Det borde vara denna flicka:

1862--

Jönsdotter, Hanna
f. 1862

Bäcklunda

Död 25/9 1874
Begravd 1874

Lyngsjö kyrkogård, kv. Å, nr. 3 (kista)
Graven upplåten till 31/12 2096 (upplåtelse nr 1)

[l 1]
Everödsbygdens församling (Kristianstads kn, Skåne län)

Urnvägen 9
297 72 EVERÖD

Tel. 044-23 89 34
everod.pastorat@svenskakyrkan.se

[k][1]Posten levererad 2008-10-17

Ur Lyngsjö dödbok 1874:

Hon var tydligen enda barnet,
fadern står antecknad som "qvarnegare".

ja de stämma   för i skräphögen utanför kyrkogårde låg en gravsten i två delar   själva texten svårl läst och en bild ovanför tog lite kort på detta,   kände inte henne men ska göra något med mina bilder och all den text jag fick av dej.

samma text

bilden mycket söt tycer jag

allt i ett när jag pysslat ihop stenen rätt    tror jag!!!!!

Det är roligt när man kan få reda på något om ett namn på en gammal gravsten, då blir ju namnet helt plötsligt till en individ som har funnits.

Verkligen synd att den där stenen ligger på skräphögen utanför kyrkogården.

Lite märkligt, det står i begravnings-cd:n  att graven är upplåten till år 2096 och ändå har man tagit bort stenen och kastat den på sophögen, får kyrkogårdsförvaltningen verkligen göra så?

Jag blir så rasande arg. Så arg att allt rinner över. HUR kan man slänga en så fantastisk gravsten, ett så fantastiskt minnesmärke över en 12-årig flicka? Hon var med stor sannolikhet sina föräldrars enda barn (noterade att de vigdes 1851 och Hanna föddes 1862). HUR kan man placera en sådan gravsten - med så många minnesord i inskriptionen på stenen - i en skräphög? Föräldrarna måste ha använt alla sina sekiner och sparpengar till sin 12-åriga dotters gravsten. Jag blir så oerhört arg och ledsen.

Ja, det är bedrövligt. Den kyrkogårdsförvaltningen borde stämmas för "pietetsbrott".

Stenen är ovanligt vacker i sin helhet, den var säkert inte billig på den tiden.

Föräldrarna har säkert velat ha ett minnesmärke i evighet för sin dotter och det löftet har kyrkogårdsförvaltningen brutit. Hemskt, tycker jag.

Tyvärr kommer jag att tänka på de där TV-reportagen om kyrkogårdarna där man krossade kistorna innan man lade på jord…

Varför tar man ett jobb om man inte bryr sig om att göra det bra.

jag kan inte försvara något häri men tyckte själv de var kusligt.

för de låg inte precis undangömt.

kanske någon från everöds församling läser häri.

Man tycker att de kunde sätta upp gravstenen i alla fall, mot kyrkogårdsmuren eller så. Den är så vacker och påminner om en djup sorg över ett älskat barn. Som Cheyenne skriver så lade föräldrarna nog sina tillgångar på denna sten.

Det är ju som vi nämner tidigare, att det med all tydlighet inte bara var en gravsten utan även ett minnesmärke över dottern. Det står inte på stenen "Här Hvilar Hanna Jönsdotter". Det står "Minne af Hanna Jönsdotter".

Det är fullständigt oförsvarbart och oförlåtligt att ta bort den stenen. Och så har den gått sönder i hanteringen också! För det är väl ingen som tror att den har råkat spricka sönder av kylan i vinter…!??

Usch, jag blev så in i norden ledsen att tårarna kom. Var tvungen att gå ut och promenera i raskt takt en stund. Förvisso är jag känd för att grina för minsta lilla men ovanstående tog hårt. En flicka på 12 år som inte fick leva och föräldrarna ville att något vackert och fint skulle finnas efter dottern och så gör man så här med stenen.

Jag har studerat bilderna som lizzkulla har bifogat och hon har verkligen "lagt pussel" med de olika delarna av stenen. Det här handlar om en sten som inte har behandlats varsamt. Man har helt sonika lyft den och slängt den på skräphögen och då har den gått sönder i flera bitar. Nedre högra hörnet med en del av inskriptionen saknas helt. Detta är så bedrövligt att det nästan är ofattbart.

Kan inte någon maila kyrkogårdsförvaltningen och fråga om man får göra så med en grav som skulle finnas til 2096?

/T

Äh! Nu mailade jag själv ditt och hänvisade till diskussionen här.

Bra!

Undrar om de svarar?

Finns det annars någon hembygdsförening, släktforskarförening eller annan intresseorganisation med lokalt engagemang som kunde tänkas vara intresserade av att reparera stenen och visa den.

