Hej AndersE!

Idag fick jag äntligen ändan ur vagnen och registrerade mej som medlem! Har varit inne på sidan många gånger och läst "allt".

Det var ditt inlägg ovan som fick mej att vilja skriva en kommentar.

Jag har sparat ner alla mina gamla bilder på ett USB-minne som jag alltid har i min ryggsäck som alltid följer med mej hemifrån.

Skulle huset brinna ner, eller en tjuv bryta sej in då jag är borta, har jag ialla fall kvar allt som fanns i datorn! Jag har även lagt in de bästa fotografierna från mina egna fotoalbum i datorn, för att ha dom kvar om det värsta skulle hända.

Efter något år köper jag ett nytt USB-minne och laddar ner på nytt

då jag inte vet hur länge ett sådant minne fungerar. Någon som vet?

Hälsningar Lissan

#1 Välkommen in i värmen!

Det var ju en enkel lösning. Måste vara ett lite "häftigare" USB-minne dock!

Ett problem är att jag hört att omkopieringar inte är helt problemfria. Små fel lär smyga sig in och bli större efterhand. Dator-lagring kräver ju att man anpassar till nya format hela tiden.

#1 Jag känner igen Din beskrivning….
Precis som Du har jag en separat hårddisk som jag har sparat ner alla bilder och dokument på. Dock står den också i en hylla bredvid datorn här En del filer har jag också kopierat till den bärbara (som mest står oanvänd i sin väska).

Fördelen med en hårddisk att det går att föra över filer mycket fortare än till ett USB-minne som tar evigheter…

Nu var det väl något halvår sedan jag säkerhetskopierade så det är väl dags snart igen. Dock är det väl lurigt att "tömma" den externa hårddisken först, något kan ju gå snett under själva överföringen.
O, hemska tanke! Man borde kopiera filerna en gång till på samma hårddisk men jag vet inte hur det funkar i praktiken.

Min andra kamera i livet köpte jag på 80-talet. Den hänger med än. Maken har en digitalkamera, men jag har vägrat ge upp att ta kort med min gamla kamera. Så bekvämt, att bara lämna in rullen och få korten efter någon vecka. Sedan har jag varit, väldigt duktig på att klistra in dessa kort i album. Tyvärr ligger det en hög kort kvar, som ska in i album, när lusten faller på.

Så var det, det här med korten från digitalkameran. Massor finns i datorn. Jag har aldrig kommit mig för, att föra över de som jag skulle vilja göra papperskopior på till ett usb-minne. Korten finns bara där i datorn, dåliga som bra och lär väl så bli. Jag lär nog aldrig ta reda på dem.

Jag ser ju vad barnbarnen tycker det är roligt att bläddra i albumen och se både kort av sin far, som liten och även av sig själva, som små.

Nu har jag bestämt, att jag tar upp den bildrulle, jag fortfarande har kvar i gamla filmkameran. Sedan får det vara slut med fotgrafering med den efter 25 år. Synd! För jag gillar den bättre än digitalkameran.

#4 Jag köpte en enkel Pentax systemkamera 1978. Den kommer fortfarande fram om jag skall ta bra bilder som tål förstoring. Men visst - 95 % minst av min fotografering idag sker digitalt.

Jag är glad för att jag tog så mycket diabilder mellan ca 1978-1993. De bilderna kommer att finnas kvar mycket länge.

Som jag ser det gäller det att faktiskt skriva ut sina digitalbilder. Många kommer sig inte för, oftast inte jag heller. Skriver man ut med bra bläck på bra papper garanterar vissa tillverkare en lång levnad för dessa kort. F--n trot, men de lär i alla fall hålla längre än att ha dem på DVD- eller CD-skivor.

Jag har redan ett antal fallerande DVD-skivor.

Jag bestämde mig för att varje kvartal skriva ut ett antal digitalbilder via Crimson, men jag kom av mig.

I vilket fall lär de av labb utskrivna digitalbilderna inte ha sämre hållbarhet än de usla färgkort jag har från 70-talet, tagen av någon kamera med en film som närmast var trådsmal.

Anders ett tips är att köpa en modern Pentax digital systemkamera. Den kan använda dina gamla objektiv och ger bilder som tål minst lika stor förstoring som din gamla analoga.

mvh/gurin

#6 Vi tog bilder för en tid sedan. Släktbild av tjugo personer. Svågern (prylkille) hade med sin nya fina digitalsystemkamera. Av någon anledning tog jag också några bilder med min gamla Pentax.

