När det gäller äktenskapshinder för epilepsisjuka (avskaffat först 1/7 1969) kan du läsa här. När jag jobbade på förlossningen 1968 fanns kvinnor med epilepsi som inte fått gifta sig (men barn kan man ju skaffa ändå, sade en patient glatt)

Det fanns mycket fördomar runt epilepsi, inte bara att det skulle vara ärftligt.

Tusen tack för länken, verkligen intressant med berättelserna och historien runt epilepsi.

Har du någon berättelse sedan den tiden då du jobbade på förlossningen att dela med dej av?

Eller har någon annan flitig släktforskare någon berättelse att dela med sej av?

Jag har fortfarande inte hittat så mycket om epilepsi för i tiden, finns det någon vänlig person som vet lite om detta ämne?

Några gånger har jag i gamla mantalslängder sett benämningen fallandesjuka. Har dock inte noterat var det stod skrivet.

Fallandesot brukade sjukdomen också benämnas i gamla tider.
Något konkret om epilepsi eller om de drabbade behandlades på något särskilt sätt har jag dock inte stött på.

Påven Leo XIII led av fallandesot enligt en svenskamerikansk tidning 1890.

Ett skräckexempel på hur det kunde gå till 1891 om man ska tro en amerikansk tidning. Känsliga personer varnas!

Det verkar inte finnas så mycket om epilepsi i historien på svenska. Däremot på engelska och tyska, om man söker litteratur. En bok som ska vara bra, om man vill läsa engelska avhandlingar, är:

**A DISEASE ONCE SACRED. A *HISTORY* OF THE MEDICAL UNDERSTANDING OF EPILEPSY**
By Mervyn J. Eadie and Peter F. Bladin2001. Eastleigh: John Libbey.
Price £24. Pp. 248. ISBN 0-86196-607-4..

En annons från 1897. Kvacksalvare tycks det ha varit gott om på den tiden.

Någon berättelse har inte jag heller till hands men ett par 'botemedel' ur den vidskepliga folkmedicinen. "Den Sluga och Förståndiga Gubben, som lärer de Oförfarna … Hvarjehanda Huus-Curer …", tryckt i Stockholm 1790, har två olika kurer att välja mellan. Jag återger huvuddragen i stark förkortning:

Den första: 9 pionkärnor och kamfer för 5 mark lägges i en liten påse av lakansväv. Påsen sys igen noggrannt med silketråd och bäres på bröstet i ett silkeband runt halsen. Tre gången om dagen luktar patienten ordentligt på påsen. Övrig tid bäres den på bröstet. Kamfern bytes varje månad, men pionkärnorna bytas ej. Kuren varar ett år. Kurens sannfärdighet kan bevisas i 3 eller 4 Socknar.

Den andra är värre: En bit av pannan av en avrättad rostas, stötes och siktas till ett fint pulver. Lika mycket enhörningshorn stötes till pulver. 3 sönderstötta pionkärnor. Vit senap. Röda koraller. Riven varglever. Lika delar av allt detta blandas med teriak (ett universalläkemedel baserat på ormkött och vallmosaft). Intages tre dagar i följd: dagarna före, under och efter fullmåne. Fortsättes tre på varandra följande fullmånar. tredje gången med halv sats.

Riven varglever låter delikat…

#11. Det finns väl tillgängligt i Dina trakter.

Tack för alla historier jag har fått verkligen intressant läsning tur att man inte levde på den tiden.

Går det bra att jag sätter in historierna på epilepsi sidan?

Med vänliga hälsningar

#13 Det enklaste är väl att lägga in en länk till den här strängen. Men visst kan man citera under förutsättning att man anger källan.

#12 Jo, det lär finnas det. Hur stor stammen är vet väl ingen riktigt säkert. Själv har jag dock aldrig sett någon levande varg, däremot såg jag ett lodjur för några år sedan när jag var i skogen och plockade kantareller och det var en ståtlig syn, de är ganska stora, faktiskt.

Jag ska se om det går att få lite liv i denna tråd igen, jag är fortfarande intresserad av samma ämne.

MEDICINHISTORISKA DATABASEN med Provinsialläkarnas årliga rapporter kan ge en ganska god uppfattning om hur sjukdomen uppfattades förr.

