Eftersom artikeln är publicerad i Open Access kan man visa en bild här på inavelskoefficienten för Habsburgska huset i Spanien, med angivande av källan:  Alvarez G, Ceballos FC, Quinteiro C (2009) The Role of Inbreeding in the Extinction of a European Royal Dynasty. PLoS ONE 4(4): e5174. doi:10.1371/journal.pone.0005174

I hundavel, känt för en alldeles för hög tro på inavelns goda effekter tllåter man idag högst 0,07 i inavelskoefficient.

Nog behövs det en liten Daniel i detta blåblodiga arv. Vad är inavelskoefficienten för vår kung?

# Den är nog inte så hög som för t.ex Norges kung Harald, där föräldrarna var kusiner.

Vi hade i somras en diskussion om det på AF, 1800-talets kungahus var ju präglade av kusingiften. Men jag lyckades inte få tag på programmet som räknar ut koefficienten. Den baseras på flera generationer med en ganska komplicerad formel som man måste ha mycket data för att kunna räkna på. Nu har jag programmet.

Det fanns en hel del kusingiften hos vanliga rödblodiga också. Kanske inte så långtgående men jag vet att i något sidospår i mitt eget träd så finns ett sådant fall där jag misstänker att sjukdom och tidig död bland barnen påverkats av inaveln.

Är det en sjukdom där anlagen är relativt vanliga, men recessiva, dvs det krävs två anlag för att den ska bryta ut, så kan ett enda kusingifte ge högre sjuklighet. Men när det är många generationer som i Habsburgarnas fall, så ökar riskerna betydligt, även för mer ovanliga sjukdomar och sjukdomar med mycket komplicerad nedärvning.

Jag tror inte heller det är så högt, vi har ju drottning Silvia att räkna med också, i det här ämnet…

Ang kungens släkt (vilket jag har intresset att kikat lite på) så var hans föräldrar sysslingar (via gemensamma anfadern Albert August Charles av Sachsen Coburg-Gotha, 1819-1861) men även fyrmänningar (från Georg Wilhelm I August av Nassau, 1792-1839), samt att hans mor prinsessan Sibyllas föräldrar var fyrmänningar. De gemensamma anorna däri finns i mitten av 1700-talet.

Jag hittade ett par på ett sidospår i min släkt där makens far och makans farfar var bröder med varandra.. D.v.s. att hans farfar och hennes farfars far var samma person, det måste kännas lite märkligt..

Intressant är att träffa på enäggstvillingpar som är gifta med varandra (dvs ger två par, där männen är syskon och kvinnorna är syskon). Det är ju inte inavel men i princip är deras barn helsyskon, inte genetiska kusiner.

Svenne

Om man bara räknar på tre generationer så har Harald V en koefficient på 6,2 %, dvs motsvarar kusingifte.

Man måste lägga in ganska många generationer för att få tillförlitliga siffror.

Man undrar ju hur man tänkt kring detta i olika tider?

Grunden är ju lätt att förstå. Man har sett att barn på många sätt liknar sina föräldrar. När man valt en ny ledare har man sökt någon som haft bra föräldrar. Detta har lett till att den som haft "bra föräldrar", dvs varit av god släkt ökat sina chanser att nå framgång i livet. Dels pga att av"goda gener" men också pga att de tidigare generationerna redan skapat en ställning och pga att omgivningen haft positiva förväntningar.

Inget av detta är egentligen orimligt. Det finns på alla nivåer i samhället och har gjort så i alla tider.

Det som dyker upp i denna sträng är ju myntets baksida. Jag tror att man varit medveten om även detta under mycket lång tid. Det jag tror man gjort är att man varit beredd att ta de negativa konsekvenserna. Hellre ökad makt och inflytande på bekostnad av en risk för sämre hälsa. De rent fysiska egenskaperna har ju blivit mindre och mindre viktiga då ekonomiska värden och kontaktnät tagit över. Denna risktagning når då i enstaka fall "vägs ände" som i fallet i #0.

Om jag förstått det hela rätt så var det mest katastrofala att man i det Habsburgska huset började gifta sig med syskonbarn, då ökade inavelskoefficienten katastrofalt. Med testet Harald V så ökar den till 7,8 när man lägger in en generation till och på så sätt får med att hans far Haakon VII (Carl av Danmark) var kusin med sin hustru, Maud av England via modern drottning Alexandra.

Men som sagt, men bör ha många generationer i sin datafil och det tar tid att lägga in.

#0 Bägge länkarna går till DN-artikeln. Har du länken till originalet?

Rekord i inavel och negativa konsekvenser torde de egyptiska faraonerna ha. I en del dynastier så gifte man sig med syskon i fler generationer…

När började inavel att ses som negativt?

