Skilsmässa 1816.
Kanske har någon mera än jag intresse av detta exempel på en vanlig skilsmässa för ett par hundra år sedan.Denna skilsmässa från 1816 är ganska typisk för tiden.
Skräddaren Jonas Persson vid Baggbol, ett frälsehemman i Julita, Sörmland, var sedan 1799 gift med sin hustru Stina Ersdotter. Han var nu knappt 40 år och hustrun några år yngre. De hade tre barn i åldrarna 16 till 9 år. I februari 1816 fick hustrun ytterligare ett barn, dottern Johanna Dorothea. Denna gång var dock inte skräddaren själv far till barnet, utan drängen Per Carlsson, även han vid Baggbol.
Till Oppunda Häradsrätts sommarting 1816 hade Jonas Persson uttagit stämning mot hustrun och drängen 'med påstående om ansvar … för det de med varandra haft köttslig beblandelse'. Skräddaren hade också begärt att han skulle beviljas skilsmässa i sitt äktenskap.
Alla de tre parterna inställde sig vid Tinget. Stina Ersdotter och Per Carlsson erkände sitt brott och att det hade blivit begånget vid Baggbol. Det kontrollerades att Per Carlsson var ogift. Stina Ersdotter motsatte sig inte skilsmässan, men begärde att rätten skulle ådöma Per Carlsson att betala hälften av kostnaden för deras barns underhåll. Jonas Persson förklarade att han var beredd att själv ansvara för sina tre barn.
Parterna fick avtåga medan Rätten överlade och strax därefter meddelade sitt utslag som innebar att:
- Hustru Stina Ersdotter fick för enfalt hor böta 80 Daler Silvermynt, att delas lika mellan mannen, ägaren till Baggbols frälsehemman och Oppunda Härad. Om hon inte kunde betala böterna skulle hon i stället undergå 20 dagars fängelse vid vatten och bröd på Slottshäktet i Nyköping.
- Hon skall också undergå hemlig skrift och avlösning i Julita kyrkas sakristia.
- Ogifte drängen Per Carlsson fick böta 40 Dater, fördelade treskiftes på samma sätt som Stina ersdotters. Dessa böter kunde också förvandlas till 12 dagars fängelse vid vatten och bröd.
- Även han skall undergå hemlig skrift i sakristian.
- Han skulle också svara för hälften av kostnaden för deras barns underhåll
- Boskillnad mellan makarna, där hustrun förverkar sin morgongåva och mister hälften av sin andel i boet.
- Eftersom Jonas Persson åtagit sig att svara för underhållet av sina och hustruns gemensamma barn behövde Stina Ersdotter inte bidra till detta.
Beträffande upplösning av äktenskapet hänvisades till Domkapitlet i Strängnäs.
1816-08-14 behandlade Strängnäs Domkapitel Jonas Perssons anhållan om 'äktenskaps skiljobrev från sin hustru Stina Ericsdotter'. Som stöd för ansökan bifogades utdrag ur Opunda Häradsrätts protokoll. Domkapitlet beslutade att utfärda detta skiljebrev. Därmed var Jonas Persson fri att ingå nytt äktenskap.
Jonas Persson bor kvar i Baggbol. Han gifter om sig 1820, Han får ett barn i det nya äktenskapet, men dör redan 1823.
Efter skilsmässan bor Stina Ersdotter kvar i Baggbol fram till 1820, då hon flyttar till Nystugan i samma socken med sin dotter. Hon försvinner ur sikte 1822.
Drängen Per Carlsson flyttar redan 1817 bort ur socknen. I husförhörslängden noteras han som 'Fånig'.
Det är otroligt trevligt att du delar med dig ur domböckerna pertho. Min nivå på släktforskning är sådan att jag ännu inte har kommit så långt att våga mig på domböckerna. Uppenbarligen går jag miste om en massa spännande.
Det måste ha varit mycket ovanligt med en skilsmässa år 1816. Det tillhör inte vanligheterna att man stöter på något äkta par med skiljebrev under senare delen av 1800-talet heller.