Det får man tydligen T. Jag tror inte årtalet 2096 stämmer utan är nog ett fiktivt årtal från när församlingen eller aktuell kyrkogårdsförvaltning började digitalisera sina gravböcker och också föra över gamla manuella gravböcker till det digitala.

Reglerna för en grav och gravrätt är luddiga. Även om en grav, enligt den aktuella gravrätten ska finnas kvar i all evinnerlighet, så kan kyrkogårdsförvaltningen alltså plocka bort stenen ändå. Detta om graven inte sköts. Men i ovanstående fall var Hanna sina föräldrars enda barn så när även de var borta så fanns det ingen efterkommande som kunde ombesörja att vårda graven.

Så man kan därmed tycka att kyrkogårdsförvaltningen borde ha liiiite mer fingertoppskänsla. Ser man att det är ett vackert minnesmärke över en 12-årig flicka, så nog borde man kunna omvärdera sitt beslut att slänga stenen på en skräphög.

Jag mailade den lokala släktforskarföreningen

Tyvärr har jag sett liknande för några år sedan på en kyrkogård. Man hade slängt stenar och skelettdelar i en skräphög utanför muren. Det var klart identifierbara delar av mänskliga kvarlevor.

Man kan ju inte spara alla stenar, men de som är speciella tycker jag ska bevaras. Det som ska tas bort ska också behandlas på ett pietetsfullt sätt.

Jag är helt med på att man måste flytta på stenar ibland och upplåta graven till någon annan. Vi bor på en begränsad plats i ett ganska litet land rent geografiskt. Det går inte att bevara alla gravar, då kommer Sverige snart att bestå av enkom kyrkogårdar och begravningsplatser. MEN, jag kommer aldrig acceptera det sätt som kyrkogårdsförvaltningarna hanterar stenarna och den högst märkliga selektering de gör. Jag har anfädrar vars gravar har blivit kulturminnesmärkta och skall därmed finnas kvar i all evinnerlighet. Skillnaden mellan de och lilla Hanna är att de var adliga. Jag kan personligen inte se att det ska finnas någon skillnad i hantering av deras gravar och Hannas grav.

Och OM man nu måste plocka bort en gravsten och upplåta gravrätten till någon nyligen avliden; Varför hantera stenen på så sätt att den slås sönder? Oförlåtligt!!!

Vad skulle man inte kunna göra med en sådan här sten. Ha den som utgångspunkt för att beskriva Hannas korta liv och hennes föräldrar, hur de bodde, vad de gjorde, vilka andra bodde där och så vidare. En historia för skolbarnen att jobba med som historieprojekt.

Mina i övrigt rätt ointresserade studenter gillar faktiskt när jag inleder medicinsk historia med att berätta om min släkt och om sjukdomar förr med material från släktforskningen. Barn skulle säkert kunna lära sig om hembygden och om historia genom att jobba med historien bakom stenen. Bra mycket roligare än en torr bok om kungar.

Lilla Hanna dog av nervfeber enl dödboken, dvs tyfus, en mycket vanlig dödsorsak som tog många liv.

Precis Chrissan. Här ser vi något intressant. Fadern Jöns Jönsson var kvarnägare. Vad innebar det att vara kvarnägare på 1860-talet? Han hade säkert sin inkomst säkrad under de år då det var god tillväxt och böndernas skördar slog väl ut och han fick mala säden till mjöl men under de år då skördarna inte var lika gynsamma!? Finns mycket att studera och lära av.

Mailade kyrkoherden som är chef över kyrkogården och som också är ordförande i sockenföreningen

Slutet av 1860-talet var nödår i Sverige - då hade han säkert inte mycket att leva på.

oj då   detta tog hus ordentligt.

min son ställer ut sin konst i denna kyrka har gjort de i två år nu,

alla har varit rara och vänliga hittits, hoppas de fortsätter nu, fick brev från kaj wessberg i går i annat sammanhang.

men upplevelsen på  skräphögen föringas inte ändå   tänkte så på min egen dotters sten och gravplats vi tog allting mycket enkelt men ändå 30,000.  lika dyrt för hannas föräldrar  som för oss.

jag får kanske själv kontakta kaj wessberg, eller ni har inte refereat till mej även om han inte vet vem lizzkulla är utan känner mej för mitt riktiga namn.

Det var honom jag skrev till, men utan att nämna namn, bara referera till diskussionen. Inte alls argt utan mer med ett positivt förslag från vår diskussion här.

