#0 Det blir intressant att se om företaget klarar sig.

Precis som det står i artikeln sitter ju alltfler hemma och släktforskar. Jag ser inte riktigt vad som ska få människor att resa bort för att släktforska - som man ju gjorde tidigare.

#1 Det kan jag direkt svara på!

En f.d arbetskamrat till mig och väldigt engagerad i en av de stora släktforskarföreningarna i Sverige, åker regelbundet på en - av hennes förening - arrangerad släktforskarhelg till Leksand och "Släktforskarnas hus". Hon och de andra deltagarna bor på ett närliggande vandrarhem, släktforskar från tidig morgon till sen eftermiddag. Under dagen hjälper de varandra med läshjälp och tips framför microkortsläsarna och datorerna. De utbyter erfarenheter och diskuterar runt olika problemlösningar. Några gånger om dagen är det paus för lite "gymnastik", dvs stå upp och stretcha lite vilket genererar en del skratt. På kvällen är det gemensam middag med trevligt samkväm, roliga och intressanta diskussioner och med ännu mera glada skratt.

Att släktforska har blivit något man gör framför datorn solo och stundtals är det ensamt. Det spelar ingen roll hur många forum som finns på nätet där man kan söka hjälp, hjälpa andra eller diskutera runt foton, historiska händelser eller dela med sig av sitt eget forskningsresultat. DET kan aldrig någonsin ersättas av den mänskliga kontakten med andra människor.

På plussidan finns att man med datorns hjälp kan släktforska "när som helst" vilket är positivt, ffa om man inte har tid, råd eller kanske t om pga fysiska orsaker, inte kan åka till ett arkiv. Men jag hävdar ändå att den mänskliga kontakten med andra forskare tyvärr försvinner mer och mer.

#2 Jo, jag kan tänka mig att det kan vara trevligt och att det säkert finns några som gör så. Jag undrar ändå om det räcker som "affärsidé".

Det finns fortfarande många som ser släktforskningen som en kombination av hobby och social gemenskap. Det samlas fortfarande många människor till olika evenemang inom rörelsen.

Men, jag kan känna en viss förändring nu när det kommer nyare generationer och då kommer det tankar , som i likhet med Anders, ifrågasätter vilken framtid det finns för en verksamhet som den beskrivna.

Jag ser att Emigrantinstitutet i Växjö tydligen hamnat i problem igen. Forskaravdelningen är stängd för besök och telefonfrågor, öppethållandet i övrigt har begränsats.  Riktigt vad som hänt vet jag inte, det framgår inte. Satsningen i Eksjö ser jag heller inget om. Kanske är det som händer i Växjö ett tecken på förändring?