Etikettmikrohistoria-artiklar
Läst 15801 ggr
AndersE
2006-12-29, 00:04

7 Mikrohistoria, landskap och föremål

Landskapet som källa

Ett landskap förändras ständigt, och varje tid sätter sina spår i miljön. Det innebär såväl möjligheter som svårigheter, men genom att besöka ett landskap - vare sig det är på landsbygden eller i en stad - får vi möjlighet att förstå någonting om villkoren för den tid och plats vi intresserar oss för.

Hur får vi landskapet att berätta?

Ibland kan hela miljöer finnas kvar, i det närmaste orörda, men även om byggnader finns kvar kan de ändå bara berätta en liten del av historien. Hur når vi då fram till förståelsen av hur livet var här en gång i tiden. Var lekte barnen någonstans? Hur tillbringade de vuxna sina liv? Hur såg kvinnornas vardag ut? Ett tips är att ta med någon äldre person ut i landskapet. Det har en förmåga att väcka minnen. När man vandrar i ett landskap där man tidigare levt blir det som om det gamla landskapet träder fram parallellt med det nya - ofta förvånansvärt detaljerat.

Kartan och andra hjälpmedel

Ett fint hjälpmedel för att tolka landskapet är kartor. Med kartor från olika tider kan man få en bild av hur landskapet utvecklats. Nedanstående karta visar centrala Ängelholm, med det tegelbruk som då låg alldeles öster om staden, från tiden 1926-34. Vid den tiden bodde min farfars far vid det torg som syns i bildens vänstra kant.

Karta över Ängelholm med Villans tegelbruk_Karta över Ängelholm med Villans tegelbruk

_

För att jämföra gamla och nya kartor ges i handboken ett tips om hur man kan rita in en historisk karta på ett genomskinligt ark som sedan läggs på en modern karta.

Ett annat hjälpmedel är vykort, särskilt flygbilder som kan göra liknande nytta som kartor. Nedanstående utsnitt ur vykort visar Ängelholms torg nere till höger och tegelbruket i mitten av bilden.

Ängelholm med staden och tegelbruket_Ängelholm med staden och tegelbruket

_

Staden Ängelholm som källa

I mitt eget mikrohistoriska projekt kring min farfars far är staden Ängelholm intressant. Staden är dessutom lätt tillgänglig eftersom jag bor där. Då min farfars far flyttade hit 1907 var Ängelholm ännu en liten stad. Storgatan var den dominerande gatan och stadens genomfartsstråk. Husen längs med gatan var nästan alla låga putsade hus. Delar av gatan har än idag denna tidiga bebyggelse kvar.

Staden var på tre sidor omgärdad av Rönneå, vilken utgjorde en tydlig gräns mellan stad och landsbygd. Min farfars fars yngste son Inge har berättat för mig att när han sprang över bron till sin fars tegelbruk. Väl på andra sidan var han plötsligt "på landet", med oändlig plats för spännande lek. Om jag idag ställer mig så att jag tittar över bron är knappast något sig likt. Där tegelbruket en gång låg finns idag stadshus och stora flerfamiljshus.

Hyreshus och kommunalhus på andra sidan bronHyreshus och kommunalhus på andra sidan bron

Jag kan ändå koppla ihop Inges berättelse med dagens synintryck. Jag kan sedan lägga på bilder från gamla vykort och mina egna minnesbilder av hur här såg ut för 40 år sedan då jag var liten, och jag kan faktiskt nå en förståelse för hur det var där för ca 80 år sedan. Även om mycket förändrats är också mycket kvar och avstånden är desamma. Det räcker alltså inte med bara ett platsbesök. Vi behöver veta något om det förflutna för att verkligen förstå vad vi ser idag.

Föremål som källa

För den som ägnar sig åt riktigt gammal tid kan föremål vara den enda källa som finns. Den typen av föremål har kanske grävts fram ur jordlagren av arkeologer. I sin "Handbok i konsten att skriva mikrohistoria" berättar Götlind och Kåks hur man länge intresserade sig främst för själva föremålen, dess konstruktion och funktion, medan man idag är mer intresserade av vad föremålen kan lära oss om den tidens människor.