Man skulle kunna vara föregångare i Everöds församling genom att spara de lite speciella stenarna som hembygdsminnen, som vi skriver i diskussionen. Många, många kyrkogårdar bara lämpar ut gamla gravar, speciellt numera efter att begravningsväsendet och kyrkan skilts från staten. Då har man chansen i Everöd att göra något positivt av det. Men får se det så istället för att bara klaga.

Björnlunda kyrka, där jag bor (Sörmland), är en katastrof. I en liten skogsdunge har de dumpat alla gamla gravstenar.

De har gott om plats så de hade kunnat ställa upp dem fint istället.

Väsby kyrka i Höganäs kommun sparar de gamla stenarna. Jag tog ett kort av det för nåt år sen. Sånt hanterade är föredömligt tycker jag och förtjänar en eloge:

http://farm4.static.flickr.com/3440/3703926114_6f9547631b.jpg

Just det, så ska det se ut!

En variant jag tycker är trevlig är så som man gjort i Höja.

Länk

Det blir intressant att se om det kommer något svar från Everöd.
Förhoppningsvis kommer en förklaring till det pietetslösa förfarandet.

Är det någon som har lyckas tyda inskriptionen på stenen? Jag har bara lyckats tyda några få ord pga vitmossan och det faktum att hela nedre, högra delen av stenen saknas.

Det var svårt beroende på all mossan och att stenen inte är komplett i dess ursprungliga form.

Möjligen kan man köra bilden i ett bildbehandlingsprogram för att få fram texten lite tydligare men det är inget jag har gjort eller hunnit med just nu.

själv har jag inte lyckats med all taxt    där står något om jungfru

jag får väl åka dit med tvål-vatten nästa påsk

det skulle vara fint om den riktiga texten kom fram,   tyckte  mycket om bilden i marmor -  är bara nere i högra hörnet det fattades.

vad dum jag var då kunde tagit detta som ett konstrudeprojekt

men några studenter kunde kanske göra en insatts här och på andra kyrkogårdar. lyngsjö är tydligen inte den enda i sverige.

i perstorp har de satt upp en del längs kyrkogårds muren,

Synd att det är så långt från Värmland till Skåne, annars skulle jag rest dit redan idag, utrustad med borstar och tvättmedel och gjort ren stenen och ställt upp den på en väl synlig plats.

Vad lustigt att ni nämner just rengöringen. För drygt ett år sedan skulle jag - på eget intiativ - rengöra en gammal gravsten där det fanns påväxt av vitmossa. Visste inte hur man går tillväga så jag ringde lilla pappa (som vet allt ) och han påbörjade en låååååång föreläsning om olika stenar där han poängterade vikten av att gå varsamt fram. Många stenarter är nämligen väldigt porösa och "suger" därmed upp vatten och rengöringsmedel. Min lilla pappa har en förmåga att prata och lägga ut orden så någonstans under samtalet nickade jag till.

Nåväl, efter det samtalet googlade jag lite och fann en mycket bra pdf som beskriver hur man ska ta bort påväxter på olika typer av gravstenar utan att skada stenen. Pdf'en visar också att den vackra bilden med en ängel och ett litet barn (se fotot i inlägg #6) förmodligen är gjord i porslin, se sid 3 i pdf'en.

Länk (spara denna för framtida behov)

Se ovanstående pdf och sidan 2. Förordet beskriver exakt det jag känner. Jag har klippt ut en bit av förordet och strykit under med rött det som jag anser är av oerhörd vikt.

Jag la märke till just det - det ÄR fascinerande med kyrkogårdar

Tack Chrissan. Man skriver ju även i förordet; "Kyrkogården är ett av våra lokala arkiv".

mycket kan man finna på en kyrkogård, nu är de ju inte så vanligt med pampiga stenar och titlar.   i somras gick vi runt och tittade på ystads gamla kyrkogård som ligger mitt istan   och hittade många av de folk som min man kände från sin ystatid     , där var en stor grav med stenbänk på  visserligen var det s.k. sositetare som låg däri. så var där pyttesmå övervaxta gravar   som hans släktingar kunde varai,

se under rubriken   konstrunda 2010,    där finns bara glada bilder  även från lyngsjö kyrka

Det kastas gravstenar varje år på kyrkogårdarna runt om i landet. Man kunde ju tycka att det som är ristat i sten skulle vara för evigt, men icke. Nån måste betala för underhållet. Gick i helgen en sväng på Norra Begravningsplatsen i Solna och i utkanten fanns en tragisk hög med ett 10-tal stenar som väntade på destruktion. Jag tittade inte närmare på stenarna. Jag har sett sådana högar tidigare på denna stora kyrkogård och tyvärr hade jag slut på batteriet i kameran då … Det vore intressant att ha bild på de stenar som tas bort.