Kvaliteten på bilderna med min gamla Pentax var långt mycket bättre än de med digitalkameran. Så jag behåller nog min klenod. Bra att ha då det ska bli bra. 

Skulle jag vara än kräsnare så har jag en gammal Rollei som använder film där negativen blir 6x6 cm. De negativen och med den optiken. Då kan man förstora!

Min gamla Pentax ME Super med 135 mm optiken är helt underbar för porträttfoton. Men nog är en liten digitalkamera som man har i fickan praktisk, den kan vara med en jämt.

Det här med att säkerhetskopian av datafilerna oftast befinner sig i en låda bredvid datorn är ett allvarligt problem, inte bara i hemmet men även på arbetsplatser. Under ett moment i mitt liv så var jag ISO 9000 auditör och detta med att back-up kopian fanns bredvid datorn var mera regel än undantag. Det blev givetvis en anmärkning för åtgärd. Men det innebär inte att jag på något vis är bättre,

Men tråden var bra för det blev en impuls för att ta nya säkerhetskopior.

/Roolaid

Är jag en för stor pessimist, då jag oroar mig och tror att massor av kort kommer att försvinna i usb-minnen och hårddiskar?

Så praktiskt med negativen, som ligger i sina kuvert. Nog har jag sparat på USB-minnen och externa hårddiskar. Dessa "anonyma plastbitar" säger ju inget vad som finns i dem. Dessutom förstörs de med tiden, vad jag kan förstå.

#9 Din farhåga är nog högst relevant.

Negativ och diapositiv har med rätt förvaring en lång livstid.

Lagring på USB och hårddisk lär dels kräva omkopiering med visst mellanrum (det är nog oklart hur långt…) och jag har också hört att även med omkopiering kan kvaliteten efterhand bli sämre.

Att spara utskrifter - som gurin föreslår - är jag tveksam till. De riktigt gamla pappersbilderna (typ porträttbilderna) har ju visat sig ha lång hållbarhet, dock beroende på hur de förvarats. Modernare papper (som ibland är plast?) är jag mer tveksam till. Problemet är ju att man först i efterhand vet om hållbarhetslöften höll.

De som tog diabilder av märket Agfa på 50-talet har inte mycket att glädjas åt idag. De som valde Kodachrome eller Ektachrome har bilder med god skärpa och väl bevarade färger. Samma gäller de som smalfilmade med samma fabrikat. Jga tror ingen på 50-talet kunde få den informationen i fotoaffären…

Vill man vara riktigt säker finns det nog bara ett sätt. Kodachrome diapositiv film finns att köpa idag. Förvarar du den mörkt, torrt och svalt kommer du med all sannolikhet att ha fina bilder kvar om 60, kanske 100 år.

Och barnbarnens barn eller barnbarn kanske ler överseende åt kamraterna vars anor fotograferade digitalt?

En av mina elever förlorade ett stort arbete som han slitit hårt med en hel månad när hans usbsticka "dog". som tur var har han alla anteckningar kvar, men det blir mycket arbete att sätta samman det. Det skulle varit inlämnat igår, men han fick dispens. Jag har köpt en extern hårddisk till idag…

Jag håller på att scanna in negativ ur ett stort negativalbum. Denna bild är från en sommarcamping -63 skulle jag tro.

Jag är glad att pappa hade en bra kamera, som dessutom tog 6x6 cm negativ. Det gör att man t.ex. kan konstatera att någon hade en Taunus med stenskotts-skydd på strålkastaren!

Härlig bild, det osar 60-tal så det skriker om det.
Är det Er Citroën till vänster? Till höger står en Citroën CV2 som verkar vara i "cabriocoach-utförande".

De där strålkastargallren minns jag och de bilägare som hade gått steget längre och bestyckat sin bil med extraljus brukade skydda dem med "fodrade mössor" med tillverkarens namn på framsidan av dem, Bosch, Marshall, Hella..

#14 Ja, "paddan" t.v. var vår. Bakom den skymtar den Citroën-buss vi byggt om till husbil!

Den 2CV som syns till höger är nog min farbrors. (Alla 2CV är i "cabriocoach"… )

Jo, skydden för extraljusen med tillverkarnamn minns man!

Hade för mej att det fanns 2CV med helt plåttak också, men jag minns nog fel.

Hursomhelst, jag hade en god vän som köpte en begagnad 2CV som hade gått 18.000 mil, han körde den ytterligare 15.000 mil innan motorn började visa tecken på utmattning. Ganska fantastiskt för en liten motor med bara två cylindrar.

