Oj, nu har jag inte min samling av gamla kokböcker här!

Men ganska likt vad vi har idag, men hemgjort.

Öl

Korv och

fläskmat

I övrigt  MYCKET  stora lokala variationer.  (och inom familjer)  även beroende på ekonomisk och social status.

Halland = grönkål eller grönkålsoppa

Bjäre =  Bruna bönor

Västerbotten = Dopp i grytan  (tills skillnad från vardagens "bryta")

Aldrig (eller sällan sill)   vad jag har hört.  Sill hörde till "smörgåsbordet"  vilket var en helt annan sak.  Dessa började slås ihop på 1920-1930-talet.   Men som sagt   - stora variationer.

#0 Intressant fråga.

• Den togs upp på P1 för en dryg vecka sedan. Länk
• (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1272&artikel=4236941)Här är en sida från NE som tar upp lite - länk
• Populär historia berättar en del - länk
• Här finne en del om julbordets historia - länk

Som jag förstår det är 1905 ett årtal mitt i en brytningstid. På en del håll hade man redan börjat plocka med smörgåsbordet som svenake säger i #3. På andra håll var nog julbordet betydligt "torftigare" och mer lokalt varierat.

Tack vare järnvägens intåg, sista halvan av 1800-talet, så gifte sig fler med "utombys".   Därför blev det ofta en blandning av traditioner från mannens och hustruns uppväxt.

Gemensamt var dock oftast att man  försökte bjuda på lite extra. Eftersom det var svårt (svårare än idag)  att förvara färskmat  så fick man ta det man hade.

En övervägande majoritet levde fortfarande i bondesamhället.

Så basen för de flesta var

ÖL  (om man inte anslutit sej till den nya godtemplar-rörelsen)

Bröd (storbak på hösten)   av olika ålder och hårdhet

och

en rätt nyslaktad gris  -  där man noga tog tillvaraallt på grisen  - därav alltså korvar av olika slag.

Om man var godtemplare  drack man olika ersättningar men julmusten kom inte förrän ungefär 1910.

Från P1-programmet hörde jag att bland det viktigaste var det färska köttet. Inga färska frukter eller grönsaker fanns, men till julen slaktade man och gjorde många kötträtter. Något som annars inte var vardagsmat.

Ser man på bilder från äldre julbord, som på Skansen, så har ofta speciella julbröd en viktig plats. Stora och vackra.

Drycker är nog också väldigt viktig. "Att dricka jul" är nog inte bara ett talesätt.

När jag var lite åkte man runt och sålde "svagdricka" som pappa alltid köpte till jul.

Jag har hittat svagdricka! Inte i den stora flaskan med porslinskork, i en træstællning, som vi hade som barn men ændå!

Risgrynsgröt var viktigt förr, riktig lyxmat. Och vitt bröd, som man inte åt annars.

#0 Du skriver att de kom från din hemby. Vilken är det? Beroende på var i Sverige det är finns det nog rätter man kan säga rätt säkert fanns på julbordet 1905. Åtminstone har jag ett par saker på mitt julbord jag vet har så gamla traditioner.

Jag tror också att utbudet på julbordet var lite varierande på grund av var i Sverige man bodde och vilka traditioner som fanns just där.

Torkad lutad fisk var nog ganska väl representerat i landet. Farfar (född 1897) berättade om lutfisken till jul men då förekom inte bara långa och gråsej, man fiskade själv exempelvis braxen på våren när den lekte, rensade och tvättade de stora braxarna, spilade isär dem med träpinnar och hängde dem på tork på vinden till något uthus. Denna primitiva konserveringsmetod fungerade och alleftersom togs några stycken in, blöttes upp och kokades.

Jag måste i samband med detta berätta en sann historia som anknyter till detta:

I närheten av farfars barndomshem bodde en äldre gumma i en liten stuga, jag vet inte om det var en avlägsen släkting, men gumman kom ibland och hjälpte till med diverse göromål såsam storbak, skörd och tillvaratagande av frukt och grönsaker, vid slakt av julgrisen, korvtillverkning och lutning av fisk m.m. Till saken hör att gumman var väldigt förtjust i lutad fisk och till jul fick hon alltid komma och vara med och äta julmat, vilken hon själv alltså hade bidragit till att färdigställa.

Då hände det oerhörda; En julafton när det kalasades som bäst ville gumman absolut inte ha någon lutad fisk och farfars far och mor blev väldigt förvånade över detta eftersom gumman brukade äta stora mängder fisk och vit sås.

Till slut kröp det fram att hon en gång under lutningsprocessen hade sett en stor råtta simma runt i det stora träkaret där fisken tillreddes……

Mmmm  -  svagdricka.  Idag  finns några varianter här hos mej men dessa är sötare än den som fanns i min barndom.  Även smaken på svagdrickan varierade kraftigt förr eftersom den bryggdes på lokala bryggerier med egna recept.

Samma sak  med enbärsdrickan - fanns förr  men den som man hittar idag smakar mer som vanlig söt läsk.  Men man måste ju köpa och prova ibland när man hittar ett nytt bryggeri.

Som sagt stora lokala variationer.

Mina morföräldrar, (fd 1899 och 1907) talade alltid om grisfötter, det skulle visst ha varit en delikatess, och skulle finnas på julbordet.

Det är ett måste varje jul.

#13 Ja "grisatassar" (skånska) är gott, året om!

Man kunde se på TV om Roberts julmust och dess hemliga recept som finns bevarat någonstans i Sverige!

I mitt föräldrahem hade vi: julskinka, farmors hemmagjorda korv, jul-kött bullar, rödkål, kalvsylta, leverpastej, pressylta, risgrynsgröt. Naturligtvis hade mamma tillagat allt. Bröd från Skåne. På juldagen var det lutfisk som gällde med hemmarörd senap till vit-såsen och potatis.  Sillsalladen innehöll: rödbetor, äpple, gurka, färsk kokt tunga, sill och vispad grädde, vilket mamma fortsatte att göra när hon firade jul med oss. Men min man vill inte ha sill i, och inte heller tunga. Så det blir intew samma sak längre. På eftermiddagen innan julafton tärnades innehållet till sillsalladen.

Hos mina svärföräldrar serverades det alltid grisfötter, men det är inte min favorit. De har alltid haft kryddpeppar till lutfisken.