Har du sett den fina boken från och om Solna kyrkogård,   har fått den av någon med anledning av Artur Ludqvist-Maria Wines grav.

Har lånat ut den till folk här ner omkrig,  dessa två är ju kändisar utan arvingar så deras gravar kommer u att finns långt framöver

#49 Nix, har inte sett den. Ska hålla ögonen öppna efter den. Förmodar att boken handlar om den mindre kyrkogård som ligger runt kyrkan, annars ligger många kändisar på Norra Begravningsplatsen.

Tyvärr blev detta lite utanför ämnet …

Jag har själv i flera år kämpat för att kyrkoförsamlingarna åtminstone ska bevara de stenar som är flera hundra år gamla. Tror inte det finns någon regel som bevarar dem om de ej är kulturmärkta.

Det finns skräckexemplar såsom Ignaberga gamla kyrka. Den stenmuren är uppbyggd delvis av gamla gravstenar. Där har de rensat bra med stenar. Finns ett fåtal kvar där.

Sen har vi den församlingen, som jag har hört ryktas, krossar de gamla gravstenarna och använder på gångarna. Eller en annan församling som slängt ett antal stenar ute i skogen. Det sista har jag själv sett.

ska till hässleholm ensam i morgon tisdag, blir de tid över tittar jag kanske in på ignaberga kyrkogård vid gamla kyrkan.

Svar från kyrkoherden (vi får ju inte skriva namn här):

Här kommer ett svar på din undran om Hanna Jönsdotters gravsten. Under hösten vittrade gravstenen, på grund av väder och vind och ålder sönder. De gick i sönder i tre delar. Dels understenen, själva gravstenen där plattan med namnet mm fanns. Vi valde då att plocka bort alltihop för att fundera över vad som skulle ske. Att sedan stenen hamnade där den gjorde var olyckligt. Nu är stenen och plattan insatta i församlingshemmet i Lyngsjö. Vi kommer nu att diskutera i kyrkorådet och med Göinge stenförädling om vad vi kan göra åt stenens alla delar.

----------------------------------------------------------------------

All heder åt församlingen, tycker jag

#53 Förlåt chrissan, du har fått ett svar men min respons på det svaret är &¤¤$#%! (kan inte skrivat ut i klartext vad jag tycker om svaret)

En sten vittrar inte sönder i knivskarpa och stora delar på grund av väder och vind. Då slipas den ner millimeter för millimeter genom varje årtionde. Här är det stora delar av stenen som gått förlorad genom ovarsam hantering.

Och hur kommer det sig - att när aktuell kyrkogård eller kyrkogårdsförvaltning - plötsligt - efter att saken uppmärksammats på ett forum och man också mottagit mail i frågan, plockar in stenen från skräphögen och plötsligt ska ta upp bevarandet och en eventuell reparation av stenen, i kyrkorådet!?

Ursäkta uttrycket men vilket j***a hyckleri. Nu sitter säkert (kanske) alla och tycker; "Åååååh, men så fint av kyrkogårdsförvaltningen" utan att för en sekund fundera på

1. Hur gick stenen egentligen sönder?
2. Varför hamnade den egentligen på skräphögen överhuvudtaget?
3. Varför plockar man in stenen så plötsligt efter att saken uppmärksammats på ett forum och varför hamnar bevarandet av stenen plötsligt på kyrkorådets dagordning under deras nästa möte?

Svaren på ovanstående frågor är;

1. Man slängde helt sonika stenen på skräphögen. En 140 år gammal sten går inte plötsligt sönder i stora knivskarpa delar pga av väder och vind.

2. Man brydde sig inte om att det var ett minnesmärke över en 12-årig flicka.

3. Man upptäckte att människor fick reda på detta och det sista man vill är att hamna i klorna på Josefsson & Co och ofrivilligt medverka i ett kommande avsnitt av "Kalla Fakta".

När människor gör så här är det en skam för all männsklighet, men när människor inom kyrkan gör samma sak så är det ett j**la hyckleri och då är det illa och då blir jag rasande.

Nja, med många års erfarenhet av statsförvaltningen tycker jag att svaret blev bra. Visst kan man ha slängt stenen till att börja med, fryst sönder kan den ha gjort denna vinter (kommer det in vatten i en sliten sten kan den frysa sönder). Men man ändrade sig vid påpekande och det tycker jag är helt OK.

Det viktigaste är att uppnå målet, att stenen spars. Sedan kan det skett saker bakom kulisserna men det är inte så viktigt egentligen. Kanske en liten eftertanke kan väckas genom att vi agerar härifrån eller om andra släktforskare agerar i sina socknar, även hos fler kyrkoråd. Har idag diskuterat vad man gör med gamla gravstenar med kollegor som sitter i kyrkoråd och dylikt, för att försöka få upp en medvetenhet om kyrkogården som ett arkiv, som RAA skriver i sin broschyr.