#4 Går programmet att ladda ner någonstans?

#13 NU ska det funka! Har ändrat länken.

Jo, det går att ladda ner, se referens 4 i originalartikeln

Himla roligt, men jag måste jobba med det jag ska, man fastnade i att räkna koefficienter

#15 Du menar referens 16, eller hur?

http://www.tenset.co.uk/fspeed/

Intressant detta att inavel under lång tid kan ge ett stort tillskott. Tänker på bondebefolkningen förr som gifte sig med nära släktingar. Visserligen inte kusiner så ofta, men ändå. Det pågick väl i tusen år minst!

"Computation of inbreeding coefficients on extended pedigrees is critical in the present study since remote or ancestral consanguinity can make a substantial contribution to the inbreeding of a given individual and the exploration of pedigrees limited to a shallow depth carries the risk of considerably underestimating the degree to which individuals are inbred"

Reflekterar också över det här med genealogiska data på nätet och hur korrekt det är. Det verkar gå emot att vetenskapliga undersökningar använder släktträd på nätet som grunddata. T ex i artikeln så refereras till

"The Geneall Project (2008) Genealogical information on European countries. Available: http://www.geneall.net. Accessed 2009 Feb 27."

Hur är kvaliteten på detta material kan man fråga? Det räcker ju med att något är galet för att en studie om inavel kan bli tämligen fel.

Formeln för att räkna ut inavelskoefficienten borde ju läggas in i våra släktprogram!

Ja, det är det som är intressant, att även släkt långt bak påverkar. Man får hoppas att de kollat sina data från Geneall, jag tror att det nämns någonstans i artikeln samt i acknowledgement.

Men bönder här (för att inte tala om adeln) gifte sig ju också i en begränsad krets med "lämpliga". Kusingiften var visserligen formellt inte tillåtna, men dispenserna lär ha varit många. Urvalet av individer att gifta sig med var inte stort ändå. Var det inte så att tidigare var heller inte sysslinggiften tillåtna?

Det skulle vara intressant att se hur stora anförlusterna blir i en begränsad bondebefolkning, programmet räknar ju också ut antalet gemensamma anor.

Har du den fullständiga versionen eller testversionen (gratis)? Ser att man laddar in personerna från textfiler (CSV)… hur skapar man denna fil? Kanske finns någon GEDCOM till CSV konverterare man kan använda.

Testversionen räcker utmärkt! Den tar in 5000 personer. Man kan använda .txt filer också. Enklast genom att skriva in i Excel och sedan kopiera över till Anteckningar och spara som .txt.

Claes Göran Magnusson har tipsat på AF om GEDxlate som konverterar från Gedcom till Excel eller för den delen också .csv

Man ska ha detta format:

person far mor

person far mor

person far mor

(komma emellan om det är .csv)

Jag vet inte hur man får ihop det från Gedcom.

Det gäller att ha unika identifierare på varje person, programmet är gjort för djur där man ju had ID-nummer. Kanske man kan använda någon av de numreringar som finns i släktforskningen. Namnet på personen kan sedan skrivas i klartext i kolumn 3.

På kungliga har jag använt bara namn (med tillhörighet, t ex land)

Då har man lite att pula med vid tillfälle! Den där gedkonverteraren verkar användbar också.

Hu, jag vill inte ens tänka hur det står till i min släkt på morfars sida, där man gift sig med nästkusiner i 300 år, plus några kusingiften och en handfull utifrån. Läskigt!

Min morfars föräldrar var nästkusiner +deras föräldrar i sin tur var nästkusiner osv.

Jag funderar på det här med inavelskoefficenter och de siffror som nämns, men kan man verkligen jämföra det med samma siffror hur hundar (eller andra husdjur om det används så) är besläktade..? Är inte vår genetiska uppsätttning mer annorlunda än så, eller hur ska man se det..?

/ Leif

Jag är inte specialist på genetik (mina föräldrar var det) men faktum är, att det pågår ett stort projekt i bl a Uppsala om hundens genetiska sjukdomar som syftar till att komma åt orsakerna även för människans sjukdomar. De delar av genomet som "används" i praktiken är förvånansvärt lika. Hundar och människor har i stort sett lika genuppsättning och samma sjukdomar.

Länk 1

Länk 2

Vad som händer vid extrem inavel på hund kunde man se på Dokument Utifrån nyligen, se länk

I England har det kommit en studie som visar att t ex de 20 000 boxerhundar sm finns där genetiskt är bara ca 70 individer, den genetiska variationen har gått förlorad på relativt kort tid, hundar har ju mycket korta generationstider. Det uppnår vi inte i mänskliga populationer.

