Det är jobbigt att gravar försvinner.

Ofta beror det ju just på att den som innehar gravbrevet och därmed ansvarar för skötsel och betalning för graven, avlider och vid en bouppteckning så noteras inte detta. Vid en bouppteckning borde det tas upp då detta är en kostnad för dödsboet men det görs det icke. Personligen tycker jag också att kyrkogårdsförvaltningen borde ha bättre administrativa rutiner då någon som innehar gravbrevet avlider, alternativt att det alltid finns med som en post vid bouppteckningen.

#1 Nej graven var där. Men med en ytterligare ett namn till de som redan vilar där.

Jag ber om ursäkt! Jag missförstod ditt inlägg. Verkligen ledsen för detta.

#3 Inget att be om ursäkt för. Det som du beskriver i #1 har hänt med en annan släktings gravplats i Örebrotrakten.

Däremot fungerade det i Ängelholm. När min bror avled kontaktade kyrkogårdsförvaltningen både mig och min svägerska om mina föräldrars gravplats eftersom gravbrevet var utställt på min bror.

#0  Jo, nog är det så, när en släkting avlider ångrar man inte det man har gjort och sagt utan det man inte har gjort och sagt.

Beträffande gamla släktgravar har jag för säkerhets skull "mutat" in så många som möjligt i mitt namn för att de inte ska försvinna. Kostar någon krona men det är överkomligt, några hundralappar för en 25-årig gravrätt, det tycker jag är helt OK. (naturligtvis ingår ingen gravskötsel i detta låga belopp utan endast gravrätten och vetskapen om att stenen inte tas bort och graven inte återanvänds).

Ronny-K, ja, jag läste ditt inlägg slarvigt och trodde att stenen var borttagen till förmån för en annan släkting. Ber ännu en gång om ursäkt för detta.

#5 Jag håller också på att muta in anors gravar men jag stöter på patrull. Jag känner inte att jag kan ta på mig alla gravar. Jag kan betala för gravrätten men har svårt att hinna med skötseln pga avstånd. Kyrkogårdsförvaltningen har faktiskt rätt att plocka bort en sten om de anser att graven missköts. När jag ringer släktingar som är barnbarn till den avlidna och där jag är barnbarnsbarn, så är de inte intresserade av att ta över skötseln av graven.

Ibland får jag reda på via CD'n "Begravda i Sverige" att en gravrätt har gått ut eller är på gång att gå ut. Kontaktar då närmast sörjande i släkten (barnbarn). Då säger de: Ja men det där har nog kusin Karin koll på (ett annat barnbarn till den avlidna).

Vet inte hur mycket tid och energi jag ska lägga ner på detta.

#6  De släktingar du kontaktat är nog inte så värst "sörjande", kan jag tro.

Jag har gjort så att jag helt enkelt har kört över alla ev. släktingar och tagit över  diverse gravrätter utan att tillfåga dem, ingen har hört av sej eller protesterat än…..

De tycker väl att det bara är bra att den där halvfnoskiga släktingen tar hand om det hela.

#0 Den som väntar på något gott väntar inte för länge, men den som väntar på någon som gått bort har väntat för länge…

Jag känner igen det där. Goda föresatser är inte mycket värda om de inte omvandlas till handling. Samtidigt får man ju inte vara för hård mot sig själv. Tid är en vara med begränsning och man kan ju inte hinna med allt.

För 16 år sedan avled min mor oväntat, bara 69 år gammal. Jag lät begrava hennes aska i samma grav som min mormor och morfar blev begravda 1958 resp. 1963. Vi hade naturligtvis inte diskuterat hennes begravning. Det gör man ofta inte.

