Å, vad jag tycker om dessa bilder från vardagen!

Tänk vad gamla bilder, kan göra en lycklig. Många säger att om det skule börja brinna,så skulle man försöka rädda fotoalbumen först, som en av de första sakerna.

#2 Min mosters mans föräldrahem brann ner för många, många år sedan när hans föräldrar fortfarande var i livet och bodde kvar. Allt försvann i lågorna. Hans då 80-åriga mamma sörjde fotografierna allra mest.

Hm, tittar på den nyinköpta scannern och inser att jag måste scanna in mina egna bilder!

Kan förstå att det är en stor sorg att förlora alla bilder.

Tänk vilken katastrof att tex. bli av med alla bilder på barnen när de var små!

Visst är det så evakristina. Inte bara riktigt gamla foton är värdefulla utan även nyare foton. Det kommer ju trots allt fler generationer efter oss som kanske - precis som vi - vill se ett foto på sin farfars far som barn. Min son kanske en dag får barnbarnsbarn och då kanske de tycker det skulle vara kul att se sin gammelfarfar när han var 1,5 år gammal.

Ja, kort är viktiga! Jag har deltagare i mina studuíecirklar som blivit av med alla foto i en brand. Dom har inget kort på sig själva som barn eller på sina föräldrar.Måste vara tråkigt när barnbarn kommer att inte kunna visa hur pappa eller farfar såg ut.

Nästan alla gamla kort och allt annat (från 1700-talet och framåt) förstördes i en brand 1912 för min mors släkt. Det vi hittade i den gamla byrån var nästan det enda. Resten, från senare tider på 10-talet och 20-talet brändes efter TBCns härjningar. Så man ska vara glad om det finns kort och brev och andra saker från släkten.

Från min farfars sida har jag i stort sett inga kort alls, äldre än 1915, då farfars barndomshem brann ned och nästan allt förstördes. Jag minns att farfar berättade att hans far var väldigt ledsen för att hans svärdsmedalj och hans gevär med silverplåt som han vann en del skyttetävlingar på Trossnäs fält med, också blev lågornas rov. Några få dokument blev dock räddade.

Men jag har desto mer kort från alla andra håll i släkten.

TBC har jag faktiskt inte hittat några spår efter i släkten.

Jag kanske "norpar" tråden när jag lägger ut det här kortet men jag tycker det är så härligt..

Det är min morfar och hans morfar som är ute på en cykeltur i slutet av 20-talet.

#5 Vilken ljuvlig bild Cheyenne!

#9 Ingen fara! Här gillar vi bilder!

#9 Helt OK. Tråden är inte tänkt att handla om någon särskild person utan just om glädjen som bilder kan ge!

Dessutom är din bild fantastisk. Mycket känslor i den även för mig som inte känner personerna i den. Du måste älska bilden!?

Vardagsbilder ger mera utrymme åt fantasin, även om de inte är lika snygga som ateljebilder. Det här är den enda bild jag har av min farfars föräldrar. Den är tagen en varm sommardag 1922 (Söndag?) framför det hus som min farfars far själv byggt till sin och sin hustrus ålderdom. Han dog i mars året därpå och jag träffade aldrig, varken honom eller hustrun, som dog dagen innan jag föddes.

#11 Ja det är en bild jag verkligen gillar!

#12 Härlig bild! Hur gamla är de ungefär på bilden?

#9 Underbar bild. Din morfar med sin morfar. Could it be any better?

Jag laddar på med lite fler bilder..

Det är så sällan man får tillfälle att visa upp sina gamla bilder.. :)

Två fotografier på två personer som jag verkligen tycker om. Dels min farmor som var världens goaste farmor, tyvärr dog hon när jag var tonåring och som många tonåringar så hade man lite svårt att uppskatta "gamlingarna", något jag ångrar bittert idag. Det finns så mycket jag skulle velat säga som aldrig blev sagt, och så mycket frågor som aldrig blev ställda…

Och dels ett på min farfar som tillhörde en helt annan tidsepok, han dog var född 1891 och brukade sin gård med häst, han dog tyvärr när jag bara var några månader så jag har i princip aldrig träffat honom.. Men det är väl den person i släkten som jag identifierar mig mest med, han var lika "jordnära" som jag (eller svagt autistisk som min fru säger.. ) och liksom honom brukar jag gården med hjälp av häst.. :)

Den här bilden är en av de få som min farfars föräldrar finns med på. (#8)

Farmor, farfar och pappa längst till höger, bredvid dem en svägerska till farmor och farfar och hennes son, i mitten farfars far, den gamle militären och till vänster farfars mor (sittande) och till höger om henne en bror till farfar och hans fru.
Året är väl kanske 1925…?

..och nästa bild.

#16, Vilket vackert kort Svenne!

Jag får väld bidra med ett foto som jag iofs har visat tidigare här på forumet men för mig är det väldigt kärt. Den lilla knallhatten i mitten är min morfar född 1915. Till vänster sitter hans mormor född 1865 och till höger hans morfar född 1845. Den lille killen längst till höger är min morfars två år äldre bror. De två yngre flickorna är min morfars mostrar, dvs hans mors yngre systrar och längst till vänster sitter morfars mamma, född 1886 och som dessutom är gravid med morfars yngre bror.

#13. På bilden i #12 är Carl Johan 77 och Fredrika Josefina 76 år gamla.

Jag hakar på här.

Denna bilden är troligen från slutet 40-början av 50-talet. Min bror hämtar vatten vid källan. "Tvättmaskinen" stå vid sidan om, praktisk med nära till vatten. På gärdet i bakgrunden står vetet uppsatt till tork. Jag har en bild när det mejades, den kommer senare.

Veten mejas

Tvätt

#21-23 Härliga bilder. Det är ju inte sååå länge sedan…

Här är ett fönsterkort. Det är min mamma som tittar ut genom fönster och pratar med sin yngsta dotter.  Jag älskar det kortet! Taget i början av 1950.

#24 Visst är det härliga bilder. Du har rätt i att det inte är så länge sedan, mycket har förändrats sedan dess, utvecklingen har nog gått alldeles för fort. Om man kan kalla det utveckling. Bilderna är från mitt barndomshem, så var livet på landet när jag växte upp. Bild # 22 Min äldste bror mejar ochmin syster (närmast honom) och jag "tar upp efter mejen".

#25 Ja, väldigt fin stämning i det kortet. Sådana kort gör sig ju väldigt bra i en berättelse.