AndersB och andra som gillar originalartiklar kan titta här

Tack för länakrna Chrissan, det var intressant. Men det står ju också (i länk 1) att det behövs "många fler personer" för att hitta samma saker hos människor, vilket jag tolkar som att inavelssiffror ändå inte riktigt kan jämföras mot människors släktskap. Eller tänker jag fel här, det är ju lite svårt med statistik ska erkännas…

Hittade iofs en jämförelse till om människa-hund i genetiken,
här

Om man  ser på incestfall, som den där "grisen" Fritzl, så är han ju både far och morfar till sina barn.

Där borde ju de dåliga  anlagen bli starka.

Många  små öar har ju också en  begränsadinflyttning  och samma  blod flyter väl i ådrorna på många  där.

Eivor

De första begränsningar i giftermålen var väl satt till att de inte fick vara släkt på 7 generationer (katolska tiden) Under 1600-talet krävdes dispenser för giftermål i tredje och fjärde ledet. Alltså var giftermål mellan rena fjälmänningar tillåten. Då fanns också begränsningar ingifta släktingar. Exempelvis fick man inte gifta om sig med en nära släkting till första hustrun utan tillstånd. Alla tillstånd krävde betalning till kyrkan eller prästen. Den som höll kontroll var ju prästen och det var väl osannolikt om han skulle kunna hålla reda på alla släktskap. Ville de gifta sig i förbjudna led fanns väl därför möjligheter att inte berätta det för prästen. Men det var mycket vanligt att grannarna skvallrade och allt skvaller om tuktighet uppmuntrades flitigt av präst och andra myndighetspersoner.

När det gäller inavel. Så kan jag nämna att inom biodlingen sysslar man gärna med inavel. Ett fullständigt inavlat bisamhälle har en dödlighet av 50 % av ynglen (ev. äggen).  Om man korsar två hårt inavlade linjer så uppstår en mycket stark avkomma och man kan få ett mycket bra samhälle genom denna vitaliseringskorsning.

Det är svårt att tro att regeln som förbjöd giftermål i över 5:e led kunde efterlevas. Speciellt efter digerdöden som decimerade befolkningen så mycket. En positiv effekt var väl att nytt folk kom in och fyllde luckorna.

Hur mycket källmaterial finns egentligen bevarat om ansökningar om dispens för giftermål för tiden 1600-tal och tidigare? Det kanske var en bra inkomstkälla för kyrkan att de lite mer bemedlade måste få tillstånd för sina giftermål. Vilka var skälen för att ge dispens? Gavs dispens som regel?

Svårt att låta bli lite reflektioner om bisamhället. Om det optimala är att korsa två inavlade befolkningar så kanske man kan hitta paralleller i historien med lyckade exempel? Jag tänkte t ex på vikingatiden i Norden, då genpoolen säkert utökades med trälar från främmande länder. Dessa trälar som sedan blev fria anses väl kunna vara anfäder till den osynliga egendomslösa underklassen i Sverige. Tänker också på invandringen till Nordamerika från fattigt folk från hela världen. Kan denna mix ha något att göra med USAs fenomenala utveckling de senaste 100 åren, som först nu börjar avstanna?

Det kallas heterosis eller korsningsvitalitet och uppkommer då två inavlade stammar korsas med varandra. Det finns de som hävdar att de stora folkvandringarna som skett i historien gett upphov till detta. Har inte referenserna här.

Till USA fanns ju också en selektionseffekt, de mest framåt personerna emigrerade. Tyvärr också en negativ sådan, en framstående forskare på personlighetsstörningar hävdar att det faktum att man skickade sina "svarta får" till amerika gav en hög frekvens personer med sådana störningar i populationen.

#28 Jag tror (men är inte säker) att det beror på att hundarna är så renavlade att de är genetiskt lika sinsemellan inom en ras. Det är därför det är vanligt med rasbundna sjukdomar och då krävs fär individer för att visa ett samband mellan gener och sjukdom. Människor är normalt betydligt mer varierade genetiskt.

Jag hittade en artikel om just detta, men den är copyrightskyddad och kräver abonnemang så jag kan inte lägga ut den. Men det är tydligen så, att det finns två flaskhalsar i hundens historia. Den första när de separerade från vargen och den andra för ca 200 år sedan när man skapade dagens raser. Då selekterades djuren och man fick en ansamling av sjukdomsanlag i generna. Det kallas att ha "long linkage disequilibrium" eller LD som gör att man kan kartlägga vilken/vilka gener som är förändrade och leder till sjukdom med färre markörer och färre individer jämför med människa. Hoppas jag fattat detta rätt nu!

Kan digerdöden (ca 1350) ha framtvingat en större rörlighet och vitaliserat Europa, vilket resulterade i renässansen 150 år senare?