Jag har många års erfarenhet av att arbeta med kontakt av allhehanda statliga institutioner och det händer aldrig något förrens man påpekar fel och brister. Jag tycker inte att man ska behöva påtala fel och brister hela tiden.

Du skriver att "Det viktigaste är att uppnå målet, att stenen spars. Sedan kan det skett saker bakom kulisserna men det är inte så viktigt egentligen."

Men då måste ju vi vanliga medborgare ha fortsatt koll hela tiden och det är väl inte meningen!? Jag själv kan bara bevaka bevarandet av mina kära och näras gravstenar så länge jag själv andas av egen kraft. Ska det vara okej att det får ske "saker bakom kulisserna" och att man bara ändrar sig i enskilda fall och om det finns någon som påtalar felet?

Jag hoppas innerligt att det - som du skriver - väcks en liten eftertanke hos de olika kyrkogårdsförvaltningarna hur man behandlar/bevarar olika gravstenar/minnesmärken. RRA har redan gett sin ståndpunkt i sin broschyr, men de olika kyrkogårdsförvaltningarna verkar inte ha tagit till sig detta.

Det där med att man generellt inte har samma ansvar i förvaltningarna idag är tyvärr sant. Vi brukar beklaga oss, vi äldre tjänstemän, över den dåliga moralen idag. Tjänstemannaansvaret har försvunnit.

Fast hela maktsystemet bygger på att förvaltningen bevakas, därav offentlighetsprincipen.

Så, kan man uppnå något genom bevakning så är det OK. Man skulle engagera flera föreningar och människor till att just bevaka och påtala egentligen!

Jag tycker det borde vara självklart att flera hundra år gamla stenar bevaras till eftervärlden. det är ju av kulturhistoriskt värde.

from Torbjörn Jerlerup till daga.forsamling@svenskakyrkan.se,
ann-sofi.furegard.sandberg@svenskakyrkan.se,
cristina.porathe@svenskakyrkan.se
kopia [Björnlunda hembygdsförenings styrelses adresser]

datum 21 april 2010 08.52
ämne Angående er hantering av gravstenar

Jag har sett att ni kastar gamla gravstenar på sophögen. Detta trots att ni har gott om plats att ställa upp dem fint, så eftervärlden får ta del av dem.

Jag är släktforskare och hembygdsforskare och i de socknar jag forskar i har församlingarna börjat spara de gamla gravstenarna. De ställer helt enkelt upp dem nånstans i täta rader så eftervärlden får ta el av dessa viktiga historiska dokument. Jag skulle föreslå att ni räddar de
slängda gravstenarna som ligger i sophögen och gör samma. Skogsdungen där gravstenarna ligger kan t.ex. användas för det ändamålet.

Här finns en tråd om ett liknande fall i Lyngsjö kyrka. Här finns gott om information om alternativ till att kasta de gamla historiska stenarna. Jag kommer att lägga in en kopia på deta brev i tråden.

Mvh

Torbjörn Jerlerup

[LÄNK TILL PROVENIENS]

PS

Kopia skickas till Björnlunda Hembygdsförening

Så! Nu utnyttjar jag debatten här för att skälla lite på Björnlunda kyrka och Daga församling. Jag informerar hembygdsföreningen också. De borde ju vara intresserade.

Har skrivit inlägg på Anbytarforum om detta också och länkar hit!

:o)

Chrissan. Synd att du inte skrev kyrkoherdens namn. Det är klart att vi får skriva såna namn här, annars vore det absurt. Det är inte släktforskning utan en makthavare det rör sig om och de FÅR och BÖR nämnas.

Jag nämner därför namnen.

/T

#53-55
Troligtvis har inte Hanna Jönsdotters minnessten frusit sönder i tre delar på den befintliga plats där den stod upp. Att stenen efter alla år har blivit biten av väder och vind är mycket möjligt och trovärdigt men att den skulle ha gått sönder i tre bitar på den urpsrungliga platsen utan yttre mänsklig åverkan verkar långsökt.

De tre bitarna uppkom med största sannolikhet när den bedagade och mossbelupna stenen kastades i sophögen.

Men nu, tack vare uppmärksamheten här på forumet och kontakten med församlingen verkar de nu väldigt snabbt ha insett sitt pietetslösa förfarande och ska rätta till det hela, vilket är bra men det är märkvärdigt att det alltid ska till någon utomstående för att få felaktigheter tillrättade, har vi inte uppmärksammat detta så har Hannas minnessten legat kvar i sophögen för evinnerlig tid.

