#0 Det har stått mycket i tidningarna på sistone om denna "trend", dvs. att det är ovanligt många som byter namn - såväl för- som efternamn tydligen.

Jag tror inte du får några problem med att byta till Johansson.

#1 Har det? Det har jag totalt missat. Detta var enkom en tanke som jag gått och lurat på ett tag av personliga orsaker. Visste inte att det tagits upp i pressen.

Jag har sett en del i pressen och har nyligen upplevt det i min närhet.  När min farfars farfar dog blev 3 av hans söner som arbetade på samma ställe (Kattarps järnvägsstation)  UPPMANADE att byta efternamn. De två äldsta hade åkt till USA och  amerikaniserade helt enkelt sitt namn, men av de 3 hemma så tog  två namnet efter sin ursprungsort, och den yngste sonen tog ett namn efter sin hustrus släkt.  Orsaken till att de blev UPPMANADE var att det fanns 7 stycken med samma efternamn på platsen. Svårigheter för den som skulle betala löner!!   De bytte runt 1900 blankt.

Jag undrar tvärt om faktiskt, hur det egentligen förhåller sig med namnlagen förr?

För min uppfattning (som jag inte kan styrka, men gärna vill ha svar på) är att endast adel och borgare fick rätten till ett släkt namn.

Medan almogen verkligen inte fick något att välja på, för "Sven" var ju bara Johans son. Inte för att det var illa, men, men Sven fick ju också en son, som hette Svensson …. så tja… är det ett verkligen ett efternamn?

I ett ex. jag har i min släktforskning, är det tydligt pga not. utav prästen, att denna kvinna begärt att få sin faders efternamn, vilket hon inte bevilljades. Vad sa namnlagarna förr egentligen.

Hoppas jag inte bryter tråden  med följdfråga om namn

#4 Jag vet inte svaret men det ser säkert olika ut beroende på vilken tid det gäller.

Före 1901 hade vi ingen namnlag, de enda namn som var skyddade var adliga namn.

Annars var det bara attgå till prästen och säga till att "fr.o.m. nu heter jag Berglund", och så skrev han in det i folkbokföringen och sen var det inget mer med det.

Orsakerna varför man valde ett speciellt namn kan man sällan veta, om man inte har en historia i familjen, eller t.ex. ser en anknytning till något ställe där fmiljen bodde eller hade sin härkomst från.

Min farfar antog 1949 ett namn som han hittade på själv. I dag är vi sex bärare kvar, och det är bara jag och min bror som kan föra det vidare. Både farfar och farmor hade "son-namn" från början.

Jag vet inte varför farfar bytte namn. Han försörjde sig delvis som tavelmålare, och ville kanske av det skälet ha ett mer originellt namn att kunna skriva på dukarna. Av hfl framgår det också att farfar kom från en ganska splittrad familj som levde under rätt miserabla förhållanden. Farfars namnbyte kan ha varit ett sätt för honom att börja på nytt och glömma sitt förflutna. Så vitt jag vet, ville han inte umgås med sina syskon.

Jag har ibland funderat på att ta hans ursprungliga namn eller mammas flicknamn som jag hade tills mamma och pappa gifte sig, men mitt nuvarande namn är så inarbetat, så det lär inte bli av.

Min farmors morfar hette Anders Johnson dottern hette Johnson i efternamn, men sonen vägrade ta till sig nymodigheterne varför han hette Andersson.

Min svärfar tog sitte efternamn när han blev myndig eftersom hans syster och svåger bytte efternamn. De tog inte samma efternamn.

Jag ansökte om att byta efternamn för 4-5år sedan. Jag ville ha namn efter min biologiska far, men det gick inte för sig, i och med att jag var adopterad så räknades inte min biologiska far.

Jag har gått mot trenden och bytt namn till ett sonnamn!

Föddes Lindgren och hette det till för c:a 5 år sen. Ansökte då hos patent- och registreringsverket att få byta till Andersson.

Som orsak angav jag att jag tröttnat på att blandas ihop med min namne som bodde i samma hus (bodde då i lägenhet). Denna person och släkt lever ett kriminellt leverne med mycket droger etc. Kändes inte bra att få besök av privata indrivare, polisen kom jämt och ständigt (OBS, att jag faktiskt gillar polisen i detta avseende).
Min namne stal min post och försökte få ut mina skattepengar som kom på uttags avi, vilket uppmärksammades på posten och polisanmäldes.
Personen i fråga reggade ett flertal bilar på mig (hon hade lyckats få tag på mitt personnummer.) Hyrde bilar, beställde varor etc.

Mina barn började drabbas, de en del av min namnes makes släktingar bor i granntätorten och de fick för sig att vi var släkt.

Gifta mig var inget alternativ då jag och min sambo var särbo då.
Min motivering till patent och registreringsverket att jag skulle få anta namnet Andersson var att min pappa heter Anders i förnamn och jag (och barnen skulle slippa sammanblandningen med de andra) samt att barnen redan heter Andersson då det är deras fars efternamn.

#10 Det var ju en ruskig historia du har varit med, förfärligt att bli utsatt för det där. Hoppas du fått lugn och ro sen namnbytet då.

Jo, det har blivit mycket efter namnbytet. Har även flyttat tillbaka till mitt hus ute på landet. Min namne har bytt kommun och hennes make dog i en överdos så det har blivit lugnt.