Denna borde göras ren…

Gjutjärnssköldarna är tillverkade på det gamla järnbruket i Borgvik.

Tillvänster står en grind som ursprungligen satt mellan kyrkorummet och brukspatronernas gravkor.

Gjutjärnskorsen är gjorda på bruket.

Fina foton!

Någon som kan omvandla bokstäverna på grinden till något begripligt (gissar att det är romerska siffror men något matematiksnille lär jag aldrig bli)

Översta raden:

E = 250
N = 90
B = 300

Andra raden;

C = 100
I = 1
V = 5 (eller ska det läsas som IV, dvs 4?)

Tredje raden;

E = 250
E = 250
B = 300

Det ska vara någon fördel med "avfolkningsbygder"…

Jag har också varit på dessa småsocknars kyrkogårdar, som kanske var ganska talrika en gång, men vars kyrkogårdar idag ser ut att kunna vara i oändlighet.

Jag bor ju själv i en tillväxtregion i en stad som växer, men på kyrkogården finns det gott om plats i de äldre delarna (kistgravar) medan de nyare gravarna hamnar i nyanlagda delar för urngravar. Så jag ser ingen större fara för de äldre gravarna, även om gravrätterna går ut.

#4 Nej go´vänner, det är enklare än så.

ENB = Brukspatron Erik Nilsson Borgström död 1720
CIV = Hans hustru Catarina Juliana Usingh död 1750
EEB = Deras son Erik Eriksson Borgström död 1770

Sonen, brukspatronen Erik Eriksson Borgström som var ogift blev med tiden övermåttan förmögen och donerade år 1759 till sina släktingars stora förtret 100 000 daler till en professur i praktisk ekonomi vid Uppsala universitet. Med anledning av detta erhöll patron Borgström titeln "bergsråd".

Uppgifter från en bok skriven av min vän professor emeritus Sven Kullander vid Uppsala universitet. (Född i Borgvik år 1935).

*skratt* och jag som trodde jag var liiiite smart.

Lite överambitiös skulle jag kalla det.

#8 …..eller man ser inte skogen för alla träd…!

man kan ju ha olika lördagsnöjen,,, jag var också på kyrkogården men vid en nyare grav, och satte gula-vita rosor i två grågranit vasar som vi köpte till av samma material som stenen finsk grå granit.

Tina ligger begravd på den nyare delen, och där har jag gått runt och tittat, har sagt till om en bänk där konstigt nog träffar man mycket folk där och ändå konstigare man pratar med varandra.

det syns ungefär vilka tider gravarna är ifrån även om man inte läser direkt.   utan kollar stenarna symbolerna därpå,m-.m.

så lite mode finns de på kyrkogården också, hos oss här finns det måhga som köper sina stenar på internet och då blir de annorlunda.

Jag hittade en fin dikt på en sten på kyrkogården i Rinkaby: ack vad livets dagar äro korta, vad vi älskat är nu borta, ock så stå vi saknande och se blott skuggan av den älskade.

Riktig kyrkogårdspoesi!

Önskar jag hade mer tid att åka runt och fotografera gravstenar. Men tar med kameran nästa gång jag går med hunden på gamla kyrkogården i Uppsala.

Gamla gravar är något som verkligen är intressant att titta på, lite små creepy för min del, men historiskt sätt riktigt intressant. Jag vet att där min far bor finns en herrelös familjegrav med man, hustru och två barn. Det är heller ingen litan grav heller utan en grav med två gigantiska stenlock på och åvanpå stenlocket står en gigantisk pelare med namnen och årtalen. En riktigt mäktig grav.

Ja, jag håller med dig Naima.

En kyrkogård är ett perfekt tillhåll för att få bra idéer. Jag skriver lite (fuskar) poesi och på "min2 kyrkogård verkar det som om orden rinner till väldigt lätt. OBS berätta inte för nån att jag har den hobbyn: att skriva poesi.

Jag älskar också kyrkogårdar.

Ibland ser man lite lustiga gravar där. Jag har t.ex. svårt för den typ av gravminnen som man ser på bilden jag bifogar. Där det står t.ex: till minnet av en älskar far och mor" och inget mer. Inget namn.

Bilden från Botkyrka kyrka i Stockholm.

Det finns många typer av gravkors/stenar. På senare tid har det kommit många svarta gravplatser, stora som flyglar. De borde placeras för sig. Det ser illa ut när de placeras invid de traditionella stenarna. De dominerar alltför mycket.