Glädjande i alla fall att de just i det här fallet har insett sitt misstag, mindre glädjande är att det fortfarande finns hundratals, ja, troligen tusentals liknande fall som aldrig kommer att uppmärksammas utan bara kommer att försvinna i glömska.

Jag tror att man blir "blasé" liksom i många andra yrken. Snygga till kyrkogården är en del av dagens jobb för vaktmästare och andra. Så händer sådant här. Därför är det bra att andra ser och påpekar så man kan införa bättre rutiner.

Jag hörde om en församlng utanför Uppsala där kyrkorådet gick runt på kyrkogården med de äldre i församlingen som fick berätta om de som fanns på gamla gravstenar, detta dokumenterades sedan. Stenarna sparades på en speciell plats. Det visade sig att många äldre stenar var minnen över folk som forfarande var väl kända av nu levande innevånare.

Kyrkogårdarn har fått sämre ekonomi sedan kyrkan skildes från staten. Prästerna är ju heller inte tjänstemän längre. I Skänninge, som hade en exemplariskt skött kyrkogård med gott om plats för gamla stenar och en fantastisk skötsel, har man nu fått dra ned avsevärt på underhållet. Mycket är också avgiftsbelagt numera, sköts inte graven då så åker den ut snabbt. Tidigare ingick grunskötsel för alla gravar.

Det är ju sådant här som gör att man än bättre förstår Sveriges Släktforskarförbunds projekt "Gravstensinventering". Tyvärr är det ju så att förr eller senare plockas en sten bort men finns då gravstenen i ett register med foto, beskrivning av stenen etc, så är det guld värt. MEN, hela projektet bygger ju på frivilliga insatser.

Ja, vi kanske skulle engagera oss och få fler att göra det också - det är viktigt att dokumentera de gamla gravarna, ännu viktigare nu när de antagligen rensas ut snabbare

Från Rötters hemsida och beskrivning av projektet;

"Behandlas pietetslöst Syftet är att rädda gravstenarnas information åt eftervärlden. Ofta behandlas gamla gravstenar mycket pietetslöst av kyrkogårdsförvaltningarna. I bästa fall vårdas de nödtorftigt, i näst bästa fall inte alls och i sämsta fall körs de bort och slås sönder.

Och det här gäller inte moderna, maskintillverkade 1900-talsgravstenar utan flerhundraåriga gravstenar, som både ger unik information genom sin inskription och berättar om gångna tiders gravstensskick. Såväl konsthistoriska och religionshistoriska aspekter kan läggas på inskriptionerna.

Rent praktiskt går inventeringen till så, att släktforskarförbundet tillhandahåller en särskild blankett som inventeraren fyller. Där efterfrågas uppgifter om gravstenens placering, form, skick, inskription (bokstäver, symboler, etc) med mera. Som inventerare fungerar ett stort antal engagerade och energiska medlemmar i släktforskarförbundet och förbundets medlemsföreningar."

#65 Ja, man kanske skulle överge datorn lite oftare och ge sig ut på kyrkogårdsinventering. Jag har nämnt det förut här på sajten, att jag har funderat på det. Mitt största problem är dock att jag måste ha halvsovit under de lektionerna i skolan, då vi fick lära oss att se skillnaden på gnejs och marmor.

#63 Visst är det så att många små församlingar har mager ekonomi sedan avkristningen av vårt land började och kyrkan skildes från staten, vilket kan förklara en del av orsakerna till sådana här tråkiga incidenter

Sedan är det dock mycket beroende på engegemang och intresse från de anställda på kyrkogårdsförvaltningarna precis som på alla andra arbetsplatser, en del gör bara det nödvändigaste och är själva nöjda med det, andra åstadkommer mycket högre resultat med exakt samma resurser och tid, så är det bara.

Med fotografier behöver man ju inte beskriva stenen så noga. Skillnad på järnkors och sten kan nog även jag klara av. Om sådant här ska fungera så får det inte vara för svårt.

Får kolla upp om det finns några lediga kyrkor på lagom avstånd, det kan vara en bra utflykt.

En utökad inventering av gravstenar kanske skulle vara perfekt för ett sk. AMS-projekt, dvs ett projekt inom ramen för Arbetsmarknadsstöd. Problemet är väl att dessa AMS-projekt är så sällsynta nu för tiden och att kyrkan är skild från staten…..! (Med reservation för att det sistnämnda inte ska påverka ett AMS-projekt).

