
Starka drycker
Det är inte bara idag som de dricker sig till döds. Det här är från Häglinge socken.
Den 24 Juni dog och d. 28 begrofs uti tysthet D-r Bengt Persson från Farstorps socken, hvilken någon tid uppehållit sig på Ynglingarums Gård. Han dog af starka drycker hvilka omåtteligt förtärdes Natten emellan d. 23 och 24 på ett Gille Cap: Ehrenborg gorde sina bönder.
#0 Det låter som ett omåttligt engångsfylleri.
Vad betyder "Cap: Ehrenborg gorde sina bönder."?

Det är en fortsättning på meningen ovanför.. Kapten Ehrenborg hade väl bjudit på en rejäl fest med massor med sprit, kanske så mycket de ville dricka.
#2 Ja, det kan det betyda.

Anna, vilket år inträffade detta?

1819.
Då var spriten fri och tillverkades hemma vad jag kan förstå. så det var nog ingen nkonst att supa ihjäl sig, om det bjöds friskt på Gillet.
Hälsningar Gnidde.
I Anbytarforum så ställer jag en fråga om skarprättare Jakob Gyll. Han var visst väldigt begiven på starka drycker. Man var tydligen tvungen att hålla koll på honom inför avrättningsuppdragen. Man kan ju fundera på om han missade någon gång i fyllan och villan, eller sköt man upp avrättningen i så fall, om han var för onykter. 

Ambi, jag har forskat lite på skarprättare. Inte att jag har följt deras anor bakåt etc, utan jag har läst på lite om just skarprättare. De var inte mer begivna på starka drycker än andra men jag tror vi alla kan föreställa oss den situation de ställdes inför då och då. Att avrätta någon genom att hugga huvudet av de är inget man gör helt oberört. Många källor anger att de "styrkte" sig innan med en sup eller två. Jag förstår dem.

Jag har också träffat på en person som enligt dödboken drack så mycket att han föll ner och dog, dock ingen ana till mej.
Troligen en kombination av för mycket kröka och dålig oren sprit.
Reningen av det hemkörda var nog inte den bästa på 1700- och 1800-talen.

#9 Det tror jag också, dvs att spriten inte var av "prima sort".

Dåligt renad sprit är ju i.o.f. inget man dör lättare av än bra renad sprit… Snarare tvärtom, dåligt renad sprit är ju svårare att dricka p.g.a smaken.
Det som möjligtvis skulle kunna uppstå är ju någon form av förgiftning om bränningskärlet är gjort av fel material men då är det ju fråga om förgiftning snarare än att man supit ihjäl sig.

Akut alkoholförgiftning kanske? Det drabbar ju ibland t ex studenter på "inspark" när man har tävlingar i shot-drickande eller vem som tömmer en flaska sprit snabbast.
Sedan kan de ju dött av annat också, men man skyllde på spriten.

Detta hittade jag på Anbytarforumet för länge sedan (Zachris som nämns som broder till den döde är min anfader både på mormors sida och farfar sida). Applerum ligger i Torsås(H) och Helgarum i Jämjö(K)
Död 1696 på vägen mellan Applerum och Helgarum. Han ramlade av sin häst och dog. Enligt tidens bruk skulle det då hållas en likbesiktning, under vilken tid liket ej kunde begravas. Om det var dryckenskap med i bilden fick man nämligen inte vila i vigd jord. Brodern Zacharias åkte då upp till den plats där liket låg, tog det och begravde det på Jämjö kyrkogård. Enligt tingshandlingarna för Södra
Möre tingsrätt 1696 lär han ha yttrat:" iag skall emot al lagh begrafwa min Broder, och tagen up honom hwem som will."