Denna t.ex från Flisby, Kisa och Västerhaninge år 1914: Länk

Eller den här från år 1884 och Norrtälje stad. Som synes räknades epileptikerna till de sinnesslöa/sinnessjuka.

Använd den första länken och sök på Fallandesjuka eller Fallandesot. Många av läkarna redovisar bara statistik, dvs antalet epileptiker i deras distrikt medans andra skriver en utförligare rapport om åtgärder etc. Jämför man olika årtionden kan man ev. få en känsla för hur sjukdomen uppfattades av läkaren och dennes inställning till sjukdomen.

#17 Bra tips!

Saxat från rapporten anno 1914;

"Bland de sedan förra inspektionen nyintagna voro två större epileptiska flickor, vilka icke kunna härföras till de obildbaras kategori, i det att den ena med framgång åtnjutit undervisning vid Vilhelmsro (Elin Jansson) och den andra genomgått 4 klasser i folkskola (Agda Josefina Saxin) samt båda äro ganska dugliga i praktiskt arbete"

Det låter ju väldigt hårt men utan dagens läkemedel så var de nog många som drabbades av skador på hjärnan. Eller vad säger du Per? Är jag ute och cyklar?

Tackar

Enviken första utnämnda präst (predikant) Erik Ersson Enman 1732-1790 (kom aldrig i tjänst och första tjänstgörande präst 1849) hade fallandesot. Han fick ett anfall under julottan i Svärdsjö och därefter blev han i stort sett avstängd från tjänstgöring tills han tillfrisknat. Kyrkohereden i Svärdsjö kunde efter mycket om och men acceptera fallandesot men det måste finnas en orsak. Han ansåg att orsaken var spriten. Jag har följt Erik Ersson Enman mycket noggrant (många udda kyrkohandlingar) och tror inte det fanns några större spritproblem hos honom men en del nervproblem är mera påtagligt  Man gör ju bara bedömningar så säker är jag inte. Han fick inga överlevande barn men det finns fortfarande epilepsi kvar i släkten.

Har någonstans läst att Napoleon, Sokrates, charles Dickens, Agatha Christie  hade epilipsi eller Fallandesjuka/sot som det förr kallandes.  många ansåg nog att en epileptiker var besatt av djävulen.  på ett ställe läste jag att man trodde att en epileptiker hade ett närmare band till Gud.

Själv varit epileptiker sen barndomen  och när jag fick mitt första barn försökte barnafadern få vårdnaden om det pga min Ep.

Det var en tillfällig förbindelse. barnet är född -86.  Min advokat sa dock att Ep inte är ett skäl längre att förlora vårnaden om barnet för. märkligt att inte hans advokat visste det eftersom det måste kommit från denne då fadern inte vart tillräckligt smart för det.

Det var iallafall stort hysch-pysch om vad ep och dess mediciner kunde göra på barnet även då för ingen ville berätta ngt för mig. Jag blev psykiskt väldigt dålig och hamnade på sjukhus. Tillslut kom en läkare som hörde talas i ronden om varför jag var där. berättade för mig vad som gällde. dagen efter åkte jag hem.

Inget av mina 4 barn har ep och det sägs inte vara ärftligt men det säger de om hypersomni oxå och det är iallafall ärftligt i min familj.

har iallafall varit anfallsfri i 11 år nu.

# 21 Man visste för lite om epilepsi precis som om en massa andra sjukdomar på den tiden.
Symptomen för epilepsi likande väl de som uppkommer vid för mycket kröka. Än i dag framkallar ju för mycket och ihärdigt supande symptom som liknar de som epileptiker drabbas av, kramper och avsvimningar, så det var väl inte så konstigt att kyrkoherden i Svärdsjö trodde att spriten var orsaken till hans ämbetsbroders symptom.

När jag låg på sjukhuset år 2005 för lunginflammation anlände en kväll en gravt alkoholiserad kille in på salen och hamnade i sängen bredvid mej.
Flera gånger drabbades han av kraftiga kramper och svimningar så jag fick "trycka på larmklockan" så personalen kom och gav något avslappnande intravenöst och jag hörde att överläkaren sa att det inte var epilepsi utan konsekvenser av ett  ihärdigt supande.

jo så kan det oxå gå//