#61

Jag tycker inte vi ska bedriva personkritik här, det handlar inte om personer, vi når betydligt längre med att visa positiva exempel som du gjorde på AF med Väsby. Problemet med gravstenar är omfattande, Lyngsjö är bara ett exempel som vi råkade uppmärksamma och försöka göra något åt. Kan man få upp medvetenheten hos de som arbetar på kyrkogårdarna så är mycket vunnet. Ser de ansvariga att det finns ett intresse och ett sätt att använda de gamla stenarna konstruktivt så vinner vi ockå. Att jaga folk är sällan konstruktivt.

(Sitter med SVT i bakgrunden, där man noga analyserar dagens slask från kvällstidningarna - "kvinnan bakom kärleksproblemen träder fram" (mot rundlig betalning), så ska vi inte agera i detta fall)

Hur är läget i gravstensprojektet? Ur senaste Angeläget:

I dagarna har vi startat ett nytt projekt under

namnet Gravvård.

Det är egentligen en fortsättning på projektet

Gravstensinventeringen

, men i ett nytt utförande.

Det blir en databas med inskannade bilder

på de registreringsblanketter som ligger till

grund för inventeringen och fotografier och

teckningar som är bifogade.

Databasen kommer att ha fler sök- och rapporteringsmöjligheter

än tidigare. Samtliga personer

i graven kommer att registreras. Därmed

kommer nuvarande register på Rötter under

Gravstensinventeringen att tillsvidare ligga i

träda.

När man fotograferar gravstenar ska man tänka på att det oftast krävs att bilderna görs ganska stora för att texten ska gå att läsa. Därmed inte sagt att det krävs avancerade kameror. De flesta vanliga kompaktkameror duger.

Ett projekt som chrissan föreslår på AF, att registrera gravstensbilderna direkt i en databas på webben vore förnämligt.

oj ,oj vad min kunstrunde utflyckt kom att bli uppmärksammad   tydligen hade jag ett viktigt budskap.

känner det som jag gjort nytta både för kulturen och eftervärlden i sverige och på kyrkogårdarna.

i denna gärning ska jag fortsätta,på andra kyrkogårdear jag besöker.

men heder åt lyngsjö som tog detta på allvar, dom har ett förtjusande  församlings hem, och kyrkan ligger härligt på kristianstads slätten  besök den gärna.

Det känns väl bra? Det finns ju tydligen många som är intresserade av kyrkogårdar och gamla gravstenar

Chrissan! Det finns ett mellanting mellan slisk och slask i kvällspressen och att INTE nämna namnen på de ansvariga. :o)

Jag tycker det är för mycket personfixering i dagens samhälle, det är som sagt bättre att uppnå målen. Vi har ju avarter av namnpublicering i några otrevliga hemsidor kopplade till släktforskningen, några av oss aktiva har råkat illa ut där. Jag har också protesterat på min arbetsplats över att allt läggs på nätet komplett med namn.

Hade en minister eller hög tjänsteman med ansvar för hela verksamheten med kyrkogårdar sagt att gravar, de ska vi inte behålla i det här landet - då hade det varit relevant med namnpublicering. Då hade det handlat om direktiv som gäller generellt. Men det här är ett ställe av många och då är det inte relevant att hänga ut en person.

Jag är fortfarande övertygad om att detta i många fall handlar om slentrian, man har inte tänkt ett steg längre helt enkelt. Vi bör då visa på de positiva effekterna av att rädda de gamla gravstenarna, precis som du skrev på AF. Kanske får vi fler med oss då. Kanske kan de som arbetar på kyrkogårdarna känna att de är uppmärksammade och uppskattade.

Jag tycker vi ska satsa på att försöka få igång en fungerande gravregistrering med fotografier, typ Porträttfynd. Men gärna en bättre databasfunktion för den så att man lätt kan lägga in kommentarer och släktutredningar. Hemsidan som tas som exempel på Föreningsforum tycker jag är jättefin, t ex. Det kan ju bli lika kul som alla gamla foton som folk engagerar sig i på AF, ett synnerligen uppskattat inslag på forumet. Hur kan man driva denna fråga i förbundet?

Jag öppnar en ny sträng, det handlar inte längre om Lyngsjö utan om alla gravar.

lyngsjö igen,

 men finns de mer om lilla hannas föräldrar

hon avled 1874 25 sep.  född 1862-05-05??

kjersti nilsdotter f. i winslöf  , jöns jönsson f. i wä

På min resa tog jag mig en stund att läsa denna sträng. Många intressanta kommentarer!

Jag har gravstensreg 3 kyrkogårdar, med den gamla metoden: fotografering, uppmätning och avskrivning. Ska man göra en sådan tar det lite tid, särskilt beroende på hur stor kyrkogården är och hur många gamla gravstenar som fortfarande finns kvar. Jag tog pauser i mellan (på nåt år eller så) för att få motivation och energi till det. Det är ganska enformigt!