Hej
Detta har jag hittat i Borgeby (M).
1787 d 3 Maii Igenfans fiskaren Pehr Truedsson, som drunknade d: 31 Martii. Sedan han var igenfunnen, anmälte jag händelsen hoos respective domaren (Haddors) exra Ting blef hållet och domen blef efter förordningen d: 27 octobr: 1725 samt förklaringen heröfver af den 4 aug: 1727. jämför Ecles:Wärket första del af åhr 1760: pag 51: wid slika Begrafningar må Prästen kasta mull på den döda, men ej der efter läsa then i Handboken befinteliga bönen, utan allenast
Fader wår, och then wanliga wälsignelsen, såsom thet för döfödde barn brukelikt är (E.) förklaringen d: 4 aug 1727 och Kong: Majts Bref til Consest. i Stockholm d: 9 sept 1724. Pehr Trueds begrofs d: 13 Maii. Han war född i Lyddekiöpinge den 27 april 1733. Des fader was Skräddaren Trued Bengtssson ganska benägen till dryckenskap, uti en Brudeskara, som kom ifrån Barsebeck föll af hesten och bröt halsen sönder. Sonen Pehr slecktades på fadren, en grund förderwad menniska, illa upfödder, ty då Fadern i fylleri omkom och modren ingick nytt gifte måste denne med sina öfvriga syskon gå omkring att tigga okunnig i Christendoms kundskapen och med et förderfvat hierta ingick han äcktenskap med Johanna Fiskaren
Christens dotter d: 4 april 1760. Har lämnat efter sig flere barn, lefvat illa med sin hustru, arg och bitter, en svärjare och drinkare. Summa en aldeles ogudacktig Karl, blifvit stängd ifrån den
Nattvarden, på längre och kortare tider, dödde i sina synder, och en ordsak till Drängen Torkell Larssons död. gammal 53 år och 11: månader. Tings Rättens dom om hans begrafnings ligger i denna bok.
Hälsningar
Louise
Man kan smaka på allt ~ åtminstone en gång

Spritmissbruket var enormt i Sverige förr. Man kan se i gamla bouppteckningar att det fanns en rejäl brännvinspanna på i stort sett varje gård. Det var ju heller inte ovanligt att drängar m.m. fick den del av sin lön eller ersättning i just brännvin. Även prästen i en del socknar lät bränna i prästgården, det var hans lagliga rätt som gårdens brukare.
Tillgången på sprit var i allmänhet mycket god och precis då som nu fanns människor som inte kunde hantera spriten utan att det övergick i ett starkt missbruk med allvarliga alkoholrelaterade sjukdomar som följd, t.ex stroke som för grava alkoholmissbrukare är en vanlig dödsorsak även idag. Den orena rå-spriten var också full av finkel och övriga gifter som lagrades i kroppen med sämre immunförsvar som följd.
Att en obotlig spritmissbrukare även förr "hastigt föll ihop och dog" berodde säkert på stroke eller akut alkoholförgiftning och andra konsekvenser av ett ihärdigt drickande.

En berättelse om hastig död orsakad av supande:
_Drängen Börje Larsson från Svartsången hade Kristi himmelfärdsdag 1793 genom överdrivet brännvinssupande i faktor Fribergs hus hastigt avlidit. Han var från Grythyttan och hade nyligen tagit tjänst i socknen. Han hade god kristendomskunskap och bevis om ett stilla levnadssätt men var något enfaldig:
Drängen Nils Andersson från Höjden hade i Fribergs hus lovat köpa ett stop brännvin åt Börje, om denne på en kort stund kunde dricka ur det. Det var fråga om ett vad. Förlorade Börje vadet, skulle han själv få betala och dessutom skulle han få ett antal örfilar av Nils. Börje tömde stopet (drygt en liter) på några få minuter och gick sedan ut i förstugan. Här gjorde han några hopp, kanske för att visa att han var oberörd. Så föll han plötsligt ihop, till synes livlös. Morgonen därpå dog han utan att ha återfått medvetandet.
I detta fall var det viktigt, att dödsorsaken fastställdes. Hade Börje dött av supandet var han en självspilling och begravningen skulle få för sådana fastställd prägel. Lasarettsläkaren Dröös i Filipstad hade lovat att besiktiga den döde, men hade fått förhinder. Provinsialläkaren Wikman, som i stället skulle utföra besiktningen, var på tjänsteresa i Älvdalen och kom inte förrän efter sjutton dagar. När kistan öppnades, var likstanken så fruktansvärd, att ingen besiktning kunde ske.
Saken behandlades av häradsrätten, som troligen ansåg Nils Andersson vara vållande till Börje Larssons död. I varje fall dömdes han att stå kyrkoplikt, men inte förrän efter två år avtjänade han detta straff.
Denna händelse gjorde ett mycket starkt intryck på sockenborna. Nu handlades det raskt och med allvar. Så fort sig göra lät efter den misslyckade besiktningen hölls stämma, tydligen extra sådan. Här påtalades den oordentlighet, som om söndagarna åstadkoms av de vederbörligen tillåtna krogarna. De var orsak till det vidriga fylleriet och till att ungdomen drogs i fördärvet. Stämman anhöll hos landshövdingen, att han måtte förbjuda krögeriet. På brännvinets stora hedersdag, midsommarafton, kunde kyrkoherde Wallin läsa upp landshövdingeämbetets kungörelse "om krogarnas och brännvinsförsäljningens upphörande i Kroppa om söndagarna"._
/Källa: Dödbok och sockenstämmoprotokoll ur boken "Bilder ur Kroppa sockens historia av S. Överström./
#16 Egentligen en gräslig historia vars moderna parallell är alltför lätt att se…