Här finns en skilsmässoansökan från 1799. Tur för mig så är den även renskriven. För man markören över de blåfärgade orden får man också en förklaring till dess innebörd. I menyn till höger kan man finna länkar till b.la "Att skilja sig på 1700-talet". På den sidan, längst ner, finns ytterligare länkar där man även kan läsa sig till hur skilsmässor hanterades på 1500-talet respektive 1800-talet.
Den upplagda skilsmässoansökan är för övrigt klickbar för förstoring. Bra läsövning för mig!
#2. Jo, skilsmässor var ovanliga, speciellt bland vanligt bondfolk. I Julita var det vid denna tid så pass ovanligt att prästen inte kunde hitta på någon lämplig titel på den frånskilda hustrun. Hon kallas 'Inhyses Enka' i husförhörslängden trots att f. d. maken (exet i modern nomenklatur) fortfarande var i livet.
#3. Tack för länktipset. Det skall jag studera.
Om man vill hitta skilsmässor bör man börja i Domkapitlens protokoll. Jag har sett några stycken i Strängäs Stift under 1700-talet, men i det här fallet fick jag en fylligare bild, genom att jag har Oppunda Härads dombok från just år 1816.
Jag har stött på att de frånskilda kallas änkling och änka. Den första skilsmässan jag stött på är från 1660-talet och beviljades efter flera tingsförhandlingar och orsakades av oenighet i äktenskapet.
Jag har också hittat ett fall där mannen lyckades smita före tinget där han skulle ha dömts till döden för tidelag. Han dödförklardes om han inte kom hem före ett visst datum (för att avlivas!). Hustruns oäkta barn blir äkta och hon räknas som gift med drängen trots att de aldrig gifte sig sedan hennes man blev dödförklarad av tinget.
#6. Ja, det verkar som att den rätta uttydningen av 'enka' är 'f. d. gift'.
Jag ser nu att min korrekturläsning som vanlig är undermålig. Stina Ersdotter bor kvar vid Baggbol till 1820, inte 1829.
pertho, jag ändrade i texten till 1820.
/ cheyenne - Medarbetare på Proveniens
Tack! Det är bra att det finns resurser.
#0 Väldigt intressant! Tack för bidraget.
Någon som vet hur man motiverade att straffet var strängare för henne än för honom?
Jag får lite obehagliga associationer till vissa delar av världen idag där kvinnan stenas och mannen går fri…
#10 Om jag har tolkat det rätt så var ju hon gift men inte han. Enkelt hor därmed tror jag.
Hon var gift men inte han.
Men det finns exempel från 1600-talet där mannen straffades hårdare vid horsbrott och speciellt våldtäkter, han ansågs ha mer ansvar
#11 och 12 Just det. Tack!
Som sagt, var det för att hon var den som var gift. Det utsägs direkt i domen, där hon kallas 'Hustru' och han'ogifte drängen'. Någonstans i min ostädade dator har jag lagtexten.
Vid vanligt lönskaläge och vid otidigt sängelag var mannens bötesbeloppet normalt dubbelt mot kvinnans. I det senare fallet kunde för hennes del tilkomma ett särskilt straff för 'missbruk av kyska brudars skrud', om hon låtit sig vigas som jungfru.
Vid dubbelt hor (bägge gifta på var sitt håll) var det vanligast med dödsstraff för bägge två. Mannen kunde befrias från dödsstraffet men sällan kvinnan. Hennes dödsdom kunde däremot skjutas upp tills barnt var fött och något ytterligare år för amningens skull.
I en årgång av Släktforskarnas Årsbok (minns inte vilken just nu) skrev jag en artikel om skilsmässor i Linköping stift 1830-1836, som jag skrivit upp från Linköpings Domkapitels protokoll.
Det handlade om ca 170 ärenden, varav hälften var trolovningar som skulle avslutas, och resten var reguljära skilsmässor av olika skäl (mannen eller hustrun bortrymd, satt i fängelse, blivit galen, hor m.m.)
Det var i alla fall mycket vanligare då än jag trodde.
Att en frånskild betecknas som änka/änkling tror jag hade att göra med att prästerna ju skulle för befolkningsstatistik på förtryckta blanketter. På dessa fanns det ingen kolumn för frånskilda, så då tyckte de väl att änka/änkling passade bäst.
Starta ny diskussion