Bevarade föremål kan utgöra värdefullt källmaterial för den som söker en förståelse för det förflutna. Vi kan få en bild av tidens mode, eller om vad man värderade eller kanske drömde om. Har vi tur finns det gamla föremålet kvar i sin ursprungliga miljö, kanske har det ännu en värdefull funktion att fylla?

Gamla ting bär ofta spår av användning, som kan hjälpa oss förstå hur det användes. Men naturligtvis kan även frånvaron av slitage berätta något. Den 100-åriga porslinsdockan som ännu är i nyskick var säkert alltför dyrbar för att få lekas med.

Varför finns föremålen kvar?

Det kan vara givande att fundera kring vilka föremål som finns kvar och vilka som inte finns kvar. Varför har det blivit så? Jag har ett par föremål som troligen kommer från min farfars företag - Spannmål & Trä - i Ängelholm. De har använts på något vis som mätredskap. En intressant fråga är vad som gjort att de sparats. Ansågs de värdefulla, eller var det viktigt för farfar att ha kvar ett minne från sitt yrkesliv?

Jag har också en gammal mjölkpall - ett enkelt föremål med tydligt slitage. Vad har gjort att den sparats långt efter att den siste kon mjölkats? Fann man ny användning för den eller insåg man redan då dess värde som ett minne av en svunnen epok?

En nattsärk berättar

Då min farfars kusin dog, 88 år gammal, för 20 år sedan hjälpte jag till att gå igenom hans hem. Den nattsärk han använt var alldeles full med egenhändigt gjorda lagningar. I garderoben fanns en hel trave med likadana nattsärkar, helt oanvända och fortfarande förpackade i affärens plastpåsar.

För mig berättar detta om ett liv där fattigdomen ofta varit närvarande, ett liv där sparsamhet och återhållsamhet var en livsnödvändig dygd. Det berättar också om ett liv där alla var tvungna att ha kunskap om olika praktiska göromål på gården och i hemmet. Även en gammal man kunde självklart lappa sin trasiga nattsärk med nål och tråd.

Gå direkt till nästa avsnitt!

Tidigare artiklar

Av: AndersE

  • Personlig sida
  • Kontakta

Datum för publicering

  • 2006-12-28
AndersE
2006-12-29, 10:51
#1

Hur är det - brukar ni besöka platser där anorna levt? Det är lite speciellt att gå i en miljö, eller besöka en bostad, där man vet att en ana vistats. Att gå i fotspåren så att säga…

mosterMimmi
2006-12-29, 11:50
#2

Jag har börjat att göra det, besöka platserna där mina förlevande har bott och verkat. Många gånger finns ju bara resterna av skorstenen och grundstenarna kvar. En plats som verkligen fascinerade mig var den välbevarade skorstenstocken efter Bliss-Pelle. Troligen är det han själv som lagt den fina skorstensmuren och det är det enda som finns kvar efter stugan som kolades upp på 40-talet. Men att skorstenen finns kvar trots mycket regn, frost och snö är fantastiskt!

Bliss-Pelle blev som två-åring såld på auktion eftersom hans mor blev dömd för lönskaläge. Om Bliss- Pelle finns det fantastiska historier bevarade. Han var händig och duktig i att tillverka saker. Men glad i sprit och så.  Han drunknade i februari 1928. När hans fru dog tog den hemmavarande sonen bössan om foten och sköt sig själv.

AndersE
2006-12-29, 12:32
#3

Usch, vilka tragedier du hittat…

Jag tror också att det kan räcka med en skorsten för att nå något. Att känna på stenarna, se framför sig hur den byggdes - och hur den sedan gjort tjänst för värme och matlagning i många år.

mosterMimmi
2006-12-29, 13:06
#4

Ja, men livet var hårt i Örkened förr. Mamman blev dömd men mannen som också var delaktig blev aldrig dömd eller utpekad!

Skorstenen är väl värd ett besök. Den är väldigt välbevarad och vällagd.

Skorstenen ligger utmed Skåneleden mellan gården Sporrakulla och Breanäs. Sporrakulla fanns flera gånger med i den historiska återblicken från snappahanetiden som sändes igår. 

En av Bliss-Pelles söner blev den siste arendatorn på Sporrakulla. Han bodde kvar där till in på 60-talet.

AndersE
2010-11-12, 00:36
#5

Jag letade efter något annat men hittade denna. Bra att påminnas om att källor är så mycket mer än kyrkböcker…

Upp till toppen