Långkål
Ytterligare ett "måste" på mitt julbord (utöver himmarullad senap) är långkålen. Min farfars föräldrar bodde i Halland några år för 100 år sedan, och sedan dess är långkålen självskriven på vårt julbord. Kul att kunna datera en tradition så!
Jag koker först skinkan. I det överblivna skinkspadet (brukar lägga i ett par grönsaksbuljongtärningar också…) lägger jag så repad grönkål. Sedan får det koka i åtminstone tre timmar - ofta betydligt längre. Hela huset ska lukta kokt kål!
Därefter kramas vätskan ur kålen. Det blir snöbollsstora bollar som man kan lägga i en låda eller påse och frysa in.
Vid tillagning brukar jag skära den lite så inga stora blad finns kvar. Stekes i smör, salta och peppra + en gnutta söcker. Slutligen hälles vispgrädde i. Det blir en härlig ljsugrön gegga som är väldigt god!
Jag vet att många har vinäger i, men det tycker jag inte alls blir gott.

Min grönkål ligger i frysen sedan någon vecka tillbaka i platta paket. Tinar fortare och tar inte så stor plats. Jag kokar inte i tre timmar.Kanske i 15-20 min . Kokar i vatten och salt. Kramar ur och fryser in. Smör och grädde tillsätts under stekningen. Jag importerade grönkålen från Halland i år då den småländska var vissen…Småländska julbord blir aldrig kompletta…..
I recept brukar det stå koktid ca 30 min. Men det finns ju en anledning till att det kallas LÅNG-kål…
Traditionellt koktes den i skinkspadet. Något år har jag kokt i buljong. Men bara vatten och salt låter lite smakfattigt…?
Provåt min ikväll. Den blev faktiskt ovanligt god - en riktig delikatess. Mums!

Nej kål finns inte på mitt julbord. Något som är viktigt är ju skinkan och den himmarullade senapen och revbensspjäll grillade med sirap och peppar och rödbetssallad. En son är tokig i senapsillen och jag hittade faktiskt en skånsk senapssill. Ska bli spännande att testa den smaken….
Nej, långkål är en halländsk specialitet, som dock har spridit sig de senaste åren.
Senapssill är gott - säkert ännu godare med skånsk senap…. 
Rödbetssallad tycker jag verkligen om - det är helt omöjligt att köpa något som är i närheten av hemmagjord. Jag finhackar rödbetor, äpple (Ingrid Marie!), ättiksgurka och lök. Tillsätter lite majonnäs och sedan vispad vispgrädde. Mums!
Revbensspjäll är gott, men saknas på mitt julbord.

Jag kokar inte kål till julbordet men jag brukar köpa en burk Felix Brunkål och värma till den andra julmaten. En del är så förtjusta i rödkål (inlagd) men jag tycker nog att brunkålen är ett strå vassare. Den färdigköpta inlagda rödkålen smakar ättika så fördärvat så den har jag numera bojkottat till förmån för brunkålen.
God Jul!
Söt hund! (En släkting…? a propos avataren…) 
Jag har aldrig varit förtjust i brunkål, men vet att många vill ha det. Tidigare fanns rödkål på konservburk som jag tyckte var OK, men den på glasburk är inte lika god…
Men så länge jag får min långkål är jag nöjd…!
Är det ingen som äter dopp i gryta,då man doppar vörtbröd i skinkspadet.Förut då jag kokade skinkan så gjorde vi det. Men det är en massa herrans år sedan sist. Jag köper färdigkokt skinka nuförtiden. Men den blir säkert bra om man lagar till den i ugnen också. Jag köpte en Gomans julskinka,den är inte så salt,men även en Piggham.Men nu är julen överstökat.
#7 Jag vet många som gör det. Själv kör jag en norrländsk variant (morfar var född i Lycksele och uppvuxen i Älvsbyn), som vi kallar "blöta". Dvs vi doppar tunnbröd istället för vörtbröd.
Dessutom "fuskar" jag och använder buljong istället för skinkspad.
Tunnbröd, doppat i varm buljong tills det blivit mjukt, och en klick smör. Mums!
Aha,den varianten har jag aldrig prövat,den med tunnbröd.