De där strålkastarskydden med firmanam finns väl fortfarande? De är numera av plast, förstås.

När vi skulle flytta till Frankrike med vår Volkswagen 1964 skaffade jag ett Bosch starktonshorn för att bättre göra mig gällande i den ganska vilda franska trafiken. Det monterades på främre stötfångaren. Redan första natten på fransk botten, i Nîmes, trycktes det effekivt in i framluckan av någon som visste hur man parkerar i det landet. Starktonshornet hördes sedan inte av mera.

#16 Jo, 2CV finns förvisso som t.ex. skåpbil, men den vanliga personvagnen hade alltid ett tyg- eller plasttak. Ursprungligen gick det ända ner till bakre kofångaren. Sedan blev bakluckan i plåt!

Du tänker nog på VW-bubblan - den hade normalt plåttak, men fanns även som "cabriocoach" med tyg över ett stort hål i taket.

Att motorn kan hålla så länge  kan bero på att man inte plockar särskilt mycket kraft ur den. Den allra första modellen tror jag var på 425 cc men effekten bara på 9 hk! En sådan körde min pappa runt i Europa med ca 1952.

#18 Nej då, jag tänkte inte alls på VW-bubblan. Jag hade bara fel minnesbild av 2CV.

Bubblan fanns ju i både i limo-modell (med eller utan soltak), cabriocoach och cabriolet.

#18. Den första 2 CV var faktiskt bara på 375 cc och bromsade 9 hk. Ganska snart ökade slagvolymen till 425 cc och senare kom den även med större motorer.

Ja, där ser man! Båda mina minnesbilds-siffror var rätt, fast inte samtidigt…

Men inte heller 9hk ur 375 cc är ett särskilt högt effektuttag. Att 2CV-motorer är slitstarka har jag hört tidigare. Min farfars sista bil var en 2CV. Den stod i hans garage när jag var liten och vi barnbarn lekte gärna i den. Dock saknade den motor. Den hade sålts för att användas någon annanstans…

För att återgå till ursprungliga inlägget och kommentarerna.

Jag håller just på och kopierar en del av mina digitala bildfiler - och det är ganska många från starten 2001.

Jag kopierar från en av mina tre! identiska bildmappar - hårddisk och två USB-hårddiskar (inte bara livrem och hängslen!) till ett just inköpt Kingston USB2-minne på 16GB.

Priset hos Clas Ohlson rimliga 299:-

De första 5 årens filer får precis plats. Så det blir nog ytterligare ett sådant minne. Och de skall förvaras på annan plats än här hemma!

Överföringshastigheten helt OK med USB2, men för dom som har gamla USB1 så tar det lååååång tid! 2:an lär vara 40 ggr snabbare. Men även USB2-minnen varierar i överföringshastighet.

#22 Jo, det är överkomligt att köpa hårddiskar att spara på och visst borde man ha några kopior på olika ställen.

Frågan är om hårddisken är värd något om 30 år?

Jag har lite svår att se hur ni får plats med alla kort på 16gb. Jag fotar RAW vilket i den äldsta systemkameran jag har Olympus E1 ger Rawbilder på lite mer än 14 meg styck. Den senaste E3 komprimerar RAW-formatet så där blir bilderna mindre, trots att de är dubbelt så många pixlar. Sedan ska bilder framkallas, vanligen till en jpg vilket i full storlek ger ca 5 till 7 meg styck. Skall bildern i tryck blir det tiff, vanligen kring 30 meg styck.

Jag sparar givetvis inte alla bilder men många har det blivit genom åren och många lösa hårddiskar ligger inte särsklit säkert i kartonger i min bokhylla.

Som tidigare 2CV-ägare blir jag smått nostalgisk av att se Anders bild, med padda och allt. Kör i dag en mycket tråkigare Citroen Berlingo.  Varje gång jag ser en 2CV känner jag ånyo suget.

mvh/gurin

#24 Själv längtar jag efter en D-modell. Pappa hade tre under olika perioder och själv har jag haft två, varav en som reservdelsbil. Brukar alltid säga att jag ska ha en D som pensionärsobjekt. Drygt tio år kvar…

Att bevara gamla bilder för framtiden sysslar jag en del med.

Just nu ligger de på tre ställen, datorns D drev, extern HD och

DVD skivor. Helst vill jag lägga bilderna på papper, hög kvalitet.

Vårt lokalhistoriska arkiv har negativ från 1895 fram till ca 1980.

