Några speciella sorggardiner har jag inte hört talas om, däremot att man sydde ihop gardinerna på mitten för fönstren i det rummet där den döde låg.

Birger Sjöbergs Bleka dödens minut

Har tyvärr inte länken till kunskapskanalen. Ska se om programmet ligger kvar.

När jag läste Bleka dödens minut mindes jag det här med granris utanför porten. När jag var barn på 50-talet la man fortfarande ut granris utanför porten. Jag minns också att i den lägenhet där den döde bodde var gardinerna fördragna. Jag vet faktiskt inte om man hade den döde hemma. Det här var i rikets 3:e stad. Ingen berättade det för mig.

I julas var jag på besök hos en ung släkting. Det har varit mycket snö i Skåne i år. Hon hade lagt cypresskvistar på sin yttertrappa som julpynt och för att inte få in snö.

Jag måste säga att jag rös när jag såg kvistarna. Upplevde barndomen på nytt, hur läskigt det var att se granris utanför porten och veta att någon dött.

Är det någon som känner till något annat ord för "sorggardiner". Det går ju verkligen inte att finna någon information via nätet.

Nej nätet har inte mycket att bjuda på, hittade lite information kring seder och bruk och begravning, där det stod att man ofta klädde hela rummet i vitt,  vita lakan i fönstret och vita lakan över möbler och även täckte över speglar.

 Men det stod just bara det, ingen vidare information,

Just det där med att täcka över spegeln har jag för mig jag läst om någon gång … för att inte människans själ skulle kunna se in i spegeln…

Jag har hört talas om att täcka speglar i den avlidnes hus liksom att stanna klockan, eller klockorna, i huset.

Seder vid dödsfall och begravningar skiljer sej nog en del beroende var i landet man befann sej.
Far berättade en gång om begravningar på 30-talet (Värmland). På den tiden skedde alla begravningar på söndagarna, före högmässan.

Redan på lördagen gick kyrkvaktmästaren (en gammal smed) ut i skogen för att ta en massa granris. Granriset kördes hem till "vedbacken" på en "räv", en gammaldags slags skottkärra med brädbotten och långa böjda skalmar. "Räven" saknade sidostycken så breda saker som t. ex. stora grangrenar och meterved kunde fraktas på den.

Nåväl, på lördagseftermiddagen stod kyrkvaktaren vid en huggkubbe och högg med en yxa sönder det myckna granriset i småbitar som sedan spreds ut på kyrktrappan och utanför kyrkan på en yta om mer än två hundra kvadratmeter.

På måndagen efter begravningen skulle då allt det sönderhuggna granriset krattas upp och forslas bort.

Ett ganska meningslöst arbete kan man tycka, men kyrkvaktarn tog väl fäste på den gamla strofen ur Psaltarens 84:e psalm:

Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor

Intressant det här med granriset. det är ju vanligt med granris utanför ytterdörren till Jul, som fotskrapa och "jultradition" det där har jag ju gjort i många år utan att ha vetskap om begravningssederna gälland granriset.

Finns där rent av en symbolik i "granriset" som är gemensam.

Tror att "Räven"  är det som kallas rullebör,  - - - till skillnad från skottkärra!

Jag tror "Räven" är en sån här …

Så Skåning jag är, har jag alltid trott att "Rullebör" bara var just "skånskans" ord för skottkärra

#8 Ja, jag tror det men en "rullebör" har väl sidor? 
Det har inte "räven". Den är platt utan sidostycken.

#9 Visst, det är en "räv" på bilden". 

Nu har jag nog hittat vad svar det går att få i frågan.

Cheyenne sa "det måste finnas ett annat ord än sorg gardinen" Träffarna på Internet blev betydligt fler när jag sökte på "lakan i fönster" och kanske är det så att dom där lakanen så småningom byttes ut till vita gardiner, som jag mindes även min farmor kallade "sorge gardin"

I boningshus där sorg drabbat, hängdes ett eller två vita lakan upp för varje fönster och bands samman med ett svart band. De draperade fönstren skulle på detta sätt stå orörda ett halvår framåt. Skriver;http://www.genealogi.se/varmland/va/artikel2002_1.htm href="http://www.genealogi.se/varmland/va/artikel2002_1.htm" rel="noopener noreferrer" target="_blank">

PÅ SLÄKTDATA/ en artikel där det står; Det var vanligt, att man strödde hackat enris eller granris på golvet. Det berättas från en del ställen,att hela gården var strödd med hackat gran- och enris. Delvis var det för att hämma dålig lukt, men det var också för att hindra liket från att gå igen. I högreståndshem stannades klockorna på den tid, då dödsfallet inträffat. Speglar och fönster hängdes för med lakan eller andra stora tygstycken. 

Även här står; på Trollhättans begravn.byrås hemsida, där dom även berättar var ordet "jordfästning" kommer i från (mer än vad Anikmagasinet tema progr. visste)

Där har sederna varierat starkt över landet, golven beströddes med hackat en- eller granris, tygstycken draperades på väggarna, alla fönster täcktes med lakan eller annat tyg, runt väggarna ställdes granar, enar och sommartid även björkar. De dominerande färgerna skulle vara svart och vitt