Ja vi åt mycket fisk förr. Även i inlandet åt man salt sill och det för att man tyckte att det var gott, dock inte med gröt (märklig idé), utan egen odlad potatis förstås och löksås till. De vanorna ligger inte 100 år tillbaka i tiden. Det räcker att tänka sig tillbaka 40-50 år. Mycket berodde också på var man bodde. Med en älv, sjö eller ett hav i närheten passade man på att hämta vad naturen bjöd alldeles gratis och åt all möjlig fisk. Den kunde kokas, stekas, torkas, rökas, frysas och saltas ned, så man hade variationsrik tillagning och förvaring och fisk året om.

Nu måste det mesta köpas, men nog äter vi på västkusten mycket fisk. Vi får mycket fin, färsk fisk här.

Frukosten på sågverksamhället Norrbyskär, utanför Hörnefors, Ångermanland, antagligen på 1920-1930-talet, bestod på sommaren av strömming kokt eller stekt och på vintern var det salt strömming eller stekt sill. Denna frukost intogs 09.00-10.00, med samma innehåll vinter, som sommar året om. Källa: Aldors minnen från Norrbyskär, Aldor Östman (vars sondotter är med i idol, om jag inte hört fel)

Antingen har min tremännings hustru hört sin svärfars far, som växte upp på Norrbyskär berättat om detta eller så är vi svenskar kända för att äta mycket fisk. Fast det kan jag inte tycka att det stämmer här i de trakter jag bor i, i alla fall.

Inte åt vi mycket fisk hemma och i skolan på 50-talet serverades fisk en gång i veckan. Så ofta serveras det fisk i mitt hushåll.

Jämfört med amerikaner äter vi mycket fisk!

Den salta sillen var dessutom ett av de första livsmedel man kunde transportera och förvara, så det åt man även i inlandet. Sedan kom det amerikanska fläsket, salt fläsk i tunnor.

Inlagd sill till midsommar.

Sill på julbordet.

Sill till påsk.

Det finns en sill-akademi.

Sillen har varit betydelsefull i minst tusen år, och saltades och transporterades och kunde försörja  stora armeér.  Senast sillen gick till i STORA mängder var på 1800-talet i bohuslän.

Läst att man i östra småland åt sill med lingon, vilket för mej låter som en ovanlig kombination.

I mitt hem serverades ofta fisk, stekt sill var vanligt.
Sade man: -Fisk nu igen!
Blev svaret:- Det är inte fisk, det är sill!

Blev aldrig riktigt klok på det svaret, men så är det ju!

Se bifogad bild!

-  Jag tycker bättre om fisk än sill.  Så visst är det en skillnad.

Äter aldrig sill till dessa helger! -  men gärna någon vanlig veckodag.

#4 Bor i sydöstra småland, och här äter man lingonsylt (krösamos) till i stort sett allt! Jobbar inom äldrevården och får alltid frågan, -Deka, du har inget krösamos te?

Jag har ett tidningrepotage där en av mina anor vid sin 100 års dag blir intervjuad av lokalreporter, han säger där;

jo vi har ju blivit över hundra år både jag och tre av mina systrar, det har vi blivit för Far födde upp oss på fisk, som han själv fångade i ån, varje dag.

Detta skrev läkaren i Hjo 1853, från Medicinalhistorisk databas.

Almogens förnämsta föda är Potater, som ingå i de flesta af deras anrättningar; Potater och Sill är deras hvardagsmat, äfven Fläsk och Kött alltid saltadt, samt torr Saltsjöfisk, Rocka, hvilken halstras på huggkubben och sedan "stufvas" med Potatis.

(Hur halstrar man på huggkubben?)

På samma sida 1853 står:

Fisket på sjön Vettern är mera mödosamt, än lönande, och idkas hufvudsakligen i slutet af under Sommaren och Hösten, då Siklöjan fångas. Asp tages endast på 2:ne ställen neml. vid Kråks egendom och vid Comministers bostället Hammarn af Breviks socken och går till endast 8 dagars tid under Nov. månad.

Men åt man ingen röding då? Eller abborre och andra fiskar?

Ja, det är ju konstigt!

Kanske hugger av vid halsen???  Fast hals på en fisk.:..??  

#9

Det jag skulle kunna tänka mig är att man med ett stämjärn eller likande föremål, karvade ut ett hål i huggkupen och tände en eld i "urgröpningen". Om man la dit något brännbart material eller inte vet jag därmed inte. Ovanpå kanske man la något typ av galler och på denna fisken.

En vild gissning.

Fast halstra torrfisk? Den bör väl vattnas ur först i alla fall. Jag tror det betyder att man hugger den i bitar. Det som heter Bacalao i medelhavsländerna.

#15 Ja, jag håller med men det verkar konstigt att skriva ut "halstras på huggkubben" om det betyder att den ska huggas i bitar. Var annars styckar man den? Då räcker det väl med att skriva att fisken styckas i delar. Men du har säkert rätt. Man kanske var övertydlig ibland på ett sätt som vi inte är idag.

Vi svenskar har alltid till för ca 40 år sen ätit salt sill. (De goda tiderna som kom efter kriget  och senare gjorde att sådan fattigmansmat försvann, tror jag.) Saltningvar en bra konserveringsmetod. Man lakade ur den när man tillredde den, alltså la den i vatten. Har ni inte hört talas om "Sotare" vilket är en delikatess som åtminstone tidigare serverats på de finaste restaurangen i Sverige. Alltså har man halstrat sillen eller strömmingen. Förresten lutfisk har ju också genomgått en form av saltning. Numera är ju salt sill, strömming m.m. dyra matvaror jämfört med förr. När man gjorde "Sotare" använde man saamma sak som vid bröd rostning, alltså att man la strömmingen på ett galler som man kunde lägga ett lannat galler på och låsa, det hade alltså gångjärn.

Har serverat mitt då 1½ åriga barnbarn senapssill med potatismos, vilket hon gillar väldigt mycket.

Jag har alltid gillat stekt salt sill med löksås. Det konstiga är att när jag är hemma i Sverige är det svårt att hitta hel saltad sill som man själv rensar och vattnar ur. När jag jobbar, som nu, i mellan östern kan jag gå in i närmaste butik och köpa fin sill för nästan ingeting.