Här lite om Beijboms bok

Det där är bra exempel på det som jag har som vision med min egen släktforskning. Att kunna lyfta ut enskilda människors liv och göra små berättelser av dem. Att i en mix av text och illustrationer göra släktforskningen tillgänglig och "lättsmält".

Jag har gjort de vanliga utskrifterna som är möjliga med t.ex Disgen, men det blir för tungläst för den som inte är "fanatiskt intresserad".

Det är en utmaning att presentera sin släktforskning…

Anders!

För att dela med mig av min vision och kanske inspirera andra att kåsera kring släktforskning i allmänhet (i detta fall speciell inriktning på emigrantforskning) bifogar jag mina stolpar till ett dylikt uppträdande. Jag tänker använda videokanon och extrahögtalare för  eventuella ljudinslag.

Jag är mycket tacksam för synpunkter/tillägg.

Är det alltså ett planerat föredrag? Hur mycket tid har du på dig? Första intrycket är att du "gapar över mycket"…

Utkasten är att betrakta som ett "smörgåsbord" från vilket jag skall plocka delar så att det passar dels tidsmässigt - ca 90-120 minuter, dels åhörarnas intresse/nivå. En del material hade jag tänkt placera på min hemsida som ändå måste göras om helt.

Vilken åhörarkategori? Allmänt intresserade eller nybörjarforskare?

Åhörarna är medlemmar i Svanskogs Hembygdsförening - troligen är de fleasta äldre, datorovana. men även några, mycket mer kompetenta släktforskare än jag finns med. De senare har jag en dialog med för att bolla idéer och få lite material från.

Så det blir lite av en presentation av man kan uträtta i den nya digitala världen för att undersöka sitt förflutna och lätt knyta kontakter långt bort via Internet. Jag hoppas att genom att presentera ett praktisk fall göra presentationen mer levande och intressant.

Men som du sa tidigare - koncentrera på ett par punkter är nog bäst. annars blir det "mycket av inget".

Jag tror också att tanken att låta ett praktiskt fall vara den "röda tråden" är bra.

Jag hörde en kvinna göra en fängslande presentation av pedagogik en gång. Hon hade fått följande råd en gång:

• First, tell then what you are going to tell them.
• Tell them.
• Then tell them what you just told them.

Alsterolle.

Det där verkar mycket spännande och jag hoppas att det kommer att gå bra.

Du skall dock få ett råd av mig som går stick i stäv med vad Anders skrivit. Jag har i många år hållit universitetsföreläsningar och skriver av erfarenhet. Tala inte om vad du skall tala om mer än rubriken. Det funkar i de flesta ämnen men oftast inte i historia. Lägg inte på någon transparang eller dylikt med punkter du skall hinna med. Du kommer nämligen med största sannolikhet inte att hinna med allt du tänkt. Det tar mycket längre tid än vad man tror.

Ju mognare publik du har desto längre tid tar det. De ställer nämligen intelligenta frågor och börjar diskutera och göra utläggningar som stör ditt schema. Om de gör det bli inte stressad utan se det som den komplimang det är. En ointresserad publik talar inte tillbaka. Kom ihåg att hela tiden föra en dialog och svara på de frågor du kan svara på. Publiken får då ut mer av föreläsningen även om du blir frustrerad eftersom du inte kommer till de poänger du tänkt göra.

Eftersom du inte i förväg talat om vad du skall säga så blir inte publiken irriterad över att tiden tar slut när du bara kommit halvvägs. Det är bara du som vet att halva manuset är kvar. Vet publiken att hälften är kvar kan de bli missnöjda.

Anders sista pedagogiska punkt är däremot utmärkt. När det är tre minuter kvar summera alltid, om det går vill säga. Om du mot förmodan har tid kvar så skadar aldrig en lång sammanfattning med öppna frågor till publiken.

Tänk också på att använda belysningen i rummet. Använder du en kanon kan det vara bra med mörklagt, men glöm inte att tända efter varje bild, sekvens, eller vad det nu är du visar. Är det mörkt får du ingen dialog och inga frågor, eller i alla fall färre.

 Men du kanske visste detta sedan förut, eller hållit tillräckligt många framträdanden för att ha utarbetat en bra metod på egen hand?

mvhoch lycka till/gurin

#9 Vilka kloka tankar gurin! Jag instämmer helt!

