Min farfars bror åkte till amerika och vi fick tag på några av hans brev, jag skrev av dessa innan de överlömnades till hans dotter för fortsatt bevarande. Att jag kallat det Misslyckat beror på att han återvände till Sverige och gifte sig här. Sedan levde han alla sina dar i Sverige och det blev nog inte så mycket prat om utvandringen, han lyckades dess utom pricka in deprissionen för sin utvandring. Så han var en relativt sen utvandrare.

Här är breven från 1920-talet: 

 Brev från Erik
Till: Fru Dora Jansson Djurhamn Sweden
(per stkhlm)
Avs: E. Jansson 297 So. 18 Street
Newark N.J.
U.S.A.

Ossining 6/5 –23

Kära Mamma å syskon!
Ja, som ni nu ser är jag i en stad som heter Ossining. Det är en liten stad på slutningen mot Hudsonfloden, 30 engelska mil från New York, ungefär en timmes järnvägsresa. Mycket vacker plats, högt belägen, med lummiga trädbeväxta gator, storartade utsikter över floden, som här är 3 á 4 eng. mils bred, och över den motsatta stranden, som ibland stupar brant från 75-100 meters höjd, ibland sluttar långsamt med gröna, vackra dalgångar. Ja, det är ett sanskyldigt eden om man jämför det med det smutsiga, kala och ohälsosamma New Jersey, där Newark är beläget. Jag arbetar, som sagt, i en stor handelsträdgård här. Sätter och planterar och reser omkring till millionärernas villor i trakten och gör anläggningar o.d. Trevligt arbete och hälsosamt. Jag har blivit så solbränd och kraftig. Har 50 cent i timmen och 9 timmars dag, det blir 27 doll. i veckan med övertid kan det gå upp till 29 och 30. Vi är omkr. 12 svenskar här, en del nyanlända, andra gamla i landet, Vi svenska bo på samma pensionat, gott och bra. Min rumskamrat är dock amerikanare, som väl är, det är nämligen en god övning i engelskan. Han är mycket lugn och trevlig.
    Vet inte om jag tackat för brev från mamma, som mamma skrev hos Signe(syster) och i Stockholm, tacka även Signe för hennes rader. Hoppas Uno(Signes man) är frisk nu. Fick även brev från John(min farfar) idag, det gladde mig mycket. Säg honom att jag gärna vill skriva några antiemigrationsartiklar till ”B.F.B”, men att han nog är lika kompetent att skriva dem själv, ty av brevet framgick att han har en stilistisk talang, som genom lite övning och arbete kunde bli till storartad. Jag får svettas fram vad jag skriver och ändå blir det ingenting. Har idag varit ute hos Hultgrens. Fru H. tackade för kort, kanske jag skrev det i förra brevet. Hon skulle skriva till mamma snart. Det är bäst att ni sänder breven under min Newark adress, ty det är ju ovisst, hur länge jag blir här.
    Ja, nu när detta brev kommer är väl Ester(syster) gift. Hälsa henne och Herman så mycket och önska dem lycka. Det är en fattig bröllopsgåva, men när man inte har något annat så…
Hjärtliga hälsningar Erik

adressen är alltså: Hultgren
297 Sv. 18 Street
Newark N.J.

Obs N.J. ej N.Y.

Till: Mrs. Dora Jansson Djurhamn Sweden
Avs: From E. Jansson 176 Spring St.
Ossining N.J.
U.S.A.

Ossining 18/1 –25

Kära Mamma!
    Hoppas ni fått mina föregående brev, där jag tackade för julklapparna och tidningarna och allt jag fick. Har just fått mammas brev av den 29 och får tacka så mycket för så väl brevet som korten och almanackan. Ja, att vi hade en trevlig jul skrev jag ju om i sista brevet, så det vet ni redan. Får tacka för Alfs(bror) brev, skall snart skriva. Allt går som vanligt, inga nyheter. Har fortfarande arbete och varar väl troligen hela vintern. Det är sannerligen bondtur, för här är en väldig arbetslöshet. Att jag har arbete har jag helt säkert högsta basen, som är svensk,(ja inte ägaren han är amerikanare) att tacka för. Han är stockholmare och heter Palm. Efter utställningen 1897 anlade han Djurgårdsparken, flera andra stockholmsparker har han också varit med att anlägga. Han är rätt hygglig, men som svenskamerikanare har han naturligtvis lite smått förakt för Sverige. Jaså, Johns har fått en flicka. Jag undrar när Janssonska släktnamnets fortbevarande skall bli betryggat. Jag fruktar, att om det fortsätter på det här viset blir Alf tvungen att gifta sig. Till dess kan jag ju känna mig lugn. Hoppas de må bra, både Anna Lisa och flickan. Skall snart skriva och gratulera. De där familjetillökningarna tycks nu komma årligen, lika regelbundet som jul och nyår.
    Häromkvällen, då jag satt på en biograf här i Ossoning, fick jag helt oväntat se en film från Sverige. Den var tagen vid Vindöströmmar troligen förra vintern. Man såg isbrytarn, en av Vaxholmsbåtarna och Kalvö fyr eller om det var Galtholmens. Ganska märkvärdigt att sitta här, tusentals mil hemifrån, och se bilder från själva hemtrakten. Hoppas mamma fick kamerakorten jag sände. Ja, nu får jag sluta mina rader för idag, det blir inte mycket i vart brev, men det är så mycket att mamma vet att jag mår bra och allt går som det skall. Många hälsningar från Erik

Hälsa Alf och Adolf. Säg Adolf att han är klok som stannar i Sverige, man öser inte längre in pengar i Amerika, man förtjänar dem inte ens, man slavar ihop dem.

