
Kvinnliga studenter 1886
Ännu ett underbart foto föreställande en grupp kvinnliga studenter anno 1886.
Bildtexten lyder:
"Fotografi taget vid studentexamen i Wallinska skolan, Stockholm, 1886.
Stående i mitten: Emelie Svalling-Hammarskjöld, sittande längst till höger i sidenklänning: Gulli Rosander-Petrini.
Att bara två av eleverna kan namnges framgår av maskinskriven text om man vänder på fotografiet. (båda fotografierna är klickbara för förstoring).

Om man bar sin studentmössa synligt riskerade man kvinnligheten står det!

#2 Ja, visst är det fantastiskt. 
Underbart kort Cheyenne!
Är det en liten blombukett, som de har på axeln? Jag har tidigare sett en kvinna utan mössa, men med en liten bukett fästad på vä axel. Jag gissade då att hon tagit någon slags examen (kanske studentex. utan mössan, kanske av orsak, som nämns)

ambi, om du klickar på bilden så zoomas den in. Du ser då också fotot som en liten bild nere i högra hörnet. Med hjälp av den kan du förlytta dig runt i bilden.
Det ser ut som om flickorna har små kransar på axeln med en rosett längst upp.

Det är inte så farligt numera, man får sitta och det tar inte så lång tid.
Jag frågade min far, som alltid var nervös för föredrag fast han höll hundratals, om han inte var nervös när han disputerade. På den tiden var det frack, tre opponenter och tog hela dagen efter ca 10 års arbete. Nej, sa han. Jag visste att jag var den enda personen som ägnat så mycket tid åt detta begränsade ämne, så jag borde kunna det bäst.
Det hjälpte mig, så jag var inte ett dugg nervös.

Kanske var det träningen hemma:
Varje gång pappa skulle ha föredrag radades barn och hustru upp vid matsalsbordet. Sedan fick vi höra föredraget 25 gånger. Man lärde sig en del om olika ämnen redan vid späd ålder!

Jag är ganska så van vid att tala inför folk och redovisa saker vid möten etc men en disputation med opponenter….! Sånt gör mig kallsvettig bara att tänka på.

Min försiggick på danska!
Det värsta är när vem som helst får ställa frågor på slutet, då är man mentalt slut. Och det finns taskiga typer där också, precis som i släktforskningen.
Det berättas att Sten Broman (den gamle, originelle musikfantasten som ledde Musikfrågan på Tv för många år sedan) disputerade på 50-talet i musikhistoria. Allt gick bra och alla tre opponenterna samt betygsnämnden var avklarade. Då kommer fria frågornas:
En ung kvinna reser sig och säger att hon studerat i Texas, där lades en avhandling fram, stencilerad som alltid i USA, om samma ämne. Vad hon kunde se, så var Sten Bromans avhandling exakt lika.
Han underkändes förstås, men middagen avåts i glädje och gamman. Han skrev sig alltid Fil Lic efter det.
Tredje opponentens roll var väl mer av det skämtsamma slaget? Kanske för att lätta upp den spända stämningen.

Jo, man hade nog inte orkat med mera!
Notera förresten att det är bara gubbar på min bild också, 60 år senare än Cheyennes
på den vägen är det
Bilden av Beth Hennings finns i hennes memoarer, "Resa genoim sju decennier", som kom ut 1963.
Där var nog opponenterna också namngivna, mannen i mitten var möjligen Carl Fredrik Palmstierna, som senare blev gamle kungens handsekreterare.
Beth Hennings avhandling handlade om Gustaf III som kronprins.
#4
Den bilden påminner lite om skolatmosfären i filmen "Hets" med Stig Järrel o Alf Kjellin…..Brrr.
Dåliga Vibbar …Min egen skoltids "Caligula", tysklärare, pensionerad var han egentligen samt major i reserven. Inte riktigt säker på i vilken arme' eller epok…men jag hade mina misstankar….