Vi uppskattar antalet till omkring 60.000. ca 20.000 är glasplåtar

med en fantastisk upplösning.

Boktryckarkonsten har ju några år på nacken, jag tror däför att

bilder på papper, trykt med "arkivbläck" håller garanterat 100 år,

är vårt sätt at bevara för framtiden.

Jag har fotograferat sedan 60-talet, för tre månader sedan inköptes

et Olympus E-520. Det kräver ny lärdom annars blir bilderna faktisk

sämre, som någon säger här.

Därför  kan lite nyfikenhet och leklust ge gott resultat med tiden.

Hoppas ni har överseende med språkliga fel, ordval och stavning är

blandat svensk och dansk. Har lika många år i båda länder.

Mads

#26 Hej Mads!

Vad är det för lokalhistoriskt arkiv du nämner?

Hej Anders

Det är et arkiv som ligger i Fjerritslev, Nordjylland.

Vår hemsida finns inte mer, kanske vi får en ny,

när frågan om kostnad m.m. avgjorts.

Mads

#28 OK, jag som hoppades på något från Nv Skåne… ;-)

(Jag får nöja mig med dina fina 60-talsbilder…)

Tyvärr, det är "stenålder" från min tid i Ängelholm.

Men jag har några från dagen H.  Bengtssons Musik lånade oss

pågar folkvagnsbussen, vi körde lite i Ängelholm, tog några bilder.

Landskrona Museum fik 25-30 diabilder från 70-talet.

Kanske de finns på dereas hemsida.

Museum  - Sök foto och skriv Mads Godiksen i - fotograf,

så skulle min bilder dyka upp.

#30 Jodå, dina bilder från Supra finns med!

Dagen H - länk!

Tackar jag letade förgäves efter dagen H här.

Mitt gamla kamera köpt för 9:75 på rea.

Nymonterat bälg.

Denna mystiska farkost / UFO såg jag i Skälderviken.

Vet någon från vilken planet den kommer ?

#33 Fin kamera. Den tar du ännu fina bilder med gissar jag?

#34 Kul! Var det Sibirien-farkosten som kom på villovägar?  

Menar du Gösta Karlssons (hette han inte så ?)

#35 Det gamla Zeiss kamera använder jag inte mera, kan man köpa film till det ?

#36 Just den! Jag var faktiskt där och kikade innan man cementerade. Det var intressant!

#37 Vet inte. Jag har själv en gammal Zeiss ikon - "Super Ikonta" som det skulle vara roligt att ta bilder med.

#38 #36 Kul du säger det, vi cyklade till stranden den vägen, förbi

gläntan, med konstiga cirklar. Det var i slutet på 50-talet.

#15 Jag har för mig att Citroën husbilen tidigare ägdes av

riksbanken.

Mads

Lite kul är det att se att du i princip kommit till samma slutsatser som jag, att det bästa nog är att göra högkvalitativa papperskopior. Jag önskar dig lycka till med din E520. Det kommer att bli bra bilder med tiden. Det är många inställningar att lära sig, men när de väl sitter behöver de inte ändras särskilt ofta.

mvh/gurin som fotar med E1, E500, E330 och E3.

#40 Var har du hört det? Jag har hört att det var en bankbil i Stockholm men att den skulle ha tillhört Stockholms Enskilda Bank. Jag är dock inte alls säker.

Jag såg bilen hos Bengt, där var synliga spår efter texten på

bilens sidor. Finns det andra som minns ? Kanske Bengts pojkar.

Jag vill inte påstå med säkerhet att det var en riksbank bil.

#43 Aha! Jag har inte hört att Bengt var inblandad, men det är ju inte konstigt om han var. Jag skall skriva den bilens historia snart har jag tänkt…

Det enda som lär återstå är en växelspaksknopp!

Jag vet inte om Bengt arbetade med bilen. Kanske bistod han med

goda råd.

Bengt jobbade med sin egen husbil då, Hjulia.

En bild med Hjulia kommer här.

Jag har en bild från 1967, Folkets Hus på Östergatan.

Hamnar den på fel ställe får ni ursäkta.

Ändra stavningen i rubriken

Det lilla lärarkomplexet har varit framme med rödpennan nu

#47  just det, en enkel och snabb operation.