Jag upptäckte att gravrätten fortfarande stod i morfars namn fast min mor hade betalt för skötseln i alla år. Juridiskt tillhörde graven min mor och hennes syskon, sa man, fast alla var borta. Jag ville naturligtvis ha gravrätten i mitt namn.  Jag fick kontakta alla kusiner och få dem att skriva på en överlåtelsehandling. Betr. en morbror som var barnlös ville kyrkogårdsförvaltningen att jag skulle inhämta ett godkännande från hans fru som då var 85 år och bodde i Västerås, där min morbror hade bott i över 50 år. Jag kom undan genom att säga att moster var senildement, vilket inte var helt lögn. 

Nu går jag och funderar på hur länge jag ska behålla graven. Jag är en modern människa och funderar på en minnelund för min del. Jag har frågat min dotter. Svar: Gör som du själv vill. Mina kusiner börjar packa hop. Det är inte så många kvar som minns mormor och morfar.

En gång var jag på Père Lachaise-kyrkogården i Paris. Där fanns det murar med små fack för urnor. Det heter något speciellt Co… (Kommer inte på ordet just nu). Så praktiskt egentligen. Inte mycket skötsel, bara en liten vas där man kunde sätta en blomma.

Var det inte någon som nyligen auktionerade ut sin mans gravfack som var beläget intill Marilyn Monroes?

EvaMorfi. Du tänker på Kolumbarium. Vi diskuterade just kolumbarium för ett tag sedan. Se länk till tråden. I tråden finns även en pdf-fil där du kan se några av de kolumbarium som finns i Stockholm.

Kolumbarium

Columbarium.

Länk

EvaMorfi, du får skrolla ner till inlägg #30 innan kolumbarium nämns.

Två själar och en tanke!

När man vill länka till en speciell kommentar kan man koopiera länkadressen och sedan skriva # och kommentarsnummer sist.

Så här!

#13 Tvillingsjälar

#14 Verkar fungera bra…!

Columbarium var det ord jag hade i huvudet men inte kunde få fram.

Alla människor bor inte i Stockholm. Några bor ute i "provinsen" som danskarna säger , tror jag.

#16 Som lappgubben sa efter sitt besök i huvudstaden:
Stockholm är nog bra men det ligger ju så ocentralt!

Var någonstans har jag skrivit att du måste välja Stockholm? Det var mer som information om att pdf'en fanns med foton från olika kolumbarier.

Det går bra att söka själv också - som vi dryga stockholmare brukar säga.

#14 Märkligt, jag kan inte öppna Din länkhänvisning, Anders.
Det händer ingenting när jag klickar på den. Konstigt.

#20 Prova igen!

Märkligt, när jag klickar på länktipset i #14 scrollas sidan ner till det sista inlägget i tråden, inget mer händer. 

Alla andra länkar funkar att klicka på.
Nåja, inget att stånga sej blodig på.

Funderar själv på det här med gravar, då min mor nyligen gått bort. Hon kommer att urnsättas i farmor och farfars grav, då pappa har gravrätten dit och han vill själv begravas där. Men annars hade min mor ganska alvarliga tankar på att hon ville ligga i minnes lund, så att ingen skulle behöva ha problem med att sköta en grav efter henne, men framför allt ville hon dela vilo plats med min far. Så nu blir hon gravsatt i alla fall.

Min farmor och farfars grav har pappa gravrätten till och alla andra släktgravar på den kyrkogården har släkten rättigheterna till. Det var för några år sedan som kyrkan där ville ha ansvariga för alla gravar som skulle vara kvar. Även de äldsta. Men släkten kunde enas och dela gravarna, en har farmors föräldrars grav, en farfars föräldrars och en farfars farfars grav. Men det var en debatt innan allt löstes, då var ändå alla med på att gravarna skulle bevaras.

Det är värre med mormor och morfars grav som ligger så långt bort och min morbror som bor där börjar bli gammal. Så där förväntar jagmig inte annat än att den försvinner så småningom. I övrigt har jag ingen koll på gravar i släkten. Borde kanske kolla mormors föräldrars grav. Misstänker att morfars föräldrar fick fattigmans gravar, så de finns nog inte kvar.