Min mor brukade göra brynt kålsoppa av skinkspad. En av de nödvändiga ingredienserna var rå prinskorv. Har själv utan någon vidare framgång försökt mig på att tillaga denna rätt. Min mor brukade tillaga soppan efter jul. Då jag försökte att hitta rå prinskorv efter jul svarade man i den närbelägna, välsorterade stora ICA Kvantum-butiken att rå prinskorv kunde man möjligen hitta före jul. Vid ett senare tillfälle (år) gjorde jag ett nytt försök, fick tag på korven, men hittade inget bra recept, så resultatet blev inte vidare lyckat. Tydligen tog mor med sig receptet i graven.
Vad jag inte vill sakna på själva julbordet är mors kalvsylta, men det är en annan historia som redan avhandlats på annan plats i detta forum.
Råa prinskorvar har jag inte sett…
Jag hittade ett recept:
Brynt kålsoppa
4 portioner
1 vitkålshuvud ca 0,75 kg
2 gula lökar
2 msk rapsolja
300g rimmat sidfläsk
1,5 l hönsbuljong
8 kryddpepparkorn
1 lagerblad
salt, peppar
- Ta bort svål och eventuella broskbitar från fläsket. Lägg ned det skivade fläsket i buljongen tillsammans med kryddpeppar och lagerblad. Låt det småkoka i ca 30 minuter.
- Finstrimla vitkål och lök. Bryn kål och lök lätt i oljan och lägg ned det i soppan. Koka vidare tills fläsket är riktigt mört.
- Smaka av med salt och peppar innan serveringen.
Du får väl byta ut buljongen mot skinkspad och fläsk mot prinskorv?

Tack för receptet Anders. Skall prova det då jag får tag på råa prinskorvar. Så det får väl bli nästa jul….Ärligt talat tror jag att man kan beställa rå prinskorv även vid andra tider på året. Men då är det alltså beställningsvara. Rå prinskorv är till färgen ljusblek, ser nästan "sjuk" ut. Dessutom är den mjuk till konsistensen, ungefär som fläskkorv eller värmlandsdito. De är ju åxå råa.

# 11
yammie.. brynt vitkålsoppa är jättegott.. men jag har inte testat med lök i.. ska ha i det nästa gång jag gör denna soppan

Idag har jag varit i Halland hos kära mor och jag bjöd henne på långkål och skinka och stuvad potatis.Mums.

Nu är det snart dags igen att gå ut och ladda bössan och skjuta årets grönkål…Tyvärr blev det ingen import från Halland i helgen. Lanthandeln jag var i tog hem på beställning bara. Hoppas jag finner någon i Småland….
Långkål…mmm vad gott! Förra året stod grönkålen tät i landet…men av någon anledning blev det ingen kål i år! Får hoppas på lokala handlaren har på lager! Var på julbord förra helgen och däribland fanns långkål, som endast hade färgen gemensamt med det som jag kallar långkål! Tråkigt, men så kan det bli…..
#16 Jo, jag har också råkat ut för "långkål" som inte varit något att ha…
Jag tror att min mamma tar hand om långkålen i år.

Under hela 50-talet och större delen av 60-talet tjatade min far om långkål. Hur han saknade det på julbordet. Sedan lyckades han, som var agronom, importera relevant grönkål som under laboratorieliknande förhållanden tillagades i köket som var stängt för andra sysslor. Han var från Skåne så det var lite underligt. Men nu har släktforskningen visat att farmors styvfarfar var från Halland så det var säkert därifrån traditionen kom.
Nu puttrar i alla fall en laddning på spisen, och kommer att göra så några timmar till…
Medan kåldoften sprider sig i hela huset tänker jag på min farfars mor som kom till Ysby utanför Laholm för drygt 100 år sedan, och där fick lära sig att koka grönkålen länge. Sedan dess är långkålen en given rätt på släktens julbord.

#19 Vilken tur de kom över åsen så de fick lära sig ett och annat :-)
#20 Jo, man måste våga sig ut i världen om man vill lära nytt!
;-)
Idag har hela huset luktat kål!
(Fy, pappa vad det luktar - sa 4-åringen…)

Jag fick åka till Halland och köpa och laga till för att sedan importera denna VIKTIGA juldelikatess. I Småland var det gul och vissen…
Nu ligger den i tryggt förvar i frysen i platta paket….
MUMS
#23 Mamma var ute och handlade en låda så jag hade tur att få riktigt fin kål.

När jag står i affären och plockar på mig en stor kasse med grönkål, brukar det alltid vara någon som undrar hur många julskinkor jag ska dekorera. Långkål är inte bekant hos alla.
Har ni inte funderat på att odla er egen grönkål?
I mitt föräldrahem förekom det ingen långkål, trots att min mor kom från västkusten. Däremot hade vi alltid alltid grönkålssoppa med förlorade ägg. Men det var på juldagen och som ett alternativ till lutfisken för oss som inte kunde stå ut med den delikatessen.
Soppan ska förutom de finhackade kålen innehålla hackad gräslök och den skulle kokas på skinkspadet.
Numera får jag gå till torget och köpa min grönkål, jag har inte någon egen lott att odla på. Jag har provat på långkål vid ett enda tillfälle och det är inte något jag direkt längtar efter att få göra igen. Då är soppan bra mycket bättre.
Det viktigaste för mig när det gäller julmaten är fisk i allehanda former, frånsett lutfisken förstås. Lax och rökt ål, sill i olika former och givetvis Janssons frestelse. Är man sillastrypare så är man. Julgröt är också gott, man får bara inte glömma bort att spara lite till tomten.
Men något som jag saknar från flydda tider är bultölen, eller lushunnabiren som min far brukade säga. Ingen god jul utan ett par kaggar "Sellfrids arge".

