#0 Om jag tror jag är på rätt spår kan jag lägga in en person. Sedan försöker jag någonstans redogöra för mina motiv och de problem jag stött på.

Ett skäl för mig att föra in även tveksamma kandidater är att jag då tycker det blir lättare att pröva hypotesen.

Jag har ju inte hittat en tveksam kandidat.

Snarare har jag ju hittat den mest troliga personen.

Jag skulle våga påstå att jag är till 98% säker. Hon har ju inte det mest vanliga namn i o m efternamnet Christoffersdotter.

Det kan ju vara så att du har tolkat samma datum både som den 11:e och som den 17:e, och i så fall har du ett datum mindre att bolla med.

Jag har samma dilemma som du, Richswe, när det gäller min farfars mormor. Hon var född 1801, men det saknades både datum och födelseförsamling i Tystberga husförhörslängder för tiden då jag började följa henne bakåt. Det var när hon hade fött min farfars mor 1823. I vigselboken stod hon som "dotter i Reflinge". När jag hade hittat henne där, gick jag steg för steg bakåt i tiden och fick så småningom ett födelsedatum i en husförhörslängd, i juni 1801 tror jag det var. Men vid kontroll i födelseboken stod ett födelsedatum i april, om jag inte minns fel. (Är inte hemma utan tittar in här under lunchpausen på jobbet.)

Jag har i alla fall tyckt att jag kontrollerat så noga, att det måste vara rätt kvinna jag funnit och har knappat in henne som farfars mormor i Min släkt.

Liknande problem i db för Othem Gotland står min farfars syster Hilma christina som Hulda Lovisa alla dtum stämmer även makens namn så det är nog rätt kvinna som jag hittat.

Jag har flera såna personer i min forskning, där jag följt dom framåt och bakåt och mittemellan och kommit fram till den mest troliga förklaringen. Men jag redogör för problematiken i mina anteckningar, berättar var uppgifterna krockar osv.

Jag har även en kvinna som bytte patronym. Född Johansdotter, men heter Andersdotter som gift. Allt annat "stämmer", och jag vet exakt var hon bytte namn.

Såna här troliga fall av felskrivningar är ju egentligen inte så konstiga med tanke på hur lätt man själv skriver fel. Man tänker skriva en 8a och plötsligt står det en 5a på pappret framför en… När det sen ska bäras svettiga och flåtiga flyttattester till nästa församling blir det än mindre märkligt.

Jag skriver alltså in personerna i min forskning. även om de inte är bevisat rätt bortom alla tvivel.

#3

Tack för ditt förslag om att jag kanske har tolkat fel. Men jag tycker mig se väldigt distinkta skillnader mellan 11 och 17 i de längder det gäller. Men jag förstår utan tvekan din tanke!

#4

Ibland undrar man hur dom tänkte förr i tiden när man blandade hej vilt i böckerna och inte var så nogrann som vi nutida "forskare" är. Men jag tycker liksom du att jag har tittat och kontrollerat så noga att jag känner mig säker på att detta är rätt kvinna.

#5

Inte bara jag som har sådana här dilemma alltså. Och det verkar vara väl spritt i landet. Inte ens på öarna slipper man undan.

#6

Men jag förmodar att du redogör för alla konstigheter innan du skriver in dem?

Kommer nog göra något liknande med mina problem.

Har ett par i samma släktlinje där det inte bortom allt tvivel är bevisat att fadern verkligen är den korrekta fadern.

Uppgifterna som förekommer i hfl får vi nog ta med en nypa salt. Det är klart att prästen (eller hans hjälpreda) som satt hemma och förde över uppgifterna från den gamla hfl:en till den nya ibland kunde vara okoncentrerade. Troligen förekom ingen kontroll läsning efteråt. Husförhören var väl mera en koll på familjernas sammansättning och om de kunde katekesen Det är födelseboken som gäller.

#8 Absolut! Jag har i min forskning exempel på personer med samma för- och efternamn, födda i samma socken, i samma by, samma år, vars födelsedatum senare i husförhörslängderna har blivit förväxlade, så det är lätt att komma snett om man inte ser upp.

Med så många "bevis" skulle jag fört in personen med * och en förklaring helt enkelt. Många gånger har jag precis som flera funnit olika datum för en och samma person. Man kan ju bara redovisa källan. I ett utav mina fall försvinner en person helt, för att ytterligare något år senare dyka upp igen, men där har åtminstone prästen noterat sitt eget slarv med noteringen, bortglömd . Så självklart bekicks många fel i böckerna. Sannolikheten tycker jag du har prövat.

Det verkar som dom flesta av er skulle ha fört in den personen jag beskrev i ert träd men dock med en lite notis om min väldigt lilla osäkerhet.

Min farfars mormor står i födelseboken som "Sven", men hon var en Sara, och det är helt klart att prästen skrivit fel.

Detta är i Gestad, Dalsland, och jag har följt henne i alla hfl, och det är ett skriv- eller tankefel i födelseboken.

Är det bara att datumen skiljer som är osäkerheten? Om du kan följa personen från födseln i födelseboken och sedan som barn i rätt familj och sedan vidare tycker jag inte det råder någon osäkerhet alls, även om datumet förvanskats ett par gånger på vägen.

Som andra har sagt så var det lätt hänt att prästen förde över någon siffra fel mellan de olika böckerna eller flyttattesterna han laborerade med.

Jag har tusentals sådana exempel. Jag blir mer förvånad om ett datum är rätt hela vägen från födseln till döden!

Däremot kan det ju bli problem om man har ett glapp någonstans i källorna. Kanske husförhören börjar först när personen är i vuxen ålder, och man inte kan se familjen samlad.

Alla osäkerheter ska man notera noggrannt, bra att det påpekas också!

#7 vet inte riktigt vad du menar med "Innan jag skriver in dem"?

De flesta av mina problematiska personer hittar man ju som föräldrar till en ana först och finns ju bevisligen i den åldern med ett namn.

Just kvinnan jag använde i mitt exempel kan till och med ha emigrerat under namnet "Jonsson" (hennes avlidna make hette Jöns Bengtsson, och barnen alltså Jönsson), men detta är ganska osäkra uppgifter, som finns antecknade för att undersökas vidare.

Jag gör noggranna anteckningar på alla mina personer, när jag gör extraordinära efterforskningar, alltså inte bara magnlar och verifierar deras existens och leverne i kyrkböckerna utan problem. Det har jag lärt mej med åren. Att inte bara skriva det jag hittar, utan även var jag sökt och inte hittat saker, efter åtskilliga deja vu-tillfällen när jag kommer på att jag bläddrat igenom den där husförhörslängden flera gånger innan i jakt på samma person.

För mej är det är en lika viktig del av forskningen att redogöra för, liksom troliga felskrivningar, andra tolkningar av andra forskare som har anteckningar om samma person (kanske med annan tydning av födelsedatum e.d.), skriva ner resonemang över vilka uppgifter jag personligen tycker är troliga utifrån de källor jag kollat i förhållande till andras avvikande uppgifter osv. Forskningen är för mej långt ifrån att bara bokföra bensäkra uppgifterm för då skulle nog forskningen vara ganska tråkig - det är ju detektivandet som är det roliga!

Jag vet inte vad som är rätt och fel i släktforskarkretsar, jag dokumenterar på mitt sätt och källhänvisar så noga jag kan utifrån min 15 åriga forskningsvana (och mitt källangivelsesystem har ändrats en del genom åren för att bli så allmängiltigt som möjligt, men det är en annan diskussion).

Tycker var och en får ta ställning till hur deras forskning läggs upp och vad som är viktigt för dom.