Jag vet inte om här är någon kunnig, men jag håller tummarna!

Jag förstår att du skulle vilja läsa dem. Det är en fantastisk glädje för mig som släktforskare när jag hittar brev och annat som skrivits av en äldre släkting. Det är nästan som att höra dem tala då man läser. Jag har något brev som min farfars morfar skrivit till sin svärson, och ett som farfars mor skrivit till sin syster.

Min farfars far har skrivit ett slags memoarer i versform (kanske är det en visa) och min morfars far skrev "riktiga" memoarer. Jättekul!

Hur omfattande är din brevsamling?

Nu har jag dem inte hemma, men det är inte mer än 3-4 stycken. De var inte ifrån varann så mycket! Min mamma översatte dem för mig någon gång, så jag vet ungefär vad de handlar om, men jag skulle vilja ha en skriven översättning.

Fast du slår mig med hästlängder! Fyra generationer bakåt, vad blir det? Det måste vara snudd på 1700-tal? Häftigt. Har du lärt dig något om dig själv genom att vad dina släktingar skrev? Det måste vara det som är den största behållningen av släktforskning, att se var man kommer ifrån. Du har inte lust att avslöja något om innehållet?

Nja, fyra generationer (farfars farfar) bakåt är väl födda ca 1840… Min släktforskning finns på nätet. Klicka här!

Jag håller med om att ett viktigt skäl att släktforska är att lära mer om sig själv. Att förstå var mina värderingar kommer ifrån.

Det blir alltså intressant vart i landet förfäderna levt, under vilka ekonomiska och sociala villkor de levat och mycket annat. För de flesta av oss gäller ju att vi har lantbrukare av något slag bara ett fåtal generationer tillbaka.

Jag betraktar mig själv som typisk småstadsbo - farfar drev företag och morfar var läkare, men generationen innan dess föddes på landet i en miljö där djur och jord var självklara ingredienser. Självklart har sådant inte utplånats på bara två-tre generationer.

Det finns t.o.m terapeuter som arbetar med släktforskning som ett medel att hjälpa människor förstå sina egna liv…

Kan inte räkna, är humanist inte naturvetare…

Släktforskning är säkert bra terapi, det är som du säger, man släpper inte värderingar och sedvänjor så snabbt. Själv tycker jag att jag ärvt en del finska egenskaper från min mor fast jag inte kan mer än 10 ord finska och knappt satt min fot på andra sidan Östersjön. Börjar tro att individen är en illusion, vi är alla "bara" en del av kollektivet vilket det än är - släkt, kollegor, grannar…

Lr, fick du någon hjälp med översättningrana?

Nä. Inget napp än. Men jag håller tappert förhoppningarna uppe!!

Nu har jag blivit utlovad hjälp! Så nu är det bara att trassla sig igenom morfars handstil och skriva ut breven. Lite över en månad tog det att få napp, det tyckte jag var snabbt ändå!

Härligt!

"Proveniens i Fokus - svaret på dina frågor!"