länge på båten innan en av de mest samvetslösa flickorna blev utsedd att servera maten men hos stal det mesta för egen del. Behandlingen av de sjuka har varit mycket dålig och de fick ej heller speciell mat. Innan vi hade gått ombord berättade man för oss att allt som behövdes vid sjukdom fanns ombord  men kort efter att vi hade startat resan berättade doktorn att det fanns inget vid sjukdom.

När vi klagade på maten sade kaptenen att den dög åt fattighjon. Inga av löftena som regeringen hade satt upp har hållits. Kaptenen har aldrig hållit gudstjänst utan bara skällt på bråkstakarna. Han har varit mycket vårdslös i sin behandling av emigranterna och behandlat oss mer som djur än som kristna.

Vi ber Er att kapten Olassen, som är en ärlig och samvetsgrann person och som är mycket vänlig skall få befälet på fartyget och vi råder våra landsman att aldrig gå ombord på ett fartyg som kapten Nordby har befälet på.

Vi som har undertecknat detta document har gjort detta frivilligt och har inte tvingats av någon. Vi ber regeringen  att om de tänker skicka fler av våra landsmän till detta land vidtar alla försiktighetsåtgärder för att bespara andra de svårigheter vi genomled.

1 december 1873

E. Greiner och 78 familjeöverhuvuden, ensamstående män och kvinnor. Kapten Nordby blev åtalad men kunde ej dömas på grund av att fartyget inte var registrerat i Nya Zeeland

#9

Tack för din artikel, ska kopierar den.

Det finns en bra släkforskning om familjen Ole Ericksen Glamsaas.

www.disigen.net  Slekt i Sör Odal - emigration - S-Odal-New Zealand - markerar namnet Ole Ericksen Glamsaas.