Ja, det är därför jag tror på en registrering typ Porträttforum, med kanske bara några data och snabbt inläggande. Man kan göra en sten eller hela kyrkogårdar utan att behöva binda sig. Då kan det bli lite fart på det hela.

Jag tror det är viktigt att man ser att det händer något, direkt, när man lagt in sin bild/registrering. Då blir det också inspirerande för andra, att se hur det kommer in nya uppgifter. Som porträttfynd var en gång i begynnelsen. Projektet om Konsulatarkiven är ett dåligt exempel. Där har man ingen koll alls på vad som sker, om det nu händer nåt.

Precis, Phryxe. Om man ska hålla ångan uppe ska man kunna gå hem och lägga in dagens bilder direkt. Det duger inte att vänta på något som kanske blir någon gång.

Apropos gravstenar som ligger i riskzonen, se följande lista från Göteborg.

Så här ett år senare och med tanke på att det fortfarande är Långfredag så vill jag lyfta upp ovanstående diskussion för att hedra minnet av 12-åriga Hanna Jönsdotter.(se inlägg #0 och framåt)

Hennes gravsten, ett minnesmärke hennes föräldrar reste över henne, slogs helt  okänsligt sönder. Det finns inte en nu levande människa som minns Hanna eller hennes föräldrar men vi kan åtminstonde ta en kort minut och tänka på flickan som inte fick leva, på hennes föräldrars sorg när de miste sitt enda barn och på hur hård och brutal kyrkogårdsörvaltningens regler är.

var i lyngsjö idag långfredag 2011 denna sophög och grav sten var borta.

stenen ska få en annan fin plats. träffade ej vaktmästaren idag, men har hört detta. så nu är jag nöjd och dom har gjort vad de lovat tagit bort stenen.

Skönt att höra lizzkulla! Jag hoppas att minnesstenen över Hanna får en fin plats.

Hannas far, kvarnägaren Jöns Jönsson som enligt hfl föddes i Vä fs den 25/2 1826, avled 1908. Enligt dödskivan var han född den 25/3 1826 så frågan är om det är fel i hfl eller om det blivit fel i avskriften till dödskivan?

Jönsson, Jöns

Stationssamh 15 s

Död 29/9 1908.

Kyrkobokförd i Vinslöv (Kristianstads län, Skåne).

Född 25/3 1826 i Vä (Kristianstads län, Skåne).

Änkling (4/5 1903).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Vinslöv, Hässleholms kn (Skåne län, Skåne)

Födelseförsamling i källan:
Vä (Kristianstads län)

Källor:
DB, FS

Modern, Kjersti (Kersti) Nilsdotter, född den 3/5 1822 i Vinslöv enligt hfl och den uppgiften har blivit rätt på dödskivan.

Jönsson f. Nilsdotter, Kersti

Vinslöfs stationssamh 15 s

Död 4/5 1903.

Kyrkobokförd i Vinslöv (Kristianstads län, Skåne).

Född 3/5 1822 i Vinslöv (Kristianstads län, Skåne).

Gift kvinna (28/12 1851).
--------------
Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2010:
Vinslöv, Hässleholms kn (Skåne län, Skåne)

Födelseförsamling i källan:
Vinslöv (Kristianstads län)

Källor:
DB, FS

letade efter gravstenen till lilla hannas föräldrar då jag var där idag.

ibland ska de gå snabbt, men jag är lite långsam av mej och vill gärna gå och lura lte med sådant..   lura lite sa alltid min morbror kurth gyllström när han skulle tänka eller göra där han ville vara själv.  glad påsk alla.

Fast Hannas föräldrar har fått sin sista viloplats på Kappelkyrkogården i Vinslöv (de avled ju därstädes) och inte på Lyngsjö kyrkogård.

Begravda i Sverige;

1822-05-03

Jönsson f. Nilsdotter, Kersti
f. 3/5 1822

Vinslöv

Död 4/5 1903
Begravd 12/5 1903

Vinslöv, Kapellkyrkogården, kv. III, nr. 23 (kista)
Graven upplåten till 31/12 3000

I samma grav:

1826-03-25

Jönsson, Jöns
f. 25/3 1826

Vinslöv

Död 29/9 1908
Begravd 6/10 1908

Vinslöv, Kapellkyrkogården, kv. III, nr. 23 (kista)
Graven upplåten till 31/12 3000

[l 1]
Vinslövs församling (Hässleholms kn, Skåne län)

Bygatan 9
288 33  VINSLÖV

Tel. 044-858 50
vinslovs.forsamling@svenskakyrkan.se

[k][1]Posten levererad 2008-08-06

Om stenen finns kvar är dock en annan femma…!