Det är naturligtvis stor skillnad mellan att framföra ett "budskap" där man är mån om att få med "allt" och vill kontrollera att det "gått hem". Min erfarenhet ligger främst i att hålla lektioner.

För ett "kåseri" är det helt klart bra att ha ett manus, men inte något bestämt mål. Låt publiken avgöra slutresultatet! Samtidigt kan jag tycka att det också blir svårare att hålla tråden - och att göra avslutningen. Krävs lite improvisationsförmåga…

Visst, det är mycket svårare att hålla tråden. Men börjar man driva från tråden på grund av att publiken drar åt ett annat håll, kommer publiken att se dig som en lysande föreläsare på grund av din flexibilitet och den breda kunskap du uppvisar i och med att du kan följa publiken.

Detta är inte grundskolan, det finns ingen läroplan som skall hållas. Det finns inget som säger att du måste ta upp de exempel och driva hem de poänger du förberett.

Vi som håller publika föreläsnignar bör fundera lite över varför folk går och lyssnar på dem. Du, som föreläsare, finns ofta i underhållnigsbranschen, vare sig du vill det eller inte. Publiken måste tycka att du är mer underhållande än dagens TV-program, eller bio, eller samkvämet med grannarna, annars går de efter paus och kommer inte åter. Du måset också kunna ge något annat än en skriven bok. Ditt konkurrensmedel är den fria interaktiviteten. Den som man i dag försöker uppnå på konstlad väg, med datorer. Inget går dock upp mot personlig kontakt med kunsapskällan, i detta fall föreläsaren.  Då går det inte att stå och blint följa ett manus. Då kan publiken lika gärna läsa en bok i ämnet.  Man behöver inte kunna särskilt mycket egentligen. I tvåvägskommunikationen sätts egna tankar i gång hos publiken, som de direkt kan reagera på genom att ställa frågor. Som föreläsare får man ofta en sådan respons att ens egna funderingar sätts i gång och en del synpunkter som man själv aldrig skulle ha kommit på själv kommer fram.

En liten varning bara. En enstaka person i publiken utgör inte hela publiken.

Alsterolles upplägg är egentligen alldeles utmärkt eftersom det går att avsluta efter varje moment. Problemet kan vara att ha en människa  i väntan på att bli uppringd. Denne bör ha klart för sig att det kan vara svårt att passa tiden.

Sjäv har jag haft mycket nöje och nytta av att hålla föreläsningar. Den bästa publik jag haft var pensionärsuniversitetet i Sundsvall. Lokalen var full första dagen. Andra dagen var den full till bristningsgränsen då makor och makar också dragits med.

mvh/gurin

Hur går det med planerna Olle?

Hej alla proveniensare!

Föredraget avhölls i Svanskog den 17/10. Bilder finns här 

Min egen stolplista som återfinns ovan och de tacksamt mottagna  åsikterna gav mig ett bra avstamp.

Idén med ett ganska stort smörgåsbord av materiel tycker jag fungerade bra. Det gick att improvisera och anpassa framställningen till deltagarnas olika bakgrund och den tid som stod till förfogande.

Videohälsningen från Jim i USA blev en trevlig avrundning på det hela.

Alla föredragsbilderna återfinns här. Omslaget blev svartvitt och en del länkar fungerar ej men det får ni ursäkta. Glöm inte F11 för helskärm.

Efter föredraget fick jag några gåvor av föreningen:

Bl.a. "Torparsonen som blev Guldkung" av Siw Olsson.

Denna bok handlar om John Bryntesson som troligen var en av de mest framgångsrika svenska emigranterna. Han återkom till Sverige och köpte bl.a. Svaneholms Bruk.

Vilket fint föredrag!

Du hade verkligen förberett dig väl - det betyder ju mycket.

(Kul att läsa om Guldkungen också.)

#13 Wow, vad imponerande. Jag hade gärna velat höra ditt föredrag. Det var ju väldigt fina bilder diu hade. Sedan var det ju roligt att få se miljön där du höll ditt fördrag, vilken fin atmosfär, är det en hembygdsgård?

#13

Jo det är Svanskogs Hembygdsgård

Jag skulle också ha velat höra föredaget. Bilerna ger dock en föreställning om vad som avhandlades.

#16 Vilken fin miljö, bra att ni förvaltar den väl och att ni använder den flitigt!