Man kanske skulle titta lite på de stora renässanspersonligheterna genealogiskt! Tyvärr är det nog stora luckor i deras antavlor, för de flesta var väl inte kungligheter och adel.

Snabbt inhopp i Wikipedia visar att Leonardo da Vincis kända antavla nog faller bort till hälften direkt. Han var född oäkta av en bondkvinna.

Leonardo föddes i Vinci i Toscana i Italien som utomäktenskaplig son till Ser Piero, notarie i Vinci, som då tillhörde Florens och Caterina, en ung bondkvinna. När Leonardo var 5 år flyttade han, tillsammans med sin pappa, till staden Vinci. Dock flyttade de efter en kort tid vidare till Florens. Leonardo började redan tidigt visa begåvning för många skilda områden, som ex. så tyckte han om att spela luta, sjunga och läsa poesi. Dock var det inte i dessa områden som Leonardo glänste som mest, vare sig som ung eller under hans senare år.

Med människor blir det ju mer problematiskt eftersom de också påverkas av andra faktorer historiskt. Vi tenderar ju att skapa krig och annat t ex. Dvs i grunden ekonomiska faktorer som påverkar samhällen att utvecklas i en viss riktning.

Det här blev ju kul, hittade just en artikel i Science som talade om varför min hund är svartare än svart.

Det är ju lättare med hundar (registrerade) som har ordentliga stamtavlor. Fast min har några skumma anor i Australien som godkänts pga utseende och egenskaper (jaktchampionat), inte härstamning.

Under historien har det varit många stora folkvandringar. Många gånger var det massiv invandring från något område som utarmade den gamla kulturen. Folkvandringstiden är väl den mest kända. Krigen är ju också ofta omflyttningar av folk.

Utvandringen i Amerika var från början fri och de flyttade av olika skäl. Till en del var det framgångsrika människor som flyttade men även andra av fattigdomskäl och religiösa skäl. Senare blev det ju läkarkontroller som sållade bort vissa "mindre värda".  

Under många perioder ledde överbefolkning till att olika farsoter spreds. Digerdöden är kanske den mest välkända och ledde snare till mindre folkomflyttningar då det blev mycket gårdar och hus över. Det är nog snare klimat och födotillgång som gör det mera gynnsamt med folkökningar som kunde avbrytas vid perioder med sämre födotillgång. I viss mån rubbas detta genom olika krigshandlingar som dock ibland beror på födotillgången.

Jag har bara stött på dispenser under 1600-talet. Dessa bestämmelser tyder på att man var mycket väl medveten av sina olika släktingar upptill 7 generationer. Däremot hade ju kyrkan svårt att kontrollera förhållandena, men det var ju allmänt påbud på att skvallra om tveksamheter.  Under medeltiden fanns ju ett klansystem och det är väl uppenbart att giftermål i förbjudna led skedde och det gjordes genom tyst överenskommelse eller kanske också av kunskap. På landsbygden var ju giftermålsmöntret efter noga planering för att jorden skulle hållas samlad. Det var dock inte ovanligt med långväga partnerbyten som då skedde oftast åt bägge hållen.

#40 Oj, att ha koll på släktingar i 7 generationer är ju imponerande, det måste ju i princip kräva en ganska omfattande skriftlig dokumentation.

Av ren nyfikenhet, vart har du hittat den informationen?

Det är inte så imponerande som vi tror. Det visar sig att om man saknar skrift, så lägger man det som betyder något på minnet. Om släktskap är viktigt så kommer man ihåg. Ibland flera generationer, ibland klantillhörighet. Där har man hittat vissa personer som memmorerat klanhistoria och därmed huvudmännen under flera hundra år.

Så för oss skulle det vara svårt att komma ihåg alla släktingar i 7 generationer, men det gjorde man nog inte förr heller. Men man visste vem man var släkt med, i raka led, upp till 7 generationer och det visste alla. Så man kollade om man hade samma släktingar, då var man släkt. Så tror jag att man löste det.

Det finns säkert olika sätt att lösa problemet. Ofta var det nog en eller ett fåtal som man vände sig till för att fråga. Alla kunde inte alla 7 generationerna.

Riksarkivet har ju givit ut en ny bok, "Auctoritate Papae", som innehåller handlingar rörande dispensärenden från Skandinavien från början av 1400-talet till reformationen. Där ingår en rad dispensansökningar om giftermål mellan besläktade. Jag har inte boken så jag kan inte nämna några antal eller så, men den verkar intressant.

Den boken blir man lite sugen på att skaffa. Här rescenseras den av kände medeltidshistorikern och släktforskaren Anders Winroth

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_1972323.svd