#0 Muntliga uppgifter får ju bedömas var för sig och med sedvanlig källkritik. Fundera på vad uppgiftslämnaren kan ha för skäl att lämna riktiga/oriktiga uppgifter. Vad är troligast. Liksom man kan fundera kring vad som gör det troligt att uppgiftslämnaren skulle ha korrekta respektive felaktiga uppgifter.

Sedan håller jag med om att båda sidorna ska utforskas. Min biologiska mormor dog när mamma var väldigt liten. Morfar gifte om sig. Jag har mina gener efter min biologiska mormor, men en del kultur och värderingar efter min styvmormor. För att lära mig mer om mig själv behöver jag forska på båda linjerna.

Jag har också stött på det här problemet med att det anges fel far i födelseuppgifter, dvs inte den biologiska utan dem som modern var gift med.

En av orsakerna till det tror jag är att man inte ville "skylta" med en sån otrohetsaffär inför myndigheter/kyrkan osv… att man försökte sköta det privat. Förmodligen gick det i många fall till skilsmässa ändå, men i ett exempel som jag känner till fortsatte familjen att bo ihop och barnet fick reda på det först flera år senare när den äldre systern påpekar lite elakt om hårfärg osv… Idag är båda föräldrarna döda, men den biologiska fadern lever och de har träffats ett fåtal gånger genom åren, så sent som i höstas…

Jag är av den uppfattningen att muntliga uppgifter trots allt har en tendens att stämma med verkligenheten… Även över tid, i en familjetradition, och som man inte ska bortse ifrån i första taget, utan gärna försöka forska vidare på.

#2 Jag håller med om att muntliga uppgifter ska tas på största allvar. De ska behandlas som alla andra källor.

Lite om källkritik…

Tack för svaren. Ska forska vidare på fäderna.