#17. Ja, den är hemsk men precis som Du säger; en del människor är inte klokare idag, tyvärr.
Drygt en liter hemkört, orenat brännvin på några få minuter, det kan inte vara nyttigt, det får man nog ta lärdom av.
Provinsialläkaren Wikman måtte ha haft ett stort distrikt, ända från mellersta östra Värmland och upp till Älvdalen, där han befann sej på tjänsteresa. 22 mil mellan Filipstad och Älvdalen, ett ansenligt avstånd, speciellt på den tiden.
Brännvin är ett ämne som intresserar många, vare sig man själv nyttjar det eller inte. Därför läste jag nu om 'brännvinskagstiftning' i Nordisk Familjeboks första upplaga. Där framgår beträffande den ovan aktuella tiden, att Gustaf III:s statsmonopol infördes 1775, men att det redan 1788 ersattes av att 'kronan utarrenderade brännings- och försäljningsrätten åt en mängd enskilda personer, mest jordegare.'
Så var alltså läget 1793 när den sorgliga händelsen i #16 inträffade. Har någon av Proveniens medlemmar reda på, var man kan finna uppgift om vilka enskilda personer eller gårdar som fick dessa rättigheter? Det kunde vara av värde att känna till beträffande de socknar där man har sina anor. I början av 1800-talet blev det ännu friare med beskattning av brännvinspannorna.
#19 Jag tror jag läst något om det i Bringéus bok om gästgivaregårdar. Ska kolla…

Jag kollade upp vilka brännerier som fanns i Rasbo socken (C) för väldigt många år sedan. Kommer inte ihåg exakt i vilken typ av arkiv handlingarna fanns men om du frågar på landsarkivet är jag säker på att det kan hjälpa dig. Det material jag hittade var väldigt detaljerat vill jag minnas minsta lilla skruv på utrustningen var nedtecknad.
Hälsningar
Louise
Man kan smaka på allt ~ åtminstone en gång
När man kommer in på 1800-talet blir frågan om brännvinstillverkningen oöverskådlig. Nordisk Familjebok påstår att det i början av 1830-talet, utöver några hundra ångbrännerier fanns 170 000 registrerade husbehovspannor. I protokoll över justering av mantalslängder har jag sett att den vanligaste tvistefrågan var brännvinspannans rymd, plombering och vem som var den verklige ägaren. Man försökte gärna påstå att man lånat pannan och därför inte skulle betala skatt.

Det går igen i dagens rättegångar:
Åklagaren: Hur förklarar du att du hade 25 platt-TV apparater i din lägenhet
Svaranden: Vadå, det är ju inte mina alltså. Dom tillhör en kompis
Åklagare: Vem då?
Svaranden: Vet inte vad han heter, träffa han på krogen

#23 Exakt, och rätten köper det!