Ang bilder så är nog papperskopior oöverträffade ur kvalitetsynpunkt, men har andra begränsningar. Har skannat  ca 1 kubikmeter gamla negativ + glasnegativ, dia och svartvita positiv från ca 1850-talet och frammåt. Hade aldrig kunnat göra papperkopior. Däremot har jag delat ut DVD-skivor och USB-minne till mina söner och även till släktingar. Även om dom inte är intresserade så har dom en kopia "OM NÅGOT SKULLE HÄNDA"  och skulle någon DVD förstöras så hoppas jag att någon annan har en kopia kvar.  Har en Epson 4490 PHOTO - scanner. Det jag grubblat över länge är,  - vad ska jag göra med mina smalfilmer?  Har filmat av dom på ett enkelt sätt men bör nog göra omdet med mer kvalitet.

#50 Börja här och läs gärna igenom alla artiklarna i serien!

#51

AndersE

Jag känner mig tvungen att höra med dig om du fortfarande lider av den frankofila dragning till fordon som resten av din släkt gjorde under din uppväxt?

Eller har du blivit en mer realist angående fransmännens brist på innovativa idéer under 80- och 90-talet när det handlar om bilbyggande?

Dock har man i dagens läge från Citroën med C6 visat att man faktiskt kan bygga vackra bilar med viss kvalité.

Jag har resingerat. De digitala korten ligger osorterade i datorn och säkerhetskopieras med långa mellanrum. Visst är det  trevligt när korten dyker upp på skärmen, som skärmsläckare i storfilmsformat eller man vill skicka dem via mail till någon, men se´n då?

Är man den typen, som inte tycker om att trixa och joxa med korten och sortera in dem i mappar, så lär de nog inte få någon lång livslängd heller. Jag har fortfarande inte framkallat ett enda kort av de digitala. Nej, jag tar några kort då och då med min gamla kamera och pallrar iväg till någon fotoaffär för att få dem framkallade.

Men säger någon, det är ju så kul, allt detta, man kan göra med korten! Men ärligt talat satt du tidigare och sorterade in dina papperskopior i album? Det har jag däremot gjort, men nu ligger det en hög och väntar på att bli inklistrade.

Att spara de digitala korten både här och där, är det någon garanti för att de ska finnas kvar om 50-100 år? Om de som ska ta hand om allt man lämnar efter sig den dag man dör, inte bryr sig att kolla på separata hårddiskar och alla andra ställen man sparat sina digitala kort, utan bara slänger iväg allt, då har man i princip bara sparat för sin egen skull, aldrig för sina efterlevande.

Får du ett album eller en skokartong med kort i arv, så nog kanske du tittar på korten eller lämnar dem till någon annan, som ev kan vara intresserad.

Jag är så glad att det finns någon annan, (Anders funderingar i början av denna tråd), som är tveksam till att dagens kort kanske inte överlever någon längre tid.

#52 Min Xantia har gått nästan 28 000 mil och gick nyligen igenom besiktningen utan en anmärkning. Jag är precis på gång att beställen en ny C5…

#53 Det är nog som med pappersbilder. Ju bättre sorterat och namngivet detso större glädje för de kommande…

De nya C5orna ser mycket trevliga ut. Det är verkligen tråktigt att de övergivit hydralfjädringen i de mindre modellerna. Provkörde en C3 Picasso för någon månad sedan. Ser lite lustig ut, men är väldigt praktisk, inte lika praktisk som min Berlingo dock.

mvh/gurin

#55 Självfallet har jag valt gashydraulik…    

Med undantag av GS har den fjädringen dock aldrig funnits i annat än "topplinjen".

Så mycket grön hydralolja som jag hällt i de gamla BXarna som pappsen körde. Den jag gillade bäst var en -88 års BX med automatlåda. Brorsan "ärvde" den senare. Sedan kom nya avgaskrav om årsmodellerna efter var helt klart sämre.

Xantiorna var inte så dåliga de heller, men likt BX var de aldrig toppmodeller. CX och XM, vill jag minnas.

C5 var visserligen toppmodell ett tag men nu har vi C6.

Men du kanske med viss rätt hävdar att om bilen har hydralisk fjädring ingår den i tipplinjen.

edit: menar givetvis topplinjen. I tipplinjen ingick nog de 2cv:er jag haft. I alla fall enligt de som åkte med som passagerare i en rondell för första gången.

mvh/gurin som saknar hydralisk fjädring. Å andra sidan behövs den inte på Gotland. Här är vägarna jämna och fina. "potthålen" lyser med sin frånvaro. Annat är det i Ångermanland.

Hm, jag verkar ha hamnat i fel diskussion

#57 OK, håller med om att BX och Xantia var översta toppen…