Till: Mrs. Dora Jansson Djurhamn Sweden
Via Stockholm
Avs: From E. Jansson 176 Spring St.
Ossining N.J.
U.S.A.

Ossining 15/2 –25

    KäraMamma!
    Skulle ha skrivit förr, men har väntat så länge på brev från er därhemma. Så nu skriver jag idag och så får jag väl brev från mamma i  morgon. Det brukar mest vara så. Jag mår bra som väl är, och knogar också som vanligt. Arbetar nu inne i växthusen. Ympar rosor. Lite svårt i början att sitta stilla i nio timmar om dagen, när man varit van att vara i rörelse hela dagen. Vi skall ympa 600 rosor om dagen. Första dagen gjorde vi 100, så det tar lite tid innan man kommer upp till 600. Det tog oss en vecka, men man är än så ovan, så man får inte ta igen sig många sekunder på dessa nio timmar. Men om 1 1/2-2 månader är man nog ute i trädgården igen.
    Sista veckan ha vi haft regn och milt och i dag hade vi riktiga åskbyar. Märkvärdigt väder i det här landet. Det är inte länge sen vi hade 20° kallt. Men det är inte bara vädret som är märkvärdigt.
    Mamma kanske behöver pengar nu på vintern, när det inte är några inkomster, skulle kunnat sänt för länge sedan, men jag lånade Åkerbloms 90 dollars sista gången frun var på sjukhuset. De hade knappt mer än hunnit betala den förra operationen och läkarräkningarna så måste hon opereras igen. De hade ju inte kunnat spara något och måste ha pengar till operationen, annars hade hon väl fått dö. Så jag kunde ju inte gärna neka dem. De ha lånat av mig förr och jag har alltid fått igen det, så jag är väl inte orolig för det. Men jag är bara rädd att mamma behöver pengar. Jag har alltid lite pengar står på bank här, om något skulle hända. Man känner sig alltid lite säkrare så. Men om ett par-tre veckor hoppas jag kunna sända mamma åtminstone lite. Jag hoppas mamma inte talar om för någon att jag lånat Åkerbloms pengar. De ha haft det svårt här hela tiden, och det är inte deras fel, att man är sjuk kan man inte hjälpa.
    Jag har inte varit upp till Ragnhild på länge nu och inte heller till Hultgrens. Det kostar att resa, och jag kastar inte gärna ut pengar i onödan. Man får göra rätt för slantarna och så vänder man mer än en gång på dem, innan man ger ut dem.
    Hoppas mamma mår bra, jag är lite orolig nu, det är så länge sen mamma skrev. Hoppas Alf fått mitt brev. Många hälsningar till Er alla från Erik

Till: Frru. Dora Jansson Djurhamn Sweden
via Stockholm

Ossining 4 sept. 1925

Kära Mamma!
    Tack för brevet av den 11 augusti. Glad för var gång jag får höra att mamma är frisk. En del av mammas brev måtte ha kommit bort. Liksom flera andra brev till mig aldrig kommit fram den sista tiden. Får också tacka för korten av Ester och alla småbarnen och Anna Lisa. De se trevliga ut hela högen.
Esters flicka bör väl bli skött ordentligt med en examinerad ”förståsigpåare” till mamma. Men så ser hon ju också välmående och levnadsglad ut. Anna Lisas senaste, Ann Mari eller vad hon nu kallas, ser åtminstone på kortet ut som en riktig liten skönhet. – Mamma skriver att jag borde sätta in pengarna på bank hemma. Det kanske vore bra, men så länge jag inte kan komma hem, är ju omöjligt under nuvarande dåliga tider i Sverige, så länge är dt nog bäst ha dem här. Kanske jag aldrig kommer tillbaka, man vet ju inte. Och är det så att jag kommer hem blir det nog bara för en kort tid. Naturligtvis ville jag hellre bo i Sverige. Men utan möjligheter att existera där är jag tvingad till att stanna i Amerika. Jag som många andra. Ja, nu börjar det lida mot höst igen. Än är dt ju rätt varmt, men det spås allmänt att vi få tidig vinter i år. Hösten är den bästa tiden här, klimatet liknar mest det svenska då. Undrar om Magnhild kommit till Sverige än eller kanske blev det inget av med hennes resa. Jag har inte hört ett ljud från dem, och inte vet jag deras adress. Arbetet i trädgården går som vanligt, nu mot hösten få vi ju alltid lite mer att göra. Jag sitter och ser på ett kort av stugan därhemma. Ser rätt kalt ut kring den, om jag bara vore hemma skulle där bli plantera av. Märkvärdigt att man kan få intresse för en sak som man förr aldrig ägnat en tanke. Aldrig hade jag väl drömt om att jag skulle bli trädgårdsmänniska.
Får nu sluta för idag. Många hälsningar till er alla från
Erik

Det blev en del att läsa. Lägger med en bild på familjen ca 1915. Alla är med utom en bror som är på sjön.

Hoppas det inte blev för mycket
MVH
Lena-Maria