De små barnen hade nog inga efternamn, man brukade börja använda namn vid konfirmationen eller ibland då de började skolan. Runt sekelskiftet kan familjer ha använt patronymikon (efter fadern) eller efternamn (även -sonnamn efter 1901 års namnlag). Därför är det inte helt ovanligt att barnen har olika "namn"! De hette nog så också.

#0 Jag ser samma sak i samma period. Dessutom växlar det i olika källor. Det bästa är ju om man hittar ett brev eller annat där personen skrivit sitt namn.

Min farfars moster har proderat en duk med "A.P". Det tolkar jag som att hon själv såg sig som Augusta Persson trots att hon ibland kan stå som Olofsdotter (fadern hette alltså Olof Persson).

Augustas mor Johanna står nästan genomgående som Johanna Andersdotter, men jag har en såsslev märkt OPS och JPS, vilket jag tolkar som att hon själv kallade sig Johanna Persson efter giftermålet.

Förra sekelskiftet är svårt  då förändringarna av patronymikon till efternamn skedde. Det skedde under några årtionden och varierar lokalt i tidpunkten. Samma tid sker förändringar av t.ex. Andersdotter omvandlas till Andersson. Därutöver får också hustrun oftast mannens efternamn vid giftermålet.

Exempel finns där halva barnaskaran har patronymikon och halva efternamn. Vid giftermål över sockengränser finns exempel med att bruden ges patronymikon i ankommande socknen trots att hon aldrig haft patronymikon i sin hemsocken.

Exempel finns att barnens ges patronymikon redan i dopboken.  

Jag har som oftast använt patronymikon tills jag har fått andra uppgifter.

En hypotes jag har är att prästerna var mer konservativa och att patronymikon levde längre i kyrkböckerna än i talspråket. Utifrån mina exempel (duk och slev) tror jag att det kan vara så.

Jag håller med Anders och också Bjornen! Förra sekelskiftet är knepigt då dels den stora förändringen med patronymikon kom och där patronymikon plötsligt blev släktnamn men också att gifta kvinnor i allt större utsträckning började använda sin makes efternamn vilket man inte gjort tidigare.

I böcker före år 1900 står min farmors mor alltid med sitt flicknamn, dvs Elliot. Även efter att hon gift sig med en Jansson år 1895. I början på 1900-talet ser man dock en förändring i församlingsböckerna. Ibland står hon som Honorine Elliot, ibland som Honorine Jansson och ibland som Honorine Jansson, född Elliot. I samtliga fall rör det sig om olika församlingar.

Präster i många landsförsamlingar ansåg att "vanligt folk" inte skulle göra sig märkvärdiga och ha andra namn än patronymikon, därför kan man se hur namn ändras vid flyttning till annan socken.

Min farmor tilldelades dock ett icke-patronymikon av prästen i sin landsförsamling när hon började skolan och skulle ha ett "efternamn", det har hon själv berättat. Modern präst således.

Något som jag själv upplevt "ganska ofta", i tiden 1800-talets senare hälft, är att hustrun i en familj står med med patronymikon men efter att maken dött så tar hon/får hon makens efternamn, oftare om du maken själv inte hade ett patronymikon utan hade något "ovanligare" namn.

Jag har tyvärr inga personliga saker som brev od. så mina källor är de gamla vanliga; vigsel, barnafödsel, bouppteckningar, cd-skivor osv. Har bläddrat i timmar bland Svar's SCB-utdrag och hittat lite på det sättet. Men det är svårt när man inte vet vart de flyttade. De jag saknar efternamn på, förutom de avlidna barnen, har jag antingen inte hittat alls efter sista husförhöret, eller så är det kvinnor som redan bär makens efternamn. Jag tror att jag ska avvakta lite till med att skriva in efternamnen. Kanske får någon snilleblixt var man kan leta. :)