Nej, det var spännande. Vet att mina föräldrar har ett antal band av den (tror jag) första upplagan, typ 40 år gammal eller nåt. Har för mig att det var Nordstedts som var ansvarig utgivare av de band mina föräldrar har.

Här kan man se ett smakprov på nyutgåvan.

Vi som var i Falköping i augusti hade föremånen att få lyssna på Dick Harrison när han berättade om sitt arbete med böckerna. Det var en fängslande föreläsning.

#1 I P1-intervjun talade han just om detta. Att de ca 50 år senaste åren av historieforskning om Sverige inte gjorts tillgänglig för "vanligt folk". Herman Lindkvists böcker beskrev han som anekdoter byggda på 50-talskunskap.

Mina söner har haft honom som föreläsare i Lund. Där sa han att grund- och gymnasieskolornas historieundervisning också bygger på så gammalt material att man måste "göra om allt" då eleverna kommer till universiteten.

Så det är säkert ett stort lyft med de nya verken. Bl.a. lär man ha skrotat de gamla begreppen sten-, järn- och bronsålder. De är tydligen inte relevanta. Och Nu får vi lära att Ansgar misslyckades i Birka, men redan på 800-talet var krsitendomen etablerad i delar av Västergötland. Mycket intressant!

#3 Och jag som älskar Herman!

Intressant att man anser att begreppen "sten-, järn- och bronsålder" är något förlegade. Det har man ännu inte fått "nys om" på min yngsta sons skola.

Idag fick jag de två första delarna i födelsedagspresent! Mycket läsning framöver…

Intressant, det där med sten-, brons- och järnåldern. Jag läste arkeologi i Uppsala på 70-talet. Sedan läste arkeologi på 90-talet, med ett 20-årigt hopp emellan då jag inte alls ägnade mig åt ämnet. Jo, jag började om igen, och det var tur. För de sten-, brons- och järnåldrarna som jag läste om på 70-talet, de fanns inte längre på 90-talet. Nya indelningar, nya rön.

Och nu är de borta! Ja, jag får väl ta en 2010-runda också…

Jag har så smått börjat läsa båda böckerna parallellt. Första intrycket är mycket positivt. Det är lättläst och mycket intressant.

Skriv upp på önskelistorna!

Jag har endast haft tillfället att bläddra i dem, men det jag iaf ser i del 2 så är det kanske mer en sorts Dick Harrissons egen historia, än just Sveriges historia. Förmodligen med all rätt, men det är stundtals mer än överskådligt och partier som annars tagit en större bit i anspråk stryks helt och hållet med ett tvärsäkert "Nej, så är det inte". Och varför det inte är så längre får vi ingen djupare förklaring till… Förmodligen pga platsbrist (banden är ju riktiga "klossar" ändå), men mitt intryck är att det hellre ska göras om och på nytt sätt än tidigare, än att vara pedagogisk och förklarande i alla sammanhang.

En detalj jag hakar upp mig lite på är all text om att Sverige som nationellt begrepp inte fanns förrän ganska sent osv (rätt), men i slutet finns en kungalängd ("härskare i kungariket Sverige", tror jag det står?) som inte överhuvudtaget visar på något annat. Flera av de där uppräkande kungarna (inkl tronpredetanter) härskade förmodligen endast delvis i landet, Götalandskapen eller Svealandskapen, om nu inget gemensamt Sverige fanns… Det kan nog förvirra en läsare, tror jag. Eller så är jag bara petig…

Glömde länka till en artikel också http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_3540457.svd

#8 Jag har inte hunnit så långt, men redan i början "blandas" det lite mellan just att Sverige inte fanns och att det ändå fanns…

En sak jag tänkt på (när det gäller andra delen) är annars att det skrivs mycket om källor och tolkning av dessa, dvs att man inte skriver slutanalysen direkt. Det tycker jag ger mig som läsare möjlighet att själv hålla med eller inte.

Ett par recensioner:

Martin Rundkvist i SvD

Maja Hagerman i DN

Hmmm… Blir skeptisk när nån vill skrota sten- järn och brosnsåldern som begrepp. Det är FÖRKLARINGSMODELLER, inget annat. Visst gör man fel när man ibland anser att de är absoluta sanningar, men lika fel anser jag det vara att stryka begreppen som har en viss pedagogisk poäng!