Harplingekål tillverkar fryst kokt grönkål som ska vara rätt bra har jag hört. Själv har jag inte provat den. Ni skulle kunna be handlaren ta hem sådan.

Ja i Småland blir många nyfikna och frågande när jag någon gång hittat en fin säck grönkål och kommer till kassan och skall betala….
Va! ska du ha hela?

#26
Påminner mig om hur mycket som har försvunnit från julbordet sen jag var barn, sånt som mor och far alltid skulle ha men som de numera skippar av tidsbrist tror jag; Bla kalvtunga, inlagda grisfötter, både kalvsylta, pressylta och rullsylta. Idag nöjer de sig med en sort. Rödkålen har också försvunnit. Tack och lov är grönkålen kvar dock.
#26 Ja, grönkålssoppa är också väldigt gott!
Om nu någon skulle undra över "Sellfrids arge". Sellfrid bryggde den bästa bultölen någonsin. Om inte i hela "varden" så åtminstone i hela "staun".

Det var en svår konst att brygga gott bultöl. Blev det för svagt kom det inga kunder. Blev det för starkt kom nykterhetsnämnden.

En sak jag saknar är riktig lutfisk. Nästan omöjligt att få tag i tôrrfisken och ska man köpa lutfisk finns det ju inte gråsej, bara plaskig spillånga med det är ingen riktig lutfisk. Alternativen lutad torsk eller gädda är ju inget som säljs. Torr torsk är nog 40 år sedan jag såg sist. Ska man köpa spillånga så bör man ju låta den ligga i blöt åtminstone en vecka efter inköpet. Men det blir inte heller bra då den anses vara tillräckligt urvattnat.
Nu när det inte finns riktig lutfisk får det väl bli bara en gång med den sk. lutfisken av spillånga. För åt man lutfisk många gånger och som godast blev den framåt trettondagen då den har legat i blöt riktigt långe och var ordentligt fast.

Norrmännen behåller torsken själva! När jag bodde i Norge var det traditionsenligt Lutefisk med jobbet (som vårt julbord fast bara lutfisk+tillbehör). Jag trodde jag skulle få genomlida den slaskiga spillångan men icke - här serveras läcker, fast lutad torsk med bacon, gröan ärter, lingon mm. Jättegott! Men denna torsk går inte att uppbringa i Sverige.

I vår familj har vi aldrig haft som tradition att äta Lutfisk varför jag för första (och enda) gången kom att äta det som vuxen i en Lunchrestaurang på Ericsson. Jag äter i stort all mat och tycker allt smakar bra men den Lutfisken…….! 
Vi pratar gelé! Men nu förstår jag av ovanstående inlägg att jag inte ätit den som den ska ätas, dvs ordentligt urvattnad.
Årets långkål är kokt!

Själv har jag hamstrat fryst grönkål, det finns bara vid jul. Så nu blir det grönkålssoppa - lika gott som nässelsoppa. Man kanske skulle pröva att göra långkål, pappas favorit

Svenska Grönkålsakademien vill gärna att vi äter mer långkål och annat läckert av växten:
#36 Grönkålssoppa är riktigt gott. Det åt vi igår!

Det blir nog långkål i år, i det starkt selekterade julbordet (ingen sill, skinka etcetera)

Jag går redan nu ner i spagat när jag tänker på Grönkålen. Förvälld i skinkspadet och sen får den puttra i grädde. Lägger sig som bomull runt hjärtat och förmodligen förkortar man livet ett antal dagar varje jul men det är det banne mig värt. 

Fett är inte farligt längre enligt senaste rön i litteraturen! Och grönkål är ohyggligt nyttigt, fullt med järn och vitaminer 

*skratt* Ja just det, man ska tydligen banta numera med hjälp av en fettrik kost.
Den halländska grönkålen (eller långkålen) är bland det absolut godaste jag vet. Man blir törstig efteråt eftersom den ska kokas eller förvällas i skinkspadet som ju är väldigt salt, men grönkålen ska inte smaka salt, den ska vara mild och krämig *mums*.
Jag är så förtjust i denna rätt så när den dagen kommer då jag är på väg att lägga näsan i vädret för gott och jag eventuellt får önska mig en sista måltid, ja då blir det skinka med grönkål. Om detta råkar ske i maj månad så får människor runt omkring mig helt enkelt försöka lösa det. 
Jag läste nyligen en artikel om vad romartidens gladiatorer åt. De var vegetarianer! varför? Jo, ett rejält hull var ett bra skydd mot hugg och slag. Fettet skyddade såväl muskler som nerver och blodbanor.
Och vill man ha ett bra hull duger inte fet mat utan då ska det vara kolhydrater i stora mängder. Vilket alltså gladiatorerna visste!
I mitt hus sprids nu doften. På spisen puttrar grönkålen i skinkspadet efter morgonens skinkkok. Det luktar ordentligt av kålen…

Vi har fyllt frysen med grönkål som äts